Även om stridspilotyrket alltid varit en dröm som man nu lever eller att det är en fantastisk arbetsplats med bra kollegor så finns det inte balans mellan arbete och familj finns det en anledning att tveka om man ska vara kvar i Försvarsmakten.
”Senast i förrgår så sade min partner: ”Kan du inte fixa ett vanligt jobb med vanlig arbetstid?” […] För det hade ju varit smidigt om man var hemma samtidigt eller man kunde bestämma att nu vill jag ha de här veckorna ledigt som man ofta kan när man är civil. Dessutom är vi borta på så pass stora övningar ändå så. Det var tre veckor i höstas, jag kommer göra tre veckor i sommar. Det är mycket såna tillfällen då man är borta längre perioder.”
Yrket innebär mycket bortavaro och oregelbunden arbetstid. Ibland är det långa övningar över helger och kanske under den normala semesterperioden och under den mörka delen av året är det inplanerat mörkerflygning under veckodagarna. Det innebär stor flexibilitet och förståelse från övriga familjemedlemmar.
”Och så var det, det här som jag sa om när arbetsbelastningen sköt i höjden. Och det var för att vi stod kvar i det gamla insatsförsvars tänket med att åka på massa övningar och så det här nya nationella så vi stod liksom i båda samtidigt nu har vi dragit ner på det internationella till förmån för det nationella, så det har blivit balans igen men då var det tydligt att den här arbetsbelastningen är destruktiv i förlängningen.”
När det blir tunga perioder och arbetsbelastningen blir stor exempelvis om det inte råder balans mellan resurser och verksamhet så att få personer får göra flera personers arbete innebär det mycket för både de anställda men även för familjen. Det är inte hållbart i längden.
”Jag brukar säga till chefen att jag är på familjemax ungefär. Jobbet tillsammans med incidentberedskapen och familjesituationen i princip. Det är så att jag inte känner att jag ta en helg och sticka och hälsa på kompisar för då blir familjen drabbad.”
Förutom övningar och mörkerflygningar har stridsflygdivisionerna en incidentberedskap56 som pågår dygnet runt året om och påverkar den sociala belastningen mycket.
”[…] jag har fått höra hemma att varenda gång jag säger att jag har lågflugit och sådant så gnager det kanske lite hemma. Det är väl snarare inte min egna upplevda känsla utan min partners.”
Trots lusten att flyga och att man lever sin dröm så är pilotyrket inbegripet med faror och även om individerna själva inte känner någon påtaglig rädsla för sitt eget liv så gör vissa anhöriga det i högre utsträckning.
”Jag kom på en sak som skulle kunna göra att jag slutar, och det är om min respektive inte vill bo kvar här och vill flytta någon annanstans. Det är möjligt att jag fortsätter i FM någon annanstans, alltså slutar just här då men kanske fortsätter i FM eller provar någonting annat. Det här med flygning blir ju också en vardag och att det kanske inte är det hetaste man vill göra när man blir äldre. Vi får se.”
56 https://www.forsvarsmakten.se/sv/var-verksamhet/verksamhetsomraden/flygvapnet/ (Hämtad 2019-03-20)
Forselius & Runds
Världen ser inte ut som den gjorde förr där männen jobbade och fruarna glatt flyttade med.
Nu är det lyckligtvis mer jämställt vilket innebär att ens respektive förmodligen också har en karriär som många gånger är mer inkomstbringande än arbeten inom Försvarsmakten. Vill partnern flytta på grund av sitt arbete eller andra anledningar påverkar det i stor utsträckning stridspiloternas anställning inom Försvarsmakten.
”Det inte bra att jobba i Försvarsmakten om man ska vara en modern förälder. För att det går liksom inte att jobba och sitta beredskap och åka på övningar och åka på möten i Stockholm titt som tätt och åka på utbildningar och så och tro att man ska kunna dela på föräldraledighet, hämtningar och lämningar på dagis, skjutsningar på aktiviteter, ha en fru som jobbar.”
