I uppdraget ingår att hämta in synpunkter från lämpliga externa aktörer. Informationen från de externa aktörerna bidrar till förståelse för de svårigheter och de frågor som uppstod i situationen. För respektive aktör görs en kort redogörelse för hur de har beskrivit att deras arbete har påverkats och vilken samverkan som har skett.
Inköp av skyddsutrustning sker normalt sett via avtal med olika leverantörer. Det är leverantörer som har god kunskap om de regelverk som finns på området och där ett upparbetat förtroende finns mellan köpare och leverantörer. I och med pandemin ökade efterfrågan på produkter markant och den normala marknaden havererade så till vida att gränserna stängdes på EU:s inre marknad. En störning på utbud och efterfrågan uppstod, vilket gjorde att många sökte sig till alternativa
leverantörer. Kunskapen om de nya aktörerna och vilken kvalitet deras produkter hade var initialt låg.
6.1 Socialstyrelsen
Den 13 mars 2020 gav regeringen Socialstyrelsen ett uppdrag att på nationell nivå säkra tillgången på skyddsutrustning och fördela skyddsutrustning och annat material till följd av spridningen av covid-19, ett uppdrag som redovisades under 2020.11 I uppdraget ingick bl.a. att inventera regioners och kommuners behov och tillgång till skyddsutrustning, genomföra och samordna inköp av
skyddsutrustning samt att vid behov fatta beslut om fördelning och omfördelning av befintligt material mellan regioner och kommuner. I uppdraget ingick även att se över och främja
förutsättningarna för att skyndsamt få igång en produktion av material inom Sverige för att på kort och lång sikt säkra en tillräcklig produktionskapacitet.
Socialstyrelsen tillsatte en särskild organisation under GD-stab för att hantera inköp av
skyddsutrustning. Inledningsvis organiserades inköpen av Socialstyrelsen. Efter överenskommelse med Försvarets materielverk genomfördes inköpen av Försvarets materielverks inköpsorganisation enligt ramavtal efter Socialstyrelsens specificerade behov. Socialstyrelsens uppdrag var att
komplettera regioner och kommuner med den utrustning de själva inte hade tillgång till, då främst till de som hade akuta behov. Kompletteringen innebar inte ett övertag av regionernas och
kommunernas uppgifter även om det medialt uppfattades som att Socialstyrelsen var en inköpscentral.
Socialstyrelsen har deltagit i arbetsgrupper för medicinteknisk utrustning avseende krav på
utrustning för skydd av patienter och egentillverkad utrustning. I arbetsgrupperna har Inspektionen för vård och omsorg, Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket deltagit.
Samverkan i grupperna har enligt Socialstyrelsen fungerat väl. Socialstyrelsen har sedan tidigare upparbetade kontakter med Inspektionen för vård och omsorg och Läkemedelsverket och har där inte behövt bygga upp något nytt. Socialstyrelsens kontakter med kommunerna har gått via länsstyrelserna som i sin tur samordnade kommunerna.
6.2 Sveriges Kommuner och Regioner
I den besvärliga situation som uppstod när pandemin bröt ut samordnade Sveriges Kommuner och Regioner inköpschefer på regionerna. De uppfattade att det då fanns en otydlighet mellan
Socialstyrelsens och regionernas uppdrag. Länsstyrelserna samordnade i sin tur information om behov från kommunerna. I kontakterna med Arbetsmiljöverket och Läkemedelsverket var det initialt en otydlighet om vilka frågor som tillhörde vilken myndighet, vilket ofta medförde att svarstiderna blev långa från båda myndigheterna. Sveriges Kommuner och Regioner har också haft kontakter med branschorganisationer såsom Teknikföretagen och Swedish Medtech.
