Bengt Audén
BOTTNISKA
PERSONNAMN
Frekvenser i skattelängder från
mitten av 1500-talet
KUNGL. SKYTTEANSKA SAMFUNDETS HANDLINGAR
BENGT AUDÉN
BOTTNISKA PERSONNAMN
Frekvenser i skattelängder från
mitten av 1500-talet
AKADEMISK AVHANDLING
som med tillstånd av
Humanistiska fakulteten vid Umeå universitet
för avläggande av filosofie doktorsexamen
framlägges till offentlig granskning
i Humanisthuset, Hörsal F
fredagen den 19 december 1980 kl 10
ACTA REGIAE SOCIETATIS SKYTTEANAE
Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar. No 22 Bengt Audén
Bottniska personnamn.
Frekvenser i skattelängder Umeå, 1980. ISSN 0560-2416 från mitten av 1500-talet
Abstract
This thesis examines the naming-practice - particularly that of first-names - among men and women in the earliest tax registers of the 1540's from the northernmost Swedish provinces of Väster botten and Österbotten. The aim of the thesis is first and fore most to describe, and to some extent explain, the naming-practice of the permanent population, with particular reference to the similarities and differences between the two provinces as far as personal names are concerned, and to their frequency and distri bution. It has not, however, been considered possible to any great extent to compare quantitatively naming-practice in first-names with that of names in patronymics. Attention is also paid to contemporary naming-practice in, surrounding areas, especially the northern Lappmarks, and to the names of certain merchants from distant parts who were listed in the Bothnian accounts from the 1540's.
The number of listed male first-names is 103 in Västerbotten in 1543 and 72 in Österbotten in 1548. Altogether, these names are borne by 2,217 and 2,787 taxpayers respectively. There was, therefore, a greater variety in naming-practice in Västerbotten, which is chiefly due to the fact that the province had more names of Scandinavian origin. The commonest first-names in Västerbotten are, in order of frequency: Olof,, Jon, Nils, Per, Anders, Lavs, and Erik. The corresponding list för Österbotten is: Olof, Jöns, Lars, Per, Anders y Henrik, and Erik. The other male names are generally Scandinavian, and to a lesser extent German. Somewhat surprising ly, the Bothnian sources of this period only list the odd Finnish first-name.
In the Västerbotten sources a number of men are listed only by their first-names (names without to-names). Their names were usually rare in the province. This is probably the most important reason why the patronymic is not added as a distinguishing feature at registration. Another rather remarkable method of naming accord ing to the primary sources is what is called here the iterative name. This term refers to names which are both the first-name and the name in the patronymic, e.g. Nils Nilsson. Iterative names are found especially in the outlying areas of a parish. The choice of names there was smaller than in the central and more populous parts of the parishes. There was a strong possibility that a son would in this way happen to have the same name as his father.
The investigation of female naming-pratice is based on only 110 names from each of the provinces. The commonest female names both in Västerbotten and Österbotten are, in order of frequency: Margareta, Kerstin (Kristina), Birgitta, Karin (Katarina), and Elin (Helena).
Naming-practice in Kemi Lappmark was very heterogenerous, with elements of Finnish, Lapp, church, and Scandinavian names. In Torne lappmark at this time naming-praciiee was generally the same as on the Gulf of Bothnia. The naming-practice of the merchants was more varied than that of the Bothnian peasantry. An especially noteworthy feature is the occurrence of names of Russian merchants.
Key-Words: tax register, naming-pratice, personal names, first names, patronymics, iterative name, Västerbotten, Österbotten.
KUNGL.
SKYTTEANSKA
SAMFUNDETS
HANDLINGAR
ACTA REGIME
SOCIETATIS
SKYTTEAN^E
Nr 22 • 1980
Bengt Audén
BOTTNISKA PERSONNAMN
Frekvenser i skattelängder från
mitten av 1500-talet
Bengt Audén
BOTTNISKA
PERSONNAMN
Frekvenser i skattelängder från
mitten av 1500-talet
KUNGL. SKYTTEANSKA SAMFUNDETS HANDLINGAR
Nr 22 • 1980
INNEHÅLL
FÖRTECKNINGAR OCH TABELLER I BILAGAN 10
FÖRORD 13
FÖRKORTNINGAR 14
1. INLEDNING 15
1.1 Bak grund och syfte 15
1.2 Några ordförklaringar I7
1.2.1 N amnbegrepp 17
1.2.2 Mantal och mantalslängd 20
1.2.3 Lappar eller samer? 21
1.3 Undersökningsområdet. Några gränser och avgränsningar.. 21
1.3.1 L andskapsindelningen 21
1.3.2 Socknar vid mitten av 1500-talet 22
1.3.2.1 Västerbotten 22
1.3.2.2 Österbotten 22
1.3.3 Viktigare språkområden 24
1.4 Materialet 24
1.4.1 Skattläggning och skattelängder omkring 1540 24
1.4.2 Huvudkällorna 26
1.4.2.1 Valet av huvudkällor 26
1.4.2.2 Övriga källor 27
1.4.2.3 Skrivare 28
1.4.2.4 Huvudkällornas allmänna utformning 28
1.4.2.5 Jordeboken av Västerbotten 1543 29
1.4.2.6 Längderna över sommarskatten i Österbotten^
1548 31
1.4.2.7 De beskattade 3 3
1.4.2.8 Antal namnbärare i huvudkällorna 34
1.5 Hemmansbildningen i Väster- och Österbotten under
1500-talet 35
1.5.1 Hemmansbildningens omfattning 35
1.5.2 Hemmansbildningen och registreringen i jordeboken
1543 38
1.6 Patronymika och övriga tillnamn 3 9
1.6.1 Former för patronymika 39
1.6.2 övriga tillnamn 41
1.7 Namn och person i äldre bottniska mantalslängder. Några
1.8 Om nordiska namn och kyrkliga under medeltiden 4 4
2. MANSNAMNEN I HUVUDKÄLLORNA 1543 OCH 1548 47
2.1 För namnen. Frekvenser och fördelningar 4 7
2.1.1 Antal namnbärare och förnamn 47
2.1.2 Västerbotten 1 543 49 2.1.2.1 De 7 vanligaste förnamnen 49 2.1.2.2 övriga förnamn 51 2.1.3 Österbotten 1548 53 2.1.3.1 De 7 vanligaste förnamnen 53 2.1.3.2 Övriga förnamn 54
2.2 Namnen i patronymikon. Frekvenser och fördelningar 56 2.2.1 Antal namnbärare och namn i patronymikon 56
2.2.2 Västerbotten 1 543 58
2.2.2.1 De 7 vanligaste namnen i patronymikon...« 58
2.2.2.2 övriga namn i patronymikon 59
2.2.3 Österbotten 1548 60
2.2.3.1 De 7 vanligaste namnen i patronymikon.... 60
2.2.3.2 övriga namn i patronymikon 62
2.3 Namnen i Väster- och Österbotten. En frekvensjämförelse 6 3
2.3.1 D e 7 vanligaste namnen 6 3
2.3.2 övriga namn 6 7
2.3.2.1 Engångsnamnen 6 7
2.3.2.2 Andra mindre frekventa namn 6 8
2.3.3 Om påverkan på namnskicket i Österbotten till följd av den finska inflyttningen under 1
500-talet 74
2.4 De nordiska namnen 76
2.4.1 Frekvenser och fördelningar 76
2.4.2 De 10 vanligaste nordiska namnen 77
2.5 De tyska namnen 79
2.6 Några typer av personbenämning i huvudkällorna 80
2.6.1 N amn utan tillnamn 81
2.6.1.1 Frekvenser och fördelningar 81
2.6.1.2 Varför namn utan tillnamn? 83
2.6.2 Iterativa namn 84
2.6.2.1 Frekvenser och fördelningar 85
2.6.2.2 Varför iterativa namn? 86
2.6.2.3 Om uppkallelsen i Västerbotten under
2.6.3 Fördelningen av Jacob/Jacop, Jåp/er/ och Kauppi....*. 90
2.6.4 Fördelningen av Jon o ch Jöns 91
2.7 Kommentarer till vissa namn och namnformer i huvudkäl lorna (Augustinus, Bis sitta, Båt, Geffte, Rasmund/Rasmus,
Viatm/Witkin/Vitta) 9 3
2.8 Sammanfattning 96
3. MANSNAMN I SAMTIDA BOTTNISKA MAN TAL S LÄNGD ER 99
3.1 Vä sterbotten 99
3.2 Österbotten 99
4. KVINNONAMNEN I HUVUDKÄLLORNA 1543 OCH 1548 101
4.1 Pe rsonbeteckningar 101
4.2 Frekvenser och fördelningar 102
4.3 De 10 vanligaste namnen 103