”Jag har liksom där jag behövt pausa och sagt att nu vill jag inte åka, nu vill jag inte åka på fler övningar det här året eller de här två åren eller jag vill inte sitta beredskap i flera veckor i sträck eller så. Jag vill sitta några dagar för jag vill hämta och lämna på dagis helt enkelt.”
Enligt ovan har världen förändrats och piloternas partners har förmodligen arbeten de vill satsa på likaväl som piloterna. Som en modern familj, där man bör dela på föräldraledighet, hämtning och lämning på förskola/skola eller vård av barn, blir det konflikt mellan att arbeta borta långa perioder och ha en oregelbunden arbetstid.
”FM är en del och mitt arbete är värt väldigt mycket för mig men sätter man det i perspektiv till privatlivet så vet jag inte om eller hur många chanser eller hur mycket tid som FM skulle få. För om det i slutändan står mellan att ”nej, vi skiljer oss” eller att jag ska fortsätta på min tjänst i Uppsala då hade jag nog sökt mig någon annanstans med 99 % säkerhet.”
Stridspiloterna finner anledning att tveka i sin anställning om de blir omplacerade till annan ort om de måste välja mellan arbete eller familj.
3.4.2 Post division
De flesta faktorer som får stridspiloterna att stanna i Försvarsmakten är kopplade till livet på stridsflygdivisionen. Men vad händer när de inte får eller inte kan stanna kvar på divisionen?
Att inte få tillhöra divisionen och vara utanför skapar en ovisshet. Rädslan för vad som ska hända vid en omplacering är överhängande. Känslan av att inte få flyga mer. Har man identifierat sig själv som en stridspilot på en division och sen är man inte det skapar inre konflikter. Pensionsåldern har ökat från 55år vilket kan påverka i negativ riktning så att piloterna kan komma att sluta tidigare.
”Att vara på en stridsflygdivision det är som att spela i landslaget, så är det bara.
Och när den tiden på division är slut kommer man in i ett vakuum, för mig är det ett vakuum för jag vet inte vad det innebär att vara på andra sidan du kan bli kanske enhetschef alltså lokal flygchef här eller ställföreträdande enhetschef då kommer du ändå vara med som sportchef i det laget. Det kommer vara gött men sen andra tjänster någon annanstans det är ju ett vakuum och som svar på frågan, det är ju att när jag sätts på en annan tjänst, vad den tjänsten innebär vet jag inte och det skulle kunna vara en sak som får mig att sluta till en annan tjänst.”
Tanken på att lämna divisionen är inte angenäm. Allt det positiva med att vara en unik resurs försvinner och det finns en osäkerhet i vad som händer efter de lämnat.
”Så att det inte var det som gjorde att jag mådde dåligt, att jag inte var på just alltså att jag inte fick flyga utan det var att jag inte fick vara med i gänget längre.”
Det finns en rädsla för att förlora den goda gemenskapen som finns på stridsflygdivisionen.
De vill inte känna sig utanför och förlora känslan av att känna sig som spetsen eller inte vara del i en verksamhet som är unik.
”Det är nog många faktorer. Det händer konstiga saker, folk blir behandlade konstigt enligt min uppfattning. Då kan jag börja fundera. Det kan ju handla om lön eller ha med ersättningar eller med arbetstid eller någon konstig kommendering och sådana saker. Det kan absolut få mig att fundera. Kommenderingar kan väl vara en sådan sak som jag skulle tycka var lite tungt och av den anledningen skulle jag nog börja fundera också. Nu har vi haft några som har blivit kommenderade här i närtid och då funderar man ju, absolut. Hur skulle det påverka mig om jag blir kommenderad någonstans, dit jag inte vill. Det gör väl att man funderar.”
Personal har tidigare blivit kommenderad till annan ort och verksamhet vilket gör att de börjar fundera över hur det skulle kännas och om de själva blir utsatta för samma behandling. Ska de stanna kvar i Försvaret eller ska de bädda för sig själva på annat sätt?
”Jag skulle aldrig kunna ta en tillsvidaretjänst i Stockholm, det är helt otänkbart.
Skulle de ge mig det utan pendling skulle jag vara tvungen att säga upp mig. Det skulle aldrig gå.”
En omplacering utan möjligheter att ta sig hem på ett smidigt vis går inte att acceptera.
