Våren 1997 tillsattes en Lärarutbildningskommitté (LUK 97). Skäl för att reformera lärarut- bildningen var de förändringar som skett inom utbildningsväsendet med nya läroplaner, kurs- planer, betygssystem och den samordnande organisationen för skola och förskola. Ett annat motiv var den kritik som framkommit i olika utredningar och utvärderingar av lärarutbild- ningarna.330 Lärarutbildningskommitténs förslag som presenterades 1999 låg till grund för ett riksdagsbeslut år 2000. Beslutet innebar en ny lärarutbildning med en gemensam examens- ordning för alla lärarkategorier.331 Utbildningen för förskollärare och fritidspedagoger för- längdes till 140 poäng med samma form och omfattning som utbildning av lärare mot grund- skolans tidigare år. Valfriheten ökade genom att alla blivande lärare skulle ha en gemensam grundkompetens och studenterna sedan fick välja kurser beroende på vilken lärarkategori de skulle utbildas för.
Den nya lärarutbildningen, som alltså inkluderade förskollärare, byggdes upp kring tre huvud- områden. Ett område, det allmänna utbildningsområdet (AUO) innefattade ett gemensamt kunskapsinnehåll som lärande, socialisation, värdegrund och lärarverksamhetens yrkesupp- drag. AUO skulle omfatta 60 poäng, varav minst 10 poäng verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Förutom denna gemensamma kärna omfattade utbildningen dessutom en eller två
inriktningar på 40/60 eller 80 poäng, med ämnen/ ämnesområde som svarade mot den bli-
vande lärarens arbetesområde. För utbildning mot förskola, fritidshem och grundskolans ti- diga år gällde en inriktning om 40 poäng. Minst 10 poäng av varje inriktning skulle vara verk- samhetsförlagd. Det tredje området, specialisering, om 20-40 poäng, gav möjligheter till för- djupning, breddning eller komplement av tidigare studier. Utbildningen omfattade slutligen ett examensarbete om 10 poäng.
Den verksamhetsförlagda delen förkortades jämfört med tidigare och kom nu att omfatta ungefär en sjundedel av utbildningen. Den nya utbildningen startade hösten 2001, med ny examensordning, nya kursplaner och nytt betygssystem.332 Övergripande mål för en lärar- examen var att studenten skulle ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att förverk-
liga förskolans, skolans eller fritidshemmets mål och medverka i utvecklingen av verksam-
329
Gran Bertil (1997) Lärarutbildning för samhällets förskola och grundskola. Slutsatser från några utvärderingar. Och Några principiella frågeställningar i lärarutbildningen. Bakgrund och diskussion som underlag för Lärarförbundets ställningstaganden inför en ny utredning om lärarutbildningen
330
heten enligt gällande föreskrifter och riktlinjer.333 Förutom de allmänna mål som gällde all högskolutbildning och det övergripande målet specificerades ytterligare nio delmål. Till det lades 2004 ett specifikt mål för lärarexamen med inriktning mot förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år, att studenten skulle ha fördjupad kunskap i läs- och skrivinlärning och i grundläggande matematikinlärning.