4.4 Sammanfattning 105
5. KVINNONAMN I SAMTIDA BOTTNISKA MANTALSLÄNGDER 106
6. PERSONNAMN I VISSA ÖVRIGA SKATTEREGISTER 107
6.1 I nledning 107
6.2 Namnen i lappskattelängden för Kemi lappmark 1555 107 6.3 Namnen i lappskattelängden för Torne lappmark 1559 108 6.4 Namnen i Kemi och Torne lappmarker. En namngeografisk
översikt 1^9
6.5 Namn i österbottniska hamnskattelängder från 1540-talet 11°
6.5.1 Inledning 11 0
6.5.2 Köpmännens härkomst 111
6.5.3 Med hemort angivna köpmän 111
6.5.4 Namn på ryssar 112
7 . SLUTORD 1 1 4
8 . SUMMARY 1 1 6
9. EXKURS: NAMNEN I UTKASTET TILL JORDEBOK FÖR UME LAPP
MARK 16 70 121
10. NOTER 124
11. KÄLLOR OCH LITTERATUR 146
FÖRTECKNINGAR OCH TABELLER I BILAGAN Förteckningar
Förteckning 1. Vissa beskattade personer i Västerbotten 1543. 162 Förteckning 2. Beskattade personer i vissa registreringsen
heter i södra Västerbotten 1543, 1571 o ch
1 600 1 64
Förteckning 3. Samtliga registrerade i lappskattelängden för
Kemi lappmark 1555 165
Förteckning 4. Samtliga registrerade i lappskattelängden för
Torne lappmark 1559 166
Förteckning 5. Samtliga registrerade i hamnskattelängden för Kemi, Ijo, Uleå, Pedersöre och Mustasaari
1548 167
Förteckning 6. Manliga förnamn i socknarna Sordiala och Tervo
Nordkarelen 1582 1 71
Förteckning 7. Samtliga beskattade med övriga tillnamn i
jordeboken av Västerbotten 1543 1 73
Förteckning 8. Samtliga beskattade med övriga tillnamn i läng derna över sommarskatten i Österbotten 1548... 175 Tabeller
Tabell 1. Antal namnbärare med annat tillnamn än patrony-mikon ("Övriga tillnamn") i Västerbotten 1543
och Österbotten 1548 181
Tabell 2. Fördelningen av de 7 vanligaste manliga förnamnen
inom Umeå, Västerbotten 1 543 182
Tabell 3. Fördelningen av de 7 vanligaste manliga förnamnen
inom Skellefteå, Västerbotten 1543 .183
Tabell 4. De 7 vanligaste manliga förnamnens regionala frekvenser i Västerbotten 1543 och 1583 samt i
Österbotten 1548 och 1571 184
Tabell 5. Sockenvis fördelning av de nordiska mansnamnen (utom Erich och Olof) i Västerbotten 1543 och Österbotten
1548 185
Tabell 6. Antal iterativa namn och bärare av sådana namn i
Västerbotten 1543 186
Tabell 7. Antal iterativa namn och bärare av sådana namn i
Österbotten 1548 187
Tabell 8. Fördelningen av Jakob, Jåp/er/ oc h Kauppi som förnamn och som namn i patronymikon i Västerbotten 1543
och i Österbotten 1548 188
Tabell 9. Antal namnbärare med förnamnen Jon och Jöns i
Västerbotten 1543 och i Österbotten 1547-48 189 Tabell 10. Manliga förnamn i Torneå, Västerbotten 1 543 .1 90 Tabell 11." " " Kalix, Västerbotten 1543 1 91
Tabell 12. Manliga förnamn i Luleå, Västerbotten 154 3 1 92 Tabell 13. " " " Piteå, Västerbotten 1543 1 93 Tabell 14. " 11 11 Skellefteå, Västerbotten 1543... 194
Tabell 15. " " " Lövånger, Västerbotten 1543 195 Tabell 16. 11 11 " Byg deå, Västerbotten 1543 196
Tabell 17. " " " Ume å, Västerbotten 1543 1 97 Tabell 18. " " " Kemi, Österbotten 1548 198 Tabell 19. " " " I jo, Österbotten 1548 1 99 Tabell 20. " " 11 Limingo, Österbotten 1548 200
Tabell 21. " " " Salo, Österbotten 1548 201 Tabell 22. " " " Kalajoki, Österbotten 1548 202 Tabell 23. " " " Karleby, Österbotten 1548 203 Tabell 24. 11 " " Pedersöre, Österbotten 1548 204
Tabell 25. 11 " " Vör å, Österbotten 1548.. 205
Tabell 26. " " " Mustasaari, Österbotten 1548.... 206
Tabell 27. " " 11 Kyro, Österbotten 1548 207
Tabell 28. " " 11 limola, Österbotten 1548 208
Tabell 29. Förnamn i Närpes, Satakuntä 1546 209
Tabell 30. Namn i patronymikon i Torneå, Västerbotten 1543... 210 Tabell 31. " " " Kalix, Västerbotten 1543 21 1 Tabell 32. " 11 " Luleå, Västerbotten 1543.... 212
Tabell 33. 11 11 11 Piteå, Västerbotten 1543.... 213
Tabell 34. " " " Skellefteå,Västerbotten 1543.214 Tabell 35. 11 " " Lövånger, Västerbotten 1543. 215
Tabell 36. " " " Bygdeå, Västerbotten 154 3... 216 Tabell 37. " " 11 Umeå, Västerbotten 154 3 217
Tabell 38. " " " Kemi, Österbotten, 1548 : 218
Tabell 39. " 11 11 I jo, Österbotten 1548 219
Tabell 40. " 11 " Limingo, Österbotten 1548... 220
Tabell 41. " " " Salo, Österbotten 1548 221 Tabell 42. 11 " " Kalajoki, Österbotten 1548.. 222
Tabell 43. " " " Karleby, Österbotten 1548... 223 Tabell 44. " " " Pedersöre, Österbotten 1548. 224 Tabell 45. " " " Vörå, Österbotten 1548... 225 Tabell 46. " " " Mustasaari,Österbotten 1548. 226
Tabell 47. " " 11 Kyro, Österbotten 1548 227
Tabell 48. " " " limola, Österbotten 1548 228
Tabell 49. Manliga förnamn i Västerbotten 1543 229
Tabell 51. Namn i patronymikon i Västerbotten 1543 Tabell 52. Namn i patronymikon i Österbotten 1548. Tabell 53. Kvinnonamn i Västerbotten 1 543
Tabell 54. Kvinnonamn i Österbotten 1548
235 238 241 242
Mansnamnen i undersökningens huvudkällor redovisas i de alfabe tiskt uppställda landskapstabellerna, tabell 49 och 51 (Väs terbot ten) och tabell 50 och 52 (Österbotten).
Av dessa tabeller framgår i vilken socken/vilka socknar ett visst namn påträffas. I sockentabellerna, tabell 10-17 och 30-37 (Västerbotten) samt 18-28 och 38-48 (Österbotten), kan sedan de förekommande skriftformerna av namnet återfinnas.
Kvinnonamnen i samma källor och de olika formerna för dessa namn redovisas i tabell 5 3 (Västerbotten) och 54 (Österbotten).
Namn som inte förtecknas i huvudkällorna men i äldre och sam-åriga bottniska skattelängder framställs i kapitel 3 (mansnamn) och kapitel 5 (kvinnonamn).
I kapitel 6 slutligen återges personnamnen i vissa hamnskatte längder från 1540-talet och vissa lappskattelängder från 1550-talet.
Avhandlingen har på grund av dessa överskådliga namnförteck ningar inte särskilt namnregister.
FÖRORD
1 3
-De bottniska fogderäkenskaperna från mitten av 1500-talet inne håller bland annat åtskilliga personnamn. Dessa utgör det äldsta kända personnamnsskicket vid Bottenviken. I denna avhandling sö ker jag beskriva och i någon mån förklara detta namnskick.
När avhandlingen nu framläggs har jag att tacka många, som på olika sätt bidragit till att arbetet med den kunnat slutföras.
Särskilt vill jag här nämna min handledare, docent Gudrun Utterström. Med henne har jag ofta diskuterat undersökningens uppläggning och de många problemen med dess vidare utformning. Hon har vid flera tillfällen läst mitt manuskript och föreslagit många förbättringar.
Även professor Sigurd Fries har givit mig goda råd och en snar och ovärderlig hjälp. Han har tagit del av mitt manuskript och därvid gjort många viktiga påpekanden,sakliga och språkliga. Han har dessutom ägnat tid åt en rad praktiska detaljer i sam band med arbetets publicering.
Med universitetslektor Roland Otterbjörk har jag under många år haft förmånen att få diskutera olika personnamnsfrågor, inte minst sådana i anslutning till denna avhandling. Han har välvil ligt läst en större del av den i manuskript och då lämnat värde fulla synpunkter på min framställning.
Medlemmarna av seminariet i nordiska språk vid Umeå universi tet tackar jag för stimulerande samtal om bland annat personnamn, forskningsassistent Barbro Holmgren för hjälp med skrifttolkning ar, fru Margaretha Norlund för utskriften av avhandlingen, lecturer Gavin Orton för översättningen av sammanfattningen, karttekniker Pirjo Miskovsky för renritningen av bokens illustra tion samt personalen vid universitetsbiblioteket i Umeå och vid riksarkiven i Helsingfors och Stockholm för beredvilligt till mötesgående .
