I vårt intresse för olika strategier hos elever för att hantera sitt skolarbete har vi också medtagit fusk som en av dessa. Vissa frågor i enkäten rör uttryckligen fusk, men vissa tangerar bara detta, och de är dessutom helt avhängigt elevens attityd till vad fusk är för något. Eftersom vi gärna ville gå vidare med dessa frågor då vi såg fusk som en möjlig men förbisedd strategi för att hantera skolarbetet, tog vi också upp detta som ett tema i elev- intervjuerna. Vi ställde frågan vad eleven ansåg att fusk innebär, och svaren var inte särskilt överraskande. I båda intervjuerna nämndes sådant som att smuggla in en fusklapp till ett prov, eller att känna till vilka frågor som kommer i förväg. Även att kopiera någon annans text till en skriftlig inlämningsuppgift räknades som fusk, enligt eleverna. Amelia menade att allt som inte eleven hade gjort själv, utan som gjorts av någon annan, var fusk – i de fall där det var tydligt att det var elevens egen prestation som krävdes och bedömdes.
Men en del av enkäten handlade också om skolk och sjukskrivningar, i fall där eleven inte egentligen var sjuk. Vi gav eleverna olika alternativ kring detta att kryssa i, t.ex. att man sjuk- skriver sig eller skolkar för att plugga, eller att man sjukskriver sig eller skolkar för att orka med senare skolarbete. En majoritet bland eleverna hade begagnat sig av sådana strategier. Nästa steg var att ta reda på deras attityd till dem.
I en av elevintervjuerna framkom att Amelia inte tyckte att skolkande från enstaka lektioner, eller att sjukskriva sig t.ex. dagen innan ett prov (fast man är frisk) inte är fusk. Hennes argument var att det inte drabbar någon annan än en själv, och att det är upp till den enskilda eleven om denna vill missa skolarbete som senare måste tas igen, för att ägna sig åt i tiden mera närliggande deadlines. Men Amelia menade också att det är annorlunda ifall en elev skolkar från själva provtillfället, för att kunna köpa sig mera tid att studera inför provet. Detta är enligt henne fusk.
Enligt hennes eget övergripande resonemang, måste man anse att hennes inställning till skolk och oegentliga sjukskrivningar är konsekvent. Frånvaro, giltig eller ogiltig, leder inte till att den frånvarande eleven vid något senare tillfälle underlåter att göra sina uppgifter på egen hand, och istället överlåter dem på andra (för att sedan själv ta äran för utförandet). Om så ändå skulle ske, är sambandet mera av en tillfällig än en nödvändig art.
Det framgår inte av intervjun varför Amelia skiljer på skolk från lektionen före ett prov- tillfälle, och skolk från själva provtillfället. Med utgångspunkt från hennes eget resonemang, skulle svaret kunna vara att en elev som är frånvarande från en annan lektion än lektionen för provet missar genomgångar, tid till uppgifter etc., vilket inte alls drabbar en elev som istället är frånvarande vid provtillfället. Eleven i det första exemplet får ett ”straff”, eller mister något som senare måste inhämtas. Det gör inte eleven i det andra exemplet.
Utan att kunna dra några säkra slutsatser, eftersom vi inte har något underlag för detta, menar vi att Amelias allmänna hållning till skolk och oegentliga sjukskrivningar trots allt kan miss- tänkas vara en ganska vanlig uppfattning bland elever. Det är förvisso en attityd som under- tecknade har råkat på i tidigare sammanhang. I enkäten hade 9 elever av 20 svarat att de skolkat och 11 elever av 20 sjukskrivit sig, för att istället göra skolarbete. Jämförelsevis hade 3 av 20 kryssat i att de hade fuskat på ett prov eller med en uppgift. En högre frekvens av dessa typer av strategier, jämfört med andra strategier, bland elever kan – men måste inte – innebära en likaledes korresponderande högre acceptans för strategierna i fråga.
Men att sätta skolkande i system är fusk, kan man hävda. Det ger en fördel åt den som skolkar, på bekostnad av de andra. Om alla eller flertalet elever i en klass systematiskt skulle skolka (som ett kollektiv) t.ex. inför prov, så skulle skolan säkerligen ingripa snabbt så att allt skolk förhindrades. Detta är alltså liktydigt med att t.ex. alla utom jag betalar skatt, vilket inte alls skulle påverka systemet – men om alla gjorde så, skulle systemet haverera.
På liknande sätt kan det tyckas vara med elever som lämnar in arbeten efter deadline. De har också fått extra tid att skriva, vilket kan ses som en sorts fusk. Men det finns också skäl som talar emot att dessa elever verkligen använder mera tid till att göra sitt arbete färdigt, jämfört med de elever som lämnar in det i tid. Under VFT:n har en av våra handledare diskuterat problemet, och menar att hennes erfarenhet är att dessa elever ofta börjar för sent med sitt arbete och att det är planeringen som är dålig. Att ge mera tid åt elever gör enligt hennes erfarenhet inte deras arbeten bättre, utan dessa hamnar på samma nivå som elevernas övriga resultat i skolan.
Men elever som behöver mera tid på sig för att prestera bra, vinner ju samtidigt på att ständigt lämna in arbeten efter deadline. På detta sätt kan man säga att deras arbeten faktiskt blir bättre än vad de annars skulle ha varit. Problemet här ligger i hur skolan är organiserad. Officiellt sett bedöms elevernas kunskaper och färdigheter ganska oberoende av omständigheterna, men sanningen är annan. I själva verket bedöms alltid en elevs prestation i förhållande till hur mycket tid som har lagts ner på den eller hur lång tid som eleven hade till sitt förfogande. Dessutom finns det inget stöd i något officiellt dokument, vare sig läroplan eller kursplaner, som ger en lärare rätt att ta hänsyn till huruvida eleven lämnat in i tid eller inte, i be- dömningen av elevens prestation.83 Resonemanget gäller för omprov, men är enligt oss över- förbart på arbeten och uppgifter.
