Förortsgängen

8.2.1 Förortsgängen som ett hot mot samhället

Den tydligaste konstruktionen av förortsgängen vi hittade var den hotfulla. Vi får bilden av att förortsgängen är en del av ett krig som det inte finns något stopp på där gått så långt att oskyldiga människor faller offer för gängens kriminella handlingar.

“-Jag var så ivrig över att bli av med “oskulden” om man nu ska säga som så. Det är en statusgrej du vet. Ha ett liv på samvetet. Du klättrar. Jag vill visa att jag också kan. Jag snackar inte bara. “ (“Tonåring mördade fel person - döms till nio år”

Göteborgs-Posten 2019.12.10.)

Detta är ett citat som en 17-åring sagt i ett förhör med polisen. 17-åringen ska ha blivit tilldelad att utföra ett mord på en man från ett rivaliserande gäng, en man som tillhörde den så kallade B-falangen, ett kriminellt gäng som härjar i Göteborg och främst dess förorter. Just denna händelse skedde i förorten Biskopsgården. Bilden vi får av denna 17-åring är att han inte att han ångrar sina handlingar, tvärtom, han är nöjd med vad han har gjort och han var ivrig att få det gjort. Då detta är ett citat hämtat direkt från ett polisförhör så förstår vi också att detta är sant och inte något som är snedvridet av journalisten. Journalisten väljer dock av att ha med detta citat som framställer 17-åringen som väldigt kallblodig och som inte visar några som helst tecken på ånger.

Artikeln ger oss även ett exempel på en vidare bild av hur dessa förortsgäng tänker.

Bilden för oss om hur man kan göra karriär inom förortsgängen blir alltså att döda någon. Det verkar inte ligga någon eftertanke bakom beslutet att ta någon annans liv utan det är bara något som ska göras, för att visa att man “snackar inte bara”.

17-åringens uttalande visar oss en verklighet att det är så här det fungerar inom förortsgängen.

“Samtidigt oroas han över utvecklingen. De mord som utförs tycks råare och drabbar stundtals tredje part. När förövaren inte får tag på den egentliga måltavlan riktas våldet mot närstående.” (“Polisens teori: Det är orsaken till våldsvågen”

Aftonbladet, 2019.11.18)

Ovanstående kommer från en artikel där en polis kommenterar den våldsvåg som

eskalerat på Malmös gator. Här späds våra bilder på om att våldet inom förortsgängen är värre än någonsin och att det finns anledning till att vara rädd. En polis, som ska vara en trygghet i samhället och ska skydda oss från brutalitet och övergrepp, oroar sig över hur förortsgängens våld utvecklas och att den känns råare. Det klingar inte bra när vi får känslan av att förortsgängen har övertaget över polisen i stället för att vara en samhällstrygghet. Förortsgängen har nu blivit så pass maktfulla och våldsamma att polisen inte längre klarar att arbeta emot våldet.

“Men när ett maskerat och hotfullt ungdomsgäng dök upp tvingades polisen låta de två männen gå.” (“Så sprängdes våldsgängen” Aftonbladet, 2019.10.29)

Bara några dagar innan så stod det i samma tidning att polisen inte hade tillräckligt med resurser när ett maskerat ungdomsgäng dök upp under ett gripande av två män med koppling till ett förortsgäng. Ungdomsgänget agerade hotfullt och polisen var tvungen att släppa de gripna. Här förekommer den där makten som förortsgängen har över polisen igen.

“En polispatrull jagade gärningsmännen efter dödsskjutningen på Högaholm förra veckan - utan att veta om att det förföljde tungt beväpnade mördare.” (“Mördarna jagade av polisen på Högaholm” Sydsvenskan, 2019.10.08).

“Minst två gärningsmän satt i mördarbilen (...)” (“Mördarna jagade av polisen på Högaholm” Sydsvenskan, 2019.10.08).

Genom att använda vissa typer av ord så får en artikel en annan slagkraft och människor och situationer kan framstå som mer dramatiska, hotfulla, ledsna, o.s.v.. I en och samma artikeln så har journalisten använt ordet mördare tre gånger. Som journalist ska man i alla lägen vara neutralt, inte vara partisk eller bidra till en förvriden syn genom sitt

skrivande. Att använda ordet mördare bidrar till bilden av att den här artikel handlar om en hemsk och hänsynslös människa/människor. Att vi beskriver någon som mördare, menas med att vi ger personen en titel, det blir det som denna personen förknippas med.

Skriver man ut någon som mördare blir också den personen dömd på förhand, personen får en stämpel, oavsett om personen är skyldig eller inte. Det späds också på när man beskriver ett fordon som denna har åkt i som “mördarbilen”. Att skriva gärningsman eller den misstänkte hade varit ett mer neutralt sätt att beskriva personen i fråga.

8.2.2 Förortsgängen på öppen gata

Genom artiklarna får vi också en bild om hur förortsgängen jobbar när det kommer till deras kriminella handlingar, såsom skjutningar och sprängningar. Vi får bilden av att det sker på öppen gata mitt i “den normala vardagen”.

