PERSONNAMN I VISSA ÖVRIGA SKATTEREGISTER 1 Inledning

Utom de skattskyldiga bland de bofasta vid Bottenviken registre­ ras vissa andra personer i de bottniska fögderiernas räkenskaper från mitten av 1500-talet, främst i lappskattelängder och förteck­ ningar över uppburna hamnpenningar. Personnamnen i dessa handlingar utgör inte endast ett värdefullt komplement till huvudkällornas namnskick, de kan även ge någon relief åt detta, vilket ytterliga­ re motiverar att de behandlas i detta sammanhang.

Närmast presenteras namnen i två av de äldsta skattelängderna för de nordligaste lappmarkerna, längderna för Kemi och Torne lappmarker, 1555 resp 1559. För även en bild av mansnamnen i ett sydligare lappmarksområde kommenterar jag exkursivt i kap 9 och i korthet namnen i utkastet till den första jordeboken för Ume lappmark 16 70.

Därpå redovisar jag namnen på vissa köpmän, som beskattades i de österbottniska hamnarna under 1540-talet. Oftast kom dessa per­ soner från sydligare svenska och finska städer, men många uppges vara "ryssar". Det är troligt att åtminstone de flesta av köpmän­ nen årligen vistades en längre tid i Bottnen, och deras namn kan därför tänkas ha påverkat - direkt eller indirekt - det bottniska namnskicket i någon mån.

6.2 Namnen i lapp skattelängden för Kemi lappmark 15'5S

I skattelängden för Kemi lappmark 1555 återfinns namnen på 42 män, vilka var och en beskattas med 1 mårds kinn och 15 ekorrskinn. Män­ nen registreras under bynamnen Sombio, Kolaierui, Sonankulä, Kyttilä och

258

Lombsiala. Deras namn framgår av Bil fört 3.

Iögonenfallande i denna skattelängd är dels att den innehåller både icke-nordiska namn (finska och/eller lapska) och sådana namn som samtidigt förekom vid Bottenviken (nordiska och kyrkliga),

259 dels att de flesta män registreras med endast 1 namn.

Namntypiskt är personbenämningarna av 5 slag: (1) Enbart finskt/lapskt namn, t ex Sarria (2) Enbart kyrkligt förnamn, t ex Oleff

(3) Enbart kyrkligt/nordiskt tillnamn (patronymikon), t ex Andersson/Soneson

(4) Både kyrkligt förnamn och kyrkligt/nordiskt tillnamn (pat­ ronymikon) , t ex Per Nili s s on/Anders Kunnarsson

(5) Både kyrkligt förnamn och finskt/lapskt tillnamn, Oleff Keiala

Med undantag av de finska/lapska namnen omfattar samlingen in­ alles 10 namn, brukade som förnamn eller namn i patronymikon. De vanligaste är Olef med 5 och Anders med 3 bärare. Hans, Henrik, Kunnar (=Gunnar), Lars, milis (=Nils), Per, Sone och Tubi är engångsnamn.

Kunnar, Sone och möjligen Tubi är nordiska namn. De övriga är kyrk­ liga. Sone förekom bl a i Österbotten, Karelen och Savolax vid den-

260

na tid. Tubi skulle kunna vara en hypokorism till Torbjörn - jfr att detta namn samtidigt fanns vid Bottenviken -, möjligen även till Tobias.

