4.2.1 Systematisk tolkning och stöd i förarbetena
Det finns som sagt olika sätt att se på detta tolkningsproblem. Eriksson är av uppfattningen att arvsberättigade i detta sammanhang ska förstås som sådana släktningar till den först avlidna maken som i det konkreta fallet är berättigade till efterarv enligt 3 kap. 2 § ÄB, vilket innebär endast släktingar i första och andra parentelen. Om svaret på frågan ifall någon av den först avlidnas släktingar hade varit berättigad till någon del i den efterlevande makens bo även om denne haft egna arvsberättigade släktingar är jakande, har denna släkting även rätt att ta del av arvet för det fall den efterlevande saknar egna släktingar.
34
Han stöder återigen sitt resonemang dels på regelns placering i 3 kap. ÄB och dels på de uttalanden som gjorts i förarbetena, där det på flera ställen uttrycks att det bara är ”de som har efterarvsrätt” som är arvsberättigade när efterlevande make dör, såvitt gäller den först avlidna makens släktingar. Övriga släktingar till den först avlidna maken har således ingen arvsrätt i det läget.55
Han menar att det är ett medvetet val av lagstiftaren att använda sig av ordet ”arvsberättigade” i lagtexten istället för arvingar just för att markera att det inte rör sig om alla arvingar som kan ha arvsrätt enligt 2 kap ÄB.
Vidare står det i förarbetena att den först avlidna makens släktingar endast kan komma att ärva med stöd av 3 kap. 8 § ÄB om den efterlevande maken haft egendom med fri förfoganderätt, vilket Eriksson menar även det tyder på att det bara är de som har efterarvsrätt som kan komma i fråga på den först avlidna makens sida.56 På den efterlevande makens sida kan dock, enligt
Eriksson, alla som är arvingar enligt arvsordningen i 2 kap. ÄB komma i fråga. Dessutom kan, om den efterlevande gift om sig, även den nya maken komma i fråga vid tillämpningen av 3 kap. 8 § ÄB. Även detta stöder han på förarbetsuttalanden.57
4.2.2 Tolkning utifrån regelns syfte och funktion
Agell har också uttalat sig i denna fråga. Agells tolkning synes vara liknande Erikssons, att ”arvsberättigade” i detta avseende ska uppfattas som arvingar till den först avlidna maken som i princip kan vara efterarvsberättigade vid den sist avlidna makens död. Han menar att den i propositionen angivna avgränsningen, dvs. att 3 kap. 8 § ÄB endast omfattar arvingar med efterarvsrätt, får en naturlig motivering om man ser på det som att en fördelning av dels den andel som efterlevande maken innehaft med full äganderätt, dels den andel som efterlevande ärvt av den först avlidna maken. Efter båda makarnas bortgång ska den förra delen gå till den efterlevande makens arvingar i vilken arvsklass som helst medan den senare delen blir föremål för efterarv till den först avlidna makens arvingar som är berättigade till efterarv, alltså släktingar i första och andra arvsklassen. Enligt huvudregeln i 3 kap. ÄB har arvingar i tredje arvsklassen aldrig rätt till efterarv efter den först avlidna maken, vilket Agell menar även bör gälla även vid tillämpningen av 3 kap. 8 § ÄB. Syftet med bestämmelsen är ju att låta arvingar efter den först avlidna maken ärva hela boet efter den sist avlidna maken, som saknar egna arvingar, och därmed utesluta Allmänna arvsfonden från arv. En självklar innebörd enligt Agell måste vara att personer, som enligt huvudregeln har rätt till efterarv efter den först avlidna maken, nu får ta del av även den andel i boet som egentligen skulle gått till den
55 Eriksson, SvJT 1989 s. 326 med hänvisning till prop. 1986/87:1 s. 238 och prop. 1987/88:61 s.
54 f. och 98 f. Se även Eriksson, SvJT 1990 s. 271 f. samt Eriksson (2018) s. 108 f.
