Att jag vid flera tillfällen haft möjlighet att fråga ungdomarna om vad de lyssnar på för musik har gett en inblick i hur de kontinuerligt packar om och förändrar innehållet i sina smakportföljer. När jag i årskurs åtta frågar ungdomarna vad de lyssnar på för musik har i princip alla killar som i sjuan gillade Rage Against the Machine slutat att lyssna på deras musik. Några av dem föredrar då istället äldre hårdrocksband som Kiss, Judas Priest, Iron Maiden och liknande.
Åsa: Vad lyssnar du på just nu?
Kristoffer: Hårdrock.
Åsa: Kan du ge något exempel?
Kristoffer: Judas Priest, kanske Quiet Riot, och sådant. Inte så mycket Iron Maiden, lite kanske. Fast det är mycket Jimi Hendrix också.
Åsa: Om du jämför den musik du lyssnar på nu med förra året?
Kristoffer: Ja, jag har helt förändrats där, för den musiken, jag tycker inte alls att den är bra.
Åsa: Och förra året var det mer?
Kristoffer: Punk, skejtigt punk, så snabbt alltså.
Åsa: Vad kommer sig det då att det har växlat tror du?
Kristoffer: Ingen aning, det liksom bara blir så.
Åsa: Kan du peka på någon speciell tidpunkt när du bytte smak?
Kristoffer: Det var nog när jag började spela elgitarr (intervju åk 8).
Även om Rage Against the Machine rent genremässigt ligger nära de band som Kristoffer föredrar i årskurs åtta, finns det tydliga musikstilistiska skillnader. Medan den äldre hårdrocken är mer melodiös och harmoniskt mindre varierad än Rage Against the Machines musik karaktäriseras den senare också av att den har inslag av funk, rap och hiphop.
Varken Kristoffer eller någon av de andra killarna kan vid den tidpunkten säga något om varför de slutat lyssna på Rage Against the Machines musik och nu istället föredrar band som Kiss och Judas Priest. En orsak till deras förändrade musiksmak kan vara att de slutat åka skateboard och därmed inte längre identifierar sig med den lokala skateboardkulturen där den musiken utgör en gemensam referenspunkt.
Ett annat skäl till denna smakförskjutning kan vara att musik av Kiss och Judas Priest uppfattas som enklare att spela själva. Det förefaller finnas en koppling mellan vad medlemmarna i rockbanden spelar i replokalen och vad de lyssnar på hemma. I sjuan då många lyssnar Rage Against the Machine försöker en del också att spela gruppens låtar.
Jonatan: …vi började på ”Know your enemy” med Rage Against the Machine.
Den är väldigt svår. Vi klarade inte ens introt, men vi fortsätter (intervju åk 7).
Rockbanden kan också tänkas fungera som ett slags socialt provrum där man gemen-samt kommer fram till vilken musik man anser är bra respektive dålig (Drotner 2006:12).
Nya favoriter
I intervjuerna i sjuan och åttan uppfattar jag inte någon motsättning mellan att en och samma person säger sig tycka om både hårdrock och punk. Mitt intryck då är att många av de killar som åker skateboard och spelar i rockband lyssnar på just både och. I fokusgruppintervjuerna i årskurs nio ser det däremot ut som om smak för den ena genren innebär avsmak för den andra. De som då uttrycker sig positivt om Sex Pistolslåten ”Anarchy in the U K” intar en distanserad hållning gentemot hårdrocksgruppen Judas Priest låt ”Breaking the law” och tvärtom. I gruppen där Kristoffer ingår tillsammans med Per, Jonatan, Max och Daniel framförs mestadels positiva synpunkter om ”Breaking the law”.
Åsa: Vad säger Per?
Per: Det var skitbra.
Åsa: [skratt]
Per: Det är ju det.
Åsa: Kan ni säga vad det är som gör det här bra?
Jonatan: Det är ju egentligen en av deras sämre låtar. Men den är mest känd av någon anledning.
Åsa: Vad gör den till en av de sämre?
Kristoffer: Det är typ samma hela tiden.
Jonatan: Men det måste inte vara något negativt egentligen.
Kristoffer: Nä, nä.
Jonatan: Den är lite för enkel.
Åsa: Säg en låt av dem som är bra.
Jonatan: Jag vet inte det finns många. ”Hell bent for leather”
Daniel: Den är jäkligt bra.
Kristoffer: ”Electric eye”
Åsa: Så vi har några Judas Priestfreaks här?
Kristoffer: Nej, alltså bara några låtar så.
Åsa: Vad skulle du säga om den här Kristoffer?
Kristoffer: Jag gillar inte låten så mycket men jag gillar andra Judas Priestlåtar.
Max: Den fastnar lätt på huvudet (intervju åk 9 grupp 1).
I gruppen där Johan, Sebastian, Robin ingår tillsammans med Adam går mening-arna däremot isär. Medan Johan och Robin tar avstånd från låten hävdar Sebastian att det är bra musik.