Jag har för denna avhandling erhållit ett välkommet ekonomiskt stöd i form av utbildningsbidrag under tre terminer av Umeå uni versitet och resestipendium av Föreningen Norden.
Slutligen tackar jag styrelsen för Skytteanska Samfundet för dess beslut att låta avhandlingen ingå i samfundets skriftserie.
Bengt Audén 15 oktober 1980
FÖRKORTNINGAR
bl bågaskattelängd
bY Bygdeå socken
DS Diplomatarium Suecanum FRA Finska Riksarkivet GIR Gustaf I:s registratur
Il limola socken lo Ijo socken jb jordebok jl jordskattelängd Ka Kalajoki socken Kb Karleby socken Ke Kemi socken
KL Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid
Ky Kyro socken Kx Kalix socken Li Limingo socken Lu Luleå socken LV Landskapshandlingar: Västerbotten Lö Lövångers socken ml mantalslängd Mu Mustasaari socken ni näbbskattelängd
NO Region Nordost (=socknarna Ke, Io, Li, Sa, Ka)
Nä Närpes socken
NV Region Nordväst (=socknarna To, Kx, Lu, Pi) Pe Pedersöre socken
Pi Piteå socken
RA Riksarkivet
Sa Salo socken
SAOB Svenska Akademiens ordbok Sk Skellefteå socken
sn socken
SO Region Sydost (=socknarna Kb, Pe, Vö, Mu, Ky, II) SV Region Sydväst (=socknarna Sk, Lö, By, Um)
ti tiondelängd
To Torneå socken
Um Umeå socken
Vb Landskapet Västerbotten Öb Landskapet Österbotten
The name of a man is like his shadow. It is not of his substance and not of his soul, but it lives with him and by him. Its presence is not vital, nor its absence fatal. If a man were to move in perennial darkness, he would have no shadow, and if he were content to dwell in solitude, he would need no name.
(Ernst Pulgram) 1. INLEDNING
1.1 Bakgrund och syfte
I samband med den allmänna skattereformen i Sverige omkring 1540 skärptes kontrollen av uppbörden. Detta skedde bl a genom en in dividuell registrering av de beskattade, i mantalslängder. Som ve rifikationer på skatteuppbörden ingick dessa längder i fögderiets årliga räkenskap, som senare granskades i dåvarande räknekammaren i Stockholm.
Mantalslängder över uppbörden av olika skatter har i stort sett bevarats från och med 1540-talet, och de har anlitats för forsk ningsuppgifter inom olika discipliner. Inte minst för Norrlands vidkommande är detta rika material - vilket redan Huss framhåller - av särskilt värde mot bakgrunden av de i övrigt förhållandevis
1
fataliga historiska källorna fran landsändan. Fran personnamns synpunkt är längderna av stort intresse, då de erbjuder en god ö-verblick av namnskicket inom allmogen. Samtidigt är de dock föga utforskade och i flera avseenden svårtolkade källor.
Det främsta syftet med detta arbete är att beskriva och i någon mån förklara det svenska personnamnsskicket, särskilt förnamns skicket, i de äldsta mantalslängderna från de bottniska landskapen Väster- och Österbotten. Undersökningen anknyter därvid i hög grad till en tidigare forskning om dessa personnamn.
Västerbottniska personnamn kommenterades i viss utsträckning redan av Nordlander, t ex i dennes utgåva av jordeboken av Väster botten 1543 (1905). Under senare tid har - i fråga om namnen i söd ra delen av Västerbotten - personnamnen i vissa ortnamn undersökts av särskilt Holm, t ex i Ortnamnen i Lövånger (1949) och Några äld re ortnamn (i Umeå sockens historia, 1970). I Personnamn i
nordnorrländska ortnamn (1965) antyder Holm bl a möjligheten att med utgångspunkt från personnamnen något belysa den äldre bebygg elseutvecklingen i landskapet.
I sitt arbete Ur Norrbottens äldsta mantalslängder (1965) dis kuterar Pellijeff frekvenser och fördelningar för personnamnen i socknarna Torneå, Kalix och Luleå omkring 1540. Även här läggs nam nen i någon mån till grund för bebyggelsehistoriska slutsatser, om särskilt den finska utbredningen i området. Två andra forskare, som ägnat sig åt det nordligaste personnamnsskicket under bl a 1500= talet, är Tenerz och Wahlberg, den förre i t ex Namnen i Torneda-len under 1500-, 1600- och 1700-taTorneda-len (1960), den senare i t ex Finska ortnamn i norra Sverige (1963). I dessa verk berörs med många exempel svenskt och finskt namnskick i Tornedalen och det an gränsande nordösterbottniska området.
Personnamnen i södra (svenska) Österbotten undersöktes i början av detta århundrade av främst Karsten, t ex i Österbottniska ort namn (1906) och Svensk bygd i Österbotten nu och fordom (1921). Exempel på mansnamn i Österbotten från bl a 1500-talet ges av Ahlbäck i Österbottnisk medeltid (i Svenska Österbottens historia, I (1977). Särskilt Thors har i olika avseenden utforskat de äldre österbott niska personnamnen, t ex i Finländska personnamnsstudier (1959) och Förnamn i svenska Österbotten förr och nu (1968).
Viktiga översikter av personnamnens (förnamnens) frekvenser och fördelningar i bl a det bottniska området under senare hälften av 1500-talet har givits av Fredriksson i Svenska personnamnsstudier
2 (1961) och Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut (1974).
De bottniska personnamnen från 1500-talet har således behandlats i främst tre avseenden, (1) som förleder i vissa ortnamn, (2) i samband med bebyggelsehistorisk forskning, i huvudsak om förhållan det mellan svenskt och finskt i området och (3) i fråga om namnens frekvenser och fördelningar. Särskilt manliga förnamn berörs i nämnda undersökningar. (Kvinnonamn är mindre vanliga i mantals längderna. Dessutom ingår de i regel inte i ortnamn.)
Jag kommer här att behandla mans- och kvinnonamnen i de äldsta bottniska mantalslängderna, särskilt längderna över sommarskatten vissa år av 1540-talet. Undersökningen inriktas i första hand mot förnamnens frekvenser och geografiska förekomst. Oftast bär männen i dessa källor även tillnamn, vanligtvis patronymikon. Namnen i
patronymika jämförs i någon mån med förnamnen. Andra tillnamn, än patronymika, t ex yrkesbeteckningar, kommenteras endast i korthet. Sådana tillnamn i de viktigaste källorna redovisas dock i Bilagan.
Då den bottniska befolkningen huvudsakligen utgjordes av både svenskar och finnar, som i stort sett levde utan närmare kontakt med varandra, kan man vänta sig finna delvis olika namnskick i skil da delar av undersökningsområdet. Det är därför av särskilt intres se att undersöka namnskicket i de enskilda socknarna.
Till följd av den omfattande hemmansbildningen i Bottnen under 1500-talet registrerades många nya hemmansägare i mantalslängderna. En intressant fråga är om och i så fall hur denna expansion påver kat längdernas namnskick. Frågan berörs i undersökningen, och i samband därmed tangeras namnskicken i angränsande finska landskap.
Utom de gängse, årliga längderna över uppburna skatter och av gifter bland hemmansägarna vid Bottenviken innehåller fogderäken skaperna från mitten av 1500-talet ofta förteckningar över vissa andra personer, bl a över långväga köpmän, som årligen uppehöll sig en tid i de bottniska hamnarna, personer i de omgivande lappmarker na, knektar och fogdekarlar. Jag ger här exempel på köpmännens namn samt på namn i Kemi och Torne lappmarker, och namnen jämförs kort med kustbygdens i fråga om bl a namntyper och namnfrekvenser. Ge nom dessa kompletteringar blir avhandlingen i det närmaste en total undersökning av det registrerade namnskicket i nordligaste Sverige vid denna tid.
Ett avsnitt ägnas vissa typer av personbenämning i de under sökta längderna.
För övrigt diskuterar jag något skrivarnas betydelse för namn skickets utformning i mantalslängderna.
1.2 Några ordförklaringar 1.2.1 Namnbegrepp
Man kan inte med säkerhet fastställa orsaken/orsakerna till 1500= talslängdernas personbenämningar i det enskilda fallet. Det är t ex mycket möjligt att samtliga beskattade personer registrerats med namn de fått i dopet. Men samtida dopförteckningar föreligger inte från undersökningsområdet, och då är termen dopnamn knappast berättigad. Det är vidare möjligt att enstaka beskattade bär
familjenamn/släktnamn (namn som tidigare burits i någon eller några generationer). Men detta kan sällan eller aldrig avgöras med led ning av det bottniska 1500-talsmaterialet. För denna undersökning kan man således inte gärna välja namnbegrepp med hänsyn till be nämningarnas reella historiska innebörd. Jag har därför valt att i första hand klassificera namnen främst med utgångspunkt från deras inbördes placering i de undersökta källorna.
