Elevernas bilder av sig själva speglade via läraren

I föreliggande avsnitt beskrivs vilka signaler som eleverna uppfattar att läraren sänder och hur de tolkar dessa. De bilder som eleverna ser i spegeln/speglar sig i varierar i tydlighet. När de tittar in i ”lärarspegeln” tar de emot såväl vokala gester, det vill säga det som läraren säger, som icke vokala gester, det vill säga vad läraren förmedlar med sitt ansiktsuttryck och kroppsspråk.

5.3.1 Klara spegelbilder

I de klara spegelbilderna speglar sig eleverna antingen i lärarens beröm, och/eller i lärarens kroppsspråk, det vill säga läser av och tolkar de icke vokala gesterna. Här finns också en klar men delad spegelbild där eleven tar emot dubbla signaler dels att vara duktig dels att vara för pratig: ”Men dom (lärarna) sa bara att jag hade varit duktig på det mesta och att jag skulle prata mindre så det gick bra.”

Jag är duktig

När eleverna får beröm: ”jag är duktig för jag får ofta beröm” och ser en lärare som ser nöjd ut, tar de emot dessa attityder och betraktar sig själva som duktiga: ”Hon sa bara bra saker så jag kände mig lite duktig/.../hon verkade nöjd”. Eleven i nedanstående utsaga kommer till ett utvecklingssamtal, som blir till en positiv upplevelse som markant skiljer sig från hennes övriga erfarenheter av utvecklingssamtal. Detta leder till att hon reviderar sin uppfattning som sig själv. Vad de talade om framgår däremot inte av utsagan, men jag förmodar att eleven kände sig bekräftad av läraren. Samtalet beskrivs som en mer avslappnad situation än vad hon tidigare har varit med om:

Det var inte alls som de andra utvecklingssamtalen. Min fröken och jag bara satt och pratade. Det kändes som mamma och pappa inte ens var där/…/Jag kände mig duktig. Jag hade förändrats jättemycket sen förra gången. Det var roligt!

Hennes ”I” varseblir ”den andras” attityd, att hon har förändrats mycket sedan det föregående samtalet. Denna signal som inte finns i hennes ”me” tar hon emot och lagrar i ”me” och ser nu på sig själv på ett förnyat sätt, som duktig. Attityderna i utsagan tyder på att det råder ett symmetriskt förhållande mellan lärare och elev, att eleven ser sig själv som vuxen, och inte som ett ”bihang” till sina föräldrar. Detta kan tolkas som att eleven inte behövde skämmas inför föräldrarna, eftersom det innehållsliga i samtalet var positivt bekräftande för eleven. Elevens utsaga tyder på att hon var tillfreds i situationen, vilket förmodligen oavsett det innehållsliga berodde på att eleven kände sig sedd och bekräftad av läraren.

Jag är omtyckt av fröken

Eleven i följande utsaga speglar sig i en lärare som ser glad ut och tar detta som ett tecken på att läraren förmodligen tycker om eleven: ”Hon var så glad så jag tror att hon tyckte det var kul. Jag tror hon tycker om mig”. Om läraren uttrycker sympati (se Figur 4) kan det vara en signal som får eleven att uppfatta sig själv som duktig och/eller kanske spegla elevens uppfattning av hur hon som elev kan tillskapa sig lärarens sympati, nämligen

genom att vara duktig. Klassföreståndaren i illustrationen uttrycker vokala gester medan den andra läraren har ett mer neutralt förhållningssätt.

Figur 4. Figuren illustrerar ett utvecklingssamtal med en klar spegelbild.

I en av utsagorna har eleven lagrat en bild av hur en lärare ska vara och uppfattar sig själv som omtyckt av läraren om hon tillrättavisar andra: ”Jag rättade ofta andra och det gjorde att fröken gillade mig.”

