Företagare som för sin huvudsyssla är skyldiga att teckna FöPL- och LFöPL-försäkring är inte skyldiga att betala
arbetslöshetsförsäkringspremie.
Företagare som är skyldig att teckna en FöPL-försäkring
En företagare som är skyldig att teckna en FöPL-försäkring är skyldig att teckna en försäkring enligt lagen om pension för företagare.
Med företagare som är skyldig att teckna en FöPL-försäkring avses en person som utför förvärvsarbete utan att stå i arbetsavtalsförhållande eller i tjänsteförhållande eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande.
Företagaren ska alltså arbeta i sitt företag. I allmänhet räcker företagarens egen anmälan som redogörelse för arbete i företaget.
Enligt lagen om pension för företagare försäkras följande personer:
• yrkesutövare eller näringsidkare
• maka/make eller annan familjemedlem till yrkesutövare eller näringsidkare, som arbetar i företaget utan lön
• bolagsman i öppet bolag
• ansvarig bolagsman i kommanditbolag
• delägare i konsortium, förening eller stiftelse, som är personligen ansvarig för enhetens förbindelser
• en person som arbetar i ledande ställning i ett aktiebolag och som ensam äger över 30 procent eller tillsammans med sina familjmedlemmar äger över 50 procent av aktierna i ett aktiebolag eller det röstetal som aktierna medför (även sambo betraktas som familjemedlem)
• en person som arbetar i ledanden ställning i ett annat samfund och som ensam innehar över 30 procent eller tillsammans med sina
familjemedlemmar innehar over 50 procent av bestämmanderätten.
Vid beräkning av ägarandelen beaktas även indirekt ägande via andra företag eller sammanslutningar, om personen ensam eller tillsammans med sina familjemedlemmar äger över hälften av det andra företaget eller den andra sammanslutningen eller de innehar motsvarande
bestämmanderätt.
För att företagaren ska vara skyldig att teckna en FöPL-försäkring, måste han eller hon bo antingen i Finland eller i ett annat EU- eller EES-land och arbeta som företagare i Finland.
Företagardefinitionen i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare har utvidgats genom en lagändring som trädde i kraft 1.1.2011. Enligt den utvidgade företagardefinitionen i lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare blir en del av delägarna FöPL- eller LFöPL-skyldiga företagare, varefter de inte längre är skyldiga att betala arbetslöshetsförsäkringspremie. Lagens ikraftträdelsebestämmelser innehåller emellertid övergångsbestämmelser som när lagen träder i kraft gäller personer som jämställs med
arbetstagare i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om
sjömanspension då de övergår till att omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för företagare eller lagen om pension för
lantbruksföretagare. Detta sker enligt övergångsbestämmelserna beroende på fall senast 1.1.2014. Personer som omfattas av övergångsbestämmelserna är skyldiga att betala
arbetslöshetsförsäkringspremie tills de övergår till att omfattas av tillämpningsområdet för lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare i enlighet med övergångsbestämmelserna.
Huvudsyssla
Den obligatoriska företagarpensionsförsäkringen är tillräcklig för att personen ska anses som företagare enligt lagen om utkomstskydd för
arbetslösa, men enbart på grundval av den obligatoriska försäkringen kan man inte sluta sig till huruvida personen har företagandet som
huvudsyssla.
Bedömningen av om företagarverksamheten ska betraktas som huvudsyssla grundar sig på tidsanvändningen Företagsverksamhet eller eget arbete anses sysselsätta en person på heltid, om den
arbetsinsats som verksamheten kräver är så stor att den hindrar honom eller henne att ta emot heltidsarbete. Företagsverksamheten betraktas som en bisyssla, om man på grundval av tiden i arbete eller annars kan anta att den arbetsinsats som företagsverksamheten kräver är så ringa att den inte utgör något hinder för att ta emot heltidsarbete (se RP 115/2002).
