Läkemedel eller omvårdnadsåtgärder?

6.2 En personcentrerad omvårdnad för bättre sömn

6.2.1 Ett professionellt förhållningsätt 6.2.2 Ett partnerskap med patienten 6.3 Betydelsen av teamarbetets

samverkan relaterat till sömn 6.4 Anpassning av miljön: en omvårdnadsåtgärd för sömn

6.4.1 Ljud och Ljus

6.4.2 Temperaturens inverkan

6.4.3 En ökad komfort och en familjär miljö

6.5 Läkemedel eller omvårdnadsåtgärder?

6.1 Betydelsen av kunskap och erfarenhet hos sjuksköterskan

6.1.1 Kunskap och kännedom om sömn

SSK erfara ett bristfälligt utförande av evidensbaserade omvårdnadsåtgärder av sömnproblematik. Ett utförande vilket enligt SSK grundade sig i en avsak-nad av kännedom inom ämnet. SSK belyste en bortprioritering av patienters sömnbehov där arbetsplatsen varken har erbjudit någon utbildning eller andra möjligheter att utveckla sin kompetens inom ämnet. SSK beskrev att konse-kvensen av bortprioriteringen och den bristfälliga kännedomen resulterade i att patienternas sömnbrist normaliserades. En normalisering vilket medförde att omvårdnadsåtgärder uteblev och patienterna uppmuntrades till att ta igen sömnen hemma (Khater et al., 2019; Ye et al., 2013; Gellerstedt et al., 2015).

Det framkommer att trots SSK erfara en bristande kännedom relaterat till omvårdnadsåtgärder för sömn, förekommer en medvetenhet hos SSK kring påverkande faktorer som skapar förutsättningar för patientens sömn (Salz-mann-Erikson et al., 2015; Grossman, et al. 2017; Hofhuis et al., 2012; Gel-lerstedt et al., 2015; Aitken et al., 2016). En medvetenhet vilket belyses ge-nom att SSK uppmärksammade patienters sömnsvårigheter men tillämpande inga omvårdnadsåtgärder för detta (Ye et al., 2013).

6.1.2 En erfarenhetsbaserad omvårdnad

En återkommande erfarenhet hos SSK var att dem utövade omvårdnadsåtgär-der utifrån sin egen kunskap i stället för att tillämpa beprövade metoomvårdnadsåtgär-der. SSK beskrev en avsaknad av stöd från ett standardiserat mätinstrument i mötet med patienters sömnproblematik. SSK förklarade att en implantering av ett mätinstrument hade kunnat vägleda utförandet av evidensbaserade omvård-nadsåtgärder (Khater et al., 2019; Ye et al., 2013; Gellerstedt et al., 2015).

SSK förklarade att den nuvarande omvårdnadanden utvecklades från arbets-pass till arbetsarbets-pass, med utgångspunkten att försöka hjälpa patienten utifrån vad som har fungerat tidigare. Ett exempel på en erfarenhetsbaserad omvård-nadsåtgärd som SSK utförde var att fluffa och vända kuddarna vilket resulte-rade i en positiv respons från patienten. (Khater et al., 2019). Bortsätt ifrån en avsaknad av mätinstrument beskrev SSK en barriär mellan deras egen vilja och ambition i förhållande till sjukhuskulturens värderingar och priori-teringar för patienters sömn. Faktorer vilket SSK erfara blev ett hinder i utfö-randet av evidensbaserade omvårdnad för patientens sömn i relation till att det inte inkluderades i den vardagliga omvårdnaden (Khater et al., 2019; Ye et al., 2013).

6.2 En personcentrerad omvårdnad för bättre sömn

6.2.1 Ett professionellt förhållningssätt

SSK förklarade att vårdrelationen utgör grunden i omvårdnadsarbetet för att optimera patientens sömn. Betydande faktorer SSK erfara gynnade vårdrelat-ionen var att genom ett professionellt förhållningssätt förmedla empati, ett välkomnande och ett omhändertagande (Aitken et al., 2016). Ytterligare be-skrevs att det professionella förhållningssättet omfattar en respekt för patien-tens värdighet och integritet som uppnås genom att SSK skapar en balans mellan närvaro och distans (Honkavuo, 2018). Genom att bemöta patienten utifrån ett professionellt förhållningssätt upplevde SSK att patienten fick en känsla av att situationen är under kontroll. Infinnande av kontroll medförde till en ökad trygghet och ett lugn hos patienten, vilket skapade förutsättningar

för en god sömn. Erfarenheten om det professionella förhållningssättets in-verkande på patientens sömn medförde att SSK beskrev det som en lämplig omvårdnadsåtgärd att tillämpa (Gellerstedt et al., 2015).

