EU:s handel med utsläppsrätter i svenska verksamheter
Hur påverkar EU:s lagstiftning om koldioxidutsläppsrätter olika
industriverksamheter i Sverige?
EU emissions trading system in Swedish operations
How does the EU legislation on carbon dioxide emissions affect different
industrial activities in Sweden?
Ellen Lilja & Lisa Persson
Miljövetenskap Kandidatnivå 15 hp
VT 2019
Handledare: Jonas Lundsten & Johanna Nygren Spanne 2019-06-03
Sammanfattning
Uppsatsen omfattar EU:s handel med utsläppsrätter och hur denna typ av lagstiftning påverkar företag inom olika industriella verksamheter. Genom en kvalitativ enkätstudie tillfrågades olika företag varav tre stora och två mindre inom verksamheterna järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt metallindustrin. För att undersöka företagens syn på hur väl handel med utsläppsrätter fungerar för att minska EU:s klimatpåverkan genomfördes en analys baserad på passiva synteser och perspektivet av ekologisk modernisering på den insamlade empirin. Vi kom fram till att de svenska företagen som vi har undersökt anpassat sig efter EU ETS på olika sätt beroende på mängden tillgångar i form av resurser men även kostnader i form av utgifter. Nackdelarna med systemet påverkar främst de mindre företagen tillsammans med stora finansiella utgifter i form av byråkrati och resurskostnader. Ytterligare konsekvenser avser konkurrenskraft för företag som finns inom systemet i förhållande till de som står utanför. Fördelarna omfattar moment av ekonomisk styrning samt att systemet till viss del är drivande för investeringar i företagens klimatarbete. För att utveckling av cap-and-trade system ska fungera krävs det att ekonomisk utveckling, reducerade utsläpp och kreativa anpassningsmetoder går hand i hand. Klimatförändringarna presenterar därför en unik utmaning för utvecklingen av ekonomiska styrmedel i bekämpningen av utsläpp inom industrier.
Abstract
The thesis covers the EU's emissions trading and how this type of legislation affects companies in various industrial activities. Through a qualitative survey, various companies were consulted, of which three were large and two smaller in the iron and steel industry, the mineral industry and the metal industry. To examine the companies' view of how well trading in emission rights works to reduce the EU's climate impact, an analysis was carried out based on passive syntheses and the perspective of ecological modernization on the collected
empirical data. We concluded that the Swedish companies that we have examined adapted to the EU ETS in different ways depending on the amount of assets in the form of resources, but also costs in the form of expenses. The disadvantages of the system mainly affect the smaller companies together with large financial expenses in the form of bureaucracy and resource costs. Further consequences relate to the competitiveness of companies that are within the system in relation to those who are outside. The benefits include elements of economic governance and that the system is to some extent a driving force for investments in the
companies' climate work. In order for the development of cap-and-trade systems to work, it is necessary that economic development, reduced emissions and creative adaptation methods go hand in hand. Climate change therefore presents a unique challenge for the development of economic instruments in the fight against emissions within industries.
Tack!
Först och främst vill vi tacka våra fantastiska handledare Jonas Lundsten och Johanna Nygren Spanne för deras engagemang i vårt uppsatsskrivande. Detta examensarbete hade troligtvis aldrig färdigställts om inte våra handledare hade lagt ner all den tid de har på vårt arbete och erbjudit sin vägledning. Vi vill också passa på att tacka vår handledningsgrupp och
opponenter som har tagit sig tiden att ge oss förbättringsförslag genom uppsatsskrivningens gång.
Vidare vill vi tacka de företag som deltog i studien för era synpunkter på EU ETS. Ert
deltagande har varit mycket viktigt för inte bara vår uppsats utan även för att bidra till en ökad förståelse för hur utsläppshandel ser ut i praktiken.
Malmö, 2019
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
1.2 Avgränsningar ... 2
2. Bakgrund - Införandet av EU:s handel med utsläppsrätter (EU ETS) ... 3
2.1 Kyotoprotokollet ... 3
2.2 EU:s system för handel med utsläppsrätter ... 3
2.3 Utsläppsrätt i svensk lagstiftning ... 4
2.4 EU ETS som ett marknadsbaserat styrmedel ... 4
2.5 Utvecklingen genom de fyra handelsperioderna ... 7
2.6 Utsläpp av växthusgaser från industrin ... 7
2.7 Beskrivning av järn- och stålindustrin ... 8
2.7.1 Varianter av järn ... 9
2.7.2 Varianter av stål ... 9
2.8 Beskrivning av mineralindustrin ... 9
2.8.1 Kalk och cement ... 10
2.8.2 Glas och mineralull ... 10
2.9 Beskrivning av metallindustrin ... 11
2.9.1 Smältning och metallåtervinning ... 11
2.10 Grön teknik och aktuella projekt för koldioxidbekämpning inom valda industrier ... 11
2.10.1 Fördjupning av CCS ... 12
2.10.2 Fördjupning av CCU ... 12
3. Idén om att ekonomisk tillväxt kan förenas med hållbar utveckling ... 14
3.1 Ekologisk modernisering ... 14
3.2 Hajers sammanfattning av ekologisk modernisering ... 15
3.3 Lärdomar och kritik mot EU ETS ... 17
3.3.2 Marknadsaktörers roll i EU ETS ... 19 4. Metod ... 21 4.1 Urval ... 21 4.2 Utförande ... 23 4.2.1 Formulering av enkätfrågor... 24 4.3 Analysmetod ... 25
4.4 Kvalitet och trovärdighetsanalys av studien ... 26
5. Triangulering av empiri och MCA-analys genom ekologisk modernisering och tidigare forskning ... 28
5.1 Företagens åsikter om EU ETS som handelssystem ... 28
5.2 EU ETS funktion som styrmedel i praktiken ... 30
5.3 EU ETS som drivkraft för investering i klimatarbete ... 33
5.4 Handelssystemets påverkan på konkurrenssituationen för verksamheterna ... 35
5.5 Handelssystemets framtid ... 37
5.6 Sammanfattning av analys ... 40
6. Diskussion och slutsats ... 48
6.1 Hur effektivt är EU ETS för att minska koldioxidutsläpp? ... 48
6.2 Förslag på vidare studier ... 51
7. Referenser ... 52
8. Bilagor ... 58
Bilaga 1. Enkätfrågor ... 58
1
1. Inledning
Enligt Europeiska unionen (EU) (u.å.a) är klimatförändringar ett av de största problemen som både nuvarande och framtida generationer kommer att behöva bekämpa för att undvika globala katastrofer. Koldioxidutsläpp är en stor faktor i klimatförändringarna (Wurzel & Connelly, 2011, s. 3). Stern (2015, s. 10) redogör för att om inga drastiska förändringar sker för att förhindra den globala medeltemperaturen att stiga upp till 2 ºC mer jämfört med den förindustriella tiden, kommer uppvärmningen av vår planet att leda till extrema
väderhändelser såsom översvämningar, värmeböljor, torka och ökade regnmängder.
Väderhändelserna har i sin tur negativa påföljder såsom skogsbränder, smältande glaciärer, stigande havsnivåer och till och med utrotning av växt- och djurarter (Stern, 2015, s. 11). Stern (2015, s. 11–12) presenterar även det faktum att klimatförändringarnas effekter även påverkar människan i form av allvarliga konflikter på grund av ojämnt fördelade och
begränsade resurser såsom mark- och vattentillgångar. Enligt IPCC:s (2015) “Climate Change
2014 Synthesis Report” beror den globala uppvärmningen och tillhörande
klimatförändringarna sannolikt på mänsklig påverkan och är en följd av mänsklig verksamhet. Både Stern (2015) och IPCC (2015) är överens om att utsläppen av koldioxid (CO₂) främst beror på förbränning av fossila bränslen, avskogning och jordbruk som har ökat i och med industrialiseringens stadgande. Om det inte vidtas ytterligare åtgärder för att minska utsläppen inom den närmaste framtiden, är risken för katastrofala klimatförändringar hög.
En viktig del av att bekämpa människans ekologiska fotavtryck, det vill säga människans påverkan på miljön, är enligt Stern (2015, s. 129) utvecklingen av bland annat lagstiftning. Förändringarna kan vara att införa “grön lagstiftning”, det vill säga lagstiftning som effektivt begränsar människans påverkan på miljön. EU spelar en stor roll i att agera vägledare som kan sätta grunderna för utvecklingen av denna typ av lagstiftning. I dagsläget arbetar EU genom diverse olika avtal, däribland Kyotoprotokollet (1998) och Parisavtalet (2015) för att bekämpa klimatförändringarna hos medlemsländerna i unionen. Genom att verkställa olika bestämmelser för att bekämpa växthusgaser inom olika sektorer, däribland EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) som reglerar mängden koldioxidutsläpp, utvecklar EU sin lagstiftning med målet att effektivt minska människans klimatpåverkan (Wurzel & Connelly, 2011, s. 8).
