EXKURS: NAMNEN I UTKASTET TILL JORDEBOK FÖR UME LAPPMARK 1670 I ett utkast till jördebok för Ume lappmark 1670 förtecknas

1

män med följande namn:

PÄvr» a wir»

V

r kjl _{namn 1 2 3 4} o Uilllila. pa ti. un y

mikon 1 2 3 4 Summa Joen 2 1 3 6 1 22 Nils 1 1 8 1 11 3 Per 2 4 2 8 Tomes 2 6 1 1 1 °3 Anders 1 1 3 2 7 Siul 4 1 4 9 Mårten 1 4 2 7 Anders 1 2 2 1 6 Siul 2 4 1 7 Joen 2 2 1 1 6 Lars 1 3 2 6 Lars 1 1 1 2 6 o Nils 1 1 3 5 Olof 1 5 6 Jakob 2 1 1 4 Mårten 1 1 2 4 Olof 1 2 1 4 Anund 1 2 3 Anund 2 1 3 Clemet 2 1 3 Pål 2 1 3 Måns 3 3 Enar 1 1 2 Per 1 1 1 3 Clemet 1 1 2 Hindrich 2 2 Attil 1 1 Bängt 1 1 Bängdt 1 1 Hållsten 1 1 Gunnar 1 1 Jakob 1 1 Ingewald 1 1 Mats 1 1 Samuel 1 1 Swän 1 1 Tomas 1 1 Ture 1 1 Ture 1 1 Summa 15 24 16 22 77 15 24 16 22 77 Summa namn 1 1 13 7 13 20 12 1 1 8 12 19

1 Byarn a är enligt källan (1) Vkmeå Byen, (2) Graan Byen, (3) Lais el­ ler Raan och (4) Vagsten. För en detaljerad uppgift om byarnas be­ lägenhet, se Hultblad 1968:72 (fig 12).

2 Därav 3 Jöns och 1 Johan.

3 Därav troligen ett eller flera brödralag om 2 ä 3 bröder. Källa: Qvigstad och Wiklund 1909.

Sannolikt alla registrerade i denna jordebok namngavs under förra hälften av 1600-talet, och deras namn i patronymikon kan därför anses ha tillhört 1500-talets förnamnsskick. Men även på grund av det officiella namnskickets i allmänhet mycket långsamma förändring under 1500- och 1600-talen torde namnen i denna källa och frekvensrelationerna mellan dessa namn ha varit i stort sett desamma, om den upprättats vid mitten av 1500-talet. Vissa

jämförelser mellan Umelappmarkens namn och namnen i Kemi och Torne lappmarker 1555 resp 1559 (se avh 6.1 - 6.4) samt mellan lappmar­ kernas namn och den bottniska kustbygdens enligt huvudkällorna 1543/48 (se Bil tab 49-52) vore därmed möjliga.

Som framgår av ovanstående sammanställning bär männen tillsam­ mans 20 förnamn och 19 namn i patronymikon. De 5 vanligaste för­ namnen är i tur och ordning Joen, Per, Anders, Mårten och Siul, de 5 vanligaste namnen i patronymikon på samma sätt Nils, Tomes, Siul, Anders oc h Joen/Lars/Olof.

Påfallande är att de vid Bottenviken mycket vanliga Erik och Olof här är förhållandevis ovanliga. Erik förte cknas överhuvud taget in­ te i längden. Dessa namn var sällsynta även i längden för Torne lappmark 1559 och kan således anses ha varit mindre populära i lappmarken vid denna tid.

I utkastet 1670 registreras ett flertal Mårten och Siul. De åter­ finns inte i längden för Torne lappmark 1559 och torde därför ha varit betydligt vanligare i Ume lappmark. Där tycks Siul ha varit ett mera utpräglat inlandsnamn: det förtecknas inte bland namnen i den närmast kusten belägna lappbyn, Umebyn.

I jb Vb 1543 förekommer Siurd i någon mån. Men det tycks vara på tillbakagång i kustbygden, eftersom det med något undantag en-

2

dast är namn i patronymikon; jfr Bil tab 49 och 51 .

