Fältet Kultur i skolan

Vi har i kapitel 5 och 6 identifierat ett antal yrkeskategorier och grupper av personer som arbetar på fältet Kultur i skolan och lyssnat på brottstycken av vad de säger. De är involverade i olika kulturpedagogiska eller estetiska verksamheter, ibland samarbetar de, ibland strider de, ibland arbetar de var för sig i skilda verksamheter. I detta kapitel vrider och vänder vi på fältet och försöker urskilja vad som hör hemma där. Kultur i skolan-verksamheternas roll i skolans utveckling och skolans bildningsuppdrag intresserar oss särskilt. Vi resonerar kring begrepp som ”kultur”, ”skola” och ”estetik” inom den ramen. Vi för in begrepp som ”skolkultur”, ”lärandets kultur” och ”estetiska läroprocesser” men också ”estetiska praktiker” som användbara begrepp för att se närmare på Kultur i skolan och så småningom kunna mejsla ut en kulturpolitik för skolan.

Skolan som kulturellt fält

Vi befinner oss ute på ett fält och ser oss omkring. Vilka är det som arbetar här? Arbetar alla med samma sak, under samma förutsättningar och med samma mål? Arbetar de i samma fåror, sår de samma grödor? Anser de ens att det är samma årstid och samma fält? En del kanske sår när andra skördar? En del putsar på ytan och rensar bort ogräs medan andra plöjer djupt? Bilden av ett fält kan man använda till allt möjligt. Man kan göra historiska och arkeologiska undersökningar av ett fält eller etnologiska och sociologiska studier kring dem som arbetar på fältet. Man kan göra diskursanalyser av de föreställningar som de som arbetar på fältet bär med sig och utvecklar under arbetets gång för att kunna arbeta på nya sätt.

Fältbegreppet, i betydelsen socialt fält, används för att kunna studera sociala sammanhang där man strider om gemensamma frågor. I rapporten Kultur, estetik och skola —

några forskningsperspektiv resonerar Jan Thavenius mer om

detta.45 _{Han lyfter till exempel fram estetiken själv som en}

stridsfråga inom fältet Kultur i skolan:

Vad är det för estetik som är viktigast i skolan? Är det konst som avkoppling och stimulans? Är det kvalificerade

konstupplevelser, kompletteringar av det intellektuella livet i skolan med sinnliga kunskaper eller erfarenheter av eget konstnärligt skapande? Är det estetisk kompetens i betydelsen kunskaper om konst och vana att gå på konserter och

utställningar? Är det estetisk bildning med innebörden att utveckla sin känslighet, sitt sinne för tillvarons komplexitet och sin kritiska sans? Är det den radikala estetikens frihet att ställa besvärliga frågor och ifrågasätta etablerade sanningar? Eller vad är det för estetik? (s. 46)

Vår förståelse av fältet Kultur i skolan grundar sig på egna erfarenheter från regionalt KIS-arbete under 1990-talet, från forskning och utvecklingsarbeten vi själva varit delaktiga i eller har kunnat ta del av genom texter, intervjuer och samtal.

Vi menar att mycket återstår att göra när det gäller att ta fram mer kunskap och prova analysmodeller. Men i det här och några följande kapitel redovisar vi den bild av fältet som legat till grund för våra överväganden och förslag.

Jämfört med fältet Skolan, som är relativt fast i konturerna, lätt att definiera och lätt att strida om är fältet Kultur i skolan betydligt vagare och svårare att definiera. I det här kapitlet beskriver vi fältet Kultur i skolan som ett fält i vardande.

Tidigare har man kunnat betrakta fenomenet Kultur i

skolan som en slags rörelse med många människor

involverade, utan gemensamma, preciserade, uttalade eller omstridda mål. När nu kultur och estetik blivit allt viktigare i samhället, ekonomiskt och politiskt, och skolan står högt på den politiska dagordningen har vi ett nytt skede där statliga resurser bör läggas på insatser som gör det möjligt att diskutera, utforska, utveckla och iscensätta läroprocesser på mer genomtänkta och välartikulerade sätt än hitintills. Det finns annars en risk att svaret på ropen om en renodlad kunskapsskola istället blir lika oartikulerade rop på kaos, kreativitet, lust och äventyr. Om Kultur i skolan ska handla om skolutveckling, och om att formulera ett nytt bildningsuppdrag måste det bli tydligare i konturerna.

