Den initiala svårigheter som respondenterna, sade sig uppleva var att anpassa planeringarna och tänkta uppgifter för att passa de nya förutsättningarna när undervisningen övergick till distans. De sa att de upplevde att det krävdes andra didaktiska förändringar, och didaktiska metoder, för att lyckas nå ut till eleverna på distans. Alla åtta respondenter säger att de upplevde att tidspressen för detta var hög och att förberedelserna nästan var icke existerande, vilket gjorde att arbetsbelastningen blev stor och de inte visste vilka metoder som skulle fungera från början. Respondenterna använde olika digitala lösningar, men ingen hade undervisat på distans eller använt någon av lösningarna i undervisningssammanhang tidigare. På någon dag ställde alla om till Google Meet, Zoom, Google classroom, Schoolity, och andra tekniska lösningar. Här upplevde alla respondenter generellt sett att de var nöjda med hur de tekniska lösningarna fungerade, bortsett från lärare 1 och lärare 7 som vill ha möjlighet att välja mer fritt.
[N]är skolan ska bestämma vilka tekniska lösningar jag ska använda då blir det besvärligt för de väljer elektriska lösningar som jag inte tycker är något bra. Sen skulle jag jättegärna sett bättre kameror och sådant där. [...]. Det kanske finns fantastiska hjälpmedel som jag inte känner till. (Lärare 7)
De upplevde vidare att det blev mer av ett matande, och fokus innanifrån-kunskaper, att prata och föreläsa för en passiv och tyst åhörarskara mer än de hade dialog och samtal med eleverna. Lärare 1, 4, 7 och 8 lyfter problemet med liveföreläsningar över länk, detta i och med att inte alla elever alltid har tillgång till en stabil internetuppkoppling. Lärare 1 och lärare 2 lade därför upp förinspelade föreläsningar och hade sen mer samtal och diskussioner i olika digitala forum. Liknande gjorde lärare 8 som spelade in ljud till olika PowerPoints som laddades upp till eleverna. Att ha föreläsningar inspelade såg de en fördel med då eleverna kunde kolla på dessa om och om igen. Det här medförde att de upplevde att de inte behövde oroa sig för att eleverna, på grund av dålig uppkoppling eller störningar i miljön där de befann sig, skulle gå miste om information som läraren försökte förmedla.
[D]et går ju att ha genomgångar och man kan dela sin Google-presentation på skärmen och sitta och prata i mikrofonen. Men jag upptäckte rätt snart att det var inte ett så bra sätt. Dels så kan det vara ett instabilt internet för vissa och det märker ju inte jag och de kanske inte säger till heller och så hör de bara hälften av vad man säger. (Lärare 7)
Lärare 5 upplevde däremot inte att övergången till distansundervisning påverkade metodiken för lärandet i någon särskilt anmärkningsvärd utsträckning och genomförde därför inga förändringar i sitt sätt att lära ut.
För mig själv fungerade det bra, jag undervisar ganska traditionellt [...]. Mycket genomgångar, föreläsningar inläsningar och såna saker och mycket lite grupparbeten och case. [...] Den planering och undervisning som jag skulle ha den funkade väldigt bra att bara flytta över till distans. (Lärare 5)
Lärare 2 håller med om att övergången till distansundervisningen inte påverkade den lagda planeringen och metodiken i de flesta fall, med ett viktigt undantag och det var att ämnesintegrerade projekt var tvungna att ställas in, detta för att de lämpade sig dåligt vid distansundervisning. Vid frågan om hur tankarna skulle gå ifall det blev krav på distansundervisning igen blev svaret att undervisningen var planerad utifrån att de kunde ske igen men att det inte var något som ansågs positivt.