6.2.2 Ett partnerskap med patienten.

SSK betonade att patientperspektivet borde vara utgångspunkten i omvårdna-den för patientens sömn (Honkavno, 2018; Saltzmann-Erikson et al., 2015;

Ye et al., 2013; Gelllerstedt et al., 2015; Eliassen & Hopstock, 2011). Enligt SSK nämndes kommunikation och planering med patienten som ett lämpligt tillvägagångssätt för att få insikt i patientens sömnbehov (Honkavuo., 2018;

Salzmann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013; Hofhuis et al., 2012; Geller-stedt et al., 2015; Aitken et al., 2016; Eliassen & Hopstock, 2011; Steaphen et al., 2017). SSK upplevde att när patienten fick information om en översikt-lig plan om eventuella kontroller, provtagningar och undersökning underlät-tades insomningen samt möjligheten att kunna somna om efter det genom-förda momentet (Salzmann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013; Gellerstedt et al., 2015).

Vidare tydliggjorde SSK att det ömsesidiga samtalet är en omvårdnadsåtgärd i sig. Ett samtal utifrån öppna frågor skapar möjligheten enligt SSK att kunna utgå ifrån ett patientperspektiv i vidare omvårdnad (Eliassen & Hopstock, 2011). Ett partnerskap vilket öppnar upp till en dialog och möjligjorde att SSK fick en insikt av patientens behov. Insikten samtalet medförde skapade en utgångspunkt för SSK att kunna införa det behovsanpassade stöd som krävs för att optimera förutsättningar för en god sömn (Ye et al., 2013). SSK förklarade att de försökte uppnå en god kommunikation genom att fråga varje enskild patient om vad som hjälper deras sömn. Det resulterade i att SSK utförde omvårdnadsåtgärder efter patientens individuella behov (Salz-mann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013). SSK:s erfarenheter var att patien-terna svarade varierat exempelvis föredrog vissa varm mjölk, varm filt, färre

filtar eller musik (Ye et al., 2013). Ytterligare betonade SSK kommunikat-ionens betydelse relaterat till patientens psykiska välmående och sömn. SSK upplevde att patienten tenderar att drabbas av orostankar och existentiella funderingar mer frekvent under natten, vilket resulterar i en störd nattsömn (Honkavuo, 2018; Salzmann-Erikson et al., 2015). För att uppmärksamma patientens välmående och därmed skapa de bästa förutsättningarna för söm-nen, framställde SSK att stolen är det bästa verktyget. Genom att varje natt introducera sig själv för patienten och att sitta ned och samtala en stund, skapas möjligheten för patienten att få ventilera om sina tankar. Ett samtal SSK upplever är viktigt för att en lugn atmosfär ska uppnås och därmed för-utsättningen för en god nattsömn (Salzmann-Erikson et al., 2015).

6.3 Betydelsen av teamarbetets samverkan relaterat till sömn

Det förekom att SSK värderade ett samarbete tillsammans med annan vård-personal som en omvårdnadsåtgärd för att optimera patientens sömnkvalitet.

Detta uppnåddes genom att tillsammans med sina kollegor samla tillsyn, kontroll av vitala parametrar och provtagningar till ett gemensamt tillfälle under natten (Salzmann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013; Hofhuis et al., 2012; Gellerstedt et al., 2015; Aitken et al., 2016; Eliassen & Hopstock, 2011). Det framkom att tillämpandet av det gemensamma tillfället inte alltid var genomförbart ute i verksamheten. SSK beskriver att det förekommer svå-righeter att förutse förändringar i patientens hälsotillstånd vilket medför till att händelseförloppet under natten kan frångå ifrån teamets förutbestämda planering (Ye et al., 2013). Flertalet SSK rapporterade en problematik inom teamet hänseende hantering av sömnproblematik och ett gemensamt mål i ut-förandet av omvårdnadsåtgärder för sömn (Khater et al., 2019). Problemati-ken inom teamet beskrevs av SSK att patientens uttryckta sömnsvårigheter inte togs på allvar och därmed uteblev omvårdnadsåtgärder. Det tog uttryck när SSK beskrev att de ställde en fråga om sömn för att starta en

