Beatrice tar också upp en mycket viktig aspekt i sammanhanget: att hon som lärare har en agenda med sin undervisning. I början av varje kurs i religionskunskap A låter hon eleverna fylla i ett papper med önskemål av ämnen, och Beatrice säger i intervjun att hon ibland har vissa farhågor att eleverna ska välja bort att läsa islam. Liksom både Amelia och Andreas har diskuterat kan elevinflytande sätta lärarens planering ur spel, eller åtminstone modifiera den. Beatrice tycker själv att det är angeläget att undervisa om islam idag, till följd av att det existerar en tydlig bild i västerländsk media av hur islam och muslimer är. Hon nämner inte rakt ut vad hon tycker om bilden, men det är sannolikt att hon är kritisk. Men om hon som lärare har öppnat en möjlighet för eleverna att kunna önska, och önska bort, vilka religioner som ska läsas i kursen112 så kan hon ju inte gärna frångå sitt löfte, bara för att eleverna inte valde samma sak som hon själv skulle ha valt. Beatrice menar att sådana situationer innebär ett dilemma, men hävdar upprepade gånger att hon skulle följa elevernas linje i en sådan situation – eftersom hon hade lovat att göra det.
Här tycks det alltså handla om en erfaren lärares förmåga att överblicka aktuella samhällsfrågor kontra mindre erfarna elevers intresse av helt andra ämnen, precis vad Amelia diskuterar när hon påpekar att elever kanske inte alltid vet vad som är ”bäst”113 att studera. Men dilemmat är faktiskt lite större än så. För om man drar ut en situation som den ovan beskrivna till sin fulla konsekvens, så kan elevinflytande riskera att hamna i mitten av en dragkamp mellan olika värden. På ena sidan hamnar den demokratiska aspekten, som ofta citeras som ett skäl för elevinflytande, och på den andra sidan hamnar skolans och lärarnas uppdrag att främja tolerans som anges i läroplanen. Det finns en risk med att elevinflytandet faktiskt hindrar lärare från att utföra sitt uppdrag eller åtminstone att utföra det på bästa sätt.
112 Med undantag för kristendomen, som är obligatorisk enligt kursplanen i religionskunskap A.
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0809&infotyp=5&skolform=21&id=3204&extraId= 2008-12-20.
Flera rapporter och nyhetssändningar handlar idag om hur muslimer diskrimineras i Sverige114 och utomlands och att då inte få utrymme att ordentligt diskutera detta, hjälper inte upp situationen. Den enda möjligheten som står till buds är att försöka smyga in diskussioner i samband med någon annan religion/livsåskådning, eller att samarbeta med en lärare i ett annat ämne, så att det tas upp där. Men ett sådant s.k. samarbete kanske i realiteten inte är något annat än att lämpa över ansvaret på en annan lärare, då jag i mitt ämne låter eleverna välja och välja bort innehåll, men samtidigt ålägger någon annan att ta upp just det som valts bort i mitt ämne.
Å andra sidan kan eleverna kanske tycka att det är mera intressant och givande att diskutera t.ex. islam ur ett nästan uteslutande historiskt perspektiv eller i ett ämne som samhällskunskap. Deras intresse kan då väckas när man angriper ämnet ur ett annat perspektiv, vilket får anses ha samma goda konsekvenser som om ämnet hade tagit upp inom religionskunskapen. Men samtidigt kan man fråga sig hur djupgående diskussioner som kan föras om ett ämne som eleverna har rudimentära kunskaper i. Det finns en uppfattning, som vi har stött på under sin VFT, bland lärare i religionskunskap att eleverna ibland har kunskapsluckor i detta ämne när de kommer till gymnasiet. Vår egen erfarenhet är att elevernas kunskaper är mycket skiftande. Detta har säkert också att göra med att eleverna kommer från många olika grundskolor.