”Vaffan är det här liksom”, det blir ett klimat vissa gånger som inte är så kul att vara i. Ärligt talat så vet jag inte vad jag skulle göra om jag slutade men jag har funderat
”vad är det här och vad håller Försvarsmakten på med” många gånger, känns det som tyvärr. Men det är först på senare år.”
”Vart är Försvarsmakten på väg?” är en fråga som kommit upp flera gånger och skapar en osäkerhet runt framtiden, hur ser den ut?
”För ett år sedan så skrev jag upp mig på ett tekniskt basår bara för att öppna upp och ge mig möjligheten att börja plugga om jag känner att jag vill göra det i framtiden. Så jag har inte stått här och nu och tänkt att ”nej men nu känner jag att jag vill byta” men däremot har jag ju breddat mina möjligheter för framtiden.”
Flera piloter har kollat på vad som finns inom den civila sektorn och en del har börjat bädda för att ha möjlighet att lämna om situationen i Försvarsmakten blir för dålig att det inte går att vara kvar.
”Det finns många som tidigare har kommit till den punkten då de är 45-50 år och då vet dom att gör jag några år till, antingen här eller på någon annan tjänst i nära anslutning, då kommer jag att gå i pension. Det är inte värt att börja om. Men om man har 20 år kvar av sin karriär då är det en väldigt stor uppoffring att stanna kvar så.”
”De har redan försämrat våra villkor så pass mycket som dom har men det påverkar ju också det faktumet att man har en väg ut om vi ska pensionera oss vid 67 då kanske man känner att om jag vill börja en ny karriär då måste jag börja plugga någon gång för att hinna med alla steg och är man då 40-45 år och känner att nu är det inte långt
Forselius & Runds
kvar av sin flygkarriär då kanske man börjar kolla på utbildningar bara för att ge sig möjligheten att göra en ordentlig karriär utanför FM också.”
Pensionsåldern är en av de mest nämnda orsakerna till varför stridspiloterna tvekar i sin anställning. Att pensionsåldern 55 år är borta kan innebära konsekvenser på hur länge piloterna kommer stanna i yrket. Istället för att vara kvar till 55 år ser det mer ut som att de lämnar tidigare. För att ha möjlighet att skapa en karriär efter och utanför Försvarsmakten kan de lämna så tidigt som vid 40-45 års ålder.
Omplacering, att bli tvingad att flytta med sin familj eller leva under pendlingsförhållanden skrämmer de flesta piloterna. Det finns även en ovisshet som är skrämmande, vad finns utanför divisionen och hur kommer det kännas att lämna. Försvarsmakten som arbetsgivare skapar en oro inför framtiden avseende brist på långsiktig planering och förändrade anställningsvillkor.
3.4.3 Stagnation
Med stagnation menar vi att utvecklingen inte går tillräckligt fort eller saknas. Med utveckling menar vi både personlig utveckling och förbandsutveckling. Det kan vara att man kan ha nått sitt mål och har svårt att se nästa steg, det finns ingen tydlig målbild. Förbandet kan ha stannat upp i sin utveckling på grund av resursbrist i form av materiell eller personalbrist. Det kan även vara resursbrist i form av ekonomiska medel för den enskilda, dålig löneutveckling helt enkelt.
”Sen får man ju se hur länge jag stannar men så länge jag känner att det finns någonting för mig att göra, någonting som jag vill uppnå då kommer jag att stanna kvar.”
”Jag hoppas ju att jag kan hitta något annat [med ”något annat” menas utveckling som drivkraft] men just nu så är den största drivkraften att jag utvecklas. Och jag tror att det är nog svårt att känna att nu känner jag mening med arbetet om jag inte utvecklas. Om man gör liksom samma dag, dag ut och dag in så tror jag inte att man inte blir så stimulerad att gå till jobbet då och det var väl en utav anledningarna som gjorde att jag inte jobbade med det jag gjorde tidigare.”
Personlig utveckling och att sträva framåt är en stor drivkraft men nackdelen med att rekrytera drivna individer som eftersträvar konstant utveckling är när de inte känner att de blir bättre längre. Det blir svårare att behålla dem.