Sveriges Kommuner och Regioner gör själva inga inköp men koordinerade inköp av skyddsutrustning, vilket resulterade i att vissa regioner genomförde inköp för flera regioner. Inom Sveriges Kommuner och Regioner finns bolaget SKL Kommentus vars uppdrag är att erbjuda offentlig sektor avtal och
11 Uppdrag om att på nationell nivå säkra tillgången på skyddsutrustning och fördela skyddsutrustning och annat material till följd av spridningen av covid-19, S2020/01558/IFS, S2020/01594/IFS (delvis), 2020-03-16.
tjänster inom offentliga inköp och HR. Inköp av skyddsutrustning gjordes bl.a. via den webbutik som SKL Kommentus har.
I den initiala bristsituation som var började kommuner och regioner med egentillverkning av skyddsutrustning. Därutöver ställde en del företag om sin produktion och startade upp inhemsk produktion av viss skyddsutrustning. Sveriges Kommuner och Regioner nämner som exempel att Västra Götalandsregionen hade ett samarbete med Volvo och Region Stockholm hade ett tätt samarbete med företaget Camfil.
Enligt Sveriges Kommuner och Regioner var tillämpningen av EU:s rekommendation en förutsättning för att upprätthålla vården. Arbetsmiljöverkets hantering av de tillfälliga tillstånden kunde enligt dem ha varit bättre. I samband med de tillfälliga tillstånden rådde osäkerhet om kvaliteten på den
skyddsutrustning som var tillgänglig och förtroendet för dess CE-märkning var lågt. De tillfälliga tillstånden var giltiga till den 31 december 2020. Beslut om förlängning av de tillfälliga tillstånden kom i ett sent skede, vilket medförde en stor osäkerhet i hur hanteringen av skyddsutrustningen skulle ske. Det skapade osäkerhet kring vilka volymer som regionerna vågade köpa in.
6.3 Region Uppsala och Västra Götalandsregionen
Region Uppsalas kontakter med myndigheter har främst varit med Arbetsmiljöverket,
Läkemedelsverket och Socialstyrelsen och har framför allt skett via Sveriges Kommuner och Regioner.
Myndigheterna gav olika besked utifrån deras respektive uppdrag. Exempelvis har Arbetsmiljöverket haft ett arbetsmiljöperspektiv, Läkemedelsverket ett patientperspektiv och Folkhälsomyndigheten ett smittskyddsperspektiv. Myndigheternas olika besked skapade en otydlighet.
Region Uppsala har också haft kontakter med ekonomiska aktörer. Kontakterna har huvudsakligen rört kvantitet, leverans och priser och endast i begränsad omfattning om kvaliteten. Pandemin medförde att oseriösa aktörer tog sig in på marknaden. De tillfälliga tillstånden lättade på trycket men det finns en osäkerhet om hur länge de gäller. Osäkerheten gällde vilken mängd som skulle köpas in med stöd av de tillfälliga tillstånden.
Inom Västra Götalandsregionen skapades en liten och effektiv organisation där det tidigt formerades en regional materielgrupp för fyra sjukhusförvaltningar. I den situation som uppstod krävdes att gruppen kunde fatta regionala beslut och styra sjukhusförvaltningarna utifrån den information avseende bristsituationen och förbrukningen av skyddsutrustning som var tillgänglig. Ambitionen var att bygga upp en tillit för att förhindra hamstring på någon förvaltning.
De myndighetskontakter som Västra Götalandsregionen har haft har främst varit med Arbetsmiljöverket. Kontakterna började i ett skede när regioner hade fått mer tillgång till
skyddsutrustning. Regionen insåg tidigt behovet av skyddsutrustning och låg före i arbetet. Det har uppfattats som att vissa myndigheter har varit långsamma i sin start av arbetet med
skyddsutrustning. Initialt skedde direktkontakt med Arbetsmiljöverket och därefter skedde koordinering via Sveriges Kommuner och Regioner.
Västra Götalandsregionen hade många kontakter med tillverkare och leverantörer och mottog ett stort antal erbjudanden om skyddsutrustning. Det hade behövts en tydlighet i vilka krav som ska ställas på produkter vid val av aktörer i kris. Regioner har olika förutsättningar avseende förmåga och kunskap i dessa sammanhang.