Högskoleverket kunde tidigt efter inrättandet av det nya lärarprogrammets förespå en kom- mande stor brist på utbildade förskollärare. Lärarutbildningen var i obalans med arbetsmark- nadens behov av förskollärare. I regeringens budgetproposition 2004 uppmanades landets lä- rosäten att utbilda fler lärare för arbete i förskolan.334
Lärartidningen menade att förslaget till förnyad lärarutbildning 2000 tog ett samlat grepp på lärarutbildningarna och den därtill knutna forskningen.335 Lärarförbundet ställde sig mycket positivt till förslaget i sitt remissvar och pekade särskilt på förtjänsterna med den gemensam- ma basen för alla lärare, det allmänna utbildningsområdet.336 Att utbildningen för dem som tog en barn- och ungdomsexamen skulle förlängas var helt i linje med Lärarförbundets upp- fattning. Förbundet menade att denna nya lärarexamen skulle ge en samsyn på barn, ungdo- mars lärande och socialisation. Även att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen blev en integrerad del av utbildningen och att skolans lärare som medverkade i VFU betraktades som lärarutbildare noterades med tillfredsställelse. Förbundet var även mycket positivt till för- slaget om ett nytt vetenskapsområde337, utbildningsvetenskap, eftersom en ökad satsning på forskning knuten till den pedagogiska yrkesverksamheten och på fler forskarutbildade var en förutsättning för att skolan skulle kunna utvecklas.338
Problemen i den nya utbildningen började efterhand visa sig. Lärarförbundet konstaterade brister i organisationen av den verksamhetsförlagda delen, och man menade att staten inte hade lyckats förklara för kommunerna vilket ansvar de hade i utbildningen.339 Bristerna inom den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) kunde delvis förklara att vissa inriktningar inte fick tillräckligt med studenter, bl.a. inriktningarna mot förskollärare och fritidspedagoger Under 2004 återkom inlägg och artiklar i Lärarnas tidning om det minskade intresset för att bli förskollärare. Förklaringarna pekade dels mot att studenter tidigt i utbildningen inte ge- nomfört sin VFU i förskolan, men också att det blivit svårare för studenterna att bilda sig en uppfattning om olika skolformer och var de ville arbeta. Det minskade intresset för val av kur- ser inriktade mot arbete i förskola var störst vid de lärosäten som har lärarutbildningar med öppna ingångar. Studenterna valde hellre grundskollärar- och gymnasielärarinriktningar uti- från de friare valen.340 Lärarförbundets förste vice ordförande Solweig Eklund menade att förklaringarna till det minskade intresset för utbildning mot förskola fanns i de olika lärar-
333
Högskoleförordningen SFS 1993:100 bilaga 2 examensordning för Lärarexamen
334
Lärarnas tidning nr 16, 2004
335
Lärarnas tidning nr 12,1999
336
Lärarförbundets yttrande över Att lära och leda - en Lärarutbildning för samverkan och utveckling1999-1019
Dnr 405/99
337
Vetenskapsområde är sedan 1999 benämningen på det som tidigare kallades fakultet, dvs. rätt till forskningsanslag och rätt att utfärda doktorsexamen.
338
Lärarförbundets yttrande över Att lära och leda - en Lärarutbildning för samverkan och utveckling1999-1019
Dnr 405/99
339
Lärarnas tidning Nr 10, 2003
340
gruppernas skilda villkor. Förskollärarnas löner måste exempelvis höjas för att fler skulle välja inriktningen mot förskolan.341
I Lärarförbundets utbildningspolitiska program från 2002 betonades att kärnan för alla lärare var lärande och kunskapsbildning, demokrati, värdefrågor, barns och ungdomars livsvillkor och socialisering.342 Förbundet menade att kvaliteten i utbildningen säkrades genom en bred vetenskaplig bas och genom att teori och praktik knöts samman och diskuterades med ut- gångspunkt i frågor som var relevanta för lärare. De ämnesorienterade kunskaperna måste struktureras med hänsyn till yrkets krav. Lärare behövde både ämnes- och allmändidaktiska kunskaper. Även Lärarförbundets kongress 2004 tog fortsatt ställning för en gemensam bas av kunskaper som skulle omfatta alla lärare och stod fast vid den tidigare formulerade kunskaps- kärnan. Lärarförbundet betonade också vikten av examensordningens krav på att bedöma, värdera, dokumentera och klargjorde sin inställning att all lärarutbildning skulle ge grund- läggande behörighet till forskarutbildning och tillgång till egen forskning.
Sammanfattande kommentar
Det fackliga arbetet att driva frågan om behörighet för tjänst i förskolan pågick under hela den studerade 45-årsperioden. Trots att de fackliga strävandena var konsekventa och målmedvetna fick kravet på en personalkategori aldrig politiskt gehör. Mer framgångsrika var strävandena att förlänga utbildningen. Förbundet argumenterade redan på 1960-talet för att den tvååriga förskollärarutbildningen var för kort. De kortutbildningar som introducerades på 1960- och 70-talet för att täcka det snabbt växande behovet av förskollärare skulle enligt SFR medföra en kvalitetssänkning av förskollärarutbildningen och utgöra ett hot mot den reguljära utbild- ningen. Förskollärarutbildningen förlängdes till 3, 5 år i samband med lärarutbildningsrefor- men 2001. Detta innebar nästan en fördubbling av utbildningens längd i jämförelse med den tvååriga utbildning som fanns fram till 1993.