Andreas menar att fusk innebär ett otillåtet övertag mot andra, som uppstår då ”balansen i klassrummet förstörs liksom, inför ett prov, när alla inte har haft samma möjlighet att plugga (…) på saken man ska testas på”84. Exempel på ett sådant övertag är att en elev på något sätt i förväg tar reda på vilka provfrågor som kommer. Andreas förklarar att ett tillfälligt tillstånd av extrem stress kan vara en anledning för den enskilde eleven att fuska. Som exempel ger han fall då ett särskilt betyg hänger på ett enda prov, och där också betyget i sig är avgörande för att eleven ska komma in på en eftersökt vidare utbildning. De beskrivna situationerna verkar alltså handla om undantagsfall, där mycket står på spel. Men Andreas menar att fusk inte är så vanligt förekommande på Västerskolan, då lärarna är noga med att kontrollera sådant.
83http://www.skolverket.se/sb/d/1551 2008-12-29. 84 Intervju med Andreas 2008-10-13 Västerskolan, s. 12.
I en av intervjuerna framkom att eleven ifråga hade fuskat på ett prov, tidigare under sin gymnasieutbildning.85 Eleven menar att detta hade att göra med yttre omständigheter, främst att man som elev inte kunde koncentrera sig under lektionstid. Dessutom var fusket utbrett, menar eleven. Bristen på koncentration och avsaknaden av möjlighet till effektivt arbete under skoldagen innebar att eleven fick ta fritiden i anspråk för sitt skolarbete och detta ledde till en ohållbar situation, eftersom tidspressen ständigt var hög och möjligheten till rekreation liten. Vid ett tillfälle var eleven så trött att denne inte hade orkat förbereda sig ordentligt inför ett skriftligt prov, och eleven visste att andra i klassen skulle fuska och få ett bra betyg. Idag är förutsättningarna helt annorlunda, berättar eleven, och denne säger sig aldrig vilja fuska igen. Enligt vad som framkommit i denna intervju är regelmässigt stökiga lektioner är ett incitament till fusk. Att gå i en mycket pratig eller bråkig klass kan alltså leda till att annars skötsamma elever börjar fuska.
Det var, jag tror att det är verkligen så här, det beror på liksom, vad man är i för, miljö. (…) Och, dom drog väl ur det ur mig kan man säga, den sidan av mig som ville fuska liksom. (…) Så om man är i en engagerad klass, liksom så, så är det… mycket enklare, då är det ju, där, då gör man liksom inte det. Tror jag.86
Det är därför inte bara ett problem för läraren och den enskilda eleven som vid just det tillfället försöker att lyssna och lära sig, då lektionen störs för att klassen är stökig. Om man inte kommer tillrätta med situationen kan andra, mera långtgående konsekvenser bli följden – som att en stor del av eleverna börjar använda sig av systematiskt fusk som en strategi. Permer och Permer menar att det är betydelsefullt att alla handlingsalternativ för lärare och elever (såväl som övrig skolpersonal) är moraliskt riktiga ur ett samhällsperspektiv.87 Här kan man hävda att situationen i klassrummet är sådan, att den direkt bidrar till att omoraliska handlingar främjas, vilket innebär att man också måste ifrågasätta vilka handlingsalternativ som är tillgängliga för eleverna och hur bra dessa är.
I en enkätundersökning gjord av Peter Löfquist och Christer Claesson framkommer att eleverna valde ”Stämningen i klassen” som en mycket viktig faktor då de fick välja ur en lista av 12 alternativ gällande vad som var viktigast för motivationen. Detta alternativ var första-
85 För att upprätthålla sekretessen anges varken elevens fingerade namn eller vilken skola som eleven tillhör. 86 Elevintervju.
handsvalet för 25 % av eleverna.88 Resultatet är i enlighet med den intervju där en elev hävdar att denne fuskade på prov delvis eftersom resten av klassen gjorde det, samt att det var mycket svårt att koncentrera sig på lektionerna och att tid till studier därför gick förlorad. Detta, menar vi, är två olika aspekter av stämningen i klassen.
I samma undersökning gjordes även sex djupintervjuer med elever, vilka slår fast samma sak.
Stämningen i klassen är viktig. Man ’peppar varandra’ uppåt eller nedåt beroende på vilket klimat som råder i klassen. Vissa väljer inriktning utifrån erfarenhet att denna har studiemotiverade elever och får därigenom draghjälp uppåt. På samma sätt kan majoriteten i klassen lägga ned engagemanget i ett ämne, beroende på dåligt samarbete eller otillräcklig uppbackning av en lärare.89
Liksom Löfquist och Claesson kommenterar är ”[k]lassklimatet (…) ett resultat av samarbete elev – elev och elever – lärare.”90 Man bör alltså lägga tid och energi på att få en bra och positiv stämning i klassen, genom att t.ex. uppmuntra alla att komma till tals. Man kan exempelvis också lägga tid på att ha en extra genomgång eller frågestund lektionen före ett prov, så att eleverna inte behöver vara hemma och plugga, utan känner att de har fått fråga om oklarheter. På så sätt kan man sannolikt komma till rätta med en del av skolket och de oegentliga sjukskrivningarna.