EU ETS funktion som styrmedel i praktiken

Hur EU ETS fungerar som styrmedel för att minska växthusgasutsläppen från de olika industrierna hade enkätdeltagarna olika åsikter om. Stål 1 uttrycker i sitt svar att de anser att det förekommer snedfördelning vad gäller tilldelning inom de olika sektorerna som omfattas. De skriver också att den generella inställningen är att utsläppshandeln inte alls gett den utväxling som det var tänkt, att tilldelningen är för generös och till och med lönsam för vissa verksamheter, vilket Stål 1 påpekar inte alls är deras verklighet: “Vår tilldelning motsvarar ca

50 % av vårt behov. Resten får vi köpa in. Det kostar samtidigt som vi verkar på en global marknad och konkurrerar med verksamheter utanför EU där dessa styrmedel inte finns”. En

passiv syntes som Stål 1 menar i sitt uttalande är att det är brist på ekonomiska styrmedel utanför EU, vilket påverkar företagens konkurrenskraftighet, men samtidigt är det så ekonomiska styrmedel fungerar. Mineral 1 kommenterar EU ETS som styrmedel att deras anläggningar är investeringstunga med långa avskrivningstider och att tekniken som är

tillgänglig är kostsam: ”Våra anläggningar är investeringstunga med långa avskrivningstider,

i många fall 10-20 år. Ännu finns endast CCS teknik tillgängligt, men ännu inte ekonomiskt gångbar för att ta hand om processutsläpp”. En passiv syntes innebär i detta fall att EU ETS

omfattar en kortsiktighet för företaget, vilket även Dessler och Parson (2010) kommenterar i tidigare forskning. Forskarna menar att handelssystemet leder till att företagen måste jobba kortsiktigt och försummar det långsiktiga miljöarbetet, vilket har skett i Mineral 1:s fall med långa avskrivningstider.

Metall 1 har till största del processrelaterade utsläpp. Vidare påpekar de att för att forska om och införa dessa lösningar förväntas dessutom omfatta mycket långa ledtider: “Vi vet att det

forskas en del men det är ännu inte ekonomiskt rimligt att testa alternativ till fossila bränslen för enskilda industrier”. En passiv syntes tolkas till att för dessa processer saknas det idag

tekniska lösningar för att minska utsläppen. Företaget vet inte hur de ska minska sina processrelaterade utsläpp, främst på grund av brist på tekniska lösningar på marknaden. Mineral 2 anser att EU ETS som styrmedel inte är tillräckligt effektivt för att minska växthusgasutsläppen eftersom de omfattas av en ganska generös tilldelning av gratis utsläppsrätter: ”Det är en ganska generös tilldelning av gratis utsläppsrätter”. En passiv syntes i Mineral 2:s fall är att handelssystemet inte utgör en belastning för dem, till skillnad från vissa andra företag. Metall 2 håller fast vid att EU ETS i deras fall har inneburit negativ

31

miljöpåverkan: ”Vårt fall har EU ETS inneburit negativ miljöpåverkan då vi av kostnadsskäl

tvingats stänga leveranserna av spillvärme till fjärrvärmenätet”. En passiv syntes i Metall 2:s

svar är att EU ETS har varit kontraproduktivt då hanteringen av spillvärme var deras sätt att utveckla och använda sig av grön teknik vilket utgör en passiv syntes i svaret.

I frågan om hur företagen upplever att handeln för utsläppsrätter har fungerat i praktiken samt hur många som är aktivt involverade i det administrativa kring EU ETS i deras verksamhet svarade Stål 1 att på totalt 900 anställda har företaget 13 stycken som är aktivt involverade i hantering av EU ETS. Enligt Stål 1 ansvarar dessa för att ett uppdaterat och med

verksamheten överensstämmande tillstånd och övervakningsplan samt att de fullgör för deras beräknade utsläpp mot kvittning av motsvarande antal utsläppsrätter:

Men det är många fler som är delaktiga vid framtagande av den data som ligger till underlag för beräkning samt kvalitetssäkring. Det kan vara allt från inköp för inlevererade volymer bränsle till vår ugnspark till våra våg kontrollanter som säkerställer att våra vågar väger korrekt etc. (Stål 1)

En passiv syntes av Stål 1:s svar är att de har resurser att lägga på den administrativa delen av EU ETS. Inom Mineral 1:s organisation är ca 2–4 personer på heltid arbetade med

hanteringen av EU ETS utav 250 anställda och företaget anser precis som det mindre företaget Mineral 2 att handelssystemet omfattar mycket byråkrati: ”Inom vår organisation är ca 15

personer (ej heltid) inblandade på något sätt. Har ingen exakt uppgift om antal heltidstjänster som arbetet motsvarar, men grovt uppskattat 2-4”. En passiv syntes av Mineral 1:s svar är att

företaget lägger mindre resurser på den administrativa delen av EU ETS jämfört med Stål 1 och att EU ETS kräver arbetskraft i form av byråkrati för att uppnå lika behandling i systemet.