I de bottniska mantalslängderna från 1540-talet uppförs både män och kvinnor. Männen benämns oftast med vardera två namn eller del benämningar, t ex Olaf Östens /son/ eller Olaf Smed. Den senare delbenäm ningen kan således vara av olika slag. Ofta är den finsk t ex (Lasse) Hemeleinen. Ibland föregår delbenämningen den beskattade personens namn, t ex Lille (Olaf). Slutligen registreras vissa män endast med namnet, således utan delbenämning av nämnda slag, t ex Olaf.
Även kvinnorna förtecknas oftast med två delbenämningar, dels namnet, dels civilståndsangivelsen vidua> än kä, e dyl, t ex Anna vidua. Se 4.1 .
I längderna från Väster- och Österbotten finns det alltså 4 o-lika huvudtyper av personangivelse för männen:
För benämningar av typ 1, 2 och 4, position 1 bruka r jag den all mänt vedertagna termen förnamn. Förnamn är dock något missvisande i fråga om typ 4, där benämningen ju inte föregår någon annan delbe nämning, och typ 3, där den här aktuella benämningen som synes står i position 2. Förnamn kan därför ofta lämpligen ersättas med enbart
3 namn.
Gemensamt för alla delbenämningar av typ 1 och 2 , position 2 och typ 3, position 1 är at t de med ett undantag; jfr not 175 -inte ensamma utgör en personbenämning i bottniska längder. (Detta dock ibland i vissa längder över lappskatten; se 6.2) De var i princip utbytbara tillägg till namnet, främst i särskiljande syfte. Tilläggen av typ 1, position 2 (patronymika) hade status av mera officiella benämningar. De övriga - möjligen med enstaka undantag
Typ Position 1 2 3 4 2 1 Olaf Östens/son/ Olaf Smed Lille Olaf Olaf
-i form av t ex släktnamn - var mer eller m-indre t-illfäll-igt brukade. För alla andra delbenämningar än namnet vore namntillägg den kanske lämpligaste övergripande termen, så länge man inte fullt klart kän ner till den faktiska innebörden av tilläggen. Nu förekommer emel lertid redan andra sådana termer för en stor del av namntilläggen,
4
t ex tillnamn. Jag har ansett det lämpligast att i stället för namn tillägg br uka denna term för patronymika, binamn och ev släktnamn.
Med ett patronymikon avser jag här endast ett namn, sammanskrivet med -son (utskrivet eller förkortat), t ex Östenss/on/; s e närmare 1.6.1. Övriga tillnamn ä r namntilläggen i typ 2, position 2 och typ 3., position 1; se närmare 1.6.2.
Efter denna precisering kan ytterligare några definitioner ges. Första ledet (i grundform) i position 2, typ 1 (Östen) betecknas som namn i patronymikon.
Benämningen av typ 4 ovan är namn utan tillnamn, alternativt ensam stående namn.
I mantalslängderna bär vissa män samma namn som förnamn och som namn i patronymikon, t ex Olaf Olsson. Förnamnet i dessa fall beteck nas här iterativt namns då det formellt är en upprepning av faderns
namn.
Med namnskick åsyftas namnbeståndet (i ett visst område, en viss källa eller bland en viss grupp av människor). Termen brukas i uttryck som "det bottniska namnskicket", "namnskicket i mantals-längderna" , "namnskicket bland köpmännen".
Namnbärare är liktydigt med. namnbelägg.
Med /person/benämning avses det språkliga uttryck, oftast beståen de av ett namn och ett tillnamn, varmed en person anges i mantals längdens namnkolumn.
I nutiden kan ett namn konstitueras genom en avvikande stavning, t ex John och Jon, Margareta och Margreta. Under 1500-talet tycks dock likartade språkliga utvecklingar av det historiskt ursprungliga nam net - sådana med åtminstone samma initial - i de flesta fall inte ha haft en särskiljande funktion, utan namnets olika namnformer/namn varianter av grafisk eller etymologisk natur kunde brukas om samma person.
I motsats härtill var olikartade former av det historiskt ursprung liga namnet - sådana med åtminstone olika initial, t ex Hans o ch Jon (av Johannes) - i allmänhet särskiljande. Likhetsaspekten är därför
oftast avgörande för frågan om vilka namnformer, som bör anses ha utgjort samma namn. Vid tabelleringen av mantalslängdernas namn tillkommer dessutom kvantitativa hänsyn vid valet av huvudform; jfr Bilagans inledning.
I den gängse personnamnslitteraturen indelas personnamnen från bl a 1500-talet vanligtvis i de två huvudgrupperna nordiska namn oc h främ mande/inlånade namn. De förra, som bildats av nordiskt språkmaterial, hade en lång tradition i Norden. De senare infördes till Norden i huvudsak under medeltiden, dels av kyrkan, dels av särskilt tyska köpmän och hantverkare. De betecknas därför ofta kyrkliga resp tyska. För bl a de tyska namnen brukas även termen profana namn. ^
I Bilagans landskapstabeller (tab 49 - 52 över mansnamnen och tab 53 - 54 över kvinnonamnen) har namnets art angivits med symbo lerna ky n eller t, avseende kyrkligt namn, nordiskt namn resp tyskt namn. De nordiska och tyska namnen har därvid - på gängse sätt - klassi ficerats på språkliga grunder, de kyrkliga med utgångspunkt från bibeln och medeltida helgonkalendrar.
De senare upptar endast de av kyrkan erkända manliga och kvinn liga helgonen. Vid sidan av dessa fanns dock - ofta mer eller mindre lokalt - ett antal män och kvinnor med helgonrykte, och man kan inte utesluta att dessa s k oäkta helgon hade ett visst inflytande på namngivningen, även i Bottnen. I landskapstabellerna har jag för sett även namnen på de oäkta helgonen med beteckningen k (med
ut-£
gångspunkt från Lunden 19 73).
Att vissa nordiska och tyska namn/namnformer samtidigt var kyrkliga kan ha givit dem en ökad spridning. I enstaka fall, t ex Olof, är detta så gott som säkert, i andra - de flesta - är det inte möjligt att med någon säkerhet uttala sig i frågan. I tabel lerna har jag dock markerat ett antal namn av det senare slaget med två artsymboler och med parentes om k, således n(k) eller t (k). Symbolernas placering antyder utvecklingen: t ex Hans kt innebär att det bibliska Johannes på särskilt tyskt språkområde (ofta) ut vecklades till bl a formen Hans.
1.2.2. Mantal och mantalslängd
Med mantal avs ågs ursprungligen 'antal människor'. En vanlig kameral betydelse hos ordet under 1500-talet var 'antal besuttna bönder',
män eller i förekommande fall deras änkor. Dessa nominerades of tast sockenvis i ett /mantals/register eller en /skatte/bok. ^ Senare termer är mantalslängd och skattelängd. Omväxlande med skattelängd och
i samma betydelse brukar jag här termerna /mantals/längd oc h /man tals/register.
1.2.3 Lappar eller samer?
Förleden lapp- i lappmark hade under medeltiden och 1500-talet tro ligen betydelsen 'ytterst belägen1, 'glest bebyggd1, 'avlägsen',
g
o dyl. Ännu vid mitten av 1500-talet och senare var lappmarken ett 9
med ödemarken synonymt begrepp. Personer som bodde i lappmarken kal lades därför lappar, i likhet med att inbyggarna i Hälsingland
be-1 0
tecknades hälsingar och de i Ångermanland ångermän. Samtidigt hade lappar också betydelsen 'kringströvande skogsmänniskor', i ett
sam-11 manhang som synes ge ordet samma etniska innebörd som i samer. Då det emellertid inte kan hävdas, att dessa ord alltid var synonyma, vore det troligen fel att i fråga om 1500-talet generellt ersätta lappar med samer, i synnerhet som endast lapp, med avledningar och
1 2
sammansättningar, förekommer i källorna fran denna tid. 1.3 Undersökningsområdet. Några gränser och avgränsningar 1.3.1 Landskapsindelningen
Kustområdet runt Bottniska viken var under 1300-talet i kyrkligt avseende uppdelat på Uppsala och Åbo stift, men länge rådde det de lade meningar om var stiftsgränsen i norr skulle dras, vid Torne älv (enligt Åbo) eller vid Ule älv (enligt Uppsala). Gränsen för lades dock i slutet av århundradet mellan Torne och Kemi älvar.
Den administrativa verksamheten på båda sidor om Bottnen leddes under denna tid från Korsholms slott vid nuvarande Vasa i Öster botten. Hela bottenviksområdet betecknas därför i vissa medeltida
1 4 handlingar Korsholms län, t ex i Eriks av Pommern 11 skattebok" 1413.
Den nämnda stiftsgränsen blev 1441 rä ttesnöret vid en administra tiv delning av detta förvaltningsdistrikt, varvid den västra
kust-1 5 bygden avsöndrades och ombildades till ett självständigt fögderi. Samtidigt eller något senare ersattes det äldre namnet för hela området, Norra botten, av landskapsbeteckningarna Västerbotten och
1 6 Österbotten, och Korsholms län reserve rades för det senare landskapet.
