Fram till 1960-talets början var föreningar, organisationer och företag huvudmän för de flesta barnstugor. Nu började emellertid den kommunala förskoleverksamheten att utvecklas, även där man tidigare inte haft någon förskoleverksamhet. Statligt anordningsbidrag började utgå till daghem och fritidshem 1 juli 1963. Sedan 1944 hade statsbidrag utgått till daghem, lek- skolor och eftermiddagshem i form av löne- och kostbidrag och varit knutet till krav på utbil- dad personal. Vid ingången till 1960-talet rådde det brist på förskollärare och tillgången på expertis på det pedagogiska området var ytterst knapp; vid Socialstyrelsens barnstugeavdel- ning fanns bara tre tjänster.14
År 1963 gav Socialstyrelsen ut Råd och anvisningar för verksamheten. Råden utformades i samråd med Medicinalstyrelsen och rörde bl.a. hälsokontroll och planering av lokaler.15 Barn- stugornas familjestödjande uppgift betonades med hänvisning till barnpsykologisk forskning, som visade vikten av att familjen fick stöd av samhället för fostran av barn i förskoleåldern. Barnstugorna skulle enligt Råd och anvisningar lägga en grund för samarbetsvanor och sund gruppgemenskap, utgöra komplement till hemmens fostran, förmedla kontakter med andra miljöer och förbereda för kommande krav i skolan.
I Råd och anvisningar angavs också vilken pedagogisk grundsyn som borde prägla arbetet i barnstugorna. Socialstyrelsen underströk vikten av att stödja de anställdas ambitioner att fort- bilda sig och ge dem tillfällen att delta i konferenser, kurser och studieresor. På det sättet skul- le man hålla kontakt med nya resultat och idéer inom barnpsykologins och småbarnspedago- gikens område. En teoretiskt och praktiskt duglig förskollärare skulle kunna leda barn, enskilt och i grupp, skapa trygghet och känslomässig kontakt med barn. Förskollärarna skulle ge bar- nen kunskap om förhållanden i samhället, främja språkutveckling, lära barnen hålla ordning, vara renliga och hjälpa varandra.16 I avsnittet om mål och innehåll betonades föräldrasamar- betet och stödet till föräldrarnas fostrargärning. Betydelsen av väl kvalificerad personal under- ströks, eftersom arbetet var ansvarsfyllt och ställde krav på takt och omdöme hos personalen för att föräldrarna skulle uppfatta det som ett stöd. I Råd och anvisningar underströks att arbe- tet bland barnen borde bedrivas i största möjliga frihet; det skulle inte föreskrivas utan vila på förskollärarens omdöme och intuition. Arbetet fick inte hellre vara alltför schemabundet, utan utrymme skulle ges för barnens egna idéer och initiativ. Med andra ord förutsattes professio- nella och autonoma yrkesutövare.
Under åren1962-1967 arbetade en statlig familjeberedning som hade till uppgift att kartlägga och analysera olika problem rörande samhällets service till barnfamiljerna. 1967 lade utred- ningen fram två promemorior om barnstugans inre arbete och föräldraavgifter. 17 Den utred- ning som kom att få störst betydelse var dock barnstugeutredningen, som jag går in på i det följande.
14
Barnträdgården, nr 2, 1964 s. 35.
15
1968 års barnstugeutredning
År 1968 gav regeringen Barnstugeutredningen (BU) i uppdrag att definiera och utforma mål för förskoleverksamheten och utarbeta anvisningar för innehåll och utformning, framför allt för åldrarna närmast före skolstarten.18 BU arbetade brett; utredningen gav först ut en diskus- sionspromemoria, som remissbearbetades av ett stort antal intressenter, för att 1972 ge ut två omfattande betänkanden.19
Utredningen ansåg det viktigt att förskolan blev en del av den förebyggande barnavården och organisatoriskt integrerades med kommunernas familjsociala insatser. Daghemmen skulle vara öppna för barn från 6 månaders ålder och uppåt. Socialstyrelsen borde få i uppdrag att utveckla den inre verksamheten, följa upp utbyggnadsplaner och den uppsökande verksam- heten. Till den inre verksamheten hörde pedagogiskt utvecklingsarbete, rådgivning och infor- mation till kommuner och förskolor i hela landet.