6.3 Namnen i lappskattelängden för Torne lappmark 1559

I en förteckning över "skatte Lappar udi Tornö Lapmarck" 1559 be­ skattas 48 män, var och en med 1 mårds kinn och 15 gråskinn. Männen, som uppförs under bynamnen Lwla, Tingeuere och Rounala, bär enligt Bil fört 4 följande namn:

Förnamn

Niels 8, Anders 6, Peer 4, Anund, Henrich, Joan/Jons och Olef, vard 3, Jakob (Åipe 1), Lasse, Pane och Tomas, vard 2 samt Erich, Gutsorm, Hua, Joren, Kirpuin, Nimb, Påuall, Rinne, Tåntte, Wlff, var d 1 bärare . Namn i patronymikon

Jakob 6, Lars och Niels vard 5, Guds orm/Gårdorm, Henrich, Hua, Joen/Jöns och Mårthen, v ard 3, Berttil, Jören, Rasmus, Surme och Thommas, vard 2 samt Aciers, Anit, Erich, Hans, "lei", Olef och Patjien, vard 1 bärare. De kyrkliga namnen i denna handling återfinns alla i huvudkäl­ lorna 1543/48; jfr Bil tab 49 - 52. Ledande namn bland de 20 för­ namnen är Niels, Anders och Peer, bland de 19 namnen i patronymikon Jakob, Lars och Niels. Man får av detta ett intryck av att Niels i verkligheten var det oftast förekommande mansnamnet i denna lapp­ mark. Namnet har också tidigare, bl a av Dahlstedt, befunnits vara

262

ett av de populäraste namnen i Lappmarken. Â andra sidan tycks Olof, det vanligaste namnet vid Bottenviken, ha varit mindre brukat i detta område.

Utom Erich och Olef är Anund, Gudzorm/Gut s orm/Gårdorm och Wlff nordis­ ka. Ett par namnformer är finska/lapska varianter av nordiska namn,

26 3

Anit (av Anund ) och - troligen - Rinne (av Brynolf ) . Med undantag av de även kyrkliga Hans, Henrich och Jören är Berttil läng dens tyska namn. Övriga namn - utom "let" - Hua, Kirpuin, Nimb, Panne,, Patjien, Surme och Tåntte förefaller vara finska/lapska.

6.4 Hamnen i Kemi och Torne lappmarker. En namngeografisk översikt Kemi och Torne lappmarker utgjorde tillsammans ett väldigt område, som i en bred båge sträckte sig från trakten av Gällivare i syd-

264

väst över Kilpisjärvi och till Finlands nordöstra gräns. Längst i öster,i de östligaste av Kemi lappmarks byar, Sombio och Kuolajärvi, bär de beskattade - med undantag av Soneson och troligen Tubi - en­ dast finska/lapska namn. Längre västerut förekommer även namn av nordisk och kyrklig typ, och för en av lappmarkens västliga byar, Lombsiala, upptar längden inte något finskt/lapskt namn.

Inte heller i östra delen av Torne lappmark, i Rounala, registre­ ras namn av icke-nordisk typ. Längre västerut återigen, i Lulebyn och Tingevara, märks några sådana namn. Dessa är dock betydligt färre än i östra Kemi lappmark.

Finska/lapska namn förtecknas alltså nästan uteslutande längst i öster, i mindre omfattning längst i väster och inte alls däremel­ lan. Denna fördelning sammanhänger troligen främst med att den kyrk­ liga påverkan varit kraftigast och mest långvarig i Torne lappmark. I dess östra del, den mellersta delen av det här aktuella området, fanns också de bästa förutsättningarna härför tack vare den gamla förbindelseleden mellan Bottenviken och Norra Ishavet längs Torne och Muonio älvar.Att kristendomen nådde Kemi lappmark senare

266 än Torne lappmark antyds även på annat. .sätt.

Även om den gängse svenska registreringen med förnamn och pat- ronymikon i större utsträckning brukades i den närmare belägna Torne lappmark, utesluter detta inte att de beskattade även bar andra namn än dem i längden 1559, dvs lapska namn. Men dessa accepterades inte av myndigheterna i lika hög grad i Torne som i Kemi lappmark.26 ^

Denna skillnad mellan lappmarkerna i fråga om antalet lapska namn i lappskattelängderna har tidigare påvisats av Hultblad med utgångspunkt från namnen i längder från åren 1553-1620. Enligt hans

beräkning bar 0 - ca 4 % av männen i den mellersta delen av det här aktuella lappmarksområdet lapska namn, och i stort sett lika låga var siffrorna för hela det svensk-norska lappmarksområdet. Däremot

268 dominerade de lapska namnen i nordost.