De flesta av jordebokens namn är kyrkliga; jfr uppgifterna om namnens arter i avh, 1.2.1 och Bil tab 4 9 - 52. Men de nordiska namnen är förhållandevis många. Vanligast är Anund och Siul - dessa kan inte minst därför misstänkas ha haft kyrklig anknytning; jfr avh, 1.8 - och övriga namn är Enar, Gunnar, Ingewald och Ture bland för­ namnen samt Hallsten och Swän bland namnen i patronymikon. Även Attil kan vara nordiskt.

Med undantag av Attil bärs nordiskt förnamn av 15 män och lika många har nordiskt namn i patronymikon. Av alla beskattade bär så­ ledes ca 19 % no rdiskt namn, vilket måste anses vara en hög frekvens vid denna tid. Som jämförelse kan nämnas att vid Bottenviken (i de västerbottniska socknarna By och Lö) bärs nordiska förnamn av ca

4 7 % av männen år 1671.

Av de nordiska namnen återfinns inte Enar och Hållsten i jb Vb 1543, och de övriga namnen är där sällsynta. Samtidigt tycks flera, t ex Anund, Enar och S jul, ha haft förhållandevis högre frekvenser i Norge (inklusive Jämtland-Härjedalen) under 1500-talet.

Liksom ifråga om namnen i Torne Lappmark 1559 bör en sådan fördel­ ning antyda ett visst västnordiskt inflytande på namngivningen även i den sydliga lappmarken; jfr avh, 6.3 - 6.4.

Enligt Hultblad är de lapska namnen sällsynta söder om Torne lappmark under 1500- och 1600-talen.6 Det är därför väntat att de

inte förekommer i denna handling från Ume lappmark. Noter

1 Detta första utkast till jordebok för Ume lappmark upprätta­ des i Lycksele 1670 av landshövdingen Johan Graan.

2 Under de följande århundradena framstår S jul allt tydligare som ett karakteristiskt lapskt namn (Bucht 1930:329; Dahlstedt 1963; Otterbjörk 1974:122).

3 Jfr Janzén 1947:51 f. 4 Se min uppsats 1977.

5 Jfr Iversen 1951; Fredriksson 1974:109, 140; Otterbjörk 1974. 6 1968:66 (fig 11).

10. NOTER

1 Huss 1901:410. Se även Modéer 1964:69.

2 Fredriksson 1961 ha r recenserats av Fries 1963. - För person­ namnsforskningens mål och metoder och den viktigaste littera­ turen inom svensk personnamnsforskning, se Fredriksson 1961, OtterbjÖrk i Modéer 1964, Otterbjörk 1970, Kvillerud 1980 och i dessa verk nämnd litteratur.

3 Allmänt sett är förnamn långt ifrån ett enhetligt begrepp (jfr Otterbjörk 1979:5).

4 Med tillnamn avs er sålunda Utterström (i fråga om 1600-talets namn) "namn - förutom patronymikon - som läggs till namnet", närmare bestämt binamn och familjenamn (1976:11 ff).

Härtill ansluter sig Andersson och Otterbjörk (Andersson (red) 1975:68). - Jfr Wegener: "Ved et tilnavn forstås den del af en personbenaevnelse, der hverken kan bestemmes som et fornavn el­ ler et familienavn" (1975:27) - En översikt av de viktigaste termerna inom personnamnsforskningen, särskilt den svenska, och i någon mån diskussionen kring dessa återfinns i Andersson (red) 1975; Utterström 1976:11 ff; Otterbjörk 1979; Kvillerud 1980: 3 ff, 21 ff samt i vissa av dessa arbeten nämnd litteratur. 5 Denna principiella indelning förekommer bl a hos Hornby 1947,

Janzén 1947 och Modéer 1955 och 1964. - En något annan namnindel­ ning har t ex Halvorsen 1955 och Otterbjörk 1970, vilka lägger viss vikt vid den tidsperiod under vilken ett namn kom att bru­ kas mera allmänt. Med kyrkliga namn avser sålunda Halvorsen namn som infördes (till Norge) under de första kristna århundradena i Norden, och med nyare namn de senare inlånade namnen/namnformer­ na .

6 För att avgöra om en person med helgonrykte verkligen var hel­ gon gjordes - i synnerhet mot slutet av medeltiden - ingående och i allmänhet långvariga undersökningar, innan kanonisationen ev utfärdades. För t ex en redan så känd och framstående gestalt som den heliga Birgitta pågick denna utredning mellan 1379 och 1391, innan kanonisationen skedde (Collijn 1941). Med några un­ dantag, t ex Olof, erkände kyrkan endast de kanoniserade ("äkta") helgonen. Därmed var förutsättningarna för att just deras namn skulle vinna allmän spridning som dopnamn bland gemene man sär­ skilt goda (jfr Grape 1911:67 f). - För folktrons "oäkta" helgon, se Sahlin 1945 och Lundén 1973.

