Den personliga stil som Mikaela skapar i sjuan är inte alls lika framträdande i åt-tan. Då syns hon oftare i jeans och enfärgad luvtröja och den hårda makeupen är utbytt mot en mer diskret. Håret är inte längre svartfärgat utan har fått behålla sin naturliga mörkbruna färg. Jag blir nyfiken på om den här stilmässiga förändringen också inneburit att hennes musiksmak förändrats eller om hon fortfarande lyssnar på samma musik som hon gjorde ett år tidigare.
Åsa: Förra året berättade du att den musik du lyssnade på var kopplad till att du nyligen hade bytt stil. Att du i sjuan växlade från Britney Spears till annan musik.
Hur ser du på det idag?
Mikaela: Jag lyssnar typ på samma musik, det är bara att nu så klär jag mig inte så där eller sminkar mig inte så där. Det kan jag göra ibland, men då var det liksom varje dag att man såg ut på ett visst sätt.
Åsa: Och varför gör du inte det nu?
Mikaela: Ärligt talat så orkar jag inte. Med det jobbet, att lägga på allt det smin-ket på morgonen [skratt]. (…) Fast jag lyssnar på samma musik ibland. När jag
skall göra något speciellt och typ få en kick så kan jag klä mig och sminka mig lika mycket som jag gjorde då. Men det händer inte lika ofta.
Åsa: Du sa också att ditt stilbyte förra sommaren hängde samman med att du började umgås med nya kompisar. Umgås du med samma personer idag?
Mikaela: Nej, det gör jag inte, eller inte alls lika mycket som jag gjorde då.
Nu har jag nya vänner som är lite äldre. Ja, det kan säkert bero på att de som jag umgås med nu, är liksom 17, 18, och att de inte klär sig så eller lyssnar på samma musik.
Åsa: Så vad lyssnar de på för musik?
Mikaela: Några lyssnar på hiphop, en är rappare, och några lyssnar på Edguy och Iron Maiden. Så att det är blandat där (intervju åk 8).
Mikaelas utseendemässiga förändringar förefaller inte hänga samman med att hon utvecklat smak för annan musik än tidigare. Att hon i åttan väljer en mer alldaglig look kan bero på att hon då är mer trygg i sin personliga stil och att det inte är lika viktigt för henne att manifestera och uttrycka den genom kläder, makeup och frisyr som i sjuan. Det kan också, som hon själv beskriver, hänga samman med att hon umgås med andra kamrater än i sjuan, och att hon tagit intryck av hur de är klädda. Att hennes musiksmak inte påverkats i samma utsträckning kan komma sig av att en bred eller blandad musiksmak betraktas som något positivt i den nya kamratgrupp hon ingår i.
Individualitetsnormen till trots används musik och musiksmak ofta för att skapa grupptillhörighet och visa på samhörighet. I sjuan uppger till exempel merparten av klassens killar att de lyssnar på musik av Rage Against the Machine.
Åsa: Vad lyssnar du på för musik?
Robin: Lite punk och sådant.
Åsa: Har du någon speciell favorit?
Robin: Ja, Rage Against the Machine är ganska bra (intervju åk 7).
På websiten allmusic0 beskrivs Rage Against the Machines musik visserligen som
”industrirock med funkinslag” men många tar precis som Robin gruppen som exempel på punkmusik de tycker om. Jag frågar hur det kom sig att de började lyssna på sådan musik.
Patrik: Ja, de som skejtade lyssnade på sådant, så då hörde jag det och så tyckte jag det var bra (intervju åk 7).
9 Edguy är ett tyskt heavy metalband.
10 Allmusic är en nätbaserad musikguide med möjlighet att söka information om grupper/artister samt vilka låtar och skivor de spelat in. För varje band och artist som förekommer finns en stil- och genrebeskrivning som jag tar som utgångspunkt i diskussionerna här.
Likt närmare hälften av klassens 16 killar börjar Patrik att åka skateboard i årskurs sju. Förutom Rage Against the Machine och Sex Pistols nämner killarna också band som Ramones, Millencolin och P. O. D. som exempel på artister vars musik de lyssnar på och tycker om. Det förefaller som om skateboardåkande för de här individerna är mer än bara en sportaktivitet, att det ingår i ett livsstilspaket bestå-ende av musik, kläder och frisyrer samt sätt att gå och röra sig på.
För att ta reda på mer om skateboardåkandets betydelse för formandet av musik-smak valde jag att besöka skateboardhallen en eftermiddag i årskurs åtta. I sam-band med det fick jag möjlighet att ställa frågor till Birgitta, en av eldsjälarna och initiativtagarna till den förening som driver skateboardhallen. Genom sina söner och sitt engagemang i föreningen har hon följt skateboardkulturen i området sedan hallen öppnade i mitten av 1990-talet. Birgitta bekräftar Patriks och de andra killarnas uppgifter om att musiken som förekommer i skateboardkretsar utgörs av en blandning av brittisk 70-talspunk som till exempel Sex Pistols, amerikansk punkrock typ Ramones och av hårdrock. Att 70-talsmusiken har så stark ställning tror hon delvis hänger samman med att många äldre åkare, personer som åkte skateboard i samband med den första skateboardvågen, nu kommer till hallen med sina egna barn. Hårdrockens popularitet kopplar hon samman med att en grupp lite äldre ungdomar som gjort egna filmer som visats i skateboardhallen inspirerat de yngre åkarna. Influenserna från hårdrocken visar sig bland annat i att byxmodet blivit snävare. Under 1990-talet, när skatekulturen var inspirerad av hiphop, var det vanligare att åkarna var klädda i stora säckiga byxor. Andra typiska skateplagg då var collegetröja och munkjacka, plagg som vid tiden för studien fortfarande är vanligt förekommande, både bland dem som åkte skateboard och de som inte gjorde det.
