• No results found

3 Mottagandet av asylsökande och nyanlända

3.4 Efter etableringsperioden

Efter i normalfallet högst två år skrivs den nyanlände ut från

etableringsuppdraget. Därmed upphör också etableringsersättningen och den nyanlände omfattas inte längre av etableringslagen. Efter etableringsperioden kan den som är under 25 år anvisas till jobbgarantin för ungdomar. Under deltagande i jobbgarantin lämnas utvecklingsersättning eller aktivitetsstöd.

Den som är över 25 år anvisas i stället till jobb- och utvecklingsgarantin, vilket berättigar till aktivitetsstöd. Den som inte har uppfyllt ett arbetsvillkor har endast rätt till aktivitetsstöd i 450 dagar i jobb- och utvecklingsgarantin.

Ungdomar som har deltagit i jobbgarantin för ungdomar i 15 månader kan anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin. Efter att ha deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin är personen hänvisad till kommunens försörjningsstöd ifall han eller hon inte ordna sin försörjning på annat sätt.

3.4.1 Knappt var tionde har ett arbete utan stöd efter ett år

Arbetsförmedlingen följer upp de nyanländas status 90, 180 och 365 dagar efter etableringsperiodens slut. Enligt den senaste redovisningen från början av maj 2015 har total 15 774 personer som haft en etableringsplan lämnat etableringsuppdraget och 9 570 av dem lämnade etableringsuppdraget under 2014. Knappt var tredje person (29 procent) som lämnade etableringsuppdraget 2014 arbetade eller studerade 90 dagar efter utskrivning, vilket var en ökning med 3 procentenheter jämfört med 2013. Andelen ökar endast marginellt efter 180 dagar men det sker en ökning med 2 procentenheter jämfört med 2013.130 Av de nyanlända som avslutade sin etableringsplan 2014 hade 5 procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar. Motsvarande andel för män var 7 procent och för kvinnor 3 procent. Efter 190 dagar hade denna andel stigit till 6 procent, varav 7 för män och 4 för kvinnor.131 I nedanstående tabell (3.8) redovisas de senaste tillgängliga uppgifterna för utfallet efter ett år.

Tabell 3.8 Andelen nyanlända (procent) med avslutad etableringsplan som 365 dagar efter avslut var i arbete eller utbildning (mättillfälle november 2014)

Status efter 365 dagar Kvinnor Män Totalt

1. Arbete utan stöd 6 11 9

2. Arbete med stöd 2 3 3

3. Nystartsjobb 5 13 10

4. Studier 9 8 8

Summa 1–4 22 35 30

Källa: Arbetsförmedlingen (2014) Arbetsförmedlingens återrapportering 2014. Etablering av vissa nyanlända – etableringsuppdraget (november 2014).

Tabellen visar att 30 procent av samtliga som avslutat sin etableringsplan hade ett arbete eller studerade ett år (365 dagar) senare. Knappt var tionde person (9 procent) hade ett arbete utan statligt stöd. De flesta som hade ett arbete med stöd hade ett instegsjobb.132 Kvinnor går vidare till arbete både med och utan anställningsstöd i betydligt lägre utsträckning än män.

Personer som efter två års etableringsinsatser fortfarande bedöms ha behov av stöd kan anvisas till de arbetsmarknadspolitiska programmen jobb- och

130 Arbetsförmedlingen (2015c) s. 75 f.

131 Ibid. s.76.

132 Instegsjobb för nyanlända är en subventionerad anställning som infördes 2007. Den subventionerade anställningen ska beviljas inom 36 månader från uppehållstillstånd.

Anställningen ska kombineras med att den nyanlända läser sfi.

utvecklingsgarantin eller till jobbgarantin för ungdomar.133 Statistik från Arbetsförmedlingen visar att 37 procent deltog i ett arbetsmarknadspolitiskt program 365 dagar efter avslutad etableringsplan. Av dessa var 30 procent inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin och 4 procent i jobbgarantin för ungdomar.134

3.4.2 Hittills har inte etableringsreformen ökat sannolikheten för jobb

Stockholms universitet har på uppdrag av regeringen genomfört en första utvärdering med syfte att studera effekterna av etableringsreformen på de nyanländas etablering mätt i sysselsättning, löneinkomst och deltagande i reguljär utbildning ett till två år efter ankomsten. En första delrapport lämnades till regeringen i april 2015.