Lidskog och Sundqvist (2011) nämner i sin sammanfattning av Hajers (1995) begrepp ekologisk modernisering att organisationer och företag har lärt sig av samhällets ekologiska erfarenheter och kan därför vara en viktig del i EU ETS utveckling. I studiens enkätsvar har besvärande byråkrati nämnts flera gånger, men företagen har också förklarat att de har fått hjälp av myndigheter som Naturvårdsverket och Energimyndigheten för att sköta

integreringen av systemet lättare. En passiv syntes av dialog mellan myndighet och företag blir att relationer knyts. Exempelvis nämner Metall 1 att koldioxidutsläppen är en viktig

32

resultatindikator för verksamheten men att handeln för utsläppsrätter har inneburit en hel del arbete i praktiken: ” CO2-utsläppen är en viktig resultatindikator för verksamheten så det följs upp månadsvis inom företagsledningen och kommuniceras även ut till hela verksamheten genom vårt interna nätverk”. För dem innebär utsläppshandeln en noggrann övervakning av

rutiner, råvaruförbrukning och mätinstrument för att säkerställa att de rapporterar rätt. Ytterligare innebär det även att Metall 1 rutinmässigt ser över sina processer för att se om de kan förbättra sig, övervakningsmässigt och utsläppsmässigt. Vidare påpekar de att företaget passat in ganska väl i det befintliga gemenskapssystemet på grund av de redan befintliga systemen: “Det har bitvis varit komplicerat men vi har fått bra hjälp från både kontrollörer,

Naturvårdsverket och speciellt HUR-gruppen på energimyndigheten”. Metall 1 har i

huvudsak två personer som arbetar aktivt med deras övervakningsplan och all rapportering relaterat till EU ETS, men tar även upp exemplet att vid verifiering av utsläpp kopplas ofta andra relevanta avdelningar in och vid större projekt relaterat till koldioxidutsläpp och investeringar tas mycket annan kompetens in. En passiv syntes av Mineral 1:s svar är att utsläppshandelssystemet innebär kontakter mellan företag och flertal myndigheter

(networking). Mineral 2 anser att handelssystemet fungerar bra i praktiken och att de totalt är tre personer som jobbar med detta, dock inte på heltid, av totalt cirka 200 anställda: ”Det

fungerar bra, vi är 3 personer som jobbar med detta men inte på heltid. Uppskattning ca 5 mandagar per år när det inte är ansökan inför en ny handelsperiod”. En passiv syntes av

Mineral 2:s svar är att EU ETS har för dem inte inneburit en större mängd resurser då deras totalbehov av utsläppsrätter täcks av gratistilldelningen. Företaget har dock mer att göra vid ansökan inför ny handelsperiod. Metall 2 anser att EU ETS innebär mycket byråkrati: “Utöver

kostnaderna för utsläppsrätter innebär EU ETS en omfattande administrativ börda och vi har köpt in konsultstöd för delar av administrationen då det är ett komplext regelverk med höga straffavgifter vid fel”. Aktivt involverade inom EU ETS har Metall 2 cirka två–tre personer

och har över totalt 100 personer anställda inom verksamheten. En passiv syntes av Metall 2:s svar är att det krävs administrativa resurser för att följa lagstiftningen korrekt och undvika straffavgifter.

Utifrån enkätdeltagarnas svar kan vi uppfatta att de flesta belastas av byråkratin som EU ETS omfattar, de mindre företagen mer än de större. Som Wråke et al. (2012) påpekar i tidigare forskning är handelssystemet under utveckling och precis som i tidigare handelsperioder testar sig systemet fram. Då systemet infördes år 2005 är det endast 14 år gammalt och därmed inne

33

på sin tredje handelsperiod. Den byråkratiska delen av handelssystemet är därför inte fullt utvecklat till sin slutgiltiga potential. Det positiva med byråkratin inom EU ETS är dock att det skapar likvärdighet mellan verksamheterna som inkluderas i systemet då den

administrativa delen är lika för alla. I praktiken är byråkratin dock mer belastande för mindre företag än större, vilket vi kan konstatera utifrån enkätsvaren. Ney (2012) skriver även att koldioxidproblematiken påskyndar klimatutvecklingsprocessen vilket också kan utgöra en negativ effekt för byråkratin då den inte hinner med i utvecklingen.