I söder var landskapens gränser tämligen fasta under senmedelti den. I räkenskaper från mitten av 1500-talet förs endast några byar än till Ångermanland, än till Västerbotten, beroende på att den kyrkliga sockenindelningen inte fullt sammanföll med den
administra-1 7
tiva. Öster om Bottenviken räknades Närpes socken till Korsholms län fram till 1540, da det för en längre tid lades till Kumogårds län. I kyrkligt avseende tycks dock Närpes ha tillhört Mustasaari
1 8 socken ännu under de följande decennierna.
Landskapens avgränsningar inåt landet följde under 1500-talet i huvudsak bebyggelsens olika utbredning. Denna hade vid mitten av århundradet nått tämligen långt in i de större älvdalarna, medan den för övrigt, särskilt i områdets norra del, var mera
koncentre-1 9 rad till den direkta kusten. 1,3.2 Socknar vid mitten av 1500 -talet 1.3.2.1 Västerbotten
Västerbotten utgjordes under 1540-talet av 8 socknar, från norr till söder Torneå, Kalix, Luleå, Piteå, Skellefteå, Lövånger, Bygdeå och Umeå socken; se figur. Av dessa existerade alla utom Kalix se nast under 1300-talet. Kalix omtalas vid mitten av 1400-talet men
20
är möjligen äldre. Först under 1600-talet tillkom nya socknar i landskapet.
Sockenindelningen var grundvalen för den administrativa indel-21
ningen. Fram till 1556 bildade samtliga socknar ett enda fögderi. 1.3.2.2 Österbotten
Skattesocknar i Österbotten (Korsholms län) under 1540-talet var från norr till söder Kemi, Ijo, Limingo, Salo, Kalajoki, Karleby, Pedersöre, Vörå, Mustasaari och Kyro socken; se figur. Yngst är
22
Kalajoki, som före 1542 var annex till Salo. Till dessa socknar 23
läggs här även limola. Pa 1570-talet utökades antalet socknar med 24 Pyhäjoki, och i början av 1600-talet tillkom ett flertal andra.
Fram till 1555-56 var även Korsholms län 1 fögde ri.
Först i början av 1600talet anlades under visst motstånd -städer i undersökningsområdet, något tidigare i Österbotten än
I KEMI TORNEÂ LULEÅ V A S T E R -B O T T E N , PITEÅ SKELLEFTEÅ LÖVÅNGER KARLEBY O S T E R -B O T T E N BYGDEÅ Å N G E R M A N * UMEÅ ' PEDERSÖRE L A N D Landskapsgräns på 1540- talet Sockengräns S A T A
-Bottniska landskap ooh socknar -t mitten av 1500-talet
väster om Bottenviken. Någon stadsliknande kultur förekom dock in-25
te på länge i området.
Med Västerbotten och Österbotten avses i det följande de områden som omfattades av de nämnda 8 socknarna i det förra landskapet och de 11 i det senare.
Utöver namnen i de bottniska landskapen kommer denna undersök ning som nämnts att i någon mån beröra namnskicken i angränsande områden. Dessa anges i samband med den följande framställningen.
1.3.3 Viktigare språkområden
En skarp gräns mellan svenskt och finskt språkområde gick längst i norr, på 1500-talet och sannolikt tidigare, mellan Sangis och Säivis vid kusten och vidare in i landet, ca 3 mil väster om Torne älv. öster därom dominerade finskan. "Thär är alt finskt folk", "Ther bo mest allesammans finnar, i mål och sedher", noterade Bureus vid
2 6
sitt besök i Torneå 1600. Men sannolikt fanns lokala fästen för finskheten även söder och väster om Sangis. Indicier på detta är
27 bl a enstaka finska ortnamn, t ex Kallax (Lu).
I norra Österbotten sträckte sig den finska bebyggelsen i huvud sak längs kusten ned till Karleby och innanför den direkta kusten öster och söder om denna socken. Redan under medeltiden fanns i
2 8
norra Österbotten, troligen även i Torneå, karelska bosättningar. I södra delen av Österbotten var befolkningen i huvudsak svensk i Karleby och kustsocknarna söder därom, Pedersöre, Vörå och Mustasaari ("Svenska Österbotten"). Svensk var även den söder om Mustasaari belägna Närpes socken. Däremot fanns sannolikt en över vägande finsk befolkning i den innanför Mustasaari belägna stor socknen Kyro (jämte limola).
Gränsen mellan svensk och finsk bosättning i södra Österbotten under 1540-talet kan inte detaljerat anges. Under 1600-talet var den dock i stort sett densamma som i nutiden. Den torde därför ha haft ungefär samma sträckning under 1500-talet. I en gränszon
mel-29 lan sprakomradena fanns en mindre, blandad svensk-finsk bosättning.
I båda landskapen utgjordes befolkningen vid denna tid också av lappar. Hur den lapska bosättningen fördelade sig mera i detalj är dock ännu inte helt utforskat. Främst tycks den ha förekommit i en nordlig del av undersökningsområdet, i Västerbotten särskilt i Kalix-Torneå.
1.4 Materialet
1.4.1 Skattläggning och skattelängder omkring 1540
Omkring 1540 genomfördes en allmän skattläggning i många svenska landskap. Att en sådan var förestående antyds redan av de stereo typa och ibland tydligen obefogade klagomålen över
skattebetalning-31
Ångermanland och Medelpad heter det bl a att man försvårade för myndigheterna att hålla "en clar eller redelig regenskap", varför fogden i fortsättningen skulle lämna "eth redeligit wist och clartt
32 mantal" och allmogen vara honom behjälplig därmed.
33
I Österbotten genomfördes skattläggningen 1539. Året därpå skriver Gustaf I till inbyggarna i Hälsingland, Medelpad, Ångerman land och Västerbotten i samma ärende. I brevet anbefalls bl a att man skulle "granneligen bescriffua mantaledt och Jordetalett, wtöf-fuer landett, och ther effter lata leggie Crononnes skatt, uppa thet, ath then ene, så wäll som then annen, måge wtdrage skatten
34
effter som the haffua ägerne och Jordetalett till". Skattlägg-35
ningen skedde följande ar.
Samtidigt som jordskatten reformerades, visade kronan ett ökat intresse för de kyrkliga tiondeavgifterna. I ett brev till inbyggar na i Uppland den 8/12 1539 beklagar konungen att tiondeavgiften från år till år "forminskatt och förfalskett bliffuer". Präster och kyrkvärdar skulle därför övervaka uppbörden, "Bescriffuendis granneligen och beschedeligen, opå Register alle sine sognemendz nampn, och /huru/ mygit huar och en aff thom förer jnd vtij kirke-herbergit synnerligen huart för siig, Rogh, Korn, Hwete, eller Haffre"* I detta brev föreskrivs uttryckligen att tiondegivar nas namn skulle förtecknas och att präster och kyrkvärdar skulle
3 6 vara kontrollanter vid uppbörden av kronans andel av tionden. Genom den nominativa registreringen skärptes kontrollen även av
37 dessa mellanhänder.
Motsvarande förordningar utfärdades för civilförvaltningens tjänstemän. I ett förslag till kammarordning 1541 åläggs kammar råden att hålla "clare regenskaper", "en clar, beschedlig regen skap" och fogdarna att tillse, att "huar och en bonde for siig"
3 8
beskattades. Samma krav upprepas 1547 i en kammarrådsförordning gällande alla räkenskaper över hela riket. Fogdarnas räkenskaper, heter det, skulle vara "gode, wällschriffne, medt skickelige bok-staffuer och tillförenne rätt Summerede och collationerede vid högzste straff". För att man desto bättre skulle veta, hur
räken-39 skaperna borde föras, utlovades förlagor för ändamalet.
Bevarade förordningar innehåller inga mera detaljerade uppgif ter om räkenskapernas utformningar eller personbenämningar. De för lagor som utlovades av räknekammaren, har sannolikt utskickats och allmänt beaktats av landsskrivarna. Därpå tyder räkenskapernas
väsentligen likartade utseende i de olika fögderierna. Att hand lingarna upprättades enligt kammarens direktiv var säkerligen ock så angeläget för fogden, som naturligtvis sökte presentera dessa i ett så gott skick som möjligt, till form och innehåll, vid den år liga redovisningen inför kammarråden.
Det förefaller också som om fogderäkenskaperna upprättades med 41
stor omsorg under den första tiden efter skattereformen. Däremot blev de ofta vårdslösade i slutet av århundradet. Förkortningar, överstrykningar och tillägg till det skrivna är i allmänhet fler än tidigare. Ortnamn och personnamn är ibland felaktigt
inplacera-42
de, och skattesummorna är inte alltid riktiga. Slarvet uppmärk sammades givetvis i räknekammaren och påtalades i vissa
förordning-43 ar.