Skateboardåkarnas musiksmak kan ses som en effekt av deras medlemskap i skate-boardkulturen, och att de genom deltagande i den övertar såväl musik och andra stilsymboler som tankar och värderingar. Ett annat sätt att se det är att ungdomarna genom sitt deltagande i skatekulturen bidrar till att skapa och upprätthålla dess gemensamma värden. Ruth Illman och Peter Nynäs (2005) skriver:
De sammanhang vi lever i formar oss till de människor vi är: hur vi känner, tänker och handlar beror på vår familjetillhörighet, utbildning, socialklass, kön och nationalitet etc. (…) I lika hög grad som vi agerar och tänker enligt givna mönster gör vi även personliga bruk av de samhälleligt delade, kulturella elementen och de identiteter som omger oss. Vi omtolkar och nyskapar dem, och i denna process skapas utrymme för identifikation och gemenskap enligt flera mönster, även så att kulturgränser överskrids (ibid. 36f).
11 Samtalet med Birgitta äger rum i september 2003 i skateboardhallen, det vill säga vid den tidpunkt då jag särskilt studerade områdets utbud av fritidsaktiviteter med någon form av musikanknytning.
12 I samband med mitt besök på skateboardhallen pratar jag också med en man i 35-40 årsåldern som
”börjat åka igen”. Han bekräftar att den musik som gällde när han började åka skateboard som ung, var låtar av band som Sex Pistols, The Stooges och Ramones.
Det går som Ruud (1997:11) påpekar inte heller att betrakta alla som lyssnar på en viss typ av musik eller musikalisk genre som en homogen grupp som delar tankar, åsikter och värderingar med varandra. Däremot kan musik fungera som en resurs, något människor kan samlas runt och bygga såväl en personlig som en social och kulturell identitet med. Att musiksmak för de här ungdomarna fungerar som en kraft att förenas kring syns också i hur de umgås tillsammans med musik, som när Mattias och hans kamrater åker spårvagn till skateboardhallen.
Mattias: När vi åker lite tidigt brukar vi stanna på [skivbutiken] och lyssna på musik.
Åsa: Och vilka är vi?
Mattias: Ja, det är mina kompisar.
Åsa: Är det kompisar i klassen?
Mattias: Nej, det är från min gård där jag bor (intervju åk 7).
Genom att lyssna tillsammans och prata om musiken de söker efter i skivbutiken bidrar Mattias och hans kamrater sannolikt både till att upprätthålla den bland skateboardåkarna gemensamma musiksmaken och att föra in nya musikaliska element i form av artister eller musikaliska genrer.
Föräldrar, syskon och vänner som kulturella vägledare
En del socialisationsforskare hävdar att kamraters betydelse när det gäller identitets-skapande uppmärksammats allt för lite (Frønes 1995). Forskning om musik och ungdomar visar snarare på det motsatta, i synnerhet när det gäller identitetsskapande genom rockmusicerande (Fornäs et al. 1988). Kamrater spelar helt klart en mycket viktig roll för formandet av musiksmak, men även syskon och föräldrar påverkar vad ungdomar väljer att lyssna på för musik. Flera av de killar som åker skateboard och spelar i rockband på fritiden har till exempel äldre bröder som inspirerat dem att börja lyssna på samma musik.
Åsa: Din bror vad lyssnar han på? Har ni samma musiksmak?
Jonatan: Ja, han lyssnar väldigt mycket på Rage Against the Machine också.
Han lyssnar på typ sådana som The Hives och sådant (intervju åk 7).
Eftersom ungdomarna också pratar om musik som deras föräldrar lyssnar på och även berättar hur de orienterar sig i deras skivsamlingar, såsom Sofie ovan, bad jag föräldrarna besvara en enkät med frågor om vad de lyssnar på för musik. När jag analyserar och jämför enkätsvaren med hur ungdomarna beskriver sina föräldrars musik ser det ut som att de allra flesta har god koll på vad deras föräldrar lyssnar på. En del säger sig också ha emotionella band till musik de förknippar med familjemedlemmar eller släktingar. Sådana uppmärksammas till exempel när Julia
och Mikaela samtalar om Bob Marleys låt ”Is this love” under den gruppintervju de deltog i i nian.
Julia: Min pappa är helt galen. Han har väl lyssnat på det hela mitt liv och hela hans också.
Åsa: Så du har vuxit upp med reggae?
Julia: Alltid när man är hos pappa, han har inte cd-spelare utan sådan skivspelare, så han har alla sådana bra skivor.
Mikaela: Vi lyssnar alltid på reggae med min släkt i USA. De älskar Bob Marley så jag får minnen från när jag är där. Man sitter alltid där och lyssnar på Bob Marley (intervju åk 9 grupp 4).
Både Julia och Mikaela har genom sina föräldrar och släktingar en lång relation till Bob Marleys musik, och tack vare det har musiken kommit att bli en del i deras musikaliska identitet. Som Ruud (1997:69f) hävdar kan minnen av musik och musikaliska händelser ”…legge grunnlaget for en trygg identitetsutvikling”.