6.4 Teknikföretagen
Från februari fram till april 2020 hade Teknikföretagen, branschorganisationer, Sveriges Kommuner och Regioner, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, kemikalieindustrin m.fl. en grupp som diskuterade skyddsutrustning. Det togs under den tiden många initiativ från företag och regioner för att dra igång produktion av skyddsutrustning. Teknikföretagen startade emellertid i stället en egen grupp i maj 2020. Gruppen kallades omställningsgruppen och fick bra respons av myndigheterna. I den gruppen ingick stora medlemmar såsom ABB, Volvo, SAAB och Atlas Copco och även tillverkare av medicinteknisk utrustning, exempelvis Getinge och Essity. En del av dessa företag ställde om sin verksamhet och startade upp produktion av de efterfrågade
produkterna.
Företagen som ställde om sin produktion var inte vana vid denna typ av produkter och hade svårigheter att hitta vilka krav som ställdes. Inom omställningsgruppen uppstod även en konflikt mellan företag som levererade CE-märkta produkter och ett antal nya aktörer som importerade icke CE-märkta produkter.
Teknikföretagen har haft en samverkan med Socialstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Arbetsmiljöverket. Dialogen med Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har fungerat bra men har inte haft så stor effekt. Arbetsmiljöverket kunde ha agerat snabbare och det var svårt att få närmare besked om förutsättningarna för de tillfälliga tillstånden.
Samverkan har även skett med Sveriges Kommuner och Regioner och RISE.
6.5 RISE Research Institutes of Sweden AB
Det var många aktörer som ville in på marknaden och RISE fick många förfrågningar om
skyddsutrustning. Det fanns kapacitetsproblem för provningar och det upplevdes att det fanns en protektionism på laboratorier inom EU. RISE har byggt upp kapacitet för provning men har även fått arbeta med underleverantörer såsom Totalförsvarets forskningsinstitut.
RISE hade samarbete med Arbetsmiljöverket och Swedac i ett tidigt skede och har sedan haft ett kontinuerligt samarbete med Arbetsmiljöverket under pandemin. Det var även vissa kontakter med Läkemedelsverket. RISE deltog också i den samverkansgrupp för skyddsutrustning som Sveriges Kommuner och Regioner upprättade.
RISE har i sin verksamhet skiljt på arbetet med provning enligt EU:s rekommendation och arbetet med traditionell CE-märkning. Den tolkning av rekommendationen som RISE gjorde var att den avsåg produkter där CE-märkningsprocessen var påbörjad men inte slutförd. RISE uppfattade det som att Arbetsmiljöverket till viss del gjorde en annan tolkning.
6.6 Totalförsvarets forskningsinstitut
Skyddsmask 90 har under en längre tid använts av Försvarsmakten och Polismyndigheten.
Totalförsvarets forskningsinstitut har utvecklat masken och har en god kännedom om dess förmåga och kapacitet. Masken är en militär skyddsmask som utvecklades innan krav på CE-märkning fanns.
En produkt som redan är producerad kan inte CE-märkas i efterhand, därför har ett undantag utfärdats för användning. När pandemin bröt ut uppstod ett akut behov av skyddsutrustning och diskussioner om masken fördes. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kom tidigt med en förfrågan om Totalförsvarets forskningsinstitut kunde bidra med skyddsmask 90.
För att masken skulle kunna användas av fler krävdes en dispens av Arbetsmiljöverket. Inledningsvis var de enskilda organisationerna tvungna att själva ansöka men en generell dispens utfärdades senare. Totalförsvarets forskningsinstitut var i det avseendet behjälpliga med den tekniska dokumentationen. Totalförsvarets forskningsinstitut har tidigare varit ackrediterad för testning av andningsskydd och har kvar den utrustning som krävs. I ett tidigt skede skedde en överenskommelse om att RISE skulle ta på sig rollen som anmält organ och att Totalförsvarets forskningsinstitut skulle utföra testning som underleverantör.
Totalförsvarets forskningsinstitut hade främst kontakter med Försvarsmakten men även vissa kontakter med Arbetsmiljöverket, Läkemedelsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.