2
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka svagheter och vilka styrkor EU:s system för handel med utsläppsrätter har när det kommer till verksamheters praktiska införande av systemet för att bekämpa det ekologiska fotavtryck som omfattar
koldioxidutsläpp. I undersökningen jämförs företag inom olika sektorer för att se hur effektiv EU:s handel med utsläppsrätter är för att bekämpa koldioxidutsläpp genom att identifiera likheter och skillnader. Genom en kvalitativ enkätstudie med representanter från respektive företag presenteras insamlad empiri i en djupgående analys av EU:s handel med utsläppsrätter på företagsnivå. Uppsatsen behandlar frågeställningen: hur påverkar EU:s lagstiftning om
koldioxidutsläppsrätter olika industriverksamheter i Sverige och vilka styrkor och svagheter har cap-and-trade systemet?
1.2 Avgränsningar
För att begränsa undersökningen i denna rapport har vi valt att avgränsa oss till företag inom den svenska järn och stål-, mineral-, och metallindustrin. Urvalet baseras på industriernas koppling till EU:s system för handel med utsläppsrätter. Vi har endast valt att fokusera på koldioxidutsläpp från verksamheterna eftersom handelssystemet främst fokuserar på denna växthusgas. Undersökningen är begränsad till svenska företag och kommer därför inte
fokusera på det internationella perspektivet i form av olika direktiv och lagar om EU:s handel med utsläppsrätter.
3
2. Bakgrund - Införandet av EU:s handel med utsläppsrätter (EU ETS)
2.1 KyotoprotokolletKyotoprotokollet (1998) om klimatförändringar är en grundläggande del i skapandet av EU
ETS och klassas som ett av de viktigaste internationella rättsliga verktygen i kampen mot
klimatförändringar. 141 länder omfattas av Kyotoprotokollet som godkändes genom rådets beslut 2002/358/EG och trädde i kraft februari år 2005 (UNFCCC, 1998). Protokollet innebär att de industrialiserade länderna ska minska sina utsläpp av växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen med 5 % jämfört med nivåerna som fanns år 1990. Eftersom utsläpp inte stannar inom landsgränser menar Kyotoprotokollet (1998) att det inte är viktigt varifrån växthusgaserna minskar, då klimatförändringar är ett globalt problem.
I Kyotoprotokollet (1998) presenterades tre möjligheter till global förändring: gemensamt genomförande, mekanismen för ren utveckling och handel med utsläppsrätter. Detta skapade valmöjligheter för de deltagande länderna att hantera sina utsläppsmängder på ett
kostnadseffektivt sätt (UNFCCC, 1998). Eftersom EU inte kan driva in skatt blev behovet av andra styrmedel relevant för att minska koldioxidutsläppen (AviYonah & Uhlmann, 2009). Kyotoprotokollet blev därför en startpunkt för EU ETS som därmed blev det första etablerade multinationella systemet för handel med utsläppsrätter.
2.2 EU:s system för handel med utsläppsrätter
EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) infördes av EU-ledare år 2005 för att fullgöra Kyotoprotokollets (1998) bestämmelser om att minska utsläppen av växthusgaser. Handelssystemet är i grunden ett politiskt verktyg med målet att minska utsläpp och bekämpa klimatförändringar på ett kostnadseffektivt sätt (Wurzel & Connelly, 2011, s. 8). EU ETS är mer känt som ett cap-and-trade system som innebär att ett “tak” (cap), för de 11 000
anläggningar som ingår, sätts där utsläppsrätter antingen tilldelas gratis av unionen eller köps av medlemsstaterna genom auktioner (trade). Byteshandel av utsläppsrätterna får drivas anläggningar emellan varav en kredit motsvarar ett ton koldioxid och gratis utsläppsrätter delas ut till konkurrensutsatta företag (Europeiska kommissionen, 2011). Vidare sänks taket över tid så att den totala mängden utsläpp av växthusgaser minskar.
4
Anläggningarna som omfattas av EU ETS i dagsläget definieras i EU:s direktiv 2009/29/EG och, i Sverige, i den svenska miljöbalken (1998:808). Förbränningsanläggningar,
produktionsverksamheter samt raffinieringsverksamheter med bränsle med en sammanlagd tillförd effekt på mer än 20 megawatt som har utsläpp av koldioxid räknas med i
handelssystemet. Även mindre förbränningsanläggningar som är anslutna till ett fjärrvärmenät med en sammanlagd tillförd effekt över 20 megawatt inkluderas. Har dessa anläggningar mindre än 3 megawatt eller använder sig av biomassa ska anläggningarna inte ingå i systemet. Det finns ytterligare krav och definitioner på verksamheter för att omfattas av
handelssystemet, vilka inte inkluderas i denna studie på grund av avgränsningen.
2.3 Utsläppsrätt i svensk lagstiftning
Alla EU-länder måste implementera EU:s lagstiftning på nationell nivå, vilket ledde till lagar såsom Sveriges lag (2004:1199) om handel med utsläppsrätter och förordningen (2004:1205) om handel med utsläppsrätter, som blev ett tillägg till vår nuvarande miljöbalk (1998:808). Lagarna upprättades efter EU:s handelsdirektiv (2003/87/EG) som är det centrala direktivet som deras cap-and-trade system regleras av. I Sverige omfattas cirka 700 företag av
handelsdirektivet (2003/87/EG) (Europeiska unionen, u.å.b). Förordning (2004:1205) om handel med utsläppsrätter är den förordning som främst reglerar Sveriges utsläppshandel. Olika myndigheter och organ ansvarar för att handeln med utsläppsrätter följs, däribland Naturvårdsverket som agerar tillsynsmyndighet för EU ETS och även har hand om
tilldelningen av utsläppsrätter, och Miljödepartementet som ansvarar för nationell lagstiftning samt sköter klimatförhandlingar. Energimyndigheten administrerar unionsregistret för
svenska deltagare och Länsstyrelsen ansvarar för att utfärda företagens koldioxidtillstånd. Sveriges ackrediteringsorgan, SWEDAC, sköter verifieringen av företagens utsläppsrapporter av externa aktörer.
2.4 EU ETS som ett marknadsbaserat styrmedel
Hanley, Shogren och White (2013, s. 182) förklarar EU:s handelssystem med utsläppsrätter som en kombination av två policystyrmedel, gröna skatter och command-and-control. Nedan följer en kort förklaring av hur dessa ekonomiska styrmedel, det vill säga avgifter i form av exempelvis skatter som ska agera främjande för hållbar utveckling, ser ut och fungerar för att sedan presentera kombinationen av dessa som kallas cap-and-trade.
5
Figur 1. Command-and-control. (q) visar den tillåtna koldioxidmängden, där företag 1 (f1) betalar mindre
åtgärdskostnader (t1) än vad företag 2 (f2) behöver betala i åtgärdskostnader (t2). Källa: Hanley, Shogren och
White (2013)
Command-and-control är en policy som sätter en spärr på den tillåtna mängden
koldioxidutsläpp där ingen hänsyn tas till företagens kostnader för att uppnå målet, därav får företag 2 betala mer än företag 1. Policyn är främst kvantitetsbegränsande. Enligt Hanley, Shogren och White (2013) anses policyn vara strikt då vissa företag inte behöver investera lika mycket i sin verksamhet för att minska sina koldioxidutsläpp.
Figur 2. Gröna skatter. (t) visar den gröna skatten, ett pris som sätts för samhällskostnader av miljöproblemen.
Företag 1 (f1) och företag 2 (f2) bör hålla sina utsläpp under (t)-gränsen för att undgå skatten då företag 1 har (q1)-mängd utsläpp och företag 2 har (q2)-mängd utsläpp. Källa: Hanley, Shogren och White (2013)
6
Gröna skatter är däremot ett incitament för företagen att hålla sig under denna skatt, utan att företagen ska behöva investera i koldioxidreducering. Skulle företagen gå över t-gränsen måste de betala extra. Vidare menar Hanley, Shogren och White (2013) att det kan skapas ett scenario som kallas “optimal pollution” där företagen håller sina koldioxidutsläpp precis under t-gränsen för att undgå den extra kostnaden för företaget. Skatten är ett pris på den sociala kostnaden för samhället att reparera miljöskadorna.
