Elevernas reflektioner kring mat och matvanor utanför ämnet och skolan

Elevernas egna utsagor angående mat och matvanor skiljde sig åt relativt mycket mellan varandra och det gick att identifiera två olika grupper. Ena gruppen, som bestod av fem elever funderade mindre på mat och matvanor i vardagen. Deras svar var likt undervisningens innehåll, starkt präglade av ett patogent, fysiologiskt perspektiv. Det talades om mat som var bra för kroppen, eller mat som inte var bra för kroppen, nyttig mat eller onyttig mat. Dessa elever utryckte också att mat inte hade någon, eller en mindre mental påverkan på dem. Den andra gruppen, som bestod av sex elever utryckte att de funderade på mat och matvanor ganska mycket i vardagen. De pratade också utifrån ett patogent perspektiv, men ansåg att nyttig och onyttig mat var förknippat med en psykisk och mental påverkan. De förde ett resonemang angående matvanor och rutiner som innebar att minimera ångesten av att äta onyttigt. De utryckte att det kunde vara mentalt jobbigt att äta onyttig mat om de inte följde sina rutiner med nyttig mat och träning. Henrik och Klara ansåg att det främst var jobbigt att äta onyttigt i samband med träning eftersom det påverkade resultatet negativt. Det var mindre jobbigt att äta onyttigt om de inte hade tränat eller inte skulle träna inom snar framtid.

Exempelvis utryckte sig Klara:

”…Men om man inte tränar, som till jul eller påsk eller högtider generellt då

blir det att man äter mycket socker och mycket godis och då kanske det blir att man inte tränar lika mycket. Och då så tänker man inte på det lika mycket [att

det är onyttigt och dåligt för kroppen].” (Klara)

Nils däremot ansåg att det alltid var lite mentalt jobbigt att äta onyttig mat på grund av vad det gjorde med kroppen och att han riskerade bli tjock. På så vis påverkade dessa tankar alltid honom när han åt något onyttigt. Han utryckte sig på följande vis:

”Jag känner alltid att det här är inte bra (onyttig mat), alltid när jag äter det,

men det är inte så att jag får såhär värsta depressionen men man tänker ju ändå på det liksom, det tror jag alla gör nästan, det sitter i bakhuvudet liksom… Om jag tränat och allt rullat på som jag vill så kan jag nog njuta mer av det [god onyttig mat], men om det inte gjort det så tror jag att jag tänker ännu mer på det, mer ångest liksom.” (Nils)

Det var alltså sex elever som utryckte att de påverkades mentalt av att äta onyttig mat. Såväl Bengt, Sanne, My och Klara menade att det främst blev jobbigt om det blev för mycket onyttigt eller om de inte hade tränat eller ätit tillräckligt hälsosamt i övrigt. De hade inga problem med att äta något onyttigt ibland, så länge det passade in i deras rutiner. De talade om en balans, hade de ätit bra och tränat så kunde de också äta något onyttigt ibland, utan att de fick för mycket ångest eller kände att det blev jobbigt mentalt. Klara gav väldigt tydliga svar angående hur mat påverkade henne mentalt. Liknande personerna ovan kopplade hon samman rutiner innehållande träning, fysisk aktivitet och nyttig mat med hur mycket onyttig mat påverkade det mentala. Hon var även den som pratade mest om betydelsen av matens innehåll och energimängd till hur jobbigt det upplevdes att äta det.

” … alltså det känns ju inte värt det om man inte rör på sig, för då vet man ju

att det inte blir, det är osunt, är det ju, man har ju kunskapen om att det inte är bra för kroppen och att det är såhär, det påverkar min hälsa negativt om jag äter för mycket av det. Men om man äter måttligt, eller i liten mängd, aa fika till exempel, det är okej … Naaaeej, inte helt 100% [njuta av något gott som är onyttigt], om jag vet vad det innehåller. Men om jag inte vet vad det innehåller så är det mycket lugnare, om jag inte vet innehållsförteckningen eller hur många kalorier det är då kan jag göra det.” (Klara)

Henrik, Bojan, Frippe, Sara och Anita menade däremot att onyttig mat inte påverkade dem mentalt i någon större utsträckning. Dock framkom det att på olika vis att de ändå avstod från att äta onyttigt av olika anledningar. Henrik pratade om att han åt snabbmat och godis ibland eftersom han var sugen på det, men han ville inte göra det hela tiden eftersom han ansåg att det dåligt för kroppen, speciellt när han tränade. Sara utryckte sig på liknande vis, hon

menade att hon inte hade något problem att äta onyttigt om det inte blev för ofta. Hon pratade även om att det kunde vara jobbigt exempelvis efter hon hade ätit godis. Det förstörde

nämligen för henne själv eftersom det gjorde att hon blev pigg och sov sämre. Hon pratade inte om att det skapade ångest, likt eleverna ovan, utan att det gjorde att hon fick sämre sömn som påverkade hennes mående dagen efter.

Bojan, Frippe och Anita var de som i intervjuerna utryckte minst påverkan av att äta onyttigt. Anita menade att om hon åt för mycket och för ofta onyttigt så kände hon att det inte var bra, men hon hade absolut inga problem att njuta av saker som var onyttiga. Bojan och Frippe

pratade istället om att det inte funderade så mycket på att det var onyttigt utan att de bara åt det som var gott. De hänvisade dock till utseendet på sin kropp, att de var ”smala” och inte behövde tänka på om de åt onyttigt.

Det var endast Bengt och Klara som upplevde att de var tvungna att äta på ett speciellt sätt i vissa sociala sammanhang för att inte upplevas ”onormala” eller avvikande från normen. Bengt gav exemplet från gymmet där han arbetade där han kände att han var tvungen att ta med en ”nyttig” matlåda och att det skulle kännas dumt om han exempelvis tog med sig från McDonalds. Klara däremot talade om normen i skolan och att det kunde vara jobbigt att äta för ”hälsosamt” just i skolan eftersom andra störde sig på det och hon kände sig därför avvikande från vad som ansågs okej i skolmiljön.

” …. Exempelvis om man ska ha med något i skolan som mellis, då kan man

kanske inte ta med vad som helst, även om man kanske skulle vilja äta något speciellt. En frukt och så är det ju ingen som tänker på, men om man skulle börja typ äta en avokado eller ett ägg så hade man nog känts sig lite dum, eller vad man ska säga, typ att folk hade tittat på en och tänkt ”hon ska alltid äta så nyttigt” typ. Så det är klart det påverkar på vissa sätt var man är, hemma hade man ju ätit en avokado typ.

.” (Klara)

För att kortfattat sammanfatta ovanstående resultat går det att konstatera att det alltså skiljer sig en del mellan hur eleverna pratar om innehållet i undervisningen jämfört med hur de pratar om kost och matvanor utanför undervisningen.