”Men jag ser att om vi bara ska utbilda nya personer, nu har vi tre nya killar som har kommit in och sökt och de ska bli tuffa stridspiloter och så får de reda på att så fort de är klara ska de utbilda fler och så ska de utbilda fler och så ska de utbilda fler och så ska dom inte göra något annat än att utbilda. Då tar man väck deras självkänsla i flygningen att dom ska få göra något faktiskt. Så då tror jag inte dom stannar […]”
Utbildning är en viktig del inom flygyrket i Försvarsmakten fast när divisionen bara grundutbildar blir de nya piloterna bättre men divisionen står och stampar. Det behövs både spets och bredd för att förbandet ska fungera optimalt.
”Mellan där någonstans, man är klar med sitt men man har inte riktigt påbörjat det här gemensamma det som drar divisionen eller hjälper till att dra divisionen. Där någonstans tror jag att ganska så många funderar att på nu har man gått i mål jag har gjort allting man är färdig vad är nästa steg man inte riktigt såg det framför sig. Då
hade jag en liten sån: är det här vad jag ska hålla på med? Det tror jag lite har att göra med att man inte såg framför sig en utveckling. Man såg en stagnerande utvecklingskurva. För utvecklingskurvan jag hade fram till dess hade varit mycket brant. På ett bra sätt då.”
Under grundutbildningen finns det ett tydligt mål hela tiden, bli en insatsberedd stridspilot.
Det finns tydliga steg man kan bocka av fram mot målet men när det är uppfyllt är målbilden inte längre lika tydlig och det kan kännas frustrerande. Ser inte stridspiloterna en tydlig målbild med sig själva eller förbandet börjar de snegla på andra verksamheter.
”Det finns ju få arbetsgivare som har så dålig framförhållning eller som organisation tar hand om sina anställda som Försvarsmakten gör. För det är ju under all kritik att man med en veckas varsel blir tillsagd att du ska till Flygskolan i ett år eller du ska göra det här och det här. På så sätt är ju Försvarsmakten jättedålig för man säger ju att personalen är den viktigaste resursen samtidigt som man väljer att inte investera i dom och inte göra det man kan för att de ska stanna.”
En tydlig målbild från högre ledning skulle minska irritationen avsevärt. Speciellt avseende personalplanering och den kortsiktighet som finns. Flera piloter har med kort varsel blivit kommenderade till annan verksamhetsort vilket påverkar inställningen till Försvarsmakten negativt. En långsiktig plan med tydlig målbild skulle vara önskvärd.
”Du tjänar ju mer på att köra tunnelbana än att flyga stridsflygplan. Då kommer dom att försvinna också.”
”Jag tycker det känns konstigt att andra statsanställda piloter tjänar tjugo trettio tusen mer än oss. Det är sådana grejor som inte taktar.”
Lönen för piloter anses ha stagnerat rejält de senaste åren. De anser att den inte är rättvis i förhållande till andra statsanställda piloters lön utanför Försvarsmakten samt att löneutvecklingskurvan planat ut. De anser att om man genomför ett så pass kvalificerat arbete ska lönen matcha komplexiteten.
”Jag gillar inte tendensen, jag tycker vi urholkar hela systemet nu. Det är min personliga, jag tycker att… vi pratar om att vi är för lite folk, vi ska undersöka om vi kan utbilda fler och för min del kanske det inte spelar någon roll jag kanske skulle luta mig tillbaka och vara nöjd och bara cykla till jobbet och vara kvar här, jag får gå i pension om de nu behåller den.”
”Det känns som att det är för att vi är lite folk men jag vet inte om det är svaret eftersom FTL57 kan ju alltid planera så att man inte gör så himla mycket varje dag samtidigt har vi ett krav på oss att vi ska göra ett visst antal timmar varje år.”
Åsikten är att det finns för lite personal på divisionerna och att det finns en obalans mellan resurs, i form av personal, och verksamhet, i form av flygtidsproduktion och uppgifter).
57 FTL = Flygtjänstledare. Verksamhetsplanerande befattning, leder den dagliga verksamheten.
Forselius & Runds