konversat-ion snarare än att identifiera ett problem (Ye et al., 2013). Det förekom varie-rande hantering när patienten förmedlade en sömproblematik som svar på frågan. Vissa SSK rapporterade inte problemet vidare till annan vårdpersonal (Khater et al., 2019). Andra rapporterade problemet vidare till sina kollegor utan vidare respons, eller upplevde att informationen endast förekom rutin-mässigt och som en meningsutfyllnad (Ye et al., 2013). Slutligen beskrevs att vissa SSK uppmärksammade patientens sömnproblematik och genomförde ytterligare bedömning och undersökning (Khater et al., 2019).

SSK uttryckte svårigheter och ett motstånd i samspelet med läkaren vid han-tering av patienters sömnproblematik (Ye et al., 2013; Salzmann-Erikson et al.,2015). Motståndet kunde uttrycka sig genom att läkaren förmedlade till SSK att det var lönlöst att ta upp ämnet om sömnproblemen och eventuella ordinationer av läkemedel för detta. Läkarens respons skapade en frustration hos SSK som ville öppna upp en konversation om sömnproblem i syfte att hjälpa patienten (Ye et al., 2013). SSK beskrev att genom ett samarbete med läkaren kunde planering av insatser ske för att minska antal störningsmoment för patienten. En SSK förklarade att i början av sitt nattpass utvärderades möjligheten till att minska frekvensen av vitala kontroller genom att rådfråga en läkare. På så sätt kunde SSK främja patientens sömn genom att minska antal störningsmoment under natten (Salzmann-Erikson et al.,2015).

6.4 Anpassning av miljön: en omvårdnadsåtgärd för sömn

6.4.1 Ljud och ljus

Majoriteten av SSK:s erfarenheter är att ljud har en negativ inverkan på pati-entens sömn under sjukhusvistelsen. Den gemensamma erfarenheten tydlig-gjorde att minskandet av störande ljud var en lämplig omvårdnadsåtgärd att utföra (Honkavuo, 2018; Salzmann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013; Hof-huis et al., 2012; Gellerstedt et al., 2015; Aitken et al., 2016; Eliassen &

Hopstock, 2011; Steaphen et al., 2017). En omvårdnadsåtgärd var att SSK

under natten förberedde det planerade momentet innan det utfördes inne hos patienten (Salzmann-Erikson et al., 2015). En annan omvårdnadsåtgärd var att SSK pratade med en låg samtalston samt använde tysta och smidiga rörel-ser med respekt för att patienterna sov (Salzmann-Erikson et al., 2015; Hof-huis et al., 2012; Eliassen & Hopstock, 2011. Det fanns även möjlighet att dela ut öronproppar till patienten i syfte att avlägsna störande ljud från sjuk-husmiljön (Honkavuo, 2018; Salzmann-Erikson et al., 2015; Aitken et al., 2016). SSK upplevde att patienternas sömn stördes vid inneliggande i flersal.

Störningsmoment bestod exempelvis av användandet av elektronik som med-förde ett ökat ljud och ljus i omgivningen. SSK åtgärdade dessa störningsmo-ment genom en öppen dialog med patienten om elektronikens negativa inver-kan på omgivningen och sömnkvaliteten. Ytterligare ett störningsmoment var inneliggande patienter med mycket oro och ångest, exempelvis yttrade SSK att ångest och oro var vanligt förekommande hos patienter med en demensdi-agnos. I en sådan situation stördes sömnen hos samtliga i omgivningen vilket SSK hanterade genom att placera den oroliga patienten i korridoren. Hante-ringen utgick ifrån att lugna och omge den oroliga patienten med vårdperso-nal och låta resterande få sova i lugn och ro (Salzmann-Erikson et al., 2015).