I det dubbla syftet att söka fördela skattebördan så rättvist som möjligt och öka kronans intäkter infördes således omkring 154 0 en individuell beskattning och en fast och landsomfattande organi sation för uppbörden. I samband härmed upprättades mantalslängder över de beskattade, varigenom både dessa och uppbördsmännen kunde
44
kontrolleras. Kontrollen befrämjades även pa andra sätt, t ex inställelseplikt vid förrättningarna, edgång, straffhot och
upp-45
repade påminnelser från predikstolarna. På många håll protestera de allmogen omedelbart mot denna nya och genomgripande skattereform. Man fann den orättvis mot många skattskyldiga, och dessutom blev det nu svårare än förr att undgå beskattning, även i de avlägsna bottniska bygderna.^
1.4.2 Huvudkällorna 1.4.2.1 Valet av huvudkällor
I 1500-talets mantalslängder uppförs samma personer vanligtvis från år till år, eller så länge de var ansvariga för skatter och tiondeavgifter. I t ex de bottniska längderna kan deras namn i många, kanske de flesta fall återfinnas under flera decennier. Dess utom förändrades namnskicket i stort mycket långsamt under denna tid. Det är därför inte helt nödvändigt att som huvudkällor för denna undersökning använda längder från tiden för skattereformen omkring 1540.
-har jag dock föredragit så tidiga längder som möjligt, eller läng der från i huvudsak 1540-talet. Det ena är att den likriktning el ler schematisering av uppbördsväsendet som bl a var ett av syftena med skattereformen, även påverkade namnregistreringen i mantals längderna, så att mera intressanta (lokala eller avvikande) namn och benämningar snart nog inte längre brukades i dessa handlingar. Det andra skälet är att en kraftig bebyggelseexpansion ägde rum i undersökningsområdet under en stor del av 1500-talet. Många nya hem man bildades, delvis genom finsk inflyttning, och för att i någon mån kunna belysa hur det registrerade namnskicket ev förändrades genom denna utveckling bör man bl a granska det tidigaste namn skicket från århundradet.
De bevarade västerbottniska längderna från 1540-talet är bl och jl 1543, bl och jl 1546 samt bl 1547-49. Från 1530-talet förelig ger dessutom bl 1539. Längderna förvaras i Riksarkivet i Stockholm.
De österbottniska 1540-talslängderna är bl Ke 1542-49, ti 1546 (endast II och Ky), ti 1547 (endast lo, Ka, Kb, Vö och Ky), ti och längderna över sommarskatten 1548 och 1549 samt ti 1549. Bl a detta material överfördes under 1800-talet från Kammarkollegiets arkiv i Stockholm till dåvarande Finska Statsarkivet, nuvarande Finska Riks arkivet, i Helsingfors, där de för närvarande förvaras.
Av de nämnda källorna har jag valt följande till huvudkällor för undersökningen: för Västerbotten jordskattelängderna 1543 (jorde boken av Västerbotten 1543) och för Österbotten längderna över
som-47
marskatten 1548. Valet har flera fördelar. Båda källorna är för teckningar över en och samma skatt, en kronoskatt. De är dessutom i resp landskap upprättade av en och samma person, landsskrivaren i fögderiet. Dessa omständigheter underlättar tabelleringen av namn materialet och jämförelserna mellan landskapens namnskick. Slut ligen är de valda längderna de äldsta källor som upptar både mans namn och kvinnonamn i landskapens alla socknar. Mot denna bakgrund är det av mindre betydelse att de inte tillkommit samma år eller att tiondelängderna i allmänhet förtecknar något fler (5-10 %) namn bärare. Huvudkällorna presenteras i de följande avsnitten.
1.4.2.2 Övriga källor
Utom dessa huvudkällor brukas ett antal övriga mantalslängder i un dersökningen. Dessa anges närmare i samband med den fortsatta fram ställningen.
1.4.2.3 Skrivare
Jordeboken av Västerbotten 1543 har skrivits av Lars Clemetsson
4 fi
enligt en anteckning på jordebokens pergamentsomslag. Föga är känt om honom. Han var landsskrivare i Västerbottens fögderi under större delen av 1540-talet, 1543 under Michel Älenningh, fogde
49
1536-43. Möjligen hade han någon /släkt/förbindelse med kapla-nen Herr Erich, som enligt jb 1543 var bosatt i Västerhiske, Umeå.50
I egenskap av skrivare hade Lars Clemetsson en tämligen hög samhälls ställning. Skrivaren var fogdens närmaste man. Han hade i regel hög re lön än övriga fogdekarlar, vikarierade ofta för fogden och blev i många fall utnämnd till fogde i eget fögderi.51
Även om Halvard Haraldsson, som skrev den österbottniska räken skapen 1548, är uppgifterna få. I juni 1545 erhöll han emellertid uppdraget som skrivare åt Ragnvald Halvardsson i samband med att denne förordnades till fogde i Österbotten. Brevet om utnämningen är undertecknat av bl a Lars Organista, överste räknemästare i räk-nekammaren i Stockholm och ansvarig för alla räkenskaper i riket.53
Det heter i detta brev, att Ragnvald Halvardsson önskat "enn godh scriffuare, som kann och weth holla rette böker och Register påå huad partzeler som hann årligen vpbärandis warder". Halvard skulle därför hålla "hans Regenskapz böker klar och Renn, och vtij alle motte oförfalskade som tw sielff wiltt answara för gudh och hans
54
nade". I förteckningar över utbetalda löner upptas Halvard Haraldsson som skrivare bl a åren 1546 och 1548.55
1.4.2.4 Huvudkällornas allmänna utformning
Huvudkällorna 1543/48 är upprättade på likartat sätt. De olika sockenlängderna inleds vanligen med en kort "undervisning" med upp gift om socknens namn samt skattens art och storlek. Därpå redovi sas de beskattade efter varandra i en kolumn per sida och under aktuellt byanamn (inom aktuell registreringsenhet). Ortnamnet är i jb Vb 1543 indraget men i de österbottniska längderna 1548 oftast placerat i vänster marginal, något över eller i jämnhöjd med den i byn först registrerade personen. De beskattade har förtecknats till synes utan särskilda principer, såsom i alfabetisk ordning eller efter skattetalens storlek.
de påförda skattetalen. I nedre kanten av varje sida och i slutet av de olika sockenlängderna - i jb Vb 1543 ofta även efter varje sockendel (treding eller fjärding) - summeras dessa tal. Sist i vissa längder från Öb 1548 anges dessutom diverse uppburna inkoms ter, t ex bötesbelopp.
1.4.2.5 Jordeboken av Västerbotten 1543
Prototypen för jb 1543 utformades i samband med skattläggningen 1540-41. Vid en kompletterande skattläggning 1542 har den skrivits om i en ny och utökad version. Mellan 1542 och 1543 förändrades dock inte principerna för jordbeskattningen i landskapet. Socknar nas skattebelopp är också nästan desamma dessa år. Det borde där för ha legat nära till hands för landsskrivaren att som utgångs punkt för beskattningen och registreringen 1543 använda (en kopia av) 1542 års (numera förkomna) jordebok. Av vissa ändringar och tillägg i jb 1543 framgår också tämligen tydligt, att handlingen i huvudsak skrevs innan jordskatten uppbars sommaren 1543.^
Av dessa ändringar och tillägg kan följande nämnas. Under Inder-wiken (Sk) har skrivaren tillagt, på en instucken lapp, att "Anders Jonszon hade förglömth siigh then tiid nyligasth skattlegninga hölsth". Då denne enligt jb 1543 beskattas för ytterligare 1 år, dvs 1542, antyder tillägget att minst två skattläggningar hållits och att den senaste ägde rum 1542.
Vidare anges att bl a kyrkojord skattlades i Piteå 1542. Med an ledning av detta har skrivaren strukit den först gjorda summeringen av beloppen från socknen och fört in en ny sådan sist av allt i sockenlängden.
Andra förändringar i samband med uppbörden 1543 är t ex att namnet Olaff Jonsson (Bälinge, Kx) och skattebeloppet vid detta namn strukits (dock utan att den tidigare summan av de beskattade i ned re kanten av sidan i jb minskats med 1) samt att - som det före faller - namnet Larvens Jönsson (Je mtöavan, Kx) först skrivits in i längden men sedan skrapats bort och ersatts med Jåper Jönsson. Denne var troligen den broder som Larrens Jönsson beskattades för vid uppbörden av bågaskatten i Kalix den 1 febru ari 1543; jfr bl Kx
5 8
1543. Efter detta datum övertog brodern skatteansvaret, och hans namn förtecknades i jordskattelängden, sannolikt i samband med upp börden i juli 1543.
Vidare har Olaff Person ( Ytterbyn, Pi) med mörkare bläck skrivits över namnet Ingeual Persson, ett namn som i likhet med det nämnda Larrens Jönsson, Kx beskattas i bl 1 543.
Ännu ett exempel är Hindrich Persson (Hapakylä, To), som i jb 1543 har ersatts med Bijriittha, sannolikt änkans namn. Hindrich Persson förtecknas i bl 1543 utan påförd skatt. Han har därför troligen av lidit före uppbörden av bågaskatten i socknen den 29 januari detta år. I stället för att stryka eller skrapa bort hans namn i samband med skatteuppbörden tycks skrivaren ha valt att endast markera ute bliven skatt genom att delvis avlägsna tecknet för skattebeloppet
öre) och därpå fylla i återstoden med ett litet, horisontellt streck. Denna detalj pekar på att även bl 1543 skrevs före upp börden 1543.
Slutligen kan nämnas att delsummorna i nedre kanten av vissa si dor i jb 1543 ändrats med annan bläcksort.
