Har LIS lett till landsbygdsutveckling?

I kommunenkäten har mer än hälften av de kommuner, som angett att de antagit eller håller på att peka ut LIS-områden i en översiktsplan, svarat att LIS inte alls eller endast i liten utsträckning främjat landsbygdsutvecklingen i kommunen (Sweco, 2013). Ytterligare nästan hälften svarar att de inte vet, se figur 33.

Att kommunerna inte vet om LIS lett till någon landsbygdsutveckling beror troligt-vis på att det endast är 19 kommuner som angett att de antagit en LIS-plan och därför rent teoretiskt har haft möjlighet att se effekterna på landsbygdsutveckling-en. Många kommuner påpekar även i kommentarerna till sina svar att det är för tidigt att avgöra om LIS har främjat landsbygdsutvecklingen eftersom man hittills inte hunnit utnyttja möjligheten. Resultatet är relativt oberoende av var i landet kommunen ligger. Vid en jämförelse kan man dock utläsa att norrlandskommuner och inlandskommuner är något mer tveksamma till om LIS påverkat landsbygdsut-vecklingen positivt (Sweco, 2013).

I de flesta fall anser länsstyrelserna att det är för tidigt att bedöma i vilken utsträck-ning möjligheten att peka ut LIS-områden har lett till landsbygdsutveckling.

Knappt hälften av länsstyrelserna har inte svarat på frågan, i några fall troligen för att de inte haft någon LIS-plan att utgå ifrån. Detta tyder också på att det är för tidigt att bedöma eventuella effekter.

Figur 33

I vilken utsträckning upplever kommunen att LIS har främjat landsbygdsutvecklingen i kommunen? (Sweco, 2013)

79

I enstaka fall anser länsstyrelserna att möjligheterna med LIS har lett till viss lands-bygdsutveckling, men man menar även att det krävs fler insatser än möjligheten att peka ut LIS-områden för att främja landsbygdsutvecklingen.

Kommentarer i urval från länsstyrelser

”Länsstyrelsen kan se att, med de tolkningar och tillämpningar som hittills fram-kommit, ger inte LIS-områden någon större effekt på möjligheten att få dispens eller undantag från strandskyddets bestämmelser jämfört med andra områden.

Upplevs som frustrerade av kommunerna.”

”Intresset för att utnyttja LIS-områdena som stöd för bebyggelseutveckling m.m.

har inte varit så högt. I en kommun har man (tidigare år) utvecklat camping-verksamheter m.m. med hjälp av LIS och viss bostadsbebyggelse. Det behöver komma till ytterligare insatser för att det ska bli intressant att bygga och utveckla landsbygdsområdena t.ex. infrastruktursatsningar (bredband m.m.), skolor och service m.m.”

”Enstaka enbostadshus som uppkommit på grund av att åtgärden ligger inom ett LIS-område. Inga verksamheter har startats eller byggts ut.”

”Ett skäl till att det inte är ett större genomslag för LIS är att översiktsplaner är resurskrävande och majoriteten av länets kommuner har prioriterat ÖP för vind-kraft som man har haft möjlighet att få bidrag till. Andra skäl till att genomslaget inte är större är att regelverket är svårtolkat och att kommunerna ger uttryck för att de upplever att regelverket inte är anpassat till kommunernas geografi och situation.”

(Sweco, 2013)

5.4.3.1 HAR FÖRÄNDRINGARNA I LAGSTIFTNINGEN GJORT DET LÄTTARE ATT TA MARK I ANSPRÅK?

Knappt 65 procent av de svarande kommunerna anser att förändringarna i lagstift-ningen inte alls eller endast i liten utsträckning gjort det lättare att ta mark i anspråk för bebyggelse och anläggningar i glesbygd (Sweco, 2013). När det gäller motsva-rande uppfattning i tätort är det ännu fler, 73 procent, som anger att förändringarna inte alls eller endast i liten utsträckning har gjort det lättare att ta mark i anspråk, se figur 34. Ungefär en fjärdedel uppger att de inte vet, vilket kan tolkas som att de inte upplever någon förändring eller att de inte hanterat något ärende som går att hänvisa till. Få kommuner anger att de i stor utsträckning upplever att det blivit lättare.