7 T ex "wisse Register och Rekenskaper opå Mantaled" (GIR 31/1 1536), "Mantals register på the bönder szom satthe och skreffne äre till wlå wthmarch", 1555 (FRA 4972), "Mattskotts Bok aff Karlleby Sokn", 1547 (FRA 4534a) och "Skatth bock aff wlo Sochnn", 1558 (FRA 4974). - Om olika betydelser av mantal och mantalslängd i äldre tid, se Wichman 1978:144 ff; Lext 1968,passim. 8 von Düben 1873:390 ff; jfr DS 2676 (år 1328) och 3473 (år 1340). 9 GIR 12/3 1554. - Hur nära denna lappmark - det utanför den or­

1500- och 1600-talen antyds av de Briennes reseberättelse 1655. Denne fransman besökte bl a ett lappläger ca 12 km från Umeå (Kåddis?) och, skriver han, "man sade att vi kommit till Lapp­ land, när vi farit över en liten bäck (Klockarbäcken?), som faller ut i den stora Umeälven" (Eriksson 1966:80, 84). 10 Ståhl 1970:142.

11 Jfr DS 2676 (år 1328): "homines siluestres et vagos vulgariter dictos Lappa"; jfr även bruket av lapp och dess avledningar och sammansättningar i uttryck av typen "lappe skatthen wtthaff wma" (LV 1543:2), "Kemij Lappe männer wdi Östhre båtthnen", 1559 (FRA 4615) och "Lappernes ClageMååhl11, 1559 (FRA 4976).

12 Av samma mening är Gustafsson (1979:104).

13 För tvisten om denna gräns, se Ahnlund 1920. - Styffes förmodan att gränsdragningen berodde på "olikheten i språket" (1880:318) förutsätter möjligen tanken att en finsk befolkning inte fanns i Tornedalen. Wahlbergs mening att Tornedalen "aldrig har till­ hört Åbo stift" (1961:278) strider mot Bureus'konstaterande att Torneå före stiftsindelningen på 1300-talet "hadhe alt ther til läghat til Åbo StflktJ som af missale nogh synes" (Sumlen, s 223). Då kyrkorna i de olika stiften i regel använ­ de stiftets eget missale, är denna uppgift av visst intresse. Ibland kunde dock missaler från andra stift brukas (jfr Malin 1925:18 ff).

14 Sumlen, s 163; jfr Styffe 1880:325. 15 Jern 1977:64.

16 Ännu omkring 1930 benämndes dock Bottniska viken norr om Holmön vid Umeå Norrbotten (Bergfors 1930:89). - I avskrift från bl a 1533 är Västerbotten belagt tidigast 1454 , Österbotten tidigast 1478 och 1479. I original föreligger Östrabotten från 1492 och 1493 (Ahlbäck 1977:46). För uppkomsten och innebörden av dessa landskapsnamn, se Styffe 1880:317; Ahnlund 1937:26 ff; Ahlbäck 1967; 1977:45 ff; Ståhl 1970:133, 135.

17 Huss 1902:3 ff. - Ett försök att exakt fastställa den äldre ångermanländska landskapsgränsen mot Västerbotten görs av Gustafsson 1974:69 ff.

18 Arwidsson 2:237, 6:173; Leinberg 1906:51.

19 Befolkningen hade under 1500-talet goda kommunikationsmöjlig­ heter, bl a en sammanhängande väg runt Bottenviken och många stigar och ridvägar inne i landet. Särskilt vintertid fanns det knappast några geografiska hinder för långa och tunga trans­ porter, t ex mellan Norge och Bottenviken eller över havet mel­ lan de båda kustlandskapen (Hoppe 1945:64 ff; Lassila 1972:25 ff). 20 Nordberg 1928:2.