Den undervisning som jag hade planerat att driva tyckte jag att jag kunde behålla. Men sedan fick jag ställa in ett arbetsområde och det var att skriva uppsats med en klass för det kände jag, [...]. Så av 6 kurser som jag driver så påverkade det en kurs där jag fick ställa in och ställa om helt. Sen anpassade jag mina planeringar till digital undervisning på olika sätt, så det var bara i ett fall av 6. (Lärare 2)
Lärare 5 beskriver vidare att hen upplever att undervisningsdynamiken förändras genom att eleverna inte kunde ta till sig lärandet på samma sätt när de satt på distans, framför allt inte lärandet som sker i samspel med andra elever. Hen nämner dessutom att klassrumsdiskussionerna som hen anser är en mycket viktig del av undervisningen försvann. Hen beskriver det som att digitala samtal mellan eleverna var väldigt stela och det var svårt att få diskussionerna att ta fart. Även lärare 1 och 8 nämner i sin intervju att känslan för klassrummet försvann och att man därför tappade möjligheten att, som man i normala fall gör, känna av när eleverna inte hängde med så de kunde utveckla eller förklara ytterligare för att skapa förståelse hos eleverna.
[D]et här lärandet av varandra försvinner [...] när de sitter i ett klassrum då tvingas de ändå vara med och lyssna och försöka förstå, men när vi gjorde det digitalt då kändes som att de inte tog till sig någonting. Att lära av andra de tyckte jag verkligen försämrades (Lärare 5)
Lärare 5 beskriver till och med det som att distansundervisningen skapade dåliga lärare eftersom känslan för klassrummet försvann och man körde på utan hänsyn till elevernas behov eftersom man inte kunde se dessa.
Den känslan, en dålig lärare kör ju bara på utan att känna efter vad som fastnar. Men under distansen så vart vi nog ganska många som var sådana lärare. (Lärare 5)
Samtliga respondenter höll med om att distansundervisningen gjorde att det blev svårare att möta elevernas behov eftersom behoven till stor del blev osynliga för dem. Lärare 6 nämner att de främst var de elever som redan presterade bra i skolan som hade initiativförmåga nog att ta kontakt och få det stöd de behövde av läraren medan de eleverna som egentligen hade ett större behov av stöd inte gjorde det.
Det blev sämre på flera nivåer. Det blev sämre för det finns elever som jag får svårare att fånga upp. Elever med problem som inte blir lika synliga för mig på distans om de inte tar ett ansvar själva och frågar. [...] Dels blir det ett pedagogiskt problem, elever som jag inte kan se och stötta på samma sätt som jag annars hade kunnat, de blir ju också svårare att nå kunskapsmålen (Lärare 6)
[D]et man skulle kunna göra bättre nästa gång är att inte vara så kategorisk från början utan att de elever som har behov av särskilt stöd att man prioriterar dessa. Jag vet inte riktigt hur men för dem är det här
katastrof att det blir distansundervisning. Som knappt klarar av skolan när allting är uppstyrt och så ska de försöka styra upp allting själv hemma. (Lärare 5)
Lärare 3, 5 och 6 nämner att detta skapade ett nytt sorts kontrollbehov för att se om eleverna förstått lektionerna. Lärare 5 nämner att det var 30 initialer som hen satt och tittade på och därmed behövde hen mer aktivt kontrollera att undervisningen nådde fram till eleverna än vad hen hade behövt göra i en klassrumssituation. Lärare 3 och 5 använde sig av exit tickets som eleverna fick göra, för att på så vis få en känsla av kontroll över vad eleverna lärde sig. Lärare 5 använde sig dessutom även av telefonsamtal och skrivuppgifter för att stämma av elevernas kunskaper. Lärare 3 använde sig av frågesport i slutet för att stämma av vad eleverna lärt sig, medan lärare 7 använde sig av hjälplistor och egna digitala rum för varje enskild elev där eleverna skrev upp sig och sedan kunde få hjälp och, enskilt kunna prata med och följas upp, av läraren. Digitala rum och smågrupper användes också av lärare 4 för att stämma av och ge bättre förutsättningar för eleverna att prata och vara aktiva under lektionerna.