Hultblad fann även vad han betecknade "typiskt västnordiska" namn bland de nordiska namnen i sitt material, t ex Guttorm och S jul, och han ser bl a detta som ett tecken på att den lapska kul­ turen nordiserats från Norge och att helnomadismens uppkomstmiljö

269

"vetter år norska kusten". I lappskattelängderna 1555 och 1559 finns vissa nordiska namn, t ex Anund och Gutsorm, som vid mitten av 1500-talet troligen var förhållandevis vanligare i Norge (Trond-

270

heim) än i Västerbotten. För nordiseringens västnordiska utgångs­ punkt talar enligt min mening även Olof:s förekomst (5 belägg) i längden för Kemi lappmark 1555 i förening med Henrik:s låga frekvens (engångsnamn) i samma källa. Jfr att Henrik som ovan framgått var mycket vanligt i Finland och vid Bottenvikens östra kust under denna tid.

6.5 Hamn i österbottniska hamnskattelängder från 1540-talet 6.5.1 Inledning

Vid mitten av 1500-talet ombesörjdes handeln i bottenviksområdet av bl a köpmän från i huvudsak mellansvenska och sydfinska städer. Om våren seglade dessa till Bottnen med produkter som järn, kläde

271 och spannmal, och om hösten återvände de med främst fisk och skinn.

Nordlander har tidigare återgivit namn på långväga köpmän i Torne hamn under senare delen av 1500-talet och början av 1600-

272 o o

talet. Här begränsar jag mig därför till namnen pa sadana köp­ män i de österbottniska hamnarna.

Enligt registren över de uppburna hamnavgifterna i dessa, tycks de flesta köpmän ha beskattats i respektive hamnar flera år i följd. Namnen i längderna från endast 1 år ge r därför en tämligen god fö­ reställning om karaktären av köpmännens namnskick. Det lämpligas­ te undersökningsåret är därvid 1548, samma år som den österbott­ niska huvudkällan för detta arbete. 1548 upptar hamnskattelängder­ na fler namn än tidigare år, och dessutom förtecknas köpmännen i större utsträckning med både förnamn och tillnamn samt - med undan-

273

över hamnavgifterna 1548 har i likhet med övriga fogderäkenskaper detta år skrivits av Halvard Haraldsson.

Då emellertid namn på ryssar trots allt är fåtaliga 1548 och för övrigt sällsynta i bottniska källor, återger jag här även nam­ nen på ryssarna i registren för samma österbottniska hamnar från några tidigare år, 1543 och 1544. Liksom 1548 förtecknas de ryska köpmännen i slutet av dessa längder.

6.5.2 Köpmännens härkomst

I förteckningarna över uppburna hamnpenningar 1548 (i mark per köp­ man) namnges 123 personer, 32 i Kemi hamn, 35 i Ijo, 42 i Ule, 7 i Pedersöre och 7 i Mustasaari hamn. Av dessa kom 48 från svenska sidan, särskilt från Stockholm, medan 50 hörde hemma i sydligare finska orter, från Åbo i söder till Karleby i norr. Dessutom re­ gistreras 24 män med endast beteckningen "ryss" och en endast med

274 namnet, Matz van Kleffuen; se Bil fört 5.

De beskattade är både män och kvinnor, de senare Elin Vidua, Strängnäs, Biritta Vidua, Raumo och Hustrv Wa lbor, Stockholm. Det är ovisst om kvinnorna själva besökte respektive hamn eller om de endast registrerades som betalningsansvariga för bodhyran i egen­ skap av ägare av varulagret. Detsamma gäller några av männen som beskattas i flera av hamnarna, Lille Påuell (K emi och Ule) och Marcus Fordell (Pedersöre och Ule) . Även beteckningar som Erich Mongsons drengh

antyder att hamnavgiften ibland kan ha erlagts av anställd perso­ nal .