Landsskrivaren torde ha gjort dessa och vissa andra ändringar och tillägg i direkt anslutning till skatteuppbörden sommaren 1543. Jordeboken har tydligen medförts på uppbördsresan för kontroll av personella och skattemässiga förhållanden. Möjligen fanns uppgift
59
om skattedragare och skattetal endast i denna handling. Dessutom återstod efter uppbörden i Umeå endast ca 3 veckor, innan det var tid för redovisningen av beskattningsårets räkenskap i Stockholm.^ Och för skrivaren torde det ha funnits även andra uppgifter att slutföra under denna förhållandevis korta tid. Det kan således av flera skäl ha varit nödvändigt att jordskattelängderna i huvudsak var skrivna redan före uppbörden.
En förutsättning för att längderna över kronoskatterna i Väster botten (bågaskatten och jordskatten) kunde upprättas på förhand var att de skattskyldiga visste, hur stor skatt de förväntades lämna vid uppbördstillfället. Kronoskatterna var också fasta skatter, som utgick i penningar. Däremot erlades tiondeavgifterna principiellt i förhållande till avgiftslämnarens årliga tillgång på produkter, och denna varierade ofta från år till år. Före uppbörden kunde där för endast namnen på de avgiftsskyldiga antecknas i registren över uppbörden, och först i samband med att tionden lämnades skrevs
be-61 loppen in, i regel av tjänstgörande sockenpräst.
1.4.2.6 Längderna över sommarskatten i Österbotten 1548
Sommarskatten i Österbotten 1548 utgjordes i huvudsak av olika jord bruksprodukter och var såtillvida av i stort sett samma karaktär som tiondeavgiften. Hela uppbördsproceduren med viktkontroll och registrering kan ha varit tämligen omständlig.
Skatten hade tidigare uppburits av biskop Morthen i Åbo, vilket 6 2
nämns i vissa av sockenlängderna 1548. Vid uppbörden spelade 6 3
prästerna en viktig roll; jfr 1.4.1. En viss tid därefter 64
förvarades skatten i socknens kyrkohärbärge.
Det är troligt att prästerna förtecknade namnen på alla skatt skyldiga före uppbörden 1548. Dessa preliminära register komplette rades sedan med uppgift om de olika skattebeloppen i samband med att dessa avlämnades. Efter uppbörden blev registren kontrolle rade och renskrivna av fögderiets skrivare, Halvard Haraldsson.
Att döma av de samtida tiondelängderna från landskapet erlade många sockenbor inte tionden, troligen oftast därför att de var ny blivna hemmansägare och som sådana befriade från skatt under de första 3 åren.^ Hemmansbildningen i Österbotten var mycket omfat tande vid mitten av århundradet. En antydan om detta är t ex att i Limingo beskattades 228 personer för näbbskatten 1548 men 244
fi fi
året därpå, i Salo 201 å r 1548 men 220 år 1549, etc. Hemmansbild ningen i undersökningsområdet behandlas något i 1.5.1 och 1.5.2.
Av nämnda orsak bör dock samma personer, som inte erlade tionde avgiften, ha befriats även från den här aktuella skatten. Enligt längderna över denna 1548 har emellertid samtliga (med något ensta ka undantag) erlagt skatten. Det är därför troligt att namnen på vissa obeskattade hemmansägare utelämnades vid renskriften av de preliminära uppbördsförteckningarna. Längderna blev på så sätt pryd ligare och gav dessutom intryck av gott fiskaliskt nit vid den
se-6 7 nare granskningen av fögderiets räkenskap i räknekammaren.
Hur många namn rensade landsskrivaren i så fall ut? Frågan kan inte med säkerhet besvaras, då de preliminära registren inte beva rats. Renskriften var verifikationen på uppbörden. Ett rimligt an tagande är dock att namnen kan ha varit ungefär lika många som de namn som inte förses med uppgift om tionden i de samtida tionde längderna. En jämförelse mellan dessa längder och de av landsskri varen upprättade längderna skulle då kunna antyda omfattningen av de utelämnade namnen.
För en sådan - begränsad - jämförelse är kanske ti Ka 1547 den lämpligaste, då den ovanligt nog tycks ha utformats av
landsskriva-6 8
ren själv. Om man sammanställer den med ni Ka 1548, finner man följande skillnad i fråga om antalet beskattade. Av de 95 registre rade personerna (alla män) i ti 1547 har 15 (16 %) till synes inte erlagt tionde i något avseende. 2 3 har lämnat tionde i antingen korn eller råg. I motsats härtill tycks näbbskatten 1548 ha erlagts av alla registrerade, 93 män.
Att bortfallet var så stort 1547 torde som nämnts bero på att många befriades från avgiften, då de var nya hemmansägare. Trots detta uppfördes deras namn i tiondelängden. Detta synes antyda att de även kan ha förtecknats i den preliminära längden över årliga räntan 1548. I så fall kan ca 15 % av namnen på hemmansägarna i Kalajoki tänkas ha blivit utelämnade vid renskriften. Då hemmans bildningen tycks ha varit särskilt vanlig i norra och mellersta Österbotten vid denna tid, var denna siffra troligen lägre i flera andra socknar.
Att vissa namn kvarstår i tiondelängderna trots utebliven skatt innebär antagligen att dessa längder i högre grad än längderna över kronoskatten har en mera fast eller varaktig namnförteckning. De torde i så fall ge en riktigare bild av antalet hemman/hemmansägare i de olika byarna och de personella förändringarna på de olika går darna .
Förändrades personnamnens ortografi vid renskriften? I den mån prästerna skrev de preliminära förteckningarna vid uppbörden 1548, har de sannolikt namngivit de skattskyldiga på väsentligen samma sätt som i tiondelängderna. En jämförelse med samtida tiondeläng der synes därför kunna antyda ett svar även i detta fall. Jag har jämfört tiondelängderna från Ijo, Vörå och Mustasaari med längderna över näbbskatten från dessa socknar, och resultatet visar att med givna förutsättningar har landsskrivaren gjort endast små avvikel ser från förlagorna vid renskriften. Den tydligaste skillnaden är
69 att han är mer. konsekvent än prästerna i valet av namnform.
Man kunde tro att tiondelängderna på grund av prästernas närhet till sockenborna i allmänhet innehåller ett mera folkligt och var dagligt namnskick än landsskrivarens längder och att de därför är från namnsynpunkt mer intressanta källor än de senare. Den nämnda jämförelsen tyder dock inte på detta. Som senare framgår är snarare motsatsen fallet under 1540-talet i Österbotten: landsskrivarens
namnformer är ofta mer tidsenliga, medan prästernas i allmänhet är mer formella och påverkade av skrifttraditionen.
Det var vid denna tid inte helt nödvändigt att återge en förla gas namnformer vid avskrift eller renskrift, vare sig i skatteläng der eller i andra handlingar. För de flesta namn stod flera
form-70
alternativ till buds. I detta sammanhang kan t ex nämnas att lands skrivaren benämner sannolikt samma person Giorgius i ti Ka 1547 men Jören i ni Ka 1548. Detta kan naturligtvis bero på olika skrivningar i förlagorna, men det är lika troligt att skrivaren här spontant valde olika namnvarianter. Mycket i skriften var tillfälligheter.
Redan inskrivna namnformer i skattelängderna ändrades däremot sällan. Förekommande ändringar skrapningar eller strykningar -tycks nästan alltid ha gällt själva namnet som sådant och föran letts t ex av att fel namn blivit infört, att namnet placerats fel aktigt i längden eller att det lämpligen borde utgå p g a utebliven skatt. Ändringar som dessa tycks vara fler i tiondelängderna än i längderna över kronoskatterna från Österbotten vid mitten av 1500-talet.
1.4.2.7 De beskattade
I huvudkällorna upptas med få undantag endast personer som var 71
skatteansvariga för resp hemman. Undantagen synes främst bestå av vissa kvinnor i Västerbotten, vilka troligen var enbart
jordäga-72
re. Till denna kategori hör möjligen även några präster. Vidare förtecknas i jb Vb 1543 ca 35 s k utbysmän, dvs personer som i viss by var jordägare (med i regel små jordetal), samtidigt som de
73 i de flesta fall beskattas för jordegendom i annan by.
I mantalslängderna från undersökningstiden anges inte de beskat-74
tades ålder. I vissa mantalslängder från 1600-talets förra del 75
är dock medelåldern bland männen 4 0 år. Den torde därför ha va rit ungefär densamma under 154 0-talet. Männen i huvudkällorna har därmed i allmänhet namngivits i början av 1500-talet, eller omkring 1510. Namnskicket i dessa källor är således till sin karaktär sen medeltida och katolskt.^
I 1540-talets bottniska mantalslängder antyds sällan sociala skillnader. Praktiskt taget alla beskattade var självägande
bön-7 7
der. T ex beteckningen "husman" återfinns med något undantag 7 8
mantalslängderna åsätts några personer tillägget "fattig".