[I]stället blev det ju liksom att försöka kontrollera att de förstod vad man gjorde med sådana här exit tickets eller de fick skriva något kort till en. Det uppstod ett nytt sorts kontrollbehov tyckte jag för att se vad eleverna snappade upp och att man inte tappade bort dem. (Lärare 5)
Alla respondenter säger att de, i större utsträckning än tidigare, använde sig av fler mindre skrivuppgifter, hemtentor, och seminarier för att stämma av elevernas kunskaper. Dock, säger respondenterna, att de inte kunde ha samma slags stora kunskapsprov. Även här blev det alltså förändrade metoder för lärandet.
Jag behövde också planera om vissa examinationer när man inte kunde ha traditionella prov, så var jag ju tvungen att ha examinationer på annat sätt. Jag vet att jag hade kollegor som genomförde prov på distans. Det ville inte jag göra så då fick jag övergå till mer utredande examinationsuppgifter, hemtentor och så som är svåra även om de har tillgång till internet.
Att arbeta med mindre grupper, att dela upp klassen, och ha seminarier och examinationer på det sättet var något som nämndes av lärare 4, lärare 1, lärare 2, lärare 6, och lärare 7. Lärare 5 undvek grupparbeten redan innan distansundervisningen infördes, men det förekom även för hens elever.
Ja det är ju jättesvårt, jag hade eleverna 100% på distans från mitten av mars fram till sommarlovet. Man gör väl så gott man kan i sin undervisning [...] ha gruppsamtal, varvat med traditionella inlämningar. (Lärare 2)
På grund av svårigheterna som uppstod i att ha föreläsningar i helklass upplevde lärare 1, lärare 2, Lärare 4, lärare 6, lärare 7, och lärare 8, att föreläsningarna inte längre gav något för vare sig elever eller lärare, att de behövde byta angreppssätt. Lärare 4 arbetade mer med smågrupper. Lärare 6 upplevde att många traditionella verktyg, såsom whiteboard, som hen vill använda försvann och att det var en stor omställning att hitta alternativa verktyg som fungerade för undervisningen.
[M]ånga av de praktiska momenten gick ju inte att genomföra. [...] jag tyckte att jag förlorade många lämpliga redskap. (Lärare 6)
En utmaning som lärare 4 upplevde med att arbeta med smågrupper istället för helklass var att det blev en ökad arbetsbelastning och i längden svårt att hålla koll på vilken information som olika grupper fått och vilken information andra behövde, samt hur lärandet skulle utformas för de olika elevgrupperna.
[N]ackdelen med att vi hade grupper, det gynnade ju eleverna, men själv var man ju helt mörbultad och det var nästan svårt att hålla koll på vilken grupp man var inne i och om man hade sagt det där redan (Lärare 4)
Lärare 2, lärare 3, lärare 4, och lärare 6 använde sig av metoden att vara kvar i det digitala klassrummet, eller gick in i elevernas grupper för att på så vis kunna stämma av med eleverna. De som ville ställa frågor, men inte vågade i helklass, fick då chans att få hjälp på detta sätt istället. Den här metoden användes också av lärare 3 för att uttryckligen be elever att stanna kvar för att kunna stämma av med eleverna hur de låg till och hur de tillgodosedde sig undervisningen.
Då kunde man säga det att person 1, 2, 3, ni stannar kvar så ska vi köra lite avstämning. Då kunde man också se, alltså dels stämma av direkt och då kunde man se att de var faktiskt med det var bara det att de inte pratade så mycket. Eller så kunde man se att här är det någonting som glappar då stämmer vi av det nästa lektion. (Lärare 3)
Att bryta distansen ansågs nödvändigt i vissa fall, det upplevde lärare 2, lärare 4, och lärare 8. Här förekom det således att elever plockades in till skolan för att ges extra stöd och möjligheten att rädda betygen. Detta gjordes både av de enskilda lärarna och tillsammans med specialpedagoger.