6.5.3 Med hemort angivna köpmän

Bland de 95 männen med hemortsbeteckning är de vanligaste förnamnen i tur och ordning efter frekvens Oluf, Henric, Matz, Lasse, Bils, Jakop, Jöns, Michil och Påual. Oluf har 12 bärare, de 4 sistnämnda vardera

4. Utom Paxille och Rcano finns köpmännens namn även i den österbott­ niska huvudkällan 1548. Paxille (Paxille Jönss) är troligen en form

275

av helgonnamnet Basilius (Pasiljus). Rårno (Rcano Jönsson) skulle kunna vara en form av Raimo.

Av tillnamnen är 62 patronymika och 33 namn av annat slag. En­ dast 1 namn i patronymikon förekommer inte i det samtida bottniska namnskicket/ Otte (Per Otte s on), sannolikt en svensk form av det tys-

2 76

Av andra tillnamn än patronymika märks ett tiotal finska namn och - inte oväntat - förhållandevis många - ett tiotal - yrkesbe­ teckningar i svensk språkdräkt, t ex Mölnar, Pungemakar och Soriffuer.

Sammanfattningsvis är dessa namn i huvudsak desamma som de vid denna tid gängse i det bottniska namnskicket. Betydligt mer avvi­ kande från de bottniska namnen är då de övriga namnen i hamnför­ teckningarna, namnen på ryssar.

6.5,4 Namn på ryssar

Sist i hamnregistren 1548 uppförs tillsammans 25 män med beteck­ ningen "ryss", 8 i Kemi, 6 i Ijo och 11 i Ule. Till dessa har jag även fört några beskattade, som att döma av namnen och deras pla­ cering i källan var ryssar.

De ryska köpmännen är - i den ordning de uppförs i längden - i Kemi (Frantz Ryss aff Strengenes), Elox, Jaoop Rigason, Juda Nesterson, Iffuan Saffuoson, Staffan, Påuell Jaoopsson o ch Eloijs Maximason.

I Ijo förtecknas Miohill Torasi, Staffan Elosi, Riko Person, Damus Wasilson, Sspire Dauidson o ch Wasill Rigason.

I Ule er lade följande ryssar hamnavgiften: Karill Iffuanson, Håkon Maximason, Eloijs Hakonsson, Iffuan Leuosson, Petter Kirillson, Siffrid Tomoskson, Musta Thero, Sitare Håkonson, Hakon Iaoopson., Staffan Matzon, .Wassili Iffuanson.

Åren 1543 och 1544 beskattas 20 resp 17 ryssar i de österbott­ niska hamnarna. 1543 registreras 9 i Kemi. Dessa är Frantz Ryss i Strengenes y Eloijs Person, Iffuan, Eija, Maximon, Pauel, Staffan, Håthar oc h Harald.

Samma år förtecknas 4 i Ijo, Spire, Oluff Jönsson, Rika och Lauris Konradson.

I Ule hamn upptas hamnpenning av 7, Siffred Tomosson, Iffuan Leuoyskson, Rika Nilson, Iffuer Maximisson, Maximisson, Tijberius Jaoopsson och Erioh

277 Riohason.

Året därpå, 1544, är namnen på de ryska köpmännen i Kemi Eloijs, Iffuan, i Ijo Holaska, Riikoij och Spire samt i Ule , Iffuan,

278 Musta Theruut Siffriid, Simona, Harall, Iuan, Tijmosk, Håkon, Simon o ch Påuell.

Många av dessa namn, t ex Damus, Håthar, Riko och Spire, återfinns inte i de bottniska huvudkällorna 1543/48. Å andra sidan är de i Bottnen vanliga kyrkliga namnen, Oder's, Erioh, Nils, m fl, mycket sällsynta bland de ryska köpmännen. Flera av namnen är nordiska,

- 113 - 279

t ex Harald, Håkon och Höke. Detta antyder möjligen gamla släkt-

280

förbindelser med den bottniska befolkningen. Slutligen märks här även enstaka tyska namn, Frantz och Siffriid.

