Enhetlig tillämpning

Även om det är en viss spridning i enkätresultatet visar enkätsvaren att det är låg aktivitet vad gäller tillsyn, förelägganden och anmälningar från allmänheten vid misstänkt regelöverträdelse. De skillnader som ändå finns kan till viss del förklaras med att kommunerna har olika befolkningsmängd, olika högt bebyggelsetryck, olika mängd strandskyddat område med mera. Enligt samtliga länsstyrelser sker överträdelser av strandskyddsbestämmelserna vilket innebär att det finns ett behov av tillsyn. Eftersom det är möjligt för kommunerna att finansiera operativ tillsyn genom avgifter går det att åtminstone delvis avgiftsfinansiera en ökad ambitions-nivå i tillsynen.

Det finns även andra faktorer än befolkningsmängd och resursbrist som har bety-delse för tillsynen. Om tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna är politiskt styrd finns risken att lagstiftningen urholkas. Det kan finnas en politisk motvilja att följa lagstiftningen och en oförståelse för den. Det kan få till följd att strandskyddet blir ett eftersatt område med få resurser och låg kompetens vilket medför brister i myndighetsarbetet. Naturvårdsverket har i en tidigare utvärdering

(Naturvårdsverket, 2011) lyft det politiska inflytandet på strandskyddet och slutsat-sen då som nu är att det är viktigt att länsstyrelsernas vägledning även når besluts-fattarna i kommunen. Detta för att öka förståelsen för syftet med reglerna och där-med uppnå en ökad acceptans.

Den enligt länsstyrelserna viktigaste faktorn för att kunna tillämpa strandskyddsbe-stämmelserna likvärdigt över landet är tydlig vägledning från centrala myndigheter (Naturvårdsverket och i viss utsträckning Boverket). Det finns synpunkter på Na-turvårdsverkets vägledning vilket indikerar att den kan behöva kompletteras.

I en tidigare utvärdering framfördes att länsstyrelserna bör närma sig varandra i arbetssätt och tolkning av strandskyddslagstiftningen (Naturvårdsverket, 2011). En möjlig väg är att länsstyrelserna samverkar i större utsträckning än vad som görs idag. Bland annat är klart uttalade mål för samverkan en förutsättning liksom att tillräckliga resurser ställs till förfogande (Naturvårdsverket, 2013a). Det är vanlig-ast att den enhet/avdelning som arbetar med naturvårdsärenden hanterar strand-skyddet. Dock förekommer det att strandskyddsfrågan ligger på en annan nivå i organisationen. Frågan kan även vara uppdelad på olika enheter/avdelningar. Hur samverkan inom länsstyrelserna ser ut vad gäller strandskyddsfrågorna har inte studerats. Vi bedömer dock att en bra intern samverkan är viktig för en enhetlig tillämpning av lagen inom länet.

3.3.2 Enhetlig tillämpning

Att vissa län tillämpar beslut om undantag från strandskyddet och att länen har olika tolkningar av vad som omfattas av strandskyddet motverkar möjligheterna att få en mer enhetlig tillämpning av regelverket, vilket var ett av syftena med de nya

27

strandskyddsbestämmelserna. De problem som finns med tolkningen av lagstift-ningen kan förbättras med en kompletterad vägledning och en bättre samverkan inom den egna organisationen och mellan länsstyrelserna. Ett sätt att få en mer enhetlig tillämpning och tolkning av lagen är att strandskyddet hanteras på den organisatoriska nivå och enhet hos kommun och länsstyrelse som är bäst lämpad utifrån de allmänna intressen som strandskyddet skyddar.

Det finns fortfarande en uppfattning bland politiker och allmänhet att det med de nya regeländringarna från 2009 och 2010 generellt skulle bli lättare att få dispens från strandskyddsbestämmelserna. I förarbetena till lagstiftningen finns det inget som talar för att det skulle införas generella lättnader. Målet var att begränsa ytter-ligare byggnation i områden som inte omfattas av de nya reglerna om lättnader i strandskyddet. Dessa frågor togs upp i Naturvårdsverkets rapport 6472

(Naturvårdsverket, 2011). Eftersom denna uppfattning fortfarande finns kvar är det viktigt att länsstyrelserna vägleder både tjänstemän och politiker i kommunerna.

Det finns en uppfattning att det lokala inflytandet över dispensgivningen har mins-kat hos de kommuner som innan lagändringen hade strandskyddet på delegation.

Uppfattningen är att det rimmar illa med syftet att det lokala inflytandet skulle öka med de nya bestämmelserna. Antagligen kan det förklaras med hur situationen såg ut innan lagändringen. Brister som fanns med den äldre lagstiftningen var dispens-beslut som inte stämde överens med gällande rätt, få överklaganden och en spora-disk granskning och överprövning av kommunernas dispensbeslut (Prop.

2008/09:119, 2009). Att det numera är länsstyrelserna som granskar och överprö-var kommunernas beslut har lett till en mer omfattande granskning och överpröv-ning än tidigare. Effekten har blivit en mer enhetlig tillämpöverpröv-ning inom länen. Det kan inte ha varit lagstiftarens tanke att det lokala inflytandet över strandskyddet skulle innebära att kommunerna kan tolka och tillämpa lagen olika. Det lokala inflytandet handlar snarare om att kommunerna nu har möjligheten att peka ut LIS-områden, hantera tillsynen i den egna kommunen, pröva upphävande av strand-skyddet i samband med planläggning och samordna arbetet mellan strandskydd och bygglov. Missuppfattningar kan försvåra tillämpningen av lagen varför vägled-ningen blir ett viktigt verktyg för att få ut korrekt information.

3.4 Slutsatser

Majoriteten av kommunerna har inga synpunkter på länsstyrelsernas, Naturvårds-verkets eller BoNaturvårds-verkets vägledning. Detsamma gäller länsstyrelserna. Dock kan både tillsynen och vägledningen förbättras. Det gäller hos samtliga instanser, dvs.

vid kommunerna, länsstyrelserna, Naturvårdsverket och Boverket. Kompletterad vägledning kan åtgärda de problem som finns med tillämpningen av bestämmelser-na och öka förståelsen och acceptansen av strandskyddets syften hos politiker och allmänhet. Vägledning kan även reda ut missuppfattningar om de nya bestämmel-serna. Resursbrist är enligt kommunerna och länsstyrelserna en bidragande faktor som negativt påverkar möjligheterna till att bedriva tillsyn.

28

• Kommunerna bör använda fler kanaler för att föra ut information till allmän-heten om strandskyddsreglerna.

• Samverkan bör öka mellan länsstyrelserna.

• Naturvårdsverket och Boverket avser att se över och komplettera den centrala vägledningen.

• Kommunerna bör se över möjligheten att använda avgifter för att finansiera en ökad ambitionsnivå i tillsynen.

29