21 Hus s 1902:3.

23 limola, som var kapellag i början av 1500-talet, blev pastorat 1532, även om det som socken senare, t ex 1559 och 1566, kunde kallas kapellgäll (Leinberg 1906:48). I ti 1547 (FRA 4534a) och ml 1548 (FRA 4534e) uppges limola vara souchn. I ml 1549 däremot betecknas limola by (FRA 4536). De två sistnämnda åren uppges limola bestå av endast 1 by, Pelttonem by, och skattesumman där­ ifrån har dessa år sammanräknats med den från Kyro. Enligt Almquist (1919-22:345) blev limola särskild skattesocken först 1549. Då limola behandlas fristående från Kyro i räkenskapen för Korsholms län 1548, som senare framgår det huvudsakliga undersökningsåret för Österbotten, kommer detsamma att ske i denna undersökning.

24 Almquist 1919-22:345 ff; Jern 1 977:1 21 . 25 Jfr Ågren 1969:56 f.

26 Sumlen, s 183, 22 3; se även Rutberg 1921:52.

27 Jfr Wahlberg 1961:86; Pellijeff 1973:53 ff; - Här avses inte finnar som tillfälligt tjänstgjorde hos de västerbottniska bönderna, de s k vinterliggarna. Dessa registrerades inte i skattelängderna, om de inte blev jordägare .Om vinterliggarna, se Bylund 1956:68 f och där nämnd litteratur.

28 Vahtola 1980:126 ff och där anf litt.

29 Om gränsförhållandena i södra Österbotten, se närmare Karsten 1906:1 ff; Wallen 1932, särsk s 8, 10 f, 46, 54 ff, 59 och 70; Ahlbäck 1977:49 ff; Thors 1978.

30 Den lapska bosättningen i Österbotten behandlas bl a av Itkonen 1947. Den lapska bosättningen i Västerbotten (Kx, To) diskute­ ras i någon mån av bl a Sundström-Vahtola-Koivonen 1979:17 och Vahtola 1980:118 ff; jfr även Bureus i Sumlen, t ex s 224. - I de äldsta mantalslängderna från landskapet förekommer tillnamnen Lapp (Olaff Lap) och det (troligen) lapska Repan 'räv' (AHis Repan) i Heden, Lu (LV 1543:2). För tolkningen av Repan tack ar jag prof Tryggve Sköld.

31 Jf r Westin 1944:63 f.

32 GIR 20/4. - Se även t ex GIR 26/8 1538 och 3/1 1540. Ang skatt­ läggningen på Åland, i Åbo och Kumogårds län, se Arwldsson 6:180, 189 och 193.

33 GIR 18/6 1539; Jern 1977:140 ff. 34 GIR 21/9 1540.

35 Jonsson 1971:246 ff.

36 GIR. - Tionden som enligt gammaltestamentlig förebild (t ex 1 Mos 1 4: 20)erlades i Sverige redan under 1100-talet

(Larsson 1966:268 ff), blev efter Västerås ordinantia 1527 (GIR 25-27/6) i fråga om kyrko- och biskopsdelen i princip en kronoskatt. Under 1500-talet erlades tionden i regel med hän­ syn till de olika bygdernas huvudsakliga produkter, i de bott- niska landskapen fisk och spannmål.

37 Jfr Helmfrid 1949:26 ff. 38 Styffe 1856:1, 9.

39 Styffe 1856:14 f. - Liknande instruktioner utfärdades även se­ nare under 1500-talet (Styffe 1852, 1856). - I och med den nya skattereformen omkring 1540 bestod fogderäkenskapen allmänt sett av (1) "räkenskapen i inskränkt mening", vilken grundades på (2) längderna över skatteuppbörden och (3) övriga verifikationer på inkomster och utgifter (jfr Huss 1902:Bil s 26 ff). Av dessa handlingar upprättades (2) och (3) av landsskrivaren i resp fögderi och medfördes i princip vid fogdens årliga redovisning i Stockholm, medan (1) sammanställdes i räknekammaren med led­ ning av uppgifterna i (2) och (3) (jfr Styffe 1856:1 ff; Broberg 1952:XXVI ff; 1964:75 f.

40 Fogdar inom Uppsala stift skulle inställa sig månaderna före midsommar, de inom Åbo stift efter midsommar och fram till Mår­ tensmäss (Styffe 1856:3). Fogden i Västerbotten tycks dock "nästan undantagslöst" ha besökt Stockholm i september (Huss 1902: Bil s 16 ff). I detta följde han således tidsplanen för Åbo stift, något som möjligen anknyter till praxis från den tid före 1441, då Västerbotten tillhörde Korsholms län.

