Får enbart göras genom lag

Den första förutsättningen för att införandet av zonförbud skulle vara konventionsenlig är att det görs genom lag, vilket ger uttryck för legalitetsprincipen. Kravet på lagstöd för att en rättighetsbegränsning ska anses vara konventionsenlig framgår uttryckligen av flera av konventionens artiklar. Åhman menar att detta krav inte är formellt till skillnad från legalitetsprincipen i RF men att det måste finnas stöd i medlemsstaternas inhemska rätt för åtgärden, exempelvis genom etablerad rättspraxis eller någon form av föreskrifter.¹⁴⁸ Legalitetsprincipen innebär alltså, i konventionsrättslig kontext, snarare ett föreskrifts-krav.149 I konventionsrättslig praxis har förutsättningarna för sådant lagstöd preciserats. I fallet Sunday Times mot Storbritannien fastslås att en lag måste vara tillfreds-ställande lättillgänglig för att medborgaren ska kunna ha en tillräcklig indikation av vilka rättsliga regler som är tillämpliga i ett visst fall. I fallet konstaterades vidare att en lag måste vara formulerad med tillräcklig precision för att individen, vid behov tillsammans med lämpliga råd, ska kunna förutse vilka konsekvenser som ett beteende eller en åtgärd kan medföra och utifrån det ha möjlighet att reglera sitt beteende.¹⁵⁰

Lagen ska alltså uppfylla tre kriterier: vara tillgänglig för allmänheten, vara tillräckligt tydlig och möjliggöra rimlig förutsebarhet för individen. Enligt Åhman syftar det

sist-148 Åhman 2019, s. 91.

149 A. st.

nämnda kriteriet till att hindra godtycklig maktutövning men förhindrar dock inte sköns-mässiga värderingar, även om dessa bedömningar måste göras inom tillräckligt tydliga ramar från den enskilde personens perspektiv.151

De motioner som Moderaterna har lagt fram sedan 2017 har syftat till att lagstifta om zonförbud. En lag är en av riksdagen utfärdad föreskrift som publiceras och är tillgänglig för allmänheten, och därigenom skulle den första delen av legalitetsprincipen vara upp-fylld.

Det andra kriteriet är att lagen ska vara tillräckligt tydlig. Ett problem avseende förslagets formulering som kan belysas är om zonerna i fråga ska vara förutbestämda utifrån deras tendens att utsättas för oönskat beteende, eller utformas utifrån den specifika situationen. Alltså, om zonerna kan vara ”torget”, ”centralstationen”, ”gränden” eller om förbudet skräddarsys beroende på personen i fråga och dess beteende. Moderaterna har inte förtydligat om Polismyndigheten i samband med ett införande av zonförbud behöver dela upp städer och samhällen i zoner som personer kan förbjudas att tillträda. I detta avseende kan inte lagförslaget anses vara tillräckligt tydligt.

Det framgår av Moderaternas förslag att zonförbudet kan beslutas gentemot den som är kriminell eller har uppvisat ett särskilt otrygghetsskapande beteende.152 Moderaternas förslag riktar sig således mot individer som ägnar sig åt oönskade, men inte enbart kriminaliserade, beteenden.

Något som behöver utvecklas ytterligare är vem som är att klassa som kriminell och om begreppet inkluderar personer som har sonat sitt straff men som ändå i samhällets ögon är att betrakta som kriminella. En kriminell person definieras enligt National-encyklopedin som någon som vanemässigt begår brott, vilket troligtvis överensstämmer med gemene mans tolkning av begreppet.153 För att kunna konstatera att någon är kriminell borde en förutsättning vara att denne har blivit dömd för brott, i enlighet med oskuldspresumtionen som innebär att en person som är anklagad för ett brott ska betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats.154 Zonförbudet kan således uppfattas som en straffrättslig åtgärd, vilket inte är upp till polisen att utfärda.

151 Åhman 2016, s. 474.

152 Motion 2017/18:1751 samt Moderaternas promemoria.

153 NE ”kriminell”.

Även begreppet ”särskilt otrygghetsskapande beteende” väcker en del frågetecken. Detta rekvisit är i min mening för vagt. Vad är egentligen ett särskilt otrygghetsskapande beteende? I motionen från 2018 framgår att det skulle omfatta personer som medvetet skrämmer eller trakasserar förbipasserande.155 Det kan vara svårt för individen att själv veta om denne gör något som andra uppfattar som medvetet och särskilt otrygghets-skapande eftersom denna bedömning riskerar att bli subjektiv. Det finns säkerligen väldigt många uppfattningar om vad ett sådant beteende skulle kunna utgöra. Man skulle kunna argumentera för att en blick från en främling eller frasen ”Ta hand om dig” med en viss ton skulle kunna uppfattas som hotfullt och otrygghetsskapande. För personer som är uppvuxna och har bott hela livet i en stad utan utlandsfödda invånare kan en viss religion eller ursprung utgöra ett sådant beteende eftersom det som är främmande kan uppfattas som skrämmande. För en ensam kvinna kan en man som promenerar nära inpå under en längre sträcka utgöra ett särskilt otrygghetsskapande beteende. Begreppet ”särskilt otrygghetsskapande beteende” öppnar upp för subjektiva och skönsmässiga bedömningar som kan leda till diskriminering och godtyckligt utfärdade zonförbud som skiljer sig åt beroende på vilken polis som uppmärksammar beteendet.

Sammanfattningsvis anser jag att lagförslaget inte är tillräckligt tydligt, utan det krävs förtydliganden av vem som kan betraktas som kriminell och vad som utgör ett särskilt otrygghetsskapande beteende.

Enligt det tredje kriteriet behöver föreskriften erbjuda rimlig förutsebarhet, alltså att individen ska utröna vilka konsekvenser dennes beteende skulle kunna få. Även om Moderaternas förslag om zonförbud utelämnar en del detaljer borde det anses uppfylla kravet på förutsebarhet till viss del. Polisen ska kunna meddela enskilda personer förbud att färdas fram och tillbaka eller uppehålla sig på en specifik offentlig plats inom en radie om 500 till 1 000 meter från den plats där det särskilt otrygghetsskapande beteendet har ägt rum. Förbudet ska kunna meddelas för en bestämd period och högst i tre månader, men ska sedan kunna förlängas med ytterligare högst tre månader. Beslutet ska kunna överklagas till domstol och överträdelse av zonförbudet ska vara straffbelagt och kunna leda till fängelse. I denna del anser jag att bestämmelsen kan erbjuda den enskilde personen förutsebarhet om begreppen som tidigare har diskuterats förtydligas så att individen vet vilket beteende som kan föranleda dessa konsekvenser.

För att lagförslaget ska kunna bli aktuellt måste det förtydligas huruvida förbudet avser i förväg bestämda zoner och vilket beteende som omfattas av bestämmelsen definieras. Det räcker inte med ”kriminell” eller ”särskilt otrygghetsskapande beteende” eftersom dessa begrepp är för vaga och subjektiva och riskerar att föranleda skönsmässiga bedömningar. Om dessa delar skulle förtydligas skulle lagförslaget om zonförbud anses uppfylla författningskravet i EKMR TP 4.2, men inte som det är formulerat i de nuvarande förslagen.