Förskollärarutbildningens innehåll och form har successivt förändrats på flera olika sätt och förskollärarnas fackliga strävanden har riktats mot bevarande av för förskollärarutbildningen specifika utbildningsinslag men också tydligt utvecklats och formats mot en likriktning med andra lärarutbildningar. Under 1960- och 70-talen ansåg SFR att utvecklingspsykologi, till- sammans med metodik, pedagogik och praktik var centrala grundläggande kunskaper i en personlighetsutvecklande yrkesutbildning. Förskollärarnas fackliga organisation var positiv till att införa dialogpedagogik och lagarbete, liksom ämnesblocken kommunikation, om- världsorientering och pedagogik.
1990-talets utbildning skulle ge de studerande kunskaper i ämnesteori, pedagogik, didaktik, metodik och praktik samt kompetens inom det praktisk-estetiska området. År 2000 framhöll Lärarförbundet att de ämnesteoretiska kunskaperna i lärarutbildningen måste utgå från och struktureras i förhållande till yrkets krav. Den nya utbildningen 2001 innehöll begreppen lä- rande, socialisation, värdegrund och yrkesverksamhetens samhällsuppdrag och centrala, tvär- vetenskapliga ämnesstudier samt verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Efterhand har alltså utvecklingspsykologin försvagats och utvecklingen har gått mot en pedagogisk inriktning med begrepp som lärande, kunskap och värdegrund.
Andra frågor som varit centrala i förskollärarutbildningen är praktiken och praktikhandled-
ningen. Praktiken i förskollärarutbildningen har successivt förkortats från att den under 1960-
70-talet utgjorde hälften av utbildningen, under 1980-talet ungefär trettio procent för att under 2000-talet omfatta ungefär 14 procent av utbildningstiden. I SFRs policy under 1980-talet betonades att pedagogik, metodik och praktik måste integreras med ämnesstudier och ankny- tas till verkligheten för att ge förskollärarstudenten tillräcklig handlingsberedskap SFRs upp- fattning under 1970- och 80-talen var attförskollärarna skulle fungera som handledare, efter- som bara de hade kompetens att sätta lärarkandidatens arbete i barngruppen i ett teoretiskt sammanhang. Praktikhandledningen blev ett uppdrag för arbetslaget när utbildningen föränd- rades 1978. Förskollärarnas fackliga organisation accepterade inte detta, och efter en konflikt blev praxis att handledaruppdraget ålades utbildade förskollärare. När den nya lärarutbild- ningen startade 2001, fann Lärarförbundet det lovvärt att lärare och förskollärare som arbeta- de som handledare vidpraktikskolor och -förskolor sågs som lärarutbildare.
Slutligen kan den samordning mellan förskollärar-, fritidspedagog- och lågstadielärarutbild- ningarna som förordades av SFR/SFL och på vissa utbildningsorter genomfördes redan på 1970-talet ses som en föregångare till den förnyade utbildningen 2001. Lärarförbundet mena- de att grunden i den nya lärarutbildningen gick i linje med Lärarförbundets policy.343 Att den tillgodosåg många av de krav Lärarförbundet haft om den framtida lärarutbildningen. Den klargjorde att läraryrket var en profession med en gemensam kunskapsbas.344 Den förnyade Lärarutbildningen innebar, enligt Lärarförbundet ett nytt sätt att lägga grunden för lärares yrkesprofession och för yrkes vidareutveckling, både när det gällde kompetensutveckling och forskarutbildning och forskning. 345
343 Lärarförbundets Verksamhetsberättelse 1999 s 31 344 Lärarförbundets Verksamhetsberättelse 2000 s 4 345 Lärarförbundets Verksamhetsberättelse 2000 s 31