41 At t illa förda räkenskaper inte tolererades fick bl a biskop Botvid och domkapitlet i Strängnäs erfara. I stället för ett begärt "clart, wist och beskedeligit Register" över ränteupp­ börden lämnade domkapitlet ett "som haffwe hwarcken skick eller ordning medt sich, ther wij kunne haffwe någenn rättilse vdaff". Biskopen ålades därför att "beschriffwe och ordinere oss ett annet och clarerne Register, ther wij kunne bekomme någenn wijdere beskeedt vtaff" (GIR 27/4 1544).

42 Jfr Huss 1902: Bil s 26, 35 f, 44.

43 T ex i Carl IX:s förordning för fogdeskrivare 1602 (Styffe 1852:38 f).

44 Jfr Helmfrid 1949:25 ff.

45 Styffe 1852:7; 1856:9; Helmfrid 1949:28. - Straffet för att ha undanhållit skatt var mycket strängt. Vid t ex vintertinget i Lövånger 1543 dömdes en man till 40 markers böter för att ha "undandijltth någre engh i skattlegningen" (LV 1543:2). 46 Jfr Huss 1902:77

47 Jordskatten (sommarskatten) i Vb 1543 utgick efter den enskilde jordägarens spannlandstal. I detta kamerala begrepp innefatta­ des åkerland, ängsland och i förekommande fall betesmarker och fiskevatten. Genom en ny skattläggning redan 1547 ersattes

den personliga jordskatten av en kollektiv byaskatt. Som jäm­ förelse kan nämnas att jordskatten i Öb var en kollektiv skatt med ett visst belopp per fjärding ända till senare delen av 1550-talet (Jern 1977:140 ff). - Om jordbeskattningen i Vb, se Huss 1902 (passim) och Jonsson 1971, särsk s 244 ff.

Sommarskatten i öb 1548 var i huvudsak följande. I Ke uppbars en penningskatt efter bågatalet:

Teslikess wtgiörs och enn skatt wdj Kim socknn, och aff inge fiere sockner wdj östre botnenn, och kallas Boga skatt, och är thet recknett för enn boga, Bondenn sielff, eller bondens sönner huad the äre wnge eller gamble, Och är we- tand att samma Bogatall eller Mantall, wptscriffz altiidh om nyårs tiidh, och the pilte barnn som föde äre årett för änn Mantaletth wpskriffz, the recknes för enn halff Boga, heter det i den utförliga "undervisningen" för skatten 1549 (FRA 4536) . I de flesta andra socknar erlades en näbbskatt i gäddor (per hemman) och smör (per hjon i bondens gård). I stäl­ let för gäddor utgick korn i delar av Ky, Mu och Vö, och i öv­ riga Ky samt i II var skatten en penninqskatt efter jordetalet. - Om näbbskatten i öb Och innebörden av "näbb", se Almquist 1919- 22:349 och Jern 1977:132 ff; jfr Jutikkala 1935.

48 Jfr s 272 i Nordlanders utgåva av denna jordebok (1905). 49 Almquist 1919-22:162.

50 Jfr Bygdén 1926:237.

51 We stin 1944:13 f; Broberg 1952:41. - Att skrivarna också ansågs vara mycket lärda antyds av följande anekdot i Sumlen: "Mins huru gamle Ärk: svaradhe Konung Johan när han fräghadhe hvij at skrifvarena voro lärdare än Presterna. N. at han giorde som then fattig husqvinna pläghar uphämta the bleka bladhen när kåhlen är uphämtadh. Konung Göstaf och konung Erik togho bort all hufvudhen ty måste iagh tagha the bleka." (s 217).

52 Ragnvald Halvardsson (Ram) var under några år på 1540-talet småsven vid hovet i Stockholm, innan han förordnades till fog­ de i Österbotten (Anthoni 1968:139 ff).