Det finns en mängd olika verksamheter på fältet. I dessa verksamheter finns det olika föreställningar om det man gör och vill göra, man har olika bevekelsegrunder för sitt arbete, olika arbetsförhållanden och sammanhang. Man har olika syn på vad kultur är, vilken kultur man vill utveckla eller bevara. Man har olika syn på vad inom det estetiska som är värdefullt och viktigt, man har rentav olika uppfattningar om vad det estetiska är och man har tänkt olika mycket på det.

Den innehållsliga mångfalden kan handla om verksamheten i bild- och slöjdsalar, om gestaltad historie-

undervisning, instrumentalundervisning på kulturskolorna, profilklasser i musik, om design och teknik, multimediearbete på olika resurscentra, konstnärers och författares besök i skolan och elevers besök på konsthallar, biografer eller teatrar. Det kan handla om individuellt arbete för att till exempel öva färdigheter eller det kan handla om kollektivt arbete för att utveckla vissa kunskaper och värden. Man arbetar i projekt eller till vardags med konstnärer eller kulturpedagoger av olika slag eller så är det lärarna själva som iscensätter det estetiska arbetet tillsammans med eleverna.

Det finns en innehållsmässig spännvidd från lärares och konstnärers medvetna och reflekterande verksamhet till mer oreflekterad iscensättning av olika projekt och produktioner. Det kan handla om försök att vidga kunskapsbegreppet och i kollegiet se på vilka föreställningar som formar under- visningen och skolans verksamheter. Men det kan också handla om att med olika metoder försöka få till stånd ett bra klimat i klassrummet. Och det finns naturligtvis de som i sitt arbete med estetiska uttryck i medier och konst håller samman perception, reflektion och produktion, individuella och kollektiva processer, emotionell och kognitiv utveckling.

Det finns en spännvidd mellan elevers egna estetiska uttryck i eget gestaltande arbete till elevers reflektion över andras estetiska uttryck. De läser kanske om musik och konst i

böcker eller får ägna sig åt kvalificerat reflekterande och eget experimenterande utövande.

Det pågår alltså mängder av olika sorters verksamheter, med olika sorters bevekelsegrunder och ändå talas det så lite om de gemensamma didaktiska frågorna hur, vad och varför. Vilken plats har det estetiska i ett kunskaps- och skolutvecklingsperspektiv? Framför allt talar man inte med varandra om det. Det är det som gör att vi inte kan tala om ett fält i egentlig mening, bara om ett fält i vardande.

”Kultur i skolan” låter som om kulturen är en avskild del som kan föras in i eller plockas bort från skolan efter behag. Med ”Kultur och skola” vill vi tydligare visa att det handlar om två storheter som både har sina egna förutsättningar och ett gemensamt sammanhang. Redan vid första ordet, kultur, får vi stanna ett tag. Begreppet är så mångtydigt att det kan vara svårt att använda. Varje diskussion om kultur måste börja med en definitionsprocess: Vad står ordet för i det här sammanhanget?

Inom KOS har vi diskuterat definitioner av begreppet kultur. För det första urskiljer vi på gängse sätt ett vitt och omslutande begrepp som motsvarar ett antropologiskt perspektiv. Kultur är då de sammanhang människor skapar för sina liv. De språk, handlingar, tankestrukturer, föreställningar och värderingar, som finns hos små eller stora grupper av

människor. Sätten att vara tillsammans på. Kultur i den meningen är kulturer och de växer, krymper och förändras inifrån, men främst i mötet med andra kulturer. Med det här kulturbegreppet kan vi tala om agrara kulturer, urbana kulturer, kvinnokulturer, skolkulturer, mångkultur etc. Skolan är med andra ord kultur och bidrar till att bevara, förmedla och skapa kultur. Detta sker i alla skolans ämnen och verksamheter.

För det andra finner vi ett smalare kulturbegrepp som krymper området betydligt. Då handlar kultur om det estetiska. Det estetiska är avgörande för människors möjlighet att skapa mening i sina liv och är därmed en delmängd av det första kulturbegreppet som handlar om hur man organiserar och lever sina liv. Ett ännu smalare kulturbegrepp handlar inte heller om vilken estetik som helst utan om ”de sköna konsterna”, de som finns på kulturinstitutionerna och förmedlas av kulturarbetare och kulturpedagoger och lärs ut i skolan.