Jag ska lägga till också att när jag såg att jag hade nån elev som slirade så hade jag möjligheten att ta in honom eller henne fysiskt i klassrummet och det gjorde jag faktiskt vid två tillfällen. [...] Jag hade den möjligheten det var enbart att kolla med rektor. (Lärare 2)
Digitala läromedel, i form av kurslitteratur, användes framför allt av lärare 5, lärare 3, och lärare 6. För alla utom lärare 6 var det en förändring som genomfördes i och med att det blev distansundervisning, medan lärare 6 hade valt att ha sina läromedel digitalt redan under hösten 2019. De andra lärarna valde att använda sig av hemsidor, eget material, eller andra resurser som komplement till kurslitteraturen.
[V]i hade tillgång till all digital kurslitteratur som vi önskade och då kunde man ganska snabbt bara införliva det i undervisningen. (Lärare 3)
Den digitala undervisningen upplevdes av samtliga respondenter som mer enformig och att ett ökat ansvar lades på eleverna. Även om det inte upplevdes bli svårare att förmedla kunskap så blev det, enligt alla intervjuade lärares upplevelse, däremot svårare att säkerställa att eleverna kunde ta till sig av kunskapen som förmedlades.
I och med att jag inte ser dem, mer än kanske på nån liten bildruta i bästa fall så var det svårare att stämma av. Så att som sagt – få ut kunskapen var inte så svårt, få in den var svårare. (Lärare 7)
Ett positivt inslag som alla lärare lyfter är alla de kunskaper de tillskansar sig under pandemin. Detta rör i de flesta fall tekniska framsteg där respondenterna blir mer säkra med att använda teknologi i sin undervisning, samt att skolan som helhet har gjort framsteg gällande att använda digitala hjälpmedel i sitt lärande. Lärare 1 och 2 har färdiga youtubeföreläsningar med material som de kan utnyttja för elever som har varit sjuka och missat en lektion och därmed kan få ta del av undervisningen ändå. Lärare 5 uppger att
det blev lättare med lärandet i samband med skrivuppgifter, då hen istället för att som tidigare stå över axeln på eleverna nu kan gå in i samma dokument som eleverna och hjälpa dem mer effektivt medan de arbetar. Så när en elev behövde hjälp så kunde de enkelt sitta i samma dokument och prata och skriva, och läraren kan själv bläddra igenom det vilket upplevdes som mycket smidigare än att gå och sätta sig bredvid en elev som visar arbetet på sin dator.
Respondenterna berättar, trots flera av de negativa aspekterna som upplevts, att de dock är överraskade över hur bra de upplevde att det ändå gick för eleverna över lag under distansundervisningen. Samtliga respondenter hade farhågor över att det skulle gå mycket sämre än det gick, framför allt resultatmässigt. Lärare 2 nämner att hen inte satte mer A eller F än vanligt, medan lärare 4 säger att hen underkände något fler elever än vanligt, men att hen hade väntat sig att ännu fler skulle få underkända betyg. Lärare 5 nämner det som en positiv överraskning av att man fick en tydligare bild av hur många elever som faktiskt vill klara av skolan.
Lärare 5 nämner att det blev en lite av en “låt gå”-mentalitet, med tankesättet att man enbart skulle ta sig igenom perioden med distansundervisning tillsammans, lärare och elever, och att det därför kan ha satts fler godkända betyg än vad man borde ha gjort. Hen är ensam i att uttrycka den åsikten, även om samtliga av våra respondenter också uttrycker att de var missnöjda med situationen och ansåg att distansundervisningen var problematisk för undervisningen.
Sedan släpptes det igenom massor med elever som, jag tänker med betyg och sådär, som egentligen, allt vart ju lite låt gå bara nu klarar vi av det här tillsammans så jag tror att det fanns en sådan grej också. (Lärare 5)
Trots att alla respondenter upplevde att det blev enklare för eleverna att smita undan, så har de också upplevt att den stora majoriteten av elever är villiga att ta ansvar för sitt lärande. Lärare 8 nämner dock att utbildningen är bäst på plats och det är något som även framkommer hos övriga respondenter.
Men sedan är det ju att det bästa lärandet det sker ändå i klassrummet. Det går inte att komma ifrån. När jag kan se, höra och interagera med eleverna. (Lärare 8)