56 Se prop. 1987/88:61 s. 55 och Eriksson, SvJT 1989 s. 326. 57 Prop. 1986/87:1 s. 353.
35
efterlevandes arvingar eller till Allmänna arvsfonden. Innebörden blir alltså att de som redan var arvsberättigade till en del i boet nu får överta mer egendom än normalt. Detta är en central funktion hos 3 kap. 8 § ÄB och att tolka in att även arvingar efter den först avlidna maken i tredje arvsklassen skulle vara ”arvsberättigade” skulle innebära att lagrummet fick ytterligare en funktion, nämligen att ge efterarvsrätt i en speciell situation till släktingar i tredje arvsklassen som egentligen aldrig har någon efterarvsrätt. Han menar att detta knappast var tanken med lagrummet och att detta skulle vara ett mycket mer långtgående steg än att låta personer som ändå har rätt till efterarv få ärva ytterligare egendom efter den efterlevande maken som denne haft med full äganderätt. Agell avslutar med att säga att det knappast råder någon tvekan om det faktiska rättsläget med tanke på systematiken i 3 kap. tillsammans med departementschefens uttalanden i förarbetena. Således bör ”arvsberättigade”, enligt Agell, tolkas som arvingar till den sist avlidna maken som kan vara berättigade till efterarv vid den sist avlidna makens död.58
4.2.3 Tolkning baserad på slutsats om arvsföljdsregel
Även Lind ansluter sig till tolkningen att ”arvsberättigade” enligt lagrummets mening ska omfatta efterarvsberättigade arvingar efter den först avlidna maken, dvs. släktningar i första och andra arvsklassen. Han påpekar dock att det utifrån ordalagen i 3 kap. 8 § ÄB, som talar om ”arvsberättigade” och inte om ”arvingar”, inte går att ge något avgörande besked om innebörden och vad som avses. Det som skiljer Linds uppfattning från de ovan nämnda är dock att Lind menar att det inte bör finnas ett krav på att arvingar i det enskilda fallet behöver vara konkret berättigade till efterarv. Linds tolkningsalternativ bygger på hans slutsats om att 3 kap. 8 § ÄB är en regel om arvsföljd som fördelar arvet efter den sist avlidna maken.59 Kravet på konkret arvsrätt kommer att behandlas
specifikt nedan i avsnitt 5 och denna del av Linds tolkningsalternativ kommer att utvecklas mer där.
Frikopplingen från kravet på konkret arvsrätt som sker genom Linds tolkningsalternativ väcker frågan om inte också den först avlidna makens släktingar i tredje arvsklassen också borde ärva före Allmänna arvsfonden. Svaret på denna fråga menar Lind dock, genom en systematisk lagtolkning, besvaras nekande. Han menar att om möjligheten finns för den först avlidna makens arvingar i tredje arvsklassen att ta del av arvet efter den efterlevande maken, skulle det strida mot den prioritet som finns förankrad i reglerna om efterarv i 3 kap. 2 § ÄB som säger att arvingar i första och andra arvsklassen, men aldrig arvingar i tredje arvsklassen, kan komma i fråga om efterarvsrätt. Det vore därför en oacceptabel disharmoni i rättssystemet om den först avlidna makens arvingar i tredje arvsklassen vid den efterlevande makens död kunde
58 Agell, SvJT 1990 s. 33 f.
36
ärva denne enligt 3 kap. 8 § ÄB om denne saknade arvingar, men inte ärva den först avlidna maken enligt 3 kap. 2 § ÄB för det fall då efterlevande haft egna arvingar. Lind klarlägger dock att han inte ser på 3 kap. 8 § ÄB som en ”utväxt” av efterarvet, utan det nu anförda är endast en anknytning till den prioritetsordning som utgår ifrån närheten i släktskap som finns förankrad i den svenska arvsordningen.60