BU formulerade både övergripande och pedagogiska delmål för verksamheten. Målen tydlig- gjorde vad arbetslagen skulle fokusera i arbetet med barnen och vilken teoretisk grund som förskolan skulle utgå ifrån. Samspelet mellan människor, hur personalen skulle fungera med barn, föräldrar och med varandra, behandlades mycket ingående. BU förordade arbetslag i så- väl småbarnsavdelningar som för syskongrupper. Arbetslaget skulle utgöra en demokratisk förebild som barn kunde identifiera sig med och lära av. Alla i arbetslaget skulle delta i plane- ring och förberedelser för verksamheten, samarbeta med föräldrar och andra, delta i personal- konferenser m.m. Utredningen formulerade även hur olika ämnesområden och metoder på ett mer systematiskt sätt skulle föras in i förskolans alla verksamheter. Ett stort antal sakkunniga anlitades för att skriva underlag om bl.a. lek, språk, naturvetenskaplig begreppsbildning, bio- logi, matematik, social omvärldsorientering, bild och musik. Enligt BU ställdes krav på en lång rad personliga egenskaper, kunskaper och medvetenhet hos de anställda. Personalen be- hövde träning i att uppmärksamma och tyda barns behov, utvecklingsnivå och beteenden samt insikt om hur de skulle svara mot dessa behov. Samverkan med föräldrarna krävde kunskaper i vuxenpsykologi. BU förordade även kontinuerlig fortbildning för all personal där nya forsk- ningsrön och erfarenheter av försöksverksamhet skulle förmedlas.
Riksdagen fattade 1973 beslut på grundval av barnstugeutredningensförslag.20 Beslutet om- fattade allmän förskola för alla sexåringar (525 timmar) och en förskola från fyra år för barn med särskilda behov. När det gällde barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar i behov av barnomsorg, ålades kommunerna att upprätta planer som redovisade behovet och på vilket sätt och i vilken utsträckning kommunen avsåg att tillgodose detta behov. Socialsty- relsen blev tillsynsmyndighet. Resurser för att klara barnens särskilda behov i form av perso- nalförstärkning, specialisthjälp osv. tillfördes inte. Riksdagen tog inte heller ställning till per- sonaltäthet, personalens utbildning och fortbildning, utan detta ankom på kommunerna att be- sluta. Riksdagsbeslutet kom till uttryck i lagstiftning, i en arbetsplan för förskolan21 och i all-
18
SOU 1972:26. Förskolan del 1. Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning.
19
Ibid samt SOU 1972:27. Förskolan del 2. Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning
20
SFS 1973:1205 Förskolelag, samt Kungl. Majt:s proposition 1973:136 Om förskoleverksamhetens utbyggnad
och organisation, SOU 1973:30, rskr 1973:372
21
Arbetsplanen för förskolan utkom i sammanlagt sex delar, varav den första introducerande delen publicerades 1975 (Socialstyrelsen 1975. Vår förskola. En introduktion till förskolans pedagogiska arbete). Arbetsplanen utarbetades av Socialstyrelsen på regeringens uppdrag och skulle utgöra en vägledning i förskolearbetet.
männa råd från Socialstyrelsen, som alltså blev de viktigaste styrdokumenten för barnomsor- gen och förskollärarna under en lång tid framåt. Dessa styrdokument berörs i följande avsnitt. Beslutet innebar bland annat att barnstugornas inre arbete reglerades starkare än tidigare, vilket kan tolkas som en minskad autonomi för förskollärarna.