De "ryska" namnen i detta material är i hög grad desamma som i Nordkarelen vid denna tid. I Gabriel Jönssons räkenskap 1582, den äldsta bevarade från Nordkarelen, förtecknas 223 personer med för-

281 namn och patronymika med det gängse svenska tillägget -son. I denna handling är de 3 vanligaste förnamnen Iffuan, Håthar och Riko med respektive 29, 13 och 11 bär are. Även flera av de övriga ka­ relska namnen återfinns i de österbottniska hamnskattelängderna 1548; jfr Bil fört 6.

Även om således ryssarna i de österbottniska hamnarna att döma av namnskicket hade en i huvudsak östlig härkomst, tycks åtminstone en av dessa ha varit permanent bosatt på annat håll, Frantz Ryss aff Strengenes. Men då hemort inte uppges för övriga ryssar, kan det

tänkas att fler än denne handlade i Bottnen från sydliga utgångs-

. 282

SLUTORD

Jag har här sökt beskriva och i någon mån förklara de manliga och kvinnliga namnskicken i Bottnen enligt de äldsta skattelängderna. I anslutning till detta har jag något kommenterat namn och namn­ frekvenser i bl a vissa angränsande landskap. De viktigaste un­ dersökningsresultaten återfinns i avsnitten 2.8 och 4.4. Samti­ digt som jag hänvisar till dessa för en huvudsaklig sammanfattning vill jag här åter fästa uppmärksamheten på några av de frågor som jag endast kort berört - eller endast antytt - i det föregående men som synes mig vara av stort intresse för bl a forskningen om de äldre personnamnen i övre Norrland.

Det kanske svåraste problemet vid behandlingen av 1500-talets bottniska personnamn är den ekonomiska expansionens inverkan på det registrerade namnskicket. Möjligen skulle dock detta problem kunna minskas något efter bl a en beskrivning av namnskickets ut­ veckling under 1500-talets senare del och ett försök att kartläg­ ga hemmansbildningens ungefärliga omfattning i de olika socknarna.

Som något visats i det föregående torde man i 1500-talsmateria- let kunna finna delvis andra namn och namnfrekvenser i socknar­ nas centrala delar än i deras ytterområden. Likaså är det troligt att namnskicket i kustbygden vid en närmare undersökning visar sig vara något olikt de övre byarnas. Med utgångspunkt från bl a en undersökning av namnfördelningen inom de bottniska socknarna skulle man möjligen även kunna få en något ökad kunskap om äldre förbindelser över Bottenviken.

Även den intressanta frågan om varför så många personer vid mitten av 1500-talet registreras med finska tillnamn i särskilt skattelängderna från Österbotten väntar på en närmare undersök­ ning. Det kan som nämnts kanske vara så, att många av de finska tillnamnen bars av tämligen nyinflyttade personer, och kanske vo­ re det möjligt att med utgångspunkt från bl a skattelängdernas namnskick antyda att vissa bottniska byar fick ett finskt befolk­ ningstillskott, eventuellt grundlades, under den närmast föregåen­ de tiden.

De nordiska personnamnens utbredning i undersökningsområdet (och angränsande områden) erbjuder likaså forskningsuppgifter av stort intresse. Man frågar sig t ex varför Västerbotten - men in­ te Österbotten - har ett flertal nordiska namn, som möjligen var

vanligast i Norge vid denna tid. Är dessa namn ytterligare indi­ cier på att den västerbottniska befolkningen delvis var av norsk härkomst, eller är de endast tecken på ett nära kulturellt och historiskt samband västerut?