53 Styffe 1856:2. 54 Arwidsson 7:156. 55 FRA 4534, 4534c. 56 Jonsson 1971:250.

57 Då bågaskatten (vinterskatten)enligt räkenskapen 1543 uppbars samma dagar som vintertinget stod i de olika socknarna, eller från den 29 januari i Torneå till den 19 februari i Umeå, er- lades jordskatten (sommarskatten) högst sannolikt vid sommar­ tinget, från den 11 ju li i Torneå till "lögar dagenn nesth fföre sancte larrens daagh" i Umeå. Helgonets dag var den 10 augusti. (I samma ordning föreligger de olika sockenlängderna i jb 1543.) - Närvarande vid akatteuppbörden i Västerbotten

sommaren 1543 var möjligen fogden Michel Ålenningh men med sä­ kerhet bl a häradshövdingen Larrens Olsson från Västerhiske, Um, landsskrivaren Lars Clemetsson och respektive sockennämnd, de 12 edsvurna männen.

58 LV 1543:2

59 Att jb 1543 medfördes på uppbördsresan antyds även av vissa an­ teckningar på dess pergamentsomslag. Några av dessa har tidi­ gare återgivits av Nordlander i dennes utgåva av jb (1905), dock inte följande, vilka är av särskilt intresse i detta sam­ manhang: (1) "Erich Jonson i Skerom er migh /skyldig/ 3 öre... jag lånthe honwm i skatthen", (2) "Jåper Erlanson i Hindersöön ståår tell baka med siin jordskatth", (3) "Olaff Per i Ersnes kreffwer Olaff i Berswiken" och (4) "Nils Jonson i Ersnes leff- rerath mich Bijrkala skatthen gråskin 14 skin".

Den första anteckningen visar att landsskrivaren ibland kunde låna ut till skatten. Jåper Erlanson registreras med åsätt jor- de- och skattetal i jb 1543 varför anteckning (2) även är ytter­ ligare ett indicium på att jb skrevs före uppbörden. Nr (3) rör möjligen också ett lån till jordskatten, möjligen en fordran med anledning av ett domslut vid tinget. Birkarlarna - utom Nils Jonson namnges 7 andra - har här troligen tagit tillfället i akt att lämna birkarleskatten vid landsskrivarens besök. Möj­ ligen låg de efter med skatten sedan föregående år. Dessa 4 an­ teckningar har med stor sannolikhet gjorts vid uppbörden av jordskatten 1543 och skrivaren tycks för tillfället ha varit utan lämpligare anteckningsmaterial än jordebokens omslag. 60 I räkenskapen 1543 återfinns flera kvitton från tiden 6-19 sep­

tember på i Stockholm inlämnade produkter från fögderiet. I huvudräkenskapen (den sammanställning av fögderiets uppbörd och utgifter som upprättades i Räknekammaren) för Vb 1543 upp­ ges att Michel Ålenninghs räkenskap anammades på Stockholms slott den 14 september. - Till grund för huvudräkenskapen låg bl a jordeboken, bågaskatteboken, saköresregistren, uppgifter och verifikationer på uppbörd och inköp av fisk och skinn, lö­ ner till fögderiets personal, etc.

61 Fö r exempel på tiondelängd, i vilken beloppen senare förts in, se Helmfrid 1949:28 (år 1556). - Jfr även t ex Joen Wargs räken­ skap för Kemi 1559 (FRA 4615). I denna tycks man först ha upp­ rättat en stomme med uppgift om de skattskyldigas namn, de o- lika skattesorterna och vissa av skattebeloppen. Senare har re­ gistret med mörkare bläck kompletterats med resterande skatte­ belopp och enstaka uppgifter i övrigt.

62 Detta framgår även av själva räkenskapen 1548 (FRA 4534d). - Efter Västerås ordinantia 1527 upprättades ett kontrakt med biskop Morthen (Skytte) i Åbo, enligt vilket en viss del av biskopsstolens ränta skulle tillfalla kronan. Biskopens andel av tionden (näbbskatten) berördes dock inte härvid (GIR 17/1, 3/6 1528). Samma år uppmanades allmogen i Finland att liksom tidigare erlägga bl a näbbskatten (GIR 4/10). Biskop Morthen beviljades avsked 1545 (GIR 17/4) och strax därpå indrogs bis­ kopsstolens egendom till kronan. Biskopen fick dock behålla någ­ ra gårdar för egen del (GIR 27/4, 11/7 1545). Tidigast 1545

tycks således kronan ha övertagit uppbörden av näbbskatten i Österbotten.