När en person har bedrivit företagsverksamhet vid sidan av ett heltidsarbete en tillräckligt lång tid, är det fråga om ett typiskt fall av företagsverksamhet som bisyssla. Personen har då genom sin tid i arbete bevisat att företagsverksamheten bedrivs som bisyssla. Som tillräckligt lång tid kan för detta syfte betraktas tio månader i heltidsarbete. En annan motsvarande vägande grund för att företagsverksamheten ska kunna betraktas som bisyssla är att personen studerat på heltid vid sidan av företagsverksamheten.
Företagsverksamhetens resultat har ingen direkt betydelse då det gäller att bedöma en persons sysselsättningsgrad, eftersom också en mindre lönsam eller t.o.m. förlustbringande verksamhet kan kräva en så stor arbetsinsats att det inte är möjligt för personen att ta emot heltidsarbete.
Begynnande företagsverksamhet betraktas i regel som huvudsyssla. I vissa fall kan verksamheten dock kräva en så liten arbetsinsats att den kan betraktas som bisyssla vid tillämpning av lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Säsongsbetonad företagsverksamhet
Företagsverksamheten kan också vara säsongsbetonad. Eftersom en säsongsbetonad företagsverksamhet idkas som huvudsyssla endast en del av året, ska arbetslöshetsförsäkringspremier undantagsvis uppbäras, även om personen en del av året är sysselsatt i sin
företagsverksamhet till den grad att det inte är möjligt för honom eller henne att ta emot heltidsarbete.
Enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa anses företagsverksamheten vara säsongsbetonad om det på grund av naturförhållanden i genomsnitt är möjligt att idka den under sammanlagt högst sex månader om året och inkomsten av den säsongsbetonade företagsverksamheten inte tryggar eller är avsedd att trygga försörjningen året om (t.ex. bärodlare,
insjöfiskare). En person som idkar denna typ av företagsverksamhet är undantagsvis berättigad till arbetslöshetsförmåner under den tid
företagsverksamheten på grund av sin säsongsbetonade karaktär inte idkas, om personen uppfyller de övriga förutsättningarna för att få dagpenning.
Huruvida en person som blivit arbetslös ska betraktas som företagare i systemet med utkomstskydd för arbetslösa avgörs av
arbetskraftsmyndigheten. De ovan angivna riktlinjerna baserar sig på en anvisning från arbetsministeriet.
Företagare som är skyldig att teckna en LFöPL-försäkring
Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare (LFöPL) försäkras
självständigt arbetande företagare som idkar jord- och skogsbruk, fiske och renskötsel samt pensionärer som fortsätter sin verksamhet som
lantbruksföretagare. Försäkringen omfattar även företagarens maka/make eller sambo samt företagarnas familjemedlemmar. Försäkringen är
obligatorisk, om försäkringsvillkoren uppfylls.
Övriga personer som är skyldiga att teckna en LFöPL-försäkring
Enligt lagen om pension för lantbruksföretagare försäkras även delägarna i ett dödsbo och personer som idkar lantbruk i form av en sammanslutning.
Dessutom försäkras även understödsmottagare enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Försäkringen är obligatorisk, om
försäkringsvillkoren uppfylls. (Se närmare uppgifter t. ex. www.mela.fi.) Frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring
Frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring befriar inte företagaren från skyldigheten att betala arbetslöshetsförsäkringspremier.
Exempel:
Betalningsskyldigheten gäller personer som är heltidsanställda i företaget i fråga även om han eller hon i annan verksamhet uppger sig vara företagare.
Betalningsskyldigheten gäller inte heller sådana deltidsanställda som i sin egen huvudsyssla är skyldiga att teckna en FöPL- eller LFöPL-försäkring.
Betalningsskyldigheten gäller inte sådan delägare i aktiebolag som arbetar på heltid i sitt bolag och som är skyldig att teckna en egen försäkring. En delägare som tecknat en
FöPL-försäkring kan dock omfattas av den lagstadgade
olycksfallsförsäkringen, om han eller hontill exempel äger över 50 % av aktierna tillsammans med sin sambo.