I uttrycket Kultur i skolan betyder kultur konst och det borde för tydlighetens skull ersättas av Kultur och estetik i

skolan. Ett skäl till att vi vill ha med ordet estetik är att det

estetiska går utanför det som är den etablerade konstens område, inom medier, populärkultur, i vardagslivets alla gestaltningar av rum och rörelser. Det är med estetik, språk

och handlingar kulturer kan skapas och förändras. Ett annat skäl till att vi vill använda begreppet estetik är det estetiska kan osynliggöras eller marginaliseras om man enbart använder det breda kulturbegreppet, eller begrepp som ”språk” eller ”text”.

I vårt KOS-arbete är det estetik i skola och lärarutbildning som står i fokus, mot bakgrund av en syn på skolan som en meningsskapande, kunskapsutvecklande kulturinstitution i bred mening. Kultur är för oss alltså ett brett antropologiskt begrepp som i sig innefattar det estetiska och det estetiska innefattar i sin tur mer än bara konst. Kultur är inte något man bara ärver utan också något man skapar och förändrar, inte minst med hjälp av olika estetiska uttryck.46

Vi kommer inte ifrån dilemmat med kulturbegreppet, det måste definieras i varje sammanhang. Med begrepp som hög kultur och låg kultur, finkultur och populärkultur har man i kulturforskningen försökt visa att kultur och estetik kan se olika ut och användas med olika syften och i olika sociala sammanhang. Och hur ser det då ut inom skolans ram?

46 _{För en genomgång och diskussion av olika kulturbegrepp se till} exempel Hauge & Horstbøll (1998), Williams (1998), Halvorsen (2001) samt Eagleton (2001). I Andersson m.fl. (1999) och Persson (2001) finns ytterligare referenser när det gäller kulturbegrepp. För särskilda resonemang om barnkultur se Tufte (2001). Om kopplingen mellan kultur och etstetik i ungas identitetsarbete kan man läsa i Kirsten Drotners At skabe sig - selv (1999).

Tradition och förändring

I möten mellan företrädare för kulturlivet och för skolan brukar det vara skolan som drar det kortaste strået när det gäller ”goodwill” och lyskraft. Skolan hindrar och begränsar, styr och stoppar. Visst ligger det mycket i det. Varje institution har sin organisation, sin struktur, sin dagordning. Skolinstitutionen kan sägas vara hållfast, den har stått emot åtskilliga samhällsförändringar och skiften i kunskapssyn. Det samma kan dock sägas om konsthallar, museer och andra konstnärliga institutioner.

Skolorganisationen har förändrats rejält många gånger, men hur har skolans uppdrag förändrats och vilket genomslag har det fått i den vardagliga verksamheten som rör barn, unga, föräldrar och lärare?

Skolans uppdrag handlar fortfarande om kunskaper, det finns saker som ska läras. Men vad är det som ska läras? Vilka kompetenser måste utvecklas? Skolan och skolans roll förändras genom de barn och unga som går där och det samhälle som omger den.47 _{Och de ser inte likadana ut i dag}

47 _{Detta har det skrivits en hel del om, bland annat i Skolkommitténs} betänkanden i slutet av 1990-talet; Inflytande på riktigt. Om elevers

rätt till delaktighet och ansvar (1996), Krock eller möte. Om den mångkulturella skolan (1997) och Skolfrågor. Om skola i en ny tid

(1997). Vi hänvisar också till Andy Hargreaves, (2000) Läraren i det

som för femtio år sedan. Arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut och har en betydligt starkare inriktning mot information och mediering av upplevelser än tidigare. Skolan är indragen i människors kulturbyggande och identitetsutveckling, men i allt starkare konkurrens med medier och andra sociala samman- hang. De kulturer som nu byggs och förändras, framför allt i västvärlden, är självreflexiva och intresserade av sitt eget kulturbyggande. Det talas om ”the cultural turn” som något som får betydelse också för kunskapsbegreppet. Kultur uppfattas inte längre som något som ligger vid sidan av eller som en överbyggnad på det ekonomiska och sociala utan kultur handlar grundläggande om varje tanke vi tänker, varje steg vi tar, hur vi ser på oss själva och våra sociala sammanhang. Det har blivit viktigare att forma och förändra kulturer än att förändra strukturer, eftersom kulturer griper in i människors liv från första till sista andetaget och blir en del av människan själv.48 _{Kultur och identitet är segare än strukturer}

och organisationer, samtidigt som de beskrivs som föränderliga och som resultat av relationer, positioner,

Lars Gustaf Andersson, Magnus Persson & Jan Thavenius (2001)

Skolan och de kulturella förändringarna.