6 3 En direkt antydan härom synes vara att Lars Organista, överste räknemästare i räknekammaren i Stockholm, i brev till herr Peder i Mustasaari uppmanade denne att vara Ragnvald Halvardsson be­ hjälplig med bl a räkenskaperna i samband med att han förordna­ des till fogde i Österbotten 1545 (Arwidsson 7:157). - Jfr även att prästerna i Västerbotten tycks ha medverkat vid taxering och uppbörd i fråga om olika kronoskatter under 1500-talet (Huss 1902:Bil s 35 f, 48 ff, 54 f).

64 Kornet "ligger tilstedes i kyrkeherbergitt11, heter det i räken­

skapen från landskapet 1548 (FRA 4534d).

65 Jfr Arwidsson 3:159 ff, 166 (brev från Gustaf I till Gustaf Fincke 1552); Jern 1977:187.

66 FRA 4536 (år 1549) . 67 Jfr Jern 1977:185.

68 FRA 4534a. - Handstilen är densamma i båda dessa längder. Nam­ nens turordning är med något undantag likaså densamma. Båda längderna är också i övrigt utformade på liknande sätt. TI Ka 1547 avviker här tydligt från ti 1547 för övriga österbottniska socknar. Att landsskrivaren skrev ti Ka 1547 förklaras av att fogden d å hade ansvaret för uppbörden av tionden i socknarna II, lo, Ka, Kb, Vö och Ky, vilket omtalas i en fotnot i räken­ skapen 1548 (FRA 4534b-e). Troligen därför har ti från endast dessa socknar kommit att bevaras. TI 1547 från övriga här nämnda socknar har sannolikt skrivits av resp sockenpräster.

69 Främst p g a källäget är de valda tiondelängderna från lo och Vö, båda 1 547 (FRA 4534a), samt från Mu 1548 (FRA 4534f) . - De mest märkbara skillnaderna mellan ti och ni är att Lass, Lassi och Nilis inte förekommer i ni 1548, där i stället Lasse och Nils är de genomgående namnformerna. Vidare är Oluff den enda formen i ni, medan Olaff, Oleff och Oluff kan förekomma i en och samma ti. Slutligen kan på samma sätt Vev och Peder förekomma i en och sam­ ma ti, medan den förra varianten är den enda i ni.

70 Jfr Ronge 1965:143 f; Christensen-Kousgår3 S^rensen 1972:109. Det irrationella i skrivsituationen under medeltiden har av Nyquist Gr^tvedt beskrivits med bl a följande ord, vilka i hög grad även gäller 1500-talets svenska skrivare: Skrivarna skrev inte som de talade, framhåller han, "men fulgte visse forbilder, en- ten det nå var - hvis det var en saerlig $vet skriver - syns- bildene av ordenes vanlige skrivemåte, eller det var et besternt förelegg, eller et tilvant lesespråk som ikke hade festnet sig, eller en forelesers uttale, alt dette blandet sammen med deres egne forestillinger om ordenes, saerlig de sjeldne ords, uttale" (1940:105). Se även Utterström 1968:55 ff. - Ännu under de föl­ jande århundradena var toleransen ofta stor i detta avseende, till och med i fråga om autografer (jfr t ex Läffler 1887:126 (not). -

2 eller fler personer för gemensam jordegendom. Detta har skett i 18 fall. Personernas namn förtecknas efter varandra i namn­ kolumnen sammanhållna av klammer. I 2 byar, Holmön och Hjoggsjö, båda Um, sambeskattas alla huvudpersoner, 7 resp 3.

Vanligtvis är de beskattade män, t ex Thomas Person - Jon Person, Östensmark, Um och Anders Mortenszon - Jören Person, Lj usvattnet, Sk. Vid några tillfällen åsätts en kvinna och en man gemensamt jorde- och skattetal, t ex Rådgerd vidua - Jöns Anderson, Bodbacken, By. De två förstnämnda var möjligen bröder.

Huss ser dessa sambeskattningar som indicier på hemmansklyv­ ningar. De visar, menar han, att hemman faktiskt delats, utan att delningen formellt bekräftats vid en jordrannsakning (1902:32 f). Sambeskattningarna kan dock ha haft andra, i det enskilda fallet okända orsaker. Jfr att jb 1543 enligt ovan (1.4.2.5.) väsentligen speglar resultatet av 1542 års skatt­ läggning. Om en särbeskattning varit önskvärd eller nödvändig, borde en sådan, kan man anse, ha genomförts detta år.