Figur 3. Cap-and-trade. (q) visar den tillåtna koldioxidmängden för alla företag, men i figuren använder företag
1 (f1) mindre utsläppsrätter än den tilldelade mängden. Därför kan företag 1 sälja sina extra utsläppsrätter till företag 2 (f2), som därför kan släppa ut mer koldioxid (q2) än det tillåtna (q). (t) visar den gröna skatten men
som figuren visar befinner sig både företag 1 & 2 under skattgränsen eftersom företagen kan köpa och sälja utsläppsrätter av varandra. Källa: Hanley, Shogren och White (2013)
EU:s system för handel med utsläppsrätter är en kombination av både command-and-control och gröna skatter. I handelssystemet har företag som kan minska sina miljöåtgärdskostnader
(f1) möjlighet att till ett billigt pris sälja sina överskottsrättigheter till företag där
miljöåtgärdskostnaderna är högre medan q, det vill säga totala mängden koldioxidutsläpp som är tillåtet, fortfarande upprätthålls. Tanken är då att överskottsrättigheterna ska vara billigare än att minska sina egna kostnader (t). Kombinationen av både command-and-control och gröna skatter skapar därför en slags symbios på marknaden där företag hjälper varandra att uppnå EU:s koldioxidmål.
7
2.5 Utvecklingen genom de fyra handelsperioderna
EU:s handel med utsläppsrätter har genomgått en omfattande reform i fyra olika faser sedan införandet år 2005, varav fas 1 gällde mellan år 2005–2007 och fas 2 mellan år 2008–2012 (Europeiska unionen, u.å.b). De två första handelsperioderna skiljer sig i viktiga avseenden från den tredje handelsperioden som gäller mellan år 2013–2020, vilket är den nuvarande. Fas 1 (2005–2007) av EU ETS var en testperiod inför fas 2 (2008–2012) vars syfte var att hjälpa EU att uppfylla Kyotoprotokollets (1998) utsläppsmål. I första fasen gavs nästan alla
utsläppsrätter till företag gratis, och straffet för bristande efterlevnad blev 40 euro per ton koldioxid. Trots olikheter med kommande faser lyckades fas 1 etablera ett pris för koldioxid samt fri handel med utsläppsrätter i hela EU. Samtidigt etablerades den viktiga infrastruktur som övervakar och rapporterar från de involverade verksamheterna. Fas 2 inleddes samma år som Kyotoprotokollets bestämmelser började gälla och EU:s medlemsländer hade konkreta utsläppsmål att möta. Andelen gratis tilldelning av utsläppsrätter sjönk till cirka 90 % och företag kunde nu köpa internationella krediter om totalt 1,4 miljarder ton
koldioxidekvivalenter. Verifierade årliga utsläppsdata var nu tillgängliga vilket ledde till att utsläppsrätterna i fas 2 var baserade på faktiska mängder utsläpp och reducerades därför.
År 2013 infördes den tredje handelsperioden och stora förändringar genomfördes i EU ETS. Förr hade medlemsstaterna egna koldioxidtak, vilket EU reformerade till ett stort gemensamt koldioxidtak för att företag enklare ska kunna byta eller köpa rättigheter med varandra. Auktion är numera standardmetoden för fördelning av utsläppsrätter och prissättningen har utgått ifrån produktionsriktmärken. Harmoniserade fördelningsregler gäller för utsläppsrätter som fortfarande ges gratis (Europeiska unionen, u.å.a). Under tredje periodens gång ska koldioxidutsläppen minska med 1,74 % per år för att uppnå EU:s 2020 mål (Europeiska unionen, u.å.c). Vidare väntas den fjärde handelsperioden införas år 2021. Det är bestämt att minska koldioxidutsläppen med 2,2 % per år för att nå EU:s 2030 mål. Målet är även att minska och sedan avskaffa gratis utsläppsrättigheter till slutet av 2030 (Europeiska unionen, u.å.d).
2.6 Utsläpp av växthusgaser från industrin
Enligt Naturvårdsverket (2018b) står industrisektorn för 33 % av Sveriges totala utsläpp. På Naturvårdsverkets hemsida presenteras data på industrier som omfattas av EU ETS utsläpp sedan handelssystemets start år 2005 (se Diagram 1 nedan).
8
Diagram 1. Utsläpp av växthusgaser från industrier som är inkluderade i EU ETS (2005–2017) med tusen ton
koldioxidekvivalenter på y-axeln och årtal på x-axeln. Källa: Naturvårdsverket (2018b)
Utsläppen av växthusgaser kommer främst från tillverkningsprocesserna och förbränning av bränslen till maskinerier. De verksamheter inom industrisektorn som släpper ut mest är järn- och stålindustrin 36 %, mineralindustrin 18 % och raffinaderier (olja och gas) 17 %. De inom industrisektorn som släpper ut minst är pappers- och massaindustri (tryckerier) 5 %,
metallindustrin 5 % samt livsmedelsindustrin 2 %. Utsläppen har varierat sedan år 1990 vilket har berott på ekonomiska konjunkturer och produktionsvolymer (Naturvårdsverket, 2018b). I denna studie har vi valt att fokusera på järn- och stålindustrin, mineralindustrin samt
metallindustrin.
2.7 Beskrivning av järn- och stålindustrin
Den svenska järn- och stålindustrin är en av de verksamheter som inkluderas i EU:s handel med utsläppsrätter och står för den största utsläppsmängden inom handelssystemet. Denna industri fokuserar på produktionen av olika typer av järn och stål. Inom industrin är det
9
upphettningen och smältningen av järnet som skapar stora koldioxidutsläpp tillsammans med restgaser från koksverken1 och uppvärmning inom anläggningarna (Naturvårdsverket, 2018b). År 2017 hade järn- och stålindustrin totalt 6 269,6 kiloton koldioxidutsläpp (SCB, 2017).
2.7.1 Varianter av järn
Järnet behöver genomgå en reduktion, en kemisk reaktion som minskar antalet syreatomer. Detta görs för att få fram järnet i en renare form innan förädlingsprocessen börjar (Borén, Börner & Larsson, 2011). I en masugn tillsätts kol för att syreatomerna ska bindas till kolet och ut ur reaktionen kommer koldioxid och råjärn. Processen för gjutjärn är snarlik, dock blandas järnoxider med grafit2. Anledningen till att man använder sig av grafit är för att järnet
inte tar upp lika mycket kol. Detta resulterar i att kolatomerna är i fritt tillstånd i gjutjärnet vilket skapar en god svetsbarhet, vilket i sin tur gör att det är ett populärt byggnadsmaterial (TeroSystem, u.å.).
2.7.2 Varianter av stål
Stål är en legering, vilket innebär att materialet har metalliska egenskaper (bland annat magnetiska) men består av en eller flera grundämnen. Den största beståndsdelen är järn och kol (ca 1 %) som ingår i legeringen i varierande mängd (Said et al., 2013). Kolstål är en legering med mindre mängder kisel3 och mangan4. Det används främst inom bilindustrin för karosser. Låglegerade stål innehåller samma ämnen som kolstål fast har nu en kolhalt på cirka 0,5 %, men har fler metalliska grundämnen i sig såsom krom eller nickel. Det är främst kullager, fjädrar eller vajrar som man använder låglegerade stål till, för att minska friktion inom diverse maskiner. Höglegerade stål innebär en kolhalt som kan uppnå 30 %. Vanligast inom denna kategori är rostfritt stål, varav ämnena krom och nickel bidrar till att stålet inte rostar (Pramanik & Basak, 2015, s. 1–4).
2.8 Beskrivning av mineralindustrin
Ytterligare en verksamhet som inkluderas i EU:s handel med utsläppsrätter och som ingår i denna undersökning är den svenska mineralindustrin. Svensk mineralindustri fokuserar på
1 ”Koks är ett bränsle som framställs ur stenkol” - (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/koks) 2 ”Mineral som utgör en modifikation av kol” – (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grafit) 3 ”Kisel är ett halvmetalliskt grundämne” – (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/kisel)
10
produktionen av cement, kalk, glas, keramikprodukter samt mineralull. Keramikindustrin kommer inte diskuteras eftersom den är liten i jämförelse med de andra materialen som
behandlas i studien. Processerna för tillverkning och framställning av dessa material innefattar höga temperaturer samt större mängd råvaror som leder till stora koldioxidutsläpp, men huvudsakliga utsläppskällan inom mineralindustrin kommer från cementproduktion och kalcinering av kalksten (Naturvårdsverket, 2018b). År 2017 hade mineralindustrin totalt 3 193,2 kiloton koldioxidutsläpp (SCB, 2017).
2.8.1 Kalk och cement
Förbränningen av kalksten kräver cirka 900 °C. Det är då både kalkstenen och förbränningen av bränslet till processen som ger ifrån sig koldioxid. Den brända stenen, som kallas för packsten, har efter förbränningen blivit kalciumoxid. Vissa kalkprodukter har en
återkarboniseringsprocess, vilket innebär att kalken absorberar koldioxid igen till en viss del under sin livstid (Said et al., 2012). Stenen används vid jordbruk, miljövård eller inom byggindustrin. Produktionen av cement är snarlik och har mycket gemensamt med kalk. I cementproduktionen upphettas kalkstenen igen, fast till en temperatur på 1450 °C. Även här ger förbränningsprocessen ifrån sig koldioxid (Cementa, u.å.).