En annan intressant frågeställning i samband härmed är om de många nordiska namnen i Luleå och Piteå tyder på att dessa sock­ nar under medeltiden var bebodda i förhållandevis samma stora ut­ sträckning som de norrländska socknarna söder därom (och att där­ med den (tidigare) allmänt antagna senmedeltida bottniska koloni­ sationen under 1300-1400-talen genom inflyttningar från Mellan­ sverige (och södra Norrland) till trakten norr om Skellefteå ald­ rig ägt rum, åtminstone inte i någon nämnvärd omfattning). Och utgör å andra sidan de få nordiska namnen i Torneå ännu ett in­ dicium på att befolkningen där alltid varit (i huvudsak) finsk?

Ännu en svår - och föga behandlad - fråga i samband med de nordiska namnen är om de vanligaste av dessa i 1540-talsmateria- let - utom Erik oc h Olof - bevarats i högre grad än övriga nordiska namn endast i kraft av att de redan under senmedeltiden råkade tillhöra de populäraste nordiska namnen eller främst därför att de fortfarande hade en i något avseende kyrklig anknytning.

Slutligen vill jag erinra om den långvariga ryska (karelska) närvaron i Bottnen. Bland de äldre karelska personnamnen kan det, som något antytts, finnas sådana, som kastar ljus över både en­ staka dunkla bottniska ort- och personnamn och vissa kulturella förhållanden i övrigt.

8. SUMMARY

One of the features of Gustaf I's reform of the Swedish tax system was the drawing-up of lists of names of those paying tax. These tax-registers - which began to be used more generally in the 1540's - formed part of the shire's accounts and were presented annually in Stockholm. The registers generally contain both male and female names, and as far as male names are concerned they are from a quantitative point of view good sources for studies of personal names. However, in many ways they are difficult to interpret and up to now little research has been done into them.

This thesis examines the naming-practice - particularly that of first-names - among men and women in the earliest tax registers of the 1540's from the northernmost provinces of Västerbotten and Österbotten. The aim of the thesis is first and foremost to de­ scribe and to some extent explain, the naming-practice of the per­ manent population, with particular reference to the similarities and differences between the two provinces as far as personal names are concerned, and to their frequency and distribution. To this end, attention is also paid to contemporary naming-practice in surrounding areas, especially the northern Lappmarks and the Finnish provinces to the east of Österbotten, and to the names of certain merchants from distant parts who annually spent a consi­ derable time in the area under investigation and who were listed in the Bothnian accounts from the 1540's.

The primary sources chosen for this investigation are the re­ gisters for the land-tax in Västerbotten in 1543 and the poll-tax in Österbotten in 1548. Initially it is shown that the Västerbotten sources were written before the collection of the tax, while the Österbotten sources were written after the collection with the aid of preliminary registers drawn up at the actual time of collection. These preliminary registers were probably written by the various parish priests, who were also responsible for checking the collec­ tion of the tax. No preliminary registers have been preserved, but it can be assumed that they had much the same form as the priests' tithe registers. A comparison between the latter and the primary Österbotten sources for this investigation indicates that in pro­ ducing his fair copy the shire's secretary left out the names of those who for one reason or another did not pay tax - an

estimated 5-10 % of all those subject to tax. The comparison also indicates that in preparing the fair-copy the secretary probably did not always use the name-forms of the preliminary registers but preferred forms that he himself generally used. In the tithe re­ gisters the namê-forms are for the most part those traditionally used in written documents: Margareta, Pedher, etc, while those in the fair copy are generally more contemporary: Mari t, Per, etc. The great importance of the secretary in the shaping of naming-practice at this time is also shown in other ways in this thesis.

During the 16th century there was a big increase in population in the area under investigation, and many new farms were formed by clearing new land and by dividing up older farms. An attempt is made to demonstrate in some measure the formation of new farms, taking as the point of departure the Västerbotten land-tax register of 1543, and in this way it has been possible to indicate the names of a large number of brothers. Since brothers - with few exceptions - are listed with the same patronymic, the tax registers contain more names in the patronymics than the actual number of fathers.