Jag är inte omtyckt av fröken

Utsagan: ”Ibland känns det som vår lärare har en så kallad rankinglista. Jag tror jag ej ligger så högt eftersom jag för det mesta säger vad jag tycker om något är fel.”, tyder på ett asymmetriskt såväl som ett symmetriskt förhållande elev/lärare. Symmetriskt eftersom eleven i fråga inte anpassar sig till den vuxna utan dristar sig till att ifrågasätta lärarens förhållningssätt. Asymmetriskt eftersom hon står i beroendeförhållande till läraren. Eleven har övertagit en attityd som innebär att om hon säger något som ”den andra” inte håller med om framkallar detta ”den andras” irritation vilket enligt hennes erfaren- heter/föreställningar leder till att hon inte blir omtyckt av ”den andra”, utan ser sig som en person som inte är omtyckt.

Jag är ouppfostrad

Eleven i följande utsaga tar emot lärarens attityd att inte vara tillräckligt koncentrerad när det gäller skolarbetet: ”Jag vet inte kanske att jag hade varit dålig inte skärpt mig/.../Vad dåligt hon uppför sig!” Eleven uppfattar sig själv på samma sätt, nämligen att hon är ouppfostrad (se Figur 5).

5.3.2 Diffusa spegelbilder

I de diffusa spegelbilderna framgår det inte klart uttryckt i utsagorna vad eleverna ser i spegeln. Eleverna utgår från tidigare lagrade spegelbilder som de diffust anar och som nu återupplivas och aktualiseras under utvecklingssamtalet. De skriver att de hoppas, tror eller inte vet att något förhåller sig på ett visst sätt, och ser sig själva som kanske duktiga, noggranna, omtyckta eller dåliga beroende på vilken attityd som finns lagrad i ”me”. De håller den inre dialogen mellan ”I” och ”me” levande, och tolkar sig själva utifrån tidigare attityder.

Jag vill se mig som en om tyckt person av fröken.

Det kan handla om en önskan att vara omtyckt av läraren vilket beskrivs i följande utsaga: ”Alla hoppas ju att läraren ska tycka om en som man är. Och tycka bra om en. För tycker inte han/hon om mig ligger jag risigt till/.../därför att då blir han/hon lättare arg på mig”. Eleven utgår från en attityd som hon har lagrat i ”me” och som nu aktualiseras genom dialogen mellan ”I” och ”me”. En attityd som innebär att hon ser på sig själv som en person som inte blir omtyckt av ”den andra” om ”den andra” visar irritation och blir arg på henne.

Jag har dåligt självförtroende/Jag är nog lite dum

Eleven har troligen i följande utsaga tagit emot attityder som gör att hon ser på sig själv som en person som inte har något gott självförtroende: ”Jag vet inte riktigt men de vill nog att jag ska få bättre självförtroende.” Det framgår inte av texten vilka som avses med ”de”. Jag tolkar ”de” som att det främst handlar om en attityd som eleven tar emot från lärarna. En annan elev anar diffust lärarens attityd, betraktar sig själv utifrån denna, och gör sig därigenom föreställningar om lärarens uppfattning av henne: ”Hon tänkte nog att jag var lite borta, för jag satt bara där och stirrade.” Uttrycket ”lite borta” skulle kunna tyda på att hon betraktar sig själv som ”dum”.

5.3.3 Delade och diffusa spegelbilder

Spegelbilderna är också såväl delade som diffusa. Eleverna tar emot dubbla attityder i de delade spegelbilderna. De är inte helt säkra på vad de ser i spegeln och uttrycker sig därför i mer tveksamma ordalag.

Jag är nog duktig, men slarvig/lat.

Eleverna tittar in i en delad spegel och anar diffust tidigare attitydövertaganden och tar emot två motstridiga attityder. I den ena spegelhalvan ser de vagt spegelbilden av en nöjd lärare och speglar sig i lärarens beröm, i den andra i lärarens missnöje: ”Och så tror jag att hon tyckte att jag var duktig men kanske lite slarvig också.” Likaså tar en annan elev emot dubbla attityder och uppfattar sig som såväl duktig som lat: ”Hon tänkte nog att jag var lat och duktig.”

Jag är glad och tyst, men tröttsamt frågvis

En annan elev har tagit emot dubbla attityder. Å ena sidan har hon en bild av sig själv som omtyckt för att hon är glad och tyst, å andra sidan att hon är tröttsam eftersom hon frågar för mycket:

De flesta lärarna tycker nog om mig, för att jag är glad, tyst om man vill. Fast ibland kan de nog bli trötta på mig, för att jag frågar för mycket och onödiga saker.