2.8.2 Glas och mineralull
Något som kräver fler mineralråvaror än kalk- och cementproduktion för sin framställning är glas. Här krävs både kalk och kvarts5, dolomit6 samt fältspat7. Koldioxidutsläppen genereras även här i förbrännings- och upphettningsprocessen. Mineralull kan delas in i två mindre kategorier, nämligen glasull samt stenull. Det är snarlika råvaror som i framställningen av glas, men det är sammansättningen av ullet som skiljer sig åt. Glasull används främst som isolering inom byggnader (Isover, 2017). Stenullet består av diabas som smälts tillsammans med koks i 1600 °C.
5 ”Kvarts - Mineral med sammansättningen SiO
2” – (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kvarts)
6 ”Dolomit – Mineral med sammansättningen CaMg(CO
3)2” –
(https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dolomit)
11
2.9 Beskrivning av metallindustrin
Metallindustrin (exklusive järn- och stål) är en av de industrier som inkluderas i EU:s handel med utsläppsrätter som står för en mindre mängd utsläpp än föregående nämnda industrier. Inom industrin är det i likhet med järn- och stålindustrin upphettningen och smältningen av metaller som skapar stora koldioxidutsläpp (Naturvårdsverket, 2018b). År 2017 hade metallindustrin totalt 741,2 kiloton koldioxidutsläpp (SCB, 2017).
2.9.1 Smältning och metallåtervinning
Industrin består främst av två typer av anläggningar; smältverk och återvinningsföretag (Danielsson & Nyström, 2010, s. 7). Återvinningsföretagen fokuserar huvudsakligen på återvinning av bly från batterier. För att kunna återvinna metaller måste de skiljas åt först vilket det finns olika tillvägagångssätt för. Stora magneter används på grund av metallernas magnetiska egenskaper för att sålla fram bland annat järn och stål (Lantz, 2016). Ett annat tillvägagångssätt är att tillsätta kemikalier som antingen gör att metallen flyter eller sjunker på grund av metallers olika densitet (Lantz, 2016). Ett tredje sätt att gå tillväga är att använda elektrolys. Här förs metaller ner i en elektrolytlösning samt elektricitet tillsätts. Därefter sker en redoxreaktion, vilket är både en oxidation- och reduktionsreaktion. Jonerna sorterar sig i lösningen eftersom de åker till olika poler, på grund av elektriciteten som tillfördes och blir därmed separerade (Borén, Börner & Larsson, 2011, s. 271–274). Smältverken producerar främst koppar, bly men även tenn från skrot (Danielsson & Nyström, 2010, s. 7). Metallerna förädlas på ett smältverk, från mineralkoncentrat till rena metaller, exempelvis järnet som presenterades ovan i denna studie (Boliden, 2019a).
2.10 Grön teknik och aktuella projekt för koldioxidbekämpning inom valda industrier Inom alla förbränningsprocesser i Sverige, oavsett industri, är gasol ett vanligare bränsle än olja och kol. Gasol är ett gasformigt bränsle som främst består av ämnena propan8 och butan9.
Det är mer miljövänligt i hänseendet till utsläpp, då det emitterar mindre av exempelvis tungmetaller och svavel (Energigas Sverige, 2017). Trots omställningen till gasol finns det koldioxidutsläpp som måste tas hand om för att miljömål ska uppnås. Vid tekniska fel kan material gå till spillo eller kräva omvärmningar som leder till ytterligare koldioxidutsläpp
8 ”Propan, en färglös bränngas” – (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/propan) 9 ”Butan, en färglös bränngas” – (https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/butan)
12
(Energimyndigheten, 2014a). Det pågår projekt som ständigt anpassar och utvecklar tekniken för ugnsstyrningen, varav de främsta koldioxidutsläppen är inom våra valda industrier. Det finns även andra arbetssätt som kan tillämpas för att hitta koldioxidutsläppen i anläggningar då utsläppen ibland kan vara dolda.
Det finns två paraplybegrepp som kallas “carbon capture and utilization” (CCU) och “carbon
capture and storage” (CCS). Båda teknikerna fokuserar på att fånga upp utsläpp och avskilja
koldioxiden från resten av röken. Var man sedan gör av den uppsamlade koldioxiden skiljer sig teknikerna åt. CCS omfattar en geologisk lagring medan CCU omfattar återbruk och utnyttjande (Naturvårdsverket, 2018d; Markewitz et al., 2012).
2.10.1 Fördjupning av CCS
Tekniken för koldioxidavskiljning och lagring kallas carbon capture and storage (CCS) och finns i drift på många ställen i världen. Tekniken är ännu inte lika utvecklad i Sverige då geologisk lagring av koldioxid blev tillåten först år 2014. Vid CCS separeras koldioxiden från rökgaserna från förbränningsanläggningarna där koldioxiden sedan komprimeras och
transporteras till en lagringsplats djupt ner i marken. Kritiken mot denna metod består av att det finns olika berggrunder som håller denna komprimerade koldioxid olika väl. Koldioxiden måste främst stanna där den har blivit placerad och inte påverka miljön runt omkring, som att exempelvis förorena grundvattnet (Naturvårdsverket, 2018d). Det är Sveriges geologiska undersökning som är ansvarig myndighet för denna typ av arbete, där de ansvarar för vart det är lämpligt att lagra koldioxid på grund av miljöriskerna samt agerar som en tillsyn- och beredningsmyndighet (SGU, 2019). Energimyndigheten stödjer två svenska projekt, SwedSTORECO2 och BASTOR2, där möjligheter och hinder undersöks med att bygga en testanläggning för CCS i bland annat Östersjöregionen (Energimyndigheten, 2015).
2.10.2 Fördjupning av CCU
CCU är en liknande process som kallas för carbon capture and utilization, vilket på svenska
blir kolavskiljande och utnyttjande. Detta innebär att man samlar in koldioxiden från
rökgaserna i anläggningarna och sedan använder denna koldioxid, som nu är en restprodukt, till nya ändamål (Markewitz et al., 2012). De största utmaningarna med CCU-tekniker är att de är beroende på hur stor mängd av rökgaser som finns i anläggningen samt hur rökgasens
13
kemiska sammansättning ser ut för att därefter utvinna koldioxiden. Beroende på hur mycket ren koldioxid som går att få ut i slutändan är den avgörande faktorn om detta är ett system som implementeras eller inte i anläggningar, då det kostar mer för en högre renlighet på koldioxiden (Markewitz et al., 2012).
Dowell et al. (2017) är kritiska till CCU då utvecklingen måste skyndas om detta ska vara ett legitimt tillvägagångssätt för framtida koldioxidhantering. En annan faktor som Dowell et al. (2017) ställer sig kritiskt till är att priset på olja och kol kommer ha en stor betydelse på om koldioxidavskiljning är ett kostnadseffektivt sätt att angripa problemet med utsläpp på. Eftersom Dowells (2017) studie är gjord på en global skala har de olika regionerna placerats bredvid varandra tillsammans med ett diagram som visar vilken kontinent som skulle dra mest nytta av CCU, vilket är mellanöstern och Afrika. Anledningen till att den regionen skulle dra mest nytta av CCU är på grund av deras stora demografiska tillväxt samt deras beroende av fossila bränslen för att stimulera sin produktionstillväxt. I Dowells (2017, s. 245) studie hamnar Europa sist på listan över regioner som bör implementera denna gröna teknik då vi har motsatta förhållanden som Afrika och mellanöstern. I Sverige har vi en stabil demografi tillsammans med en ledande roll inom miljörelaterade områden i världen.