“Mannen sköts med flera skott bara 50 meter från lekplatsen” (“Man sköts - precis vid lekplatsen” Aftonbladet, 2019.05.21.)

“Här kan vi du visuellt följa statistiken - genom att skjutningarna placerats ut vid närmsta station på länets tunnelbane- och pendeltågslinjer.” (“Från Tensta till Hornstull - åktur längs våldets linjer.” Svenska Dagbladet, 2019.10.05)

Genom att skriva ut meningen “Mannen sköts bara 50 meter från lekplatsen” får vi en bild av att skottlossning skett mitt bland familjer och barn, ett hot som är väldigt nära oss och även nära något så oskyldigt som barn. När våld sker mitt bland folk ute på öppen gata så får vi bilden av att “vem som helst” kan bli nästa offer, vi känner oss alla som måltavla. Vi får bilden av att dessa gäng inte har någon som helst gräns, att de kan skjuta vem som helst, var som helst. Känslan av att mord och skjutningar kommer närmare vår vardag rubbar vår känsla av trygghet. När oskyldiga barn, som inte vet vad som är rätt eller fel, finns med i bilden späs vår rädsla och känsla av hot på. Vi får bilden av att nästa gång kan ett oskyldigt barn komma till skada och att människorna som gör detta inte har några gränser. Ester Pollack (2001) menar att en stor del av brottsjournalistikens roll är att skapa rädsla, för att kunna upprätthålla makten. När vi fortsätter ha en överdriven rädsla för hotet om brott och när vår bild av att samhället nått sin bristningsgräns gentemot brottsligheten så ökar vår känsla av att myndigheter är livsviktiga i samhället. Genom att skriva att brotten som sker mitt på öppen gata bland civilpersoner så bildas rädslan för vårt eget liv. Vi känner att vi behöver beskyddas, att hotet kommer närmare och behöver tryckas tillbaka.

8.2.3 Förortsgängen som barn

En bild som utkristalliserade sig i vår analys är att många av de som är kopplade till förortsgängen är unga vuxna och ungdomar. Den uppskattade åldern som det skrevs om i artiklarna var mellan 15-25 år gamla

“Redan samma natt greps sju unga män misstänkta för inblandning i dådet. En 17-åring och 16-17-åring greps med skarpladdade vapen på sig (...)” (Männen flyr efter skotten” Aftonbladet, 2019.12.13).

Ur den citerade artikeln ovan så finns det ingen kommentar från varken polis eller journalist om att detta är en ovanlig händelse, att två unga män begår så pass grova brott. Enligt en rapport från Polisen (2019) så är det väldigt vanligt inom

gängkriminalitet att de yngre medlemmarna får vara utövare och ta risker som ledarskiktet inte är villiga att ta. De unga männen arbetar för någon som är den

“egentliga ledaren”, vilket inte något som framgår i den citerade artikeln ovan. Vidare i texten får vi veta att en av männen från den omskrivna händelsen beskrivs som en stor fotbollstalang som har spelat för ungdomslandslaget. Beskrivningen av

ungdomstalangen ger oss en bild av något som kan beskrivas som en “förlorad

ungdom”. Dessa tonårspojkar har alltså haft chans att göra något meningsfullt i sina liv, de har haft möjligheter och talang, men har istället valt en kriminell bana i livet. Denna bana som, statistiskt sett, är väldigt svår att ta sig ur. Den underbyggda känslan i texten är att dessa unga män är “förlorade” till kriminalitet.

8.2.4 Förortsgängen som brödraskap

“Det finns uppgifter om att 18-åringen ska ha “golat”? - Ja det är en teori som har framförts.” (18-åringen lurades ut - sköts ihjäl med 6 skott” Aftonbladet,

2019.10.29)

En liten del och ruta av en artikel ger oss en bild av att förortsgängen är som ett brödraskap, och man sviker inte sina bröder. “Golat”, alltså skvallrat eller tjallat, ses inte som populärt inom kriminella gäng. Är man medlem i gänget så är det detta som gäller; du är med på livstid. Det ses som ett stort svek om någon sviker sina bröder.

Genom artikeln ovan får vi en bild av att den enda vägen när man “golar” är att straffas med döden. En 18-åring har skjutits ihjäl med sex skott, och polisen arbetar efter teorin

att han har “golat”. Artikeln ger oss också bilden av att dessa gäng inte visar någon som helst barmhärtighet. Gör någon medlem bort sig så måste det visas upp för andra. De som lurar ut 18-åringen och skjuter vill visa att svek mot gänget får konsekvenser så att det inte händer igen. Skjutningen är en maktdemonstration för att vi att ingen får trampa på gängets egna regler.

8.3 Mc-gäng vs förortsgäng

I den här delen ställer vi gängen mot varandra för att se vilka olika diskurser som utformas i tidningarna, hur de skiljer sig och vilka attribut som speglar deras agerande.

Vi kom fram till tre stora skillnader i diskursen:

1. Social representation. Var och hur har gängen formats för att få sin