48 _{Andy Hargreaves (2000) talar t.ex. om förändring av skolkulturen} som viktigare än alla organisationsförändringar man brukar lägga kraften på.

personliga val (eller köp) och förhandlingar. Människors självbilder konstrueras inför öppen ridå i dokusåpor och ”pratprogram”, både av deltagarna själva och de som tittar på. Men också bilderna av världen konstrueras med hjälp av medierna. Vad är då skolans nya roll och på vilket vis är den en ram för Kultur i skolan?

Det unika med skolan är att den under goda och demokratiska former kan och ska ge och bearbeta erfarenheter och kunskaper av alla möjliga slag och ge perspektiv på dem. Det handlar både om elevernas egna erfarenheter och historiska och kulturella erfarenheter som de framträder i alla typer av medier från läroböcker, litteratur och film till konstnärliga gestaltningar och dataspel. De erfarenheter och den värld som ska förstås idag är annorlunda än igår och det som måste tolkas kommer till oss på andra sätt, genom andra medier och det måste skolan förhålla sig till.

Vi använder oss i vår text av ett sociokulturellt perspektiv på kunskap och lärande. Med det menar vi att det är i mötet mellan olika människors handlingar, tankar, idéer och föreställningar erfarenheter görs och kunskap kan utvecklas. Kunskap och lärande är starkt knutet till ett ”görande” och ett ”tänkande” som två sidor av samma sak. Lärandet bärs av meningsskapande språk och handlingar, kräver yttrandefrihet

och en vilja att förstå. Lärandet är en ”relationell process” där personer kan inta olika positioner.

Det egna, individuella och självinstruerande arbetet (i skolan ofta kallat ”Eget arbete”) har kritiserats för att inte innebära några utmaningar för eleverna, inga konstruktiva möten eller problem uppstår. De egna tankarna blir inte synliga eller reflekterade, man kan inte komma vidare om man inte får hjälp av andras frågor, tankar, infall och idéer.

Olikheter och en mångstämmig dialog är en tillgång i lärandet. Om det blir tydligt att man kan se saker på olika vis, tvingas man till vidgade perspektiv, personliga ställnings- taganden, bättre underbyggd och nyanserad argumentation och ett annorlunda agerande. Det handlar inte främst om att bli enig eller om att överbrygga motsättningar utan om att kunna artikulera skiljaktigheterna och kunna leva med mostättningarna.49

Samtidigt med den starka påverkan som skolan och framför allt skolans elever började utsättas för av marknadens och mediernas fascinerande former och meningserbjudanden

49 _{Olga Dysthe (1996) och (2003) talar om det mångstämmiga} klassrummet och om samspel och dialog, språkfilosofen Michail Bakhtin och hans uttolkare, till exempel Wertsch (1991) talar om dialogicitet: ”All sann förståelse är dialogisk till sin natur ”. Roger Säljö ger i Lärande i praktiken (2000) ett sociokulturellt perspektiv på lärande.

började ett nytt bildningsuppdrag för skolan formuleras.50 _Det

skulle kunna uppfattas som ett försvar av ett klassiskt- humanistiskt bildningsideal och för ett okritiskt bevarande av ett västerländskt kulturarv. Men skolans bildningsuppdragkan istället tolkas som att skolans kultur ska vara en kritisk och skapande miljö för gemensamt arbete med de mänskliga gemenskapernas, tidens – och elevernas – viktiga frågor. Hur kultur, estetik och skola kan förhålla sig till den sortens bildningsuppdrag är utgångspunkten för våra resonemang och bedömningar.