Energimyndigheten tillsammans med RISE har nyligen sponsrat ett CCU-projekt av algodling som en koldioxidsbekämpning hos metallverk. Koldioxiden leds ner i en bassäng fylld med vatten och alger eftersom algerna har kapacitet att producera biomassa från koldioxidutsläpp. När algerna sedan torkar kan de fortsättningsvis fungera som energibärare och därför
användas i smältningsprocesserna i smältverken (Boliden, 2019b). Forskaren på RISE kommenterar projektet:
Även om algodlingar är effektiva för att binda in koldioxid så kräver de stora ytor. Projektet är därför viktigt så att vi kan utvärdera effekten från dessa odlingar och vilken potential som finns att minska koldioxidutsläpp, övergödning och spridningen av tungmetaller och samtidigt utvärdera om algbiomassa kan vara möjligt som bränsle för svensk tung industri. (Strömberg, 2019)
14
3. Idén om att ekonomisk tillväxt kan förenas med hållbar utveckling
3.1 Ekologisk moderniseringBegreppet “ekologisk modernisering” beskrevs av Huber och Jänicke (1985) under mitten av 1980-talet och baseras på att miljörätten behövde reformeras och uppdateras. Lidskog och Sundqvist (2011, s. 66) förklarar att istället för att reparera miljöskadorna som uppstod, vilket var dåtidens försvar mot klimatförändringar, skapades ett fokus på att förebygga problemen i sin helhet vilket ledde till att miljöpolitiken utvecklades. Enligt den ekologiska
moderniseringen kan ekonomisk och ekologisk utveckling gå hand i hand (Hannigan, 2014, s. 36; Bonnedahl, 2012, s. 163). Hannigan (2014) skriver om denna symbios av ekologi och ekonomi i relation till “superindustrialisering”. Enligt Hannigan (2014, s. 39) menar Huber och Jänicke (1985) att industriella samhällen uppstår genom tre olika faser: (1) det industriella genombrottet, (2) konstruktionen av det industriella samhället och (3) den ekologiska
övergången av det industriella systemet genom processen av superindustrialisering (se Figur 1). För att samhället ska uppnå fas tre krävs ny miljövänlig teknologi (Hannigan, 2014). Galaz och Thorsell (2001) redogör i en artikel i Sveriges Natur hur det industriella samhället genom den så kallade superindustrialiseringen är tänkt att både kunna bekämpa klimatförändringarna och skapa ökad resurseffektiv tillväxt samtidigt då en marknad för utveckling och export av “grön” teknologi, det vill säga miljövänlig teknik, skapas inom miljöpolitiken vilket i sin tur leder till en bättre konkurrenskraft. Med detta tankesätt skulle moderna industrier skapa tillväxt samtidigt som miljöproblemen hanteras, däribland utsläpp av växthusgaser (Galaz & Thorsell, 2001). En sammanfattning av den ekologiska moderniseringen och
superindustrialiseringen är att de visar hur ekonomisk och ekologisk utveckling kan skapa ett samhälle där båda faktorerna gynnas av marknadsmekanismer (Hannigan, 2014, s. 36; Bonnedahl, 2012, s. 163).
Figur 4. Den ekologiska övergången av det industriella systemet genom processen av superindustrialisering.
15
Genom Huber och Jänickes (1985) beskrivning av den industriella utvecklingen skapas en positiv uppfattning av ekonomisk utveckling då det enligt dem också bidrar till
tillväxtmöjligheter av den ekologiska utvecklingen, vilket är i enighet med ekologisk
modernisering. Kortfattat kan man säga att tanken om ekologisk modernisering är att skapa en marknad för både miljö- och tillväxtintressen (Galaz & Thorsell, 2001), vilket EU i dagsläget försöker göra genom att införa exempelvis cap-and-trade system som öppnar upp för en marknad för handel med koldioxidutsläpp.
3.2 Hajers sammanfattning av ekologisk modernisering
Huber och Jänickes (1995) definition av ekologisk modernisering sammanfattades av Hajer (1995). Hajer (1995) lyfter i sin sammanfattning upp ett flertal punkter, varav vi har valt att fokusera på tre som är relevanta för studiens triangulering:
1. Ekonomisk tillväxt och ekologiskt ansvar är inte varandras motpoler.
2. Organisationer och företag har lärt sig av samhällets ekologiska erfarenheter. 3. Utvecklingen av grön teknik och miljötänk har ökat inom företag.
Lidskog och Sundqvist (2011) förklarar Hajers (1995) punkter. Den första punkten förklaras som en fokus på samhällets inriktning på ekonomisk utveckling och materiell välfärd
(Lidskog & Sundqvist, 2011, s. 66). Denna punkt syftar enligt skribenterna på att tekniska lösningar och organisatorisk utveckling tillsammans kan lösa miljöproblemen som människan står inför, utan bekostnad av ekonomisk tillväxt. Marknaden står alltså inte i konflikt med ekologisk utveckling. Detta innebär att industrialiseringen inte i sig kan beskyllas för våra miljöproblem eftersom vi nu har tekniken att agera mer förebyggande än vi gjorde vid industrialiseringens begynnelse. Hajer (1995) syftar på att ekonomisera ekologin, vilket i korthet innebär att miljöproblemen får en prislapp på sig. I vår studie handlar detta om att sätta ett pris på koldioxidutsläppen. Prislappen på miljöproblemen ska i sin tur enligt Lidskog och Sundqvists (2011, s. 67) förklaring ekologisera ekonomin då samhället blir mer
ansvarsfulla och miljötänk blir integrerat.
Den andra och tredje punkten omfattar institutionellt lärande och utveckling av grön teknik. Dessa punkter innebär enligt Lidskog och Sundqvist (2011) att ett ekologiskt ansvar håller på att växa fram för organisationer på grund av samhällets ekologiska erfarenheter. Lärdomar
16
från industrialiseringens klimatpåverkan är något som organisationer och företag
internaliserar mer idag (Lidskog & Sundqvist, 2011, s. 66). Utvecklingen påverkar enligt Lidskog och Sundqvist (2011) bland annat företag och myndigheter där företagens
miljöarbete har utvecklats och har i större utsträckning investerat i utveckling av grön teknik. Marknadsföring är en viktig del för företagens försäljningstekniker, där man nu kan se att de hävdar att deras verksamhet bidrar till hållbar utveckling. Denna typ av marknadsföring fanns inte innan 90-talet, det vill säga innan den ekologiska moderniseringen (Lidskog & Sundqvist, 2011, s. 16).
Enligt Stern (2015) är dessa punkter avgörande för bekämpandet av klimatförändringarna då det kräver att ekonomisk utveckling, reducerade utsläpp och kreativa anpassningsmetoder går hand i hand. Genom effektiv lagstiftning som omfattar både prissättning på koldioxidutsläpp och handel med utsläppsrätter samt stöd till utveckling av grön teknik och organisationer kan klimatförändringarna bekämpas. Stern (2015) påpekar även att vi måste överkomma
misslyckanden på kapitalmarknaderna då klimatförändringarna presenterar en unik utmaning för ekonomin. Vidare menar Stern (2015) att klimatförändringarna är det största och bredaste marknadsmisslyckandet vi någonsin skådat. Den ekonomiska analysen måste därför vara global, hantera långsiktiga horisonter, ha den ekonomiska risken och osäkerheten i mitten och undersöka möjligheten till större, icke-marginell förändring. Lösningen är enligt Stern (2015) att främja finansflödet till investeringar för utveckling av ett samhälle med lägre
koldioxidutsläpp, däribland investeringar i utvecklingen av grön teknik och stöd till
institutionellt lärande. Enligt Stern (2015) finns det ingen policy i sig som själv kan framföra lösningen på utsläppsproblematiken, utan det krävs flera olika mål som måste hanteras samtidigt för att bekämpa utsläppen.
Det finns motargument av vikt till Hajers (1995) ekologiska modernisering som menar att det är svårt att veta vad företag faktiskt gör och om de överhuvudtaget har ett fundamentalt miljöarbete. Företag kan marknadsföra sig som miljöanpassade när företaget egentligen inte är det, även kallat greenwashing; en slags falsk marknadsföring (Tokar, 1997). Denna parallell kan dras till vår studie då vi gör enkätundersökningar på företag som är med i EU
ETS. Företagen kan svara på vår undersökning i ett marknadsföringssyfte för att framställa sig
som att dom arbetar mer för att minska negativ miljöpåverkan än dom gör, det vill säga att det finns en risk att deras svar är greenwashing. Företag som använder sig av denna falska
17
marknadsföring skapar ett misstroende hos konsumenter och gör att den generella
uppfattningen av ansträngningar för miljön som företag gör, inte värdesätts av konsumenterna som handlar produkterna (Chen & Chang, 2012). Detta är ett sätt för företag att tjäna pengar på trender, såsom allmänhetens ökade intresse för hållbarhet. Det är viktigt att bibehålla människors förtroende i miljöarbetet, speciellt när det är politiskt toppstyrt (Galaz & Thorsell, 2001).
Galaz och Thorsell (2001) redogör även för kritik mot ekologisk modernisering som kritiserar den ekologiska moderniseringens fokus på nationella miljöproblem, som exempelvis
vattenföroreningar och miljöfarligt avfall. Fokus på enbart nationella miljöproblem innebär i sin tur att andra viktiga frågor, det vill säga socialt och etiskt laddade frågor, bortprioriteras då fokuset enbart läggs på tekniska frågeställningar. Det som prioriteras blir istället framgången för de miljöledningssystem som industrin använder samt utveckling och export av miljövänlig teknik och hur den i sin tur kan bidra till ekonomisk och ekologisk utveckling. Kritiken som Galaz och Thorsell (2001) framför är relevant för studien då vi är intresserade av företagens åsikter kring EU ETS och dess tekniska utveckling i relation till globala klimatfrågor.