Effekterna har mätts genom att jämföra nyanlända i reformen med en jämförelsegrupp som deltog i kommunernas tidigare introduktionsåtgärder.

Resultatet visar att det inte var någon större skillnad mellan de två grupperna vad gäller sannolikheten att vara sysselsatt ett till två år efter ankomsten. Drygt 27 procent hade varit sysselsatta någon gång 2011 respektive 2012 och 6 procent hade deltagit i reguljär utbildning. Utfallet för kvinnorna var betydligt sämre än för männen. Kvinnor hade 15 procentenheters lägre sannolikhet än männen att vara sysselsatta ett till två år efter mottagandet och 14 procents lägre lön.

Enligt forskarna visar resultaten att etableringsreformen har haft en lika stor effekt som de tidigare kommunala integrationsåtgärderna på de nyanländas sannolikhet att vara sysselsatta, på lönenivån och på deltagandet i reguljär utbildning ett till två år efter ankomsten, trots att kostnaderna för etableringsreformens genomförande varit högre. I rapporten framhålls dock att det hade gått mindre än två år sedan reformen genomfördes när utfallen mellan de två systemen mättes och att forskarna har jämfört ett inarbetat system med ett nytt som har haft påtagliga barnsjukdomar.135

3.4.3 Risk för ökat utanförskap

När statens insatser för etablering och integration inte fungerar på ett effektivt sätt ökar risken för utanförskap för allt större grupper. Detta kan i sin tur leda till betydande kostnader för såväl enskilda individer som samhället som helhet.

Antalet så kallade utanförskapsområden har ökat kraftigt de senaste 25 åren.

Det finns i dag 155 kommun- och stadsdelar i 50 kommuner runt om i landet

133 Förordning (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin; förordning (2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program; förordning (2007:813) om jobbgarantin för ungdomar.

134 Arbetsförmedlingen (2014a) s. 72.

135 Andersson Joona, P., Wennebo Lanninger, A. & Sundström, M. (2015) Etableringsreformens första år – en första utvärdering. Stockholms universitet. Institutet för social forskning, s. 30 f.

som definieras som särskilt utsatta. Tre fjärdedelar av de boende i dessa områden har utländsk bakgrund och många är lågutbildade. Högst andel invånare i utanförskapsområden finns i Malmö, Landskrona och Botkyrka.136 Det skiljer nästan 30 procentenheter i sysselsättningsgrad mellan de

socioekonomiskt mest utsatta stadsdelarna och landet som helhet. Skillnaden i gymnasiebehörighet är nästan 20 procentenheter och även när det gäller andelen invånare med långvarigt försörjningsstöd är skillnaderna stora.137 Olika regeringar har sedan mitten av 1990-talet genomfört satsningar inom så kallat urbant utvecklingsarbete (tidigare urban utvecklingspolitik).

Riksrevisionen har som ett led i arbetet med slutrapporten gjort en särskild undersökning av det urbana utvecklingsarbetet. Studien visar på svårigheterna med att genom kortsiktiga riktade statliga insatser försöka lösa betydande samhällsproblem som har sin grund i den generella utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Även om stödet till lokalt utvecklingsarbete i de berörda stadsdelarna i många fall har varit värdefullt så har det endast haft en marginell effekt för att öka förvärvsfrekvensen, minska det långvariga försörjningsstödet och öka gymnasiebehörigheten. Svårigheterna för många ungdomar att uppnå gymnasiebehörighet samt upplevd otrygghet och social oro bland boende i dessa områden är två stora utmaningar i det fortsatta arbetet.

Riksrevisionens undersökning visar också att statens insatser präglas av kortsiktighet i styrning och uppföljning och att det finns organisatoriska utmaningar när myndigheter saknar lokal närvaro i vissa kommuner och stadsdelar och inte arbetar områdesbaserat.