80 Kommentarer i urval från kommunerna:

”Svårt att bygga ut enstaka bostadshus i glesbygd, eftersom det förutsätts i propo-sitionen att det på sikt ska kunna skapas samlad bebyggelse för att detta ska kunna göras. Svårt för kommunerna att förutsäga i ÖP var landsbygdsutveckling kan komma att ske.”

”Möjligheten att få bebygga en s.k. lucktomt har försvunnit, nu måste kommunen planera in LIS-områden för att personer ska få möjlighet att bygga nytt. Planering av LIS-områden är en ganska lång och komplicerad process som inte har gjort det lättare.”

”För utbyggnad av tätort kan skäl 5 tillämpas. Detta kan möjligen ha gjort det lättare att bebygga tätorterna men vad vi minns så fanns detta med tätortsutveckl-ing med de gamla allmänna råden så i praktiken är det nog tätortsutveckl-ingen större skillnad.

Det är dock tydligare när det särskilda skälet är angivet i lagstiftningen.”

”Att LIS införts gör det lättare, åtminstone på pappret. Många kommuner har ännu inte pekat ut några sådana områden i sina översiktsplaner varför det ännu så länge inte blivit lättare i praktiken.”

(Sweco, 2013)

5.4.3.2 FÖRSLAG PÅ ÄNDRINGAR

Under arbetets gång har det i både enkäter, skrivelser och under referensgruppsmö-ten förts fram olika förslag om ändringar av LIS. Gemensamt för dessa förslag är att man upplever problem med hur LIS är utformat. Här redovisar vi några av dem:

• Eftersom många kommuner har haft svårigheter med att geografiskt peka ut LIS-områden har några kommuner lyft tankar om att istället använda sig av ge-nerella kriterier och riktlinjer som specificeras i översiktsplanen eller i ett poli-cydokument. Dessa riktlinjer för LIS skulle då gälla inom hela kommunen utan att man geografiskt skulle behöva begränsa sig till specifika områden.

Figur 34

I vilken utsträckning har förändringarna i lagstiftningen från 2009/2010 gjort det lättare att ta mark i anspråk för bebyggelse och anläggningar? Diagrammet till vänster visar svaren för glesbygd, diagrammet till höger för tätort. (Sweco, 2013)

81

• En annan idé som förts fram är att man istället för att peka ut LIS-områden skulle använda sig av ”icke-LIS-områden”. Dessa känsliga områden skulle un-dantas från möjligheten att hävda LIS. LIS skulle då istället vara möjligt att åbe-ropa överallt utanför dessa områden.

• Eftersom det finns olika tolkningar av vad landsbygd och landsbygdsutveckling är bör dessa begrepp definieras i lagstiftningen.

• Kommuner, regionförbund och länsstyrelser i skärgårdsområden i glesbygds-kommuner i Götaland såväl som i Högakustenområdet har framfört önskemål om att ta bort eller minska begränsningarna för var man får peka ut LIS. Idag kan man inom dessa områden inte alls eller endast i begränsad utsträckning an-vända sig av LIS eftersom dessa områden är undantagna från LIS i lagstigning-en.

• Ett problem som flera kommuner och även länsstyrelser lyft under uppdraget har varit kravet om samlokalisering av enstaka en- och tvåbostadshus till befint-ligt bostadshus inom LIS-områden. Sveriges Kommuner och Landsting menar att kravet på anslutning till befintlig bebyggelse ska tas bort helt inom glest be-folkade områden. (Sveriges Kommuner och Landsting, 2011a)

5.5 Diskussion

5.5.1 För tidigt att se om LIS har lett till landsbygdsutveckling