Efter många tidigare attitydövertaganden från andra har hon anammat denna bild av sig själv. Om hon är på ett visst sätt kan hon dels se sig själv som en person som blir omtyckt av ”den andra” för att hon är glad och tyst dels se sig som en tröttsam person om hon frågar för mycket. Det framkommer också att denna attityd tydligen är något som hon kan välja att ta till sig eller inte ”om man vill”, den är med andra ord inte deterministisk.

5.3.4 Sammanfattning

Eleverna utgår från såväl vokala gester, det vill säga det som läraren uttryckligen säger, som från icke vokala det vill säga lärarens miner och kroppsspråk, men tolkar även uteblivna signaler när de betraktar sig själva i läraren. Spegelbilderna kan vara klara, där eleverna ser lärare som är såväl positivt bekräftande, glada och berömmande som arga och missnöjda. Eleverna tar emot signaler att de antingen är duktiga, ouppfostrade, omtyckta eller inte omtyckta. I de diffusa spegelbilderna aktualiseras elevernas lagrade attityder utifrån tidigare spegelbilder vilket gör att deras bilder av sig själva inte blir lika tydliga. De uttrycker sig mer tvekande i ordalag om sig själva, att de kanske är duktiga, nog lite dumma, att de kanske har dåligt självförtroende och förhoppningsvis har lärarens sympati. En tendens i utsagorna är just elevernas behov att se sig själva som omtyckta av läraren. Eleverna tar även emot dubbla signaler där de ser sig själva som både lata slarviga, duktiga och tröttsamma.

Citat Elevens bild av sig själv via läraren

KLARA SPEGELBILDER

• Min lärare tycker jag är duktig för jag får ofta beröm av henne. • Hon sa bara bra saker så jag kände mig lite duktig/…/hon verkade

nöjd.

• Min fröken och jag bara satt och pratade/…/Jag kände mig duktig.

Jag är duktig.

• Hon var glad så jag tror att hon tyckte det var kul. Jag tror hon tycker bra om mig.

• Jag rättade ofta andra och det gjorde nog att fröken gillade mig.

Jag är omtyckt.

• Ibland känns det som vår fröken har en så kallad rankinglista/…/ tror jag ej ligger så högt eftersom jag för det mesta säger vad jag tycker om något är fel. Då blir personen typ ganska arg på mig eftersom hon vet att jag har rätt.

Jag är inte omtyckt av min fröken.

• Jag vet inte kanske att jag hade varit dålig inte skärpt mig/…/Vad dåligt hon uppför sig!

Jag är ouppfostrad. • Men dom (lärarna) sa bara att jag hade varit duktig på det mesta och

att jag skulle prata mindre så det gick bra.

Jag är duktig men pratig.

DIFFUSA SPEGELBILDER

• Alla hoppas ju att läraren ska tycka om en som man är. Och tycka bra om en…För tycker inte han/hon om mig ligger jag risigt till/…/därför att då blir han/hon lättare arg på mig.

Jag vill se mig själv som omtyckt av fröken. • Jag vet inte riktigt men de vill nog att jag ska få bättre

självförtroende.

Jag behöver nog få bättre självförtroende.

• Hon tänkte nog att jag var lite borta, för jag satt bara där och stirrade. Jag är nog lite dum. • Hon tyckte nog att jag var noggrann, duktig och omtyckt tjej. Jag är nog noggrann, duk-

tig och omtyckt.

DELADE OCH DIFFUSA SPEGELBILDER

• Och så tror jag att hon tyckte att jag var duktig men kanske lite slarvig också.

Jag tror jag är duktig och slarvig.

• Hon tänkte nog att jag var lat och duktig. Jag är nog lat och duktig. • De flesta lärarna tycker nog om mig, för att jag är glad och

tyst/…/fast ibland kan de nog bli trötta på mig för att jag frågar för mycket och onödiga saker.

Jag är nog omtyckt och tröttsamt frågvis.