Vi menar att bildningsbegreppet behöver återerövras och beskrivas med hjälp av ord och begrepp som till exempel kulturmöte, konstruktion, relation, språk och handling, förhandling, gestaltning, kunskap och meningsskapande. Det finns inte en universell kultur, den ”förhandlas”, precis som bildningen, fram i sociala situationer. Till bildning hör att vara medveten om olika kunskapstraditioner och om bildningens förutsättningar och villkor. Jan Thavenius skriver i Den

motsägelsefulla bildningen:

50 _{Skola för bildning (1992). För fler texter om bildning och} demokrati se t.ex. Bernt Gustafsson (1996) och Jan Thavenius (1995).

Bildningen måste öva förmågan att handskas med det komplexa och motsägelsefulla och utveckla förutsättningarna att erkänna och stå ut med det som inte är entydigt.

Bildning i den betydelsen har att göra med friheten att kunna förhålla sig till sig själv och världen och slippa vara utlämnad åt en endimensionell och obegriplig tillvaro.51

Skolan spelar alltså i dag en mindre tydlig roll som kunskapsförmedlare och kulturskapare än för femtio år sedan. Andra sammanhang som ”informationssamhället”, marknaden, medierna, konsumtionen och ungdomskulturen ger barn och unga nya erbjudanden och möjligheter. Å andra sidan är det just de samhälleliga och kulturella förändringarna som gör skolan viktigare än någonsin som mötesplats för samtal om alla de olika meningserbjudanden som ges. Information måste sorteras, diskuteras, analyseras och sättas in i sina sammanhang. Att man kan ha olika ståndpunkter och perspektiv och ändå leva och arbeta ihop måste tydliggöras. Att allt inte kan vara bestämt och avgjort, vare sig ur ett individuellt eller samhälleligt perspektiv, utan att mycket är osäkert, föränderligt och mångtydigt måste man kunna leva med. Då behövs skolan som en offentlighet, en plats som ger

demokratiska erfarenheter och utrymme för nyanserade, perspektivrika, trygga och utmanande värdediskussioner.

Skolan har alltså en ny roll att spela och måste då förändra en del gamla traditioner som har med synen på kunskap, kultur och estetik att göra. Kunskaper är inte något ensidigt rationellt och logiskt utan handlar också om känslor och erfarenheter. Det estetiska är inte bara känslor och ett fritt och ”gott” skapande, det handlar också om reception, reflektion och analys. Vare sig kunskapsutveckling eller estetisk verksamhet är individuella projekt som kan organiseras i avskildhet. Kunskapsutveckling förutsätter kulturmöten och förmåga att kunna sätta sig in i andras tankesätt och värderingar, att kunna föreställa sig saker. Det är i detta perspektiv estetiken i skolan kan spela en viktig roll om den både stärker och utmanar barns och ungas egna kulturella erfarenheter.

Tre nivåer för Kultur i skolan

Vi kommer att tala om tre olika nivåer för arbetet med Kultur i

skolan. Det är inte en hierarki där något är viktigare än något

annat utan de är begrepp som kan hjälpa oss att analysera hur det olika kvaliteter i det estetiska kan påverka lärandet och skolan.

Vi sätter preliminärt namn på nivåerna som:

1. skolans kultur(er) 2. lärandets kultur(er) 3. estetiska läroprocesser

Skolans kultur(er)

Den vidaste betydelsen av Kultur i skolan handlar om att ”kultur i skolan har vi jämt”. Skolan skapar och återskapar hela tiden kultur i bredast tänkbara bemärkelse. Eleverna ”lär” sig kultur i skolan helt enkelt. Lärare talar ofta om hur viktigt det är med ”klimatet” i klassen. Hur eleverna är mot varandra och hur de bemöts av läraren. Vilka värderingar de möter och får möjlighet att utveckla och vilka roller och relationer som uppmuntras. Det är uppenbart sådant som lärare ofta tänker på när de säger att ”kultur, det har vi alltid i skolan”. Det är också sådant föräldrar talar om när de ska försöka beskriva hur skolan är som deras barn går på, ”det som sitter i väggarna”. Kultur i skolan blir skolkultur.

Begreppet skolkultur ligger nära begreppet skolmiljö i sociokulturell betydelse. Skolan är en miljö för lärande där olika grupper av människor möts i olika sociala praktiker. Det kan handla om skolor som till exempel arbetar för att bli

”skolan mitt i byn”, skolor som är öppna på kvällstid och dit också vuxna går för att studera, låna böcker, surfa på internet eller spela bouzouki. Eller skolor som satsar på att göra om sin skolgård till en miljöträdgård och medioteket eller idrotten till