3.3 Lärdomar och kritik mot EU ETS
Connelly et al. (2012, s. 288) skriver om EU:s inflytelserika miljöarbete på statlig-, företags- och individnivå. Eftersom EU bedriver en strukturerad miljöstyrning, så kallad governance, påverkas ländernas miljöarbete positivt. Vi befinner oss för närvarandet i handelsperiod tre av
EU ETS och Wråke, Burtraw, Löfgren och Zetterberg (2012) kommenterar lärdomarna av
systemets två första handelsperioder. Genom införandet av EU:s stora utsläppstak löstes många allvarliga problem som systemet hade när varje land fick ha sitt eget utsläppstak och planering. Problemen under de två första handelsperioderna utgjordes av en slags “race to the
bottom” inom medlemsländerna. Det är ett uttryck för minskning av miljöregulationer för att
uppnå mer utveckling eller produktion, vilket är ett sätt att gynna ekonomisk tillväxt på bekostnad av naturen. Införandet av en utökad auktionering kommer också att stötta upp ekonomin inom EU ETS för vidareutveckling av systemet. Wråke et al. (2012, s. 19) menar att de två första handelsperioderna har varit en inlärningsperiod för att se hur byråkratin anpassar sig och självaste uppbyggnaden av infrastrukturen för systemet.
18
3.3.1 Policys och gröna skatter som lösning på koldioxidproblematiken
Ney (2012) skriver att världen rör sig mot en mer policyfrämjande position, men samtidigt är det mycket praktiska problem som uppstår med policys. Miljöfrågan omfattar många områden och rör sig över landsgränser där policys försvårar lösningar på problemen och eftersom koldioxidproblematiken påskyndar klimatförändringsprocessen blir det också ett glapp i byråkratin där samhället inte hänger med i problemlösningen (Ney, 2012, s. 1). Detta kan skapa en nedåtgående spiral där förtroendet för policys och införandet av system som EU ETS inte blir trovärdiga av allmänheten och företag. Den Europeiska kommissionen, som föreslår och genomför EU:s lagstiftning och politik, kommenterade år 2001 denna paradox: “On the
one hand, Europeans want them [policy-makers] to find solutions to the major problems confronting our societies. On the other hand, people increasingly distrust institutions and politics or are simply not interested in them.” (Europeiska kommissionen, 2001, s. 3).
Implementeringen av EU ETS har varit administrativt svårt för företag. Avi-Yonah och Uhlmann (2009) argumenterar i sin artikel att en grön skatt hade varit en lösning på detta administrativa problem. Eftersom en skatt är förutbestämd kan man också räkna på den sociala nyttan som allt miljöarbete som både EU och företagen medför. Forskarna hävdar att genom att inte handla med varandra och skapa dessa komplicerade rapporteringssystem, utdelningssystem, övervakningssystem och andra administrativa problem hade man ändå uppnått utsläppsmålen (Avi-Yonah & Uhlmann, 2009, s. 37–38). Dessler och Parson (2010) håller med Avi-Yonah och Uhlmann (2009) i hänseendet att gröna skatter hade varit mer fördelaktigt än självaste cap-and-trade systemet. Dessler och Parson (2010) menar att en skatt hade varit mindre problematiskt för att uppnå utsläppsmålen som EU har i och med att
medlemmarna har olika stora förutsättningar att anpassa sig efter ett handelssystem. Ytterligare menar Dessler och Parson (2010) att en skatt hade varit mer gynnsamt då klimatförändringarna beror på kumulativa utsläpp, det vill säga samverkan av föroreningar (Naturvårdsverket, 2018c). Kumulativa utsläpp kan förändras från år till årtionden, och inte årligen som cap-and-trade systemet är uppbyggt (Dessler och Parson, 2010 s. 136). En skatt kan förändras över tid får att uppnå delmål, anpassat efter de kumulativa utsläppen, men ändå ha en tydlig gräns för ett större utsläppsmål (ibid.) En annan anledning till att skatter är bättre i utsläppsminskning är att en skatt skapar ett ständigt incitament för företag att hålla sig under skattgränsen, se Figur 2 på sida sex. Cap-and-trade har nu ett tydligt fokus på auktionering, vilket leder till kortvariga prisförändringar. Detta leder i sin tur till att företagen nu måste
19
jobba kortsiktigt och försummar det långsiktiga innovationerna och investeringarna för att minska sina utsläpp (Dessler & Parson, 2010, s. 136). Pindryck (2007) skriver att det råder osäkerheter inom miljöekonomi eftersom forskare inte alltid kan säga vilka fördelarna med minskad miljöskada kommer vara eller hur mycket skada som kommer att minskas med en viss policy. Även om korrelationen mellan koldioxidutsläpp och ökade klimatförändringar finns (Stern, 2015) så råder det även en osäkerhet om hur människor kommer att anpassa sig efter faktumet både socialt och ekonomiskt. Ytterligare en anledning som Dessler och Parson (2010) lyfter fram är att privata aktörer kan tjäna pengar på dessa utsläppsrättigheter och därför kan problematik uppstå som exempelvis korruption eller konflikter.
3.3.2 Marknadsaktörers roll i EU ETS
Bonnedahl (2012) är kritisk mot cap-and-trade som handelssystem för marknadsaktörer och skriver om hur systemet baseras på en misstro för inblandade marknadsaktörer. Bonnedahl (2012) menar att modellen för handelssystemet bygger på en oförändrad tro på marknadens funktion och tron att marknadsaktörer inte bryr sig om ekologiska gränser (Bonnedahl, 2012, s. 162). Systemet är mer marknadsanpassat än riktat mot samhällsförändring, då rika aktörer kan köpa sig fria från utsläppsminskningar. Vidare beskriver Bonnedahl (2012) handelssystemet som rättigheter att skada miljön som i sin tur ska leda till ekonomiskt effektiva minskningar av skadorna. Politiken har enligt Bonnedahl (2012) genom en modell som cap-and-trade använt sig av vetenskapen som fortsätter att gynna ett
konsumtionssamhälle.
Jonstad (2009) skriver följande: “Den allmänna erfarenheten av marknader är att den
starkaste parten gynnas. I fallet med en global utsläppsmarknad innebär det att de som gynnas är världens rika och mäktiga - de som står för de största utsläppen” (s. 106). Jonstad
(2009) hävdar att systemet har infört vinster via utsläppsrätterna, som inte fanns tidigare, medan koldioxidutsläppen inte minskar. Jonstad (2009, s. 106) betonar att rättvisa måste förekomma i systemet mellan små och stora aktörer. Avslutningsvis skriver Jonstad (2009) att det hade varit omöjligt att få radikala utsläppsminskningar från rika länder utan någon form av handel. Hornborg (2010, s. 98) skriver om samma typ av miljörättvisa. Europeiska unionen som stor aktör på den globala marknaden har både kapital och förmåga att investera i
20
kan därför anses vara en aspekt av globala fördelningsfrågor där rikare aktörer kan ta tag i miljöfrågor.
21
4. Metod
4.1 UrvalFöretagen i enkätstudien valdes ut baserat på de svenska företagens utsläppsstatistik som kan återfinnas i Naturvårdsverkets förteckning över utsläpp och tilldelning från år 2017
(Naturvårdsverket, 2018a). Den senaste statistiken är från år 2017 och därför valdes denna förteckning då den är mest relevant baserat på det faktum att informationen är den senaste uppsamling av data över koldioxidutsläppen samt utsläppsrätter från inkluderade företag. Baserat på mängden data om företagens utsläpp per år som presenterades i Naturvårdsverkets förteckning kunde företagen identifieras i storlek. På grund av urvalsföretagens olika storlek har vi valt att definiera stora företag som de företag med en utsläppsmängd över 40 000 ton koldioxidekvivalenter och mindre företag till de med en utsläppsmängd under 40 000 ton koldioxidekvivalenter. Det är relevant att jämföra företag med större mängd utsläpp och företag med mindre mängd utsläpp med varandra för att se hur de olika företagen har anpassat sig efter lagstiftningen om utsläppsrättshandel. Samtidigt ges en bättre övergriplig bild av de olika verksamheternas uppfattning och åsikter om EU ETS genom att inkludera en variation av storlekar och industrier i undersökningen. Vidare valdes kandidaterna genom att identifiera de företag som hade liknande utsläppsmängd (ton CO₂ ekvivalenter) inom sitt
verksamhetsområde, vilket gav oss möjligheten att jämföra järn- och stålindustrin och mineralindustrin som är de två största industrierna inom EU ETS. Ytterligare valde vi att inkludera metallindustrin i studien då den omfattar en mindre mängd utsläpp inom sitt verksamhetsområde och kan vara intressant att jämföra med de större industriområdena. Vi exkluderade de övriga två mindre industrierna som inkluderas i EU ETS, det vill säga
pappers- och massaindustri (tryckerier) samt livsmedelsindustrin, eftersom metallindustrin är snarlik järn- och stålindustrin och mineralindustrin i form av hantering av råmaterial. Därav omfattas urvalet av de två största industrierna samt en mindre industri, varav företagen var från nämnda branscher (se Tabell 1 nedan).