Det kan också verka något osannolikt att eleverna plötsligt skulle visa intresse för ett ämne som de så tydligt valt bort tidigare, och även om detta skulle hända, innebär det kanske inte ett odelat positivt meddelande för diskussionen i fråga. Det skulle i så fall nämligen också peka på att eleverna inte ens hade tillräckliga kunskaper i ämnet för att kunna avgöra om det var intressant eller ej, till exempel genom att de inte insåg hur det kunde kopplas till andra kultur- och samhällsfenomen. Det är riskabelt att låta elevernas ingivelser styra undervisningen, i tron att det egentligen är deras behov och erfarenheter som man utgår ifrån.115 Som lärare har man ett ansvar att tillgodose en adekvat utbildning, och det är inte ett ansvar som man kan lämna över till eleverna. Självklart skulle det också kunna vara fallet att eleverna besitter mycket goda kunskaper sedan tidigare, och nu gärna önskar lära sig något nytt, eller att de redan innan har talat så mycket om en viss religion att de är trötta på detta.
114http://fof.se/?id=03558a 2009-01-07. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=641693 2009-01-07.
http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=116&article=148359 2009-01-07.
Vi önskar inte att en lärare ska sitta med all makt i sin hand, och eleverna inte ha något alls att påverka i sin undervisning. Goda idéer ska tas tillvara, oavsett från vilket håll de kommer. Poängen är bara att peka på att det visserligen blir godtyckligt om läraren bestämmer (merparten av) innehållet i undervisningen – men det blir lika godtyckligt om eleverna gör det. Vi anser att man misstar sig om man tror att motivation automatiskt följer på ett elev- inflytande, åtminstone om man menar en inre motivation och inte endast en yttre dito. En inställning till skolarbete som utgår ifrån yttre motivation innebär att eleverna ser under- visningen i termer av medel för att uppnå t.ex. bra betyg, inte i första hand för att skaffa sig relevanta kunskaper och färdigheter. Om eleverna redan har en sådan instrumentell attityd till skolarbetet, förändras denna inte endast genom att undervisningen utgår ifrån elevernas önskemål, vilket visas i intervjuerna ovan. Det är samtidigt naivt att förvänta sig att alla elever ska känna en inre motivation för alla skolämnen.
Beatrice menar också att elevinflytande är svårt att tillgodose i kurser med få timmar, som till exempel Religion A. Denna kurs är på 50 poäng, vilket ska motsvara ungefär 40 timmar i klassrummet, men kan vara mycket mindre – ända ner till 35 timmar. Beatrice ser elev- inflytande som en process, och hon menar att man egentligen inte kan skynda på denna på något sätt. Det handlar om en pågående diskussion, där både lärare och elever ska komma överens om kursens innehåll och utformning. Innan man är klar, kan det mycket väl ha gått tio timmar av kursen, menar Beatrice. Då måste eleverna i raskt tempo gå igenom själva kurs- innehållet, vilket kan leda till stress för många, påpekar Beatrice. Hon använder sig av ett arbetssätt som innebär att eleverna själva får söka stöd i styrdokument, främst kursplanen, för sina förslag. Detta sker i helklass. Beatrice säger sig inte avvisa någon idé, oavsett om hon inser att den inte är genomförbar, utan att eleverna först har fått möjlighet att motivera varför idén (som kan handla om t.ex. att se en viss film) kan inkorporeras i undervisningen. I samband med detta diskuteras också hur idén ska genomföras, t.ex. om filmvisningen ska följas upp av gruppdiskussioner, eller instuderingsfrågor, eller dyl.
För oss verkar den viktigaste frågan i sammanhanget vara hur elevinflytande ska ske i praktiken, och just denna fråga ger Beatrice uttryck för i intervjun. Hon kan dock inte erbjuda något riktigt svar på den – trots att hon personligen säger sig vara intresserade av dessa frågor, trots att hon ger sina elever ett kontinuerligt inflytande, och trots att hon arbetat som lärare i nära tjugo år. Detta är en fingervisning så god som någon om frågans komplexitet.
För att kunna komma fram till något meningsfullt svar, måste man först ha en klar uppfattning om varför elevinflytande är något eftersträvansvärt, och vad det egentligen ska syfta till på ett konkret plan. Vidare måste man ställa sig omfattande frågor kring hur sammanhanget ser ut, d.v.s. under vilka omständigheter som elevinflytande är önskvärt. Var och när har det sin givna plats? Under vilka omständigheter bör det frångås? Vi menar att detta är mycket angelägna frågor att få svar på, både ur ett lärarperspektiv och ur ett elevperspektiv.