Johan: Öh, det är inte så musikaliskt det här heller. Det är typ tre ackord i hela låten.
Sebastian: Det är bra.
Robin: Det är djävla skitmusik det där.
Åsa: Djävla skitmusik säger du, varför då?
Robin: Det är så fjantigt. I musikvideon till den här låten. De går runt och tror de är jättehäftiga. Massa läderbyxor.
Sebastian: Men det är ju det som är coolt.
Robin: Så typ rånar de banker.
Åsa: Är det musikvideon som är dålig?
Robin: Nej, men de är så djävla dåliga.
Åsa: Sebastian, försvara det här.
Sebastian: De är bra, det är bara så.
Åsa: Men vad är det som är bra?
Sebastian: Jag vet inte, men de är bara bra.
Åsa: Hur Robin skulle du beskriva detta för någon som kommer in genom dörren här?
Robin: Pudelrockare som försökt vara häftiga. Som överskridit sin gräns för vad man får sjunga. Fan, det är ju kasst (intervju åk 9 grupp 5).
Det är inte alltid enkelt att säga vad som gör ett stycke musik bra eller dåligt, eller varför man tycker om eller ogillar det (jfr Lilliestam 2006:214). Det förefaller dock
vara enklare att beskriva varför man uppfattar en låt som dålig än att motivera vad man anser vara bra med den.
De närmast diametralt motsatta ståndpunkter som förs fram beträffande låten
”Breaking the law” i Robins, Johans, Adams och Sebastians grupp kan komma sig av att de ingår i olika kamratkonstellationer på fritiden. Min ambition när jag pla-nerade de här intervjuerna var att i möjligaste mån placera personer som umgicks på fritiden i samma grupp. Av praktiska skäl stuvades grupperna ibland om, det kunde ske om någon var sjuk eller av annan anledning inte kunde medverka vid det planerade tillfället. Det innebar att ett par av grupperna kom att bestå av personer som uttryckte smak för helt olika sorters musik. En positiv effekt av det var att diskussionerna kring låtarna blev livligare än i de smakhomogena grupperna och att det fördes fram fler argument kring varför musikstyckena jag spelade uppfattades som ”skitbra” eller som ”skitmusik”.
Lika dålig som Johan och Robin vill framhålla att Judas Priest musik är, lika tydligt distanserar sig Jonatan, Per och Daniel från låten ”Anarchy in the U K”.
Per: Det är ju töntigt. Det låter töntigt.
Åsa: Och vad säger Jonatan?
Jonatan: Nej, jag gillar inte sådan punk.
Åsa: Inte sådan punk, betyder det att du...
Jonatan: Nej, jag gillar inte punk överhuvudtaget.
Åsa: Du då Daniel?
Daniel: Nej, skitmusik.
Kristoffer: Jag hade en sådan period när jag lyssnade på sådan musik typ när jag skejtade och sådant. Då gillade jag ju det men nu har jag lämnat allt som heter punk bakom mig.
Åsa: Den här punkperioden var den kopplad till att du åkte skateboard?
Kristoffer: Ja, jag spelade i band och typ sådana grejer (intervju åk 9 grupp 1).
Johan, Sebastian och Robin intar en mer positiv hållning gentemot låten. Adam, som på fritiden oftare umgås med Jonatan och Daniel, hävdar å sin sida att det är dålig musik.
Johan: [skratt] Ja, det är okay.
Sebastian: Bättre än den Bob Marleylåten vi hörde innan.
Robin: Lite uttjatad, faktiskt.
Johan: Men Robin det är ju punk.
Robin: Ja, förlåt.
[skratt]
Adam: Omusikaliskt på något sätt.
Åsa: Vad är det Adam som gör att du uppfattar det som omusikaliskt?
Adam: Det är inte jätteavancerat, men jag vet inte.
Robin: Det skall ju inte vara fint, men man måste vara punkare för att gilla sådant här.
Åsa: Hur menar du då Robin när du säger att det skall inte vara fint?
Robin: Nej, men det är typ progg, eller de för fram ett budskap. De är anarkister som gör musik, men det är okej ändå. Det behöver inte vara fint för att det ska vara bra (intervju åk 9 grupp 5).
Killarna som figurerar i citaten ovan spelar alla i rockband med olika musikaliska profiler. Medan Jonatan, Adam och Daniel spelar hårdrock, utövar Sebastian och Kristoffer en blandning av punk och hårdrock. Johan och Robin spelar i sin tur i ett Oi-punkband tillsammans med ett par kamrater som de umgås med på fritiden.
Att det är just de här killarna som tydligast positionerar sig för eller emot ”Anarchy in the U K” och ”Breaking the law” kan ses som att musik både kan fungera som ett medel för att skapa sammanhållning inom en social grupp och för att utmärka sig gentemot andra sociala grupperingar.