De stora företagen döptes till Stål 1, som ingår i järn- och stålindustrin, Mineral 1, som ingår i mineralindustrin (exklusive metaller) och Metall 1, som ingår i metallindustrin (exklusive järn och stål). För att bevara studiedeltagarnas anonymitet har vi valt att avrunda den totala
utsläppsmängden per företag för år 2017. Efter avrundningen av Naturvårdsverkets (2018a) siffror blev utsläppsmängden 40 000 ton koldioxidekvivalenter (Stål 1), 100 000 ton
22
mindre företagen döptes till Mineral 2, som ingår i mineralindustrin (exklusive metaller) och Metall 2, som ingår i metallindustrin (exklusive järn och stål). Företagens utsläppsmängd år 2017 var enligt Naturvårdsverket (2018) 11 000 ton koldioxidekvivalenter (Mineral 2) och 12 000 ton koldioxidekvivalenter (Metall 2).
Tabell 1. Urval och information om enkätdeltagare. Källa: Naturvårdsverket, 2018a
Företag Storlek Verksamhetsområde Utsläppsmängd 2017 (ton CO₂ ekv)
Stål 1 Stor Järn- och stålindustrin ~ 42 000 Mineral 1 Stor Mineralindustrin (exkl. metaller) ~ 100 000 Metall 1 Stor Metallindustrin (exkl. järn och stål) ~ 288 000 Mineral 2 Liten Mineralindustrin (exkl. metaller) ~ 11 000 Metall 2 Liten Metallindustrin (exkl. järn och stål) ~ 12 000
Industrierna som är inkluderade i denna studie är följande: järn- och stålindustrin, mineralindustrin (exklusive metaller) och metallindustrin (exklusive järn- och stål).
23
Diagram 2. Total mängd utsläpp av växthusgaser från inkluderade industrier i studien, det vill säga inte de
enskilda urvalsföretagen utan de industrier som de omfattar (2005–2017), med tusen ton koldioxidekvivalenter på y-axeln och årtal på x-axeln. Källa: Naturvårdsverket (2018b)
Diagrammet ovan visar hur utsläppsnivåerna varierar mellan industrierna sedan EU ETS start år 2005, varav järn- och stålindustrin står för dom största utsläppen (tusen ton CO₂
ekvivalenter) av växthusgaser med 36 %, följd av mineralindustrin som står för hälften så mycket utsläpp som järn- och stålindustrin med 18 %. Vidare inkluderas metallindustrin som står för en liten andel av utsläppen jämfört med föregående industrier och ligger på 5 %.
4.2 Utförande
Som nämndes tidigare finns cirka 700 svenska företag med i EU ETS varav totalt 23 metallföretag, 18 mineral företag och 19 järn- och stålföretag. Eftersom dessa företag är lokaliserade utspritt över hela Sverige, var en enkätstudie via mejl lämpligast för att nå ut till möjliga deltagare inom utvalda verksamhetsområden. Vi tog kontakt med respektive företags miljöansvarige eller kontaktperson och inväntade respons kring deltagande i studien. Vid vårt första urval av kontaktpersoner valdes endas järn- och stålindustrin samt mineralindustrin då dessa industrier är störst inom utsläpp av koldioxid i EU ETS. Därefter meddelades företagen om vad undersökningen omfattar samt att information om deras företags involvering i EU
ETS hade funnits på Naturvårdsverkets hemsida. Majoriteten av deltagarna responderade inte
vid första försöket av att kontakta dem vilket resulterade i att vi fick påminna dessa deltagare om att meddela om de ville delta i studien eller inte. Detta gjorde att vi skapade ett andra urval som även inkluderade metallindustrin för att nå ut till fler företag och vi kontaktade
miljöansvarige inom respektive metallföretag. Vi kontaktade sammanlagt 22 företag inom urvalsindustrinerna utav de 60 möjliga urvalsföretagen. Anledningen till att vi inte kontaktade alla 60 möjliga urvalsföretag var för att vi antog att vi skulle få respons på de företag som vi främst var intresserade av. Åtta företag meddelade att de ville delta i studien och efter positiv respons mejlade vi frågorna som kan återfinnas i Bilaga 1 till företagen. Vi valde en kvalitativ enkät för att ge maximalt med frihet åt respondenternas svar då studiens fokus är anpassning. Slutligen genomfördes ett urval av enkätsvaren som inkom inom tidsramen för studien för att undvika att en industrisektor skulle bli överrepresenterad.
24
4.2.1 Formulering av enkätfrågor
Studien genomfördes i likhet med Sages och Lundsten (2009) genom en kvalitativ
enkätmetod, vilket innebär att vi hade planerat frågorna på förhand men lämnade en öppenhet för enkätdeltagarnas egna upplevelser och perspektiv (Bryman, 2011; Sages & Lundsten, 2009). Det fanns även en öppenhet i sista frågan vilket gjorde att informanten hade frihet att utforma svaret i slutet av enkäten, utifall att denne hade något att tillägga. Målet med enkäten var att få en insikt i vad företagen anser om EU ETS och hur de har anpassat sig efter
lagstiftningen. Uppsatsen syfte och frågeställningar var utgångspunkten i utformningen av enkätfrågorna till undersökningen (se Bilaga 1). Tidigare forskning samt teori och begrepp gav underlag för grunden av frågorna tillsammans med relevant litteratur. Frågorna var tydligt ställda men skapade samtidigt öppenhet för informanterna att utveckla sina åsikter kring EU:s utsläppsrätt, exempelvis “Enligt er erfarenhet, hur fungerar EU ETS som styrmedel för att
minska växthusgasutsläppen från järn- och stålindustrin/mineralindustrin/metallindustrin?”
och “hur upplever ni att handeln för utsläppsrätter har fungerat för er i praktiken?”. Syftet med dessa frågor var att få en uppfattning om hur väl handelssystemet fungerar i praktiken för företagen samt hur systemet fungerar som styrmedel för minskning av koldioxidutsläpp enligt företagen själva.
Enkäten bestod även av ställningstagande moment i form av några få konkreta frågor om åtgärder som företagen har utfört sedan implementeringen av lagstiftningen: “Har ni vidtagit
några åtgärder som minskar koldioxidutsläpp de senaste 14 åren, sedan EU ETS etablerades? Och var dessa åtgärder isåfall en följd av EU ETS eller var det något som verksamheten planerade utöver EU ETS?”, till följd av åsiktsbaserade frågor som exempelvis
“vad tycker ni som verksamhet om införandet av EU ETS? Tror ni att det har en positiv
påverkan på samhället och miljön?” och “finns det några fördelar/nackdelar med att handla med utsläppsrätter för ert företag?”. Syftet med dessa frågor var att få en uppfattning om
vilka skillnader och likheter som företagen upplever sedan implementeringen av EU ETS. Fokus låg därför under största delen av enkätfrågorna på utsläppsrätter samt hur dessa tillämpas i praktiken för företagen. Enligt Bryman (2011) är denna typ av frågor
välfungerande för en kvalitativ metod. Frågornas uppställning var även tänkt att skapa en naturlig följd baserad på logisk tankegång. Därför avslutades enkätfrågorna med
framtidsbaserade frågor om handelssystemet i syfte att analyseras utifrån ekologisk
25
skulle en positiv, fördelaktig utveckling av EU ETS se ut för er verksamhet?“. Syftet med
dessa frågor var även att finna utvecklingsmöjligheter för handelssystemet baserat på företagens egna åsikter. Avslutningsvis inkluderade enkäten en öppen fråga utifall att enkätdeltagaren hade ytterligare kommentarer; “Finns det något annat som ni vill tillägga
som kan bidra till vår undersökning?“.