Trots att sådana notiser är mycket få i materialet, bör mer el ler mindre uttalade sociala nivåer ha förekommit även vid
Botten-79
viken. Inte minst birkarlar och landsköpmän torde ha ansetts vara 8 0
en "bondearistokrati". Dessa var dock få, i t ex Vb inte fler än 81
ca 150 under 1540-talet. Hit får väl även räknas t ex nämndemän nen och länsmännen. De senare förtecknas i huvudkällorna men befrias från skatt.^
Man kunde tänka sig att vissa namn övervägande bars av personer med stora hemman, andra i huvudsak av personer med små och att skattetalens storlek därför vore ett möjligt kriterium på ekonomisk» social status. Skattetalen sammanhänger dock med olika, okända om ständigheter, t ex skilda ekonomiska förutsättningar, olika arbets insatser av de på hemmanen inneboende, köp och försäljning av jord. Dessutom torde det eventuella sambandet mellan namn och skattetal delvis ha brutits till följd av den omfattande hemmansbildningen i Undersökningsområdet före undersökningsåren 1543/48, det vill säga s e d a n de flesta av 1540-talets hemmansägare erhållit sina namn och innan deras namn kan sättas i relation till deras skatte tal. Uppgifterna om skattetalens storlek kan därför inte användas för en undersökning av det nämnda ev sambandet. Bebyggelseutveck lingen under 1500-talet påverkade det registrerade namnskicket även i andra avseenden, vilket motiverar att den närmare berörs i den na undersökning. Detta sker i 1.5.1 - 1.5.2.
1.4.2.8 Antal namnbärare i huvudkällorna
Med vissa undantag behandlas namnen på samtliga registrerade i 8 3
de båda huvudkällorna. Till antalet är dessa 2 327 i jb Vb 1543, varav 2 217 män och 110 kvinnor. I de österbottniska längderna 1548 uppgår motsvarande siffror till 2 787 resp 110. Antalet namn bärare för denna undersökning är således 5 004 män och 220 kvin nor eller totalt 5 224,
Med hänsyn till den ingående folkmängdsberäkning Huss gör i sin gradualavhandling 1902 synes antalet beskattade män i Västerbotten
84 1543 ha utgjort ca 30 % av alla manspersoner i landskapet. En ungefär lika stor andel av alla män i Österbotten bör ha
registre-8 5
ändå ett kvantitativt gott underlag för en beskrivning av det manliga namnskicket i bottenviksområdet under i första hand 1540-talet.
Då befolkningen som antytts var homogen, torde i stort sett sam ma namnförhållanden ha rått bland de beskattade i dessa längder som bland de män som inte registrerades. Huvudkällornas namn bör därför vara väl representativa för det officiella bottniska mans namnskicket, och namnen bland de icke registrerade skulle därmed kunna betraktas som ett i statistisk mening slumpmässigt bortfall
8 6
av namn. I första hand är källornas namn dock namnen på hemmans ägarna (hushållens huvudpersoner), personer i åldern ca 20 - ca 60 år.
Då vidare männen oftast förtecknas med både förnamn och patrony-mikon, finner man i längderna från endast 1 undersö kningsår - an tingen i förnamnen eller i patronymika - nästan alla förekommande namn i området under 1500-talets förra del.
1.5 Hemmansbildningen i Väster- och Österbotten under 1500-talet 1.5.1 Eemmanshildningens omfattning
Under 1500-talets förra del inträffade bl a i de bottniska land skapen en kraftig folkökning med åtföljande försörjningssvårighe ter för befolkningen. Syskon
trengies medt huar annen och kliffua hemanen sunder, så att the her mest formeckte sig huarcken bröd eller berning, likeuel will ingen lathe lösa sigh vtt, eller wijke then annen,
heter det i ett kungligt brev från 1542. Byalag och andra, som menade sig äga omgivande ödemarker, förhindrade dessutom många att uppta egna hemman. Det skulle dock, fastslår konungen, stå var och en fritt att bygga och bo utanför befintliga "bolstäder, engier
8 7 och fäbett", eller på kronans allmänningar och ödetomter.
I flera kungliga brev från mitten av århundradet fördöms åter "trängseln" på hemmanen i bl a Norrland och vissa delar av Finland, bl a Österbotten. Trots att syskon brukade egna andelar av stam hemmanet och hade egna hushåll, förhöll de sig som 1 skatt eenhet gentemot kronan, vilket innebar minskade inkomster för denna. Dess utom överläts hemmansdelar till utomstående. Många hemman blev där med olönsamma, samtidigt som andra blev så stora, att de inte kun de skötas på ett tillfredsställande sätt. Yngre syskon skulle
därför vid vite utlösas av äldre och söka sig en utkomst på andra
8 8
hemman eller röja sig egna sådana.
De kungliga klagomålen är allmänt hållna och ger däfmed lätt ett missvisande intryck av befolkningssituationen. En tydligare bild av denna framgår för Västerbottens del vid en jämförelse mellan bågaskattemantalet och bågamantalet enligt längderna över bågaskatten. Det förra bestod av de skatteansvariga huvudpersoner na, det senare av dessa huvudpersoner jämte deras ev hemmavarande och vuxna söner, bröder och mågar.^9
Enligt Huss ökade bågaskattemantalet i Västerbotten från 2 015 år 1539 till 2 582 år 1567 ( + 567), varefter det minskade till 2 390 år 1571 (-192). Åren 1539-43 och 1555-59 var tillväxten särskilt
90
stor, 170 resp 163. I det förra fallet sammanhängde den sanno likt med skattläggningarna 1540-41 och 1542, i det senare troligen med den skatteoffensiv som antyds i de nämnda kungliga breven från
91 mitten av århundradet.
År 1539 hade i medeltal endast var fjärde huvudperson skattean svar för 1 son, b roder eller måg. 1551 fö rekom 1 sådan skattskyl dig per 3,4 hemman och 1563 1 p er 2,5 hemman. Från 1539 till 1551 har således i medeltal högst vart tredje hemman hyst en inneboende vuxen man, sannolikt oftast med familj, utöver den skatteansvarige
92 huvudpersonen (hemmansägaren).
Det låga antalet inneboende 1539 tyder på att många hemman an lades under 1520- och 1530-talen. Jb 1543 förtecknar därför i stor utsträckning jordägare i första generationen. Hemmansbildningen skedde oftast inom ramen för den redan existerande byn
(registre-93
ringsenheten). Men den tycks ha ägt rum i olika omfattning i oli ka byar, då många byar inte har någon beskattad inneboende enligt bl 1539, medan i vissa andra varje hemman har en eller flera sådana.
Även i Österbotten inträffade bebyggelseexpansionen i någon mån 94
redan under 1520-talet och tiden däromkring. Att döma av antalet beskattade i undersökningsområdet under decennierna närmast efter 1543/48 tycks dock hemmansbildningen i Österbotten ha varit för hållandevis mindre omfattande före dessa år, vilket närmare an tyds av följande tabell:
Tabell 1. Antal beskattade män i samt i Österbotten (NO
Västerbotten (NV och SV) 1543 och 1583 och SO) 1548 och 1571
År Förändring 1543/48 1571/83 Antal % NV 1 091 1 174 + 83 + 7,1 SV 1 130 1 188 + 58 + 4,9 NO 665 1 040 + 375 + 36,1 SO 2 029 2 705 + 676 + 25,0
Anm: Regionerna omfattar följande socknar: NV = To, Kx, Lu, Pi; SV = Sk, Lö, By, Um; NO = Ke, Io, Li, Sa; SO 1548 = Kb, Pe Vö, Mu, Ky, Il och SO 1571 = Kb, Pe, Vö, Mu, La, Ky. La (Lappo) bildades av delar av Ky och Pe (Leinberg 1906:50), och SO består därför av väsentligen samma område 1548 och 1571 .
Källor: Bil tab 49, 50; Fredriksson 1 974 , tab 50 (SV), 51 (NV), 64 (NO) och 62-63 (SO).
Under 40 år, mellan 1543 och 1583, ökade antalet beskattade i SV med 58 (+5 %) och i NV med 83 (+7 %) . Men under betydligt kor tare tid, mellan 1548 och 1571, tillkom inte mindre än 375 nya hemmansägare (+36 %) i NO och 676 (+25 %) i SO. Medan hemmansbild ningen således var tämligen lugn i Västerbotten efter 1543, var den anmärkningsvärt livlig i Österbotten efter 1548.
Man får av detta ett intryck av att hemmansbildningarna i huvud sak genomfördes redan före 1543 i Västerbotten, medan de i Öster botten blev mera allmänna först efter 1548. Som senare antyds, sked de dessa även genom inflyttningar från de bakomliggande finska land skapen; se 2.3.3.
Genom expansionen vid denna tid blev bl a ett stort antal brö-95
der nya hemmansägare. Med få undantag uppfördes dessa i skatte längderna med samma patronymikon. Tillsammans är längdernas pat-ronymika därför fler än motsvarande farspersoner i verkligheten.
Många av de mest frekventa namnen i patronymikon bör på detta sätt ha blivit förhållandevis vanligare i längderna, medan många andra, särskilt de sällsynta, bör ha blivit förhållandevis färre.