Ljus var något som SSK upplevde störa patienten under sin sömn speciellt när taklampan tänds under natten för att utföra tillsyn, kontroller eller prov-tagningar (Salzmann-Erikson et al., 2015). Det omvårdnadsåtgärder SSK an-vände sig av för att reducera ljus var att dela ut ögonmasker eller en mindre handduk till patienten (Salzmann-Erikson et al., 2015; Aitken et al., 2016;

Eliassen & Hopstock, 2011). En annan omvårdnadsåtgärd som utfördes var användandet av ficklampa i stället för taklampa för att på så sätt minimera ljuset för patienten och samtidigt utföra kontroller (Salzmann-Erikson et al., 2015). Ytterligare omvårdnadsåtgärder som utfördes var att dra ned persi-enner och rullgardiner, reducera ljud och ljus på medicinsk utrustning samt

att sätta upp en skylt på dörren om att patienter sover eller vilar (Eliassen &

Hopstock, 2011).

6.4.2 Temperaturens inverkan

Enligt SSK beskrevs reglering av rumstemperatur som betydelsefull för att optimera patientens förutsättningar för en god sömn. SSK beskrev att patien-ten kunde besväras av en för varm rumstemperatur likväl en för kall

rumstemperatur (Salzmann-Erikson et al., 2015). Ifall patienten frös beskrev SSK att dem brukade dela ut sockar eller extra filtar. Motsvarande om enten var svettig och tyckte att rummet var för varmt, kunde SSK hjälpa pati-enten genom att öppna ett fönster och släppa in frisk luft (Salzmann-Erikson et al., 2015; Ye et al., 2013; Aitken et al., 2016).

6.4.3 En ökad komfort och en familjär miljö

SSK ansåg att komfort var betydelsefullt i omvårdnadsarbetet för sömn (Gel-lerstedt et al., 2015). SSK främjade komforten och avslappningen med att värna om patientens integritet exempelvis genom att skärma av patienten ifrån resterande omgivning. Avskärmningen medförde en upplevd privathet vilket resulterade i att patienter kunde sova bättre (Salzmann-Erikson et al., 2015). Ytterligare beskrevs av SSK att avslappning kan främjas genom ett gott omhändertagande. Ett gott omhändertagande kan innebära att patien-ten erbjöds hand eller fotmassage, hjälp med munvård, hålla patienpatien-tens hand, sitta vid sidan om patientens säng för närvaro eller erbjuda musik, radio eller tv innan sänggåendet (Eliassen & Hopstock, 2011). Alternativt erbjöds pati-enten stöd att utföra sin personliga hygien genom exempelvis en tvätt eller en dusch (Aitken et al., 2016). Vidare uttryckte SSK att de försökte efterlikna patientens egna rutiner hemma genom att använda patientens tandborste eller tandkräm för att skapa en familjär miljö (Gellerstedt et al., 2015).

SSK uppfattning av hur länge patienten kan sova på dagen för att bibehålla en god nattsömn varierade. Somliga väckte patienten efter en timme i syfte att främja patientens sömnkvalitet, andra två timmar och ett fåtal tills patien-ten vaknade av sig själv (Eliassen & Hopstock, 2011). Det framkom att vissa SSK försökte uppmuntra patienten som sovit hela dagen att delta vid mid-dagar i syfte att främja patienten sömn under natten (Gellerstedt et al., 2015).

6.5 Läkemedel eller omvårdnadsåtgärder?

SSK beskrev att det finns en möjlighet att erbjuda sömnläkemedel till patien-ter däremot var många, speciellt yngre patienpatien-ter, skeptiska mot att tillgå läke-medel (Honkavuo, 2018). SSK beskriver att sömnläkeläke-medel både används vid behov och i förebyggande syfte. SSK placerade vanligen sömnläkemedel på sängbordet ifall patienten inte kunde somna av sig själv (Salzmann-Erik-son et al., 2015). Enligt SSK kunde både smärtlindring och sömnläkemedel erbjudas för att optimera sömnen och öka patienten avslappningsförmåga.

(Salzmann-Erikson et al., 2015; Khater et al., 2019; Hofhuis et al., 2012; Ait-ken et al., 2016). Trots den höga läkemedelsanvändningen av sömnbesvär uppger SSK att dem hade en bristande kunskap om sömnmedicin och dess effekter i kroppen (Hofhuis et al., 2012). SSK beskrev att användandet av sömnläkemedel grundade sig att det var en snabb åtgärd att tillgå i relation till tidsbrist att utöva icke farmakologiska metoder (Gellerstedt et al., 2015).