4.3 Analysmetod
När alla enkäter var genomförda och miljöansvarig för respektive företag hade återkommit med svar på enkätfrågorna började en genomgång av insamlade data. Analysmetoden för den insamlade empirin utgick som tidigare nämnt från Sages och Lundsten (2009) som skriver om analysmetoden “Meaning Constitution Analysis” (MCA). Analysmetoden börjar med ett antal modaliteter, som är en indelningsgrund som är till för att skapa ett förhållningssätt till den insamlade empirin samt underlätta för jämförelse och förståelse av data. Vi har utvecklat analysmetoden efter vår studie och endast inkluderat modaliteter som lämpar sig för
undersökningen. För att finna mönster och samband mellan de större och de mindre företagen skapades tabeller utifrån respektive deltagares svar och modaliteter som kan återfinnas i Bilaga 2. Vi valde att i analysmetoden inkludera kolumner med fråga (1–8) samt modaliteter som inkluderar affekt, tid (nutid, framtid, dåtid) och passiva synteser. Affekt innebär det företaget uttrycker som sinnesstämning, exempelvis om de är positiva eller negativa till en viss fråga. Tidsaspekterna är det som företagen i sina svar refererar till om något inför nutida, framtida eller dåtida EU ETS, exempelvis “vi vill att utsläpp av växthusgaser ska minska” (framtid). Nästa steg av analysen är att identifiera vad som är det underförstådda av deltagarnas svar, det vill säga den passiva syntesen. En 'passiv syntes' är något som inte uttryckligen sägs i en text, men som vi kan förstå är något som informanten förutsätter (Sages & Lundsten, 2009). I vår studie tar vi endast upp de passiva synteser som är meningsfulla i förhållande till vår frågeställning. I processen lades tonvikten på ordval, åsikter och
bakomliggande mening (passiv syntes). Sedan bearbetades empirin genom att jämföra verksamhetsområden och respektive enkätsvar för att underlätta att upptäcka mönster och samband. Vidare hanterades materialet i relation till begreppet ekologisk modernisering, som presenterades i teoriavsnittet, vilket förklarar ett samband mellan ekonomisk och ekologisk utveckling. Slutligen genomfördes en triangulering mellan empiri och MCA-analys, ekologisk modernisering och tidigare forskning. Trianguleringen delades in i fem olika aspekter
26
fråga ett av enkätfrågorna (Vad tycker ni som verksamhet om införandet av EU ETS? Tror ni
att det har en positiv påverkan på samhället och miljön?) och kapitel 5.2 fråga två och tre av
enkätfrågorna (Enligt er erfarenhet, hur fungerar EU ETS som styrmedel för att minska
växthusgasutsläppen från järn- och stålindustrin/mineralindustrin/metallindustrin?/Hur upplever ni att handeln för utsläppsrätter har fungerat för er i praktiken? Hur många är aktivt involverade i EU ETS inom er verksamhet?). Kapitel 5.3 omfattar enkätfråga fyra (Har ni vidtagit några åtgärder som minskar koldioxidutsläpp de senaste 14 åren (sedan EU ETS etablerades)? Och var dessa åtgärder isåfall en följd av EU ETS eller var det något som verksamheten planerade utöver EU ETS?) och kapitel 5.4 omfattar enkätfrågorna fem och sex
(Finns det några fördelar med att handla med utsläppsrätter för ert företag?/Finns det några
nackdelar med att handla med utsläppsrätter för ert företag?). Slutligen omfattar kapitel 5.5
enkätfrågorna sju och åtta (Har ni tankar om framtiden för EU ETS och handel med
utsläppsrätter?/Hur skulle en positiv, fördelaktig utveckling av EU ETS se ut för er verksamhet?). Anledningen till att vissa av enkätfrågorna slås ihop är på grund av deras
liknande tema och inriktning. De sammanfattande tabellerna i kapitel 5.6 omfattar aspekterna ovan och därav också inkluderade enkätfrågor för att förtydliga analysen.
4.4 Kvalitet och trovärdighetsanalys av studien
Denna undersökning utgår från Hjerm, Lindgren och Nilssons (2014, s. 168–170) definition av validitet och reliabilitet. Enligt Bryman (2011, s. 368) kritiseras den kvalitativa
forskningen för att vara subjektiv och svår att replikera. Kritiken utgår från att kvalitativa forskningsmetoder ofta är personliga samt utgår ifrån personliga relationer med
undersökningsdeltagarna. Vi har skapat en öppen enkät med en kvalitativ enkätmetod som skickats via mejl. Våra frågor har varit samma till alla deltagare och vi har ingen tidigare relation med undersökningsdeltagarna. Eftersom vår enkätmetod är elektronisk har vi inte möjlighet att se hur våra deltagare reagerar på våra frågor. Därför har vi uttryckt frågorna på ett neutralt sätt så att kränkningar inte ska uppstå (se Bilaga 1 för enkätfrågor). Vi har valt att skydda deltagarnas identiteter och företag för att de ska känna sig så trygga som möjligt att svara på vår undersökning utan att någon press ska upplevas i efterhand på respondenten eller företaget.
27
Vidare menar Bryman (2011) att kvalitativ forskningsmetod har problem med generalisering samt att det kan vara svårt att uppfatta vad forskaren i en kvalitativ undersökning konkret har genomfört för analysmetod och hur slutsatsen har genererats. I studien kontaktas företag inom olika verksamheter som är med i EU ETS beroende på sin utsläppsmängd då vi inte är
intresserade av att generalisera utan endast vill undersöka om företagens åsikter och
anpassning. Vi har utgått från ”Meaning Constitution Analysis” (MCA) som analysmetod och utvecklat analysmetoden efter vår studie och endast inkluderat modaliteter som lämpar sig för undersökningen vilket skapar förtydligande för den kvalitativa studien som gjorts (Sages & Lundsten, 2009). Vår slutsats blir en kombination av tidigare forskning, ekologisk
modernisering samt vår triangulering vilket presenteras i kapitel 5.
Vi har tolkat vår insamlade empiri genom passiva synteser, som är vår tolkning av det
underliggande i respondentens svar. Våra passiva synteser kan möjligen utgöra en feltolkning om vi inte har uppfattat svaret så som respondenten menade. Feltolkning av respondenternas svar kan inträffa, speciellt om enkätundersökningen innehåller öppna svar på frågor (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014, s. 168–170). En feltolkning kan påverka studien negativt då det påverkar kvaliteten och trovärdigheten i vad studien kom fram till. Vår analysmetod är vald för att feltolkning av empirin vid struktureringen ska minimeras. Skulle feltolkning ske av ett enkätsvar har svaret blivit felrepresenterat i vår studie, och minskar reliabiliteten i denna studie.
28
5. Triangulering av empiri och MCA-analys genom ekologisk
modernisering och tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras enkätdeltagarnas svar på frågorna om EU ETS som handelssystem samt en triangulering av svaren i relation till passiva synteser, perspektivet av ekologisk modernisering och tidigare forskning. Se urval på sida 21, Bilaga 1 för enkätfrågor och Bilaga 2 för analystabeller.
5.1 Företagens åsikter om EU ETS som handelssystem
Enkätstudiens inledande fråga handlade om vad företaget ansåg om införandet av EU ETS och om företagen ansåg att handelssystemet har en positiv påverkan på koldioxidproblematiken. Stål 1 uttryckte följande: “Vi är i grunden positiva till utsläppshandeln då vi står bakom
behovet av åtgärder för att på EU nivå minska utsläppen av växthusgaser från de
verksamheter som släpper ut mest”. En passiv syntes, det vill säga en möjlig tolkning av det
underförstådda av Stål 1:s svar, är att företaget har en positiv uppfattning av miljöarbetet som
EU ETS omfattar. Vidare anser Mineral 1 att EU ETS hittills har haft en begränsad påverkan
på verkliga utsläpp, men långsiktigt kommer påverka beteenden och verksamheter då det har uppmuntrat satsningar på ytterligare forskning och utveckling av miljöåtgärder: ”Hittills
begränsad påverkan på verkliga utsläpp, men långsiktigt kommer beteenden och
verksamheter att påverkas”. En passiv syntes är i detta fall att företaget anser att effekter av EU ETS kommer med tiden. I relation till Pindrycks (2007) tidigare forskning om att forskare
inte kan säga huruvida människor kommer att anpassa sig efter nya reformer i framtiden som är mer miljövänliga, både ur ett socialt och ett ekonomiskt perspektiv, kan vi se att Stål 1 och Mineral 1 i grunden har en positiv uppfattning av anpassning till ekonomiska styrmedel som omfattar utsläppsrätter. Långsiktigt vill båda företagen minska utsläppen av växthusgaser och påverka både vidare forskning samt utveckling av miljövänlig teknik. Metall 1 anser att klimatfrågan är av global karaktär och vill därför också att den måste besvaras på global nivå, men påpekar också att EU ETS är en bra europeisk styrning av klimatpolitiken: “Vi anser att
systemet har en viktig roll i att minska koldioxidutsläppen för miljöns skull och har en positiv påverkan på samhället genom att driva teknikutvecklingen mot ett koldioxidneutralt och fossilfritt samhälle”. En passiv syntes antyder på i detta fall att EU ETS är drivande för
utveckling av grön teknik. Även i detta svar kan vi urskilja en i grunden positiv inställning till handelssystemet för miljö och samhälle.
