Mc-gängen som brödrarskap och grupp

Mc-gäng omskrevs med sina utfärdade namn; så som Hells Angels, Bandidos eller No Surrender. Att de får sina namn utskrivna kan tyda på att de får bekräftelse på att de är en del av något större och tillhör en gemenskap att skydda sig bakom.

I artikeln “Knuttegänget som vill lyfta fram det mjuka” görs ett tydligt avstamp från den kriminella delen av mc-kulturen. Knuttegänget har problem att skaffa lokal att hyra och fördomarna mot mc-gäng visar i den här artikeln hur diskursen påverkas av de

sociokulturella avtrycken som skapats gentemot mc-gäng. Artikeln går djupare in i hur alla medlemmar, innan man går med i klubben, måste visa ett utdrag från brottsregistret som bevisar att man inte har ett kriminellt förflutet. Vidare måste man, en gång om året, visa upp ett nytt utdrag för att visa att man fortfarande är “ren” från brott. Detta kan tolkas som att mc-kulturen är påtagligt influerad av kriminalitet.

“Vi är medlemmar i Independent Motorcycles IMA. Har man en mc klubb och inte vill få problem med kriminella måste man ha en organisation bakom sig, berättar Peter Bredin”. (“Knuttegänget som vill lyfta fram det mjuka” Sydsvenskan 2019-08-04.)

Citatet ovan visar att de själva är medvetna om det och aktivt försöker motverka bilden av att deras mc-gäng är kriminellt. Detta är en av få artiklar där även människorna bakom berättelsen är utskrivna i text, medverkar på bild och får komma till tals.

Tolkningen här blir att artikelns vinkel bidrar till ett mer personligt och avväpnande perspektiv för att påvisa det här gängets neutralitet mot gängens kriminalitet. I mc-gängen finns en stolthet i att bära klubbens märke på ryggen och det är gemenskapen som håller ihop klubben. När två bombdåd sker och en No Surrender medlem, en 39-årig man, blir ihjälskjuten får en av mc-gänget No Surrenders ledargestalter en stor del av diskursen i artikeln “Ny mc-klubb i dödligt gängkrig”. Här fokuseras det på hur älskvärd han var och inte det faktum att han nyss varit inlåst i två år för utpressning eller att han har slagit och förnedrat människor. Här legitimeras våldet och kriminaliteten som uppgörelser inom mc-kulturen.

“Jag vet faktiskt inte. Om den var riktad mot oss är det ingen som varit man nog att ta åt sig äran.” (“Ny mc-klubb i dödligt gängkrig” Aftonbladet 2019.12.30)

Genom att han markerar att ingen är “man nog” att ta åt sig äran tolkas det som att det inte är en mc-klubb som stått bakom attacken. Är man medlem i en MC-klubb så bär man med stolthet klubbmärket och bakom namnet på klubben ligger värdet av gemenskap. Stoltheten, i sin tur, innebär att konstruktionen av mc-gäng är något man ska känna värdighet över, en tillhörighet att visa upp utan att skämmas. Det finns alltså vissa regler och riktlinjer som är dolda eller osagda som fungerar som praxis,

exempelvis att man inte ger sig på människor som är oskyldiga. Journalisten skriver i

samma artikel “att bombdåden i Linköping och Örebro nödvändigtvis varit riktade mot No Surrender”, vilket ger ett intryck som konstruerar tvivel om att det är en uppgörelse mellan mc-gängen och samtidigt mildare än vad det är.

Genom framställningen av mc-gängens kultur om brödraskap visas en sida upp att de ibland kan förbigå rättssystemet. I en artikel från Göteborgs-Posten läggs en hel utredning ner där två mc-gäng konfronterar varandra och där det hela slutar i en våldsam uppgörelse.

“Det finns inga oberoende vittnen som har gjort några iakttagelser Det har varit så många personer inblandade så man har inte kunnat säga så med någon som helst säkerhet vem som har gjort vad. (...) Det är inte helt otänkbart att skälet till att de som har blivit utsatta för det här våldet inte vill berätta särskilt mycket för att de själva kanske har deltagit eller att de har kompisar som har deltagit i utövandet av våldet.” (“Utredning om eldstrid i Mölnlycke läggs ner” Göteborgs-Posten 2019.02.09)

Det framgår tydligt i artikeln att det är flera skadade och minst en skottskadad. Trots det är det ingen som vill säga något. Diskursen som växer fram är att man håller gruppen och brödraskapet högt och inte snackar eller “golar” ner sin grupp. Trots att det kan gynna att det motsatta gänget skulle åka fast finns rädslan att motståndarna gör samma sak. Därför är det ingen som pratar högt om det. Gemenskapen och brödraskapet är det som förenar och håller samman. Känslan av tillhörighet är överordnat de fysiska skadorna.

Retoriken spelar stor roll i en artikel från Sydsvenskan där man skriver om

“Supporterklubb till Bandidos bjuder byn på fest” Trots att Bandidos är ett uttalat kriminellt mc-gäng så får deras supporterklubbar en mildare bedömning.

“Det kommer att grillas korv till dom som vill ha. Dricka i olika former kommer också att finnas på plats”, skrev festfixarna i samhällets facebookgrupp”

(Supporterklubb till Bandidos bjuder byn på fest” Sydsvenskan 2019.10.11)

Här skapas konstruktionen av supporterklubben som en positiv sida av samhället, med beskrivningen att det kommer grillas korv, vilket kan tolkas som något familjärt inom våra sociokulturella ramar. Det tolkas som att vi kan ta med familjen på en helgutflykt, grilla korv och titta på gängets motorcyklar. Trots att klubben är en supporterklubb till det Bandidos som utför kriminella handlingar skapas här ett förmildrande och

mc-gänget associeras med gemenskap och samhörighet. De (mc-mc-gänget) är en del av det större samhälle som vi kan ta del av. Vidare i artikeln skrivs det “Den medlem som stått för inbjudningarna ser festerna enbart som en trevlig aktivitet för byn. Han vill inte låta sig intervjuas med namn och bild”. Vