Etnicitet som ett begrepp i praktiken

Vidare förklarar Hatch (2006) att den kulturella teorin bidrar med kontexter baserade på inspiration till nya arbetsmetoder och tankesätt. De subkulturer som må bildas inom organisationer under sådana omständigheter kan både stärka och försvaga organisationens konfliktnivåer. Värderingar och antaganden kan överbygga det negativa och på så sätt skapa andra rikedomar på existerande kulturer. ”Etnos” betyder ”folk” eller ”nation” enligt Nationalencyklopedin. Kultur och etnicitet har olikheter och en kultur kan ha en

är gemensamma nämnare för dessa människor, framförallt att de tänker lika och känner till varandras kollektiva identitet (Westin, 2008: 23, Stier 2009). Stier (2009) förklarar att etnicitet vandrar från en generation till en annan och givetvis påverkas etnicitet av

samhälleliga förhållanden som gör att folkgruppen anpassar sig. Samtidigt bibehåller det som tillhör dess ursprung som eventuellt i vissa fall finns tydligt bevisat i beteendet eller ett så kallat insnöat beteende. Vidare beskriver Herlitz (Herlitz, 2007, Stier 2009) att etnicitet inte är statisk. Och Ålund (Ålund 1997:23, Stier, 2009) bekräftar att identiteten kan formas genom att två olika kulturer möts och måste synkroniseras och hanteras. Ålund (Ålund 1997:23, Stier: 105) väljer att namnge den hybridform då en ny etnicitet skapas när två olika kulturer möts eller uppdateras. Traditionerna och kulturen präglar de flesta invandrare, oavsett generation. Detta instämmer jag med Emir. På ett sätt finns det inte drastiska skillnader mellan första och andra generationsinvandrare, möjligtvis språket och dialekten. Sladjan som enligt sig själv är ”försvenskad”, kan trots det inte utseendet i betraktarens ögon göra dessvärre skillnader. Dessutom utstrålar Emir en mer ”närhet” till sitt hemland än Sladjan. Detta genomsyrar hela deras liv och det är förståeligt eftersom de har så pass olika upplevelser kring deras historiska bakgrund.

6.6.1 Det som ligger i betraktarens ögon

Stier (2009) förklarar att etnicitet vandrar från en generation till en annan och givetvis påverkas etnicitet av samhälleliga förhållanden som gör att folkgruppen anpassar sig men samtidigt bibehåller det som tillhör dess ursprung. Detta kan eventuellt tydligt synas i beteendet eller ett så kallat insnöat beteende. På samma sätt menar Sladjan under intervjun att han har anpassats till det svenska samhället. Eftersom han är född och uppvuxen i Värnamo ser hans omgivning inte honom som en jugoslav, utan associerar honom till Småland. Samtidigt vill han förtydliggöra att hans rötter och ursprung från både mors och fars sida som formar hans personlighet. Han har präglats av den svenska miljön och han anser att de inte är mindre än vanligt att han har tagit till sig ett visst ”svenskt liv” och dess kultur. Vidare beskriver Stier (Herlitz, 2007, Stier 2009; 105) att etnicitet inte är statisk. Och Ålund (Ålund 1997:23, Stier: 105) bekräftar att identiteten kan formas genom att två olika kulturer möts och måste synkroniseras och hanteras. Det är precis det som sker i både Sladjans fall och Emirs fall. Det som är skillnaden är att Sladjan är född i Sverige och därför präglas mer av den svenska kulturen som automatiskt är närvarande hela hans liv. Medan Emir, som är född i Bosnien och emigrerade hit, påverkas genom hybridformen som Ålund (Ålund 1997:23, Stier: 105) väljer att namnge den. Emir menar att det var svårare för honom att nå den anpassningen i svenskt samhälle för att han hade fått den bosniska kulturmässiga grunden och vant sig vid livet i Bosnien. Samtidigt vill båda dessa ovanstående respondenterna förtydliggöra att detta oftast ligger i betraktarens ögon, som kan dra olika slutsatser av det yttre som syns hos en människa.

Kultur är i själva verket en ”odling” och på det sättet utvecklas den genom tiderna samt att den behåller det som varit förr och som människor har skapat och etablerat för nästkommande generationer (Stier, 2009). Det är precis detta som sker i både Sladjans och Emirs fall. De plockar och tar till sig det som känns rätt för dem. Själv anser jag att det är väldigt enkelt att ta till sig delar ur andra kulturer som finns i ens omgivning. Jag som har två utgångspunkter, den bosniska och den svenska, som präglar min personlighet. Jag upplever att det är svårt ibland att sätta fingret på vilka egenskaper som tillhör vilken kultur. I grund och botten är människan densamma, och tänker likadant. Det är

och unikt. Det är unika är hur vi formar våra liv efter religion, traditioner, ritualer och liknande.

Idag har svenskarna otroligt mycket mer kunskap om hur det är runtom i världen.

Svenskar reser ganska mycket och de stöter på olika kulturer. På detta sätt skapar de mer förståelse för invandrare. Till skillnad som exemplet med Sladjans föräldrar som kom till Sverige i mitten av 1960-talet då det fanns endast litet antal jugoslaver och greker samt finländska. Multietniska samhället idag och folket runtom i världen har blivit allt mer ”nära” än för 15-20 år sen menar Sladjan, efter egna erfarenheter. Detta bevisar att homogeniteten och främlingsfientligheten ses annorlunda idag. Sverige har enligt Arnstberg (2005) redan etablerat mestadels av det vi ser runtomkring oss i Sverige, från andra länder. Det är inte lätt att inte påverkas, eftersom det som ligger oss människan nära, tillhör någon annan, när denne emigrerar till ett nytt land. Människan blir beroende och räknar med det som är tryggt och vanemässigt till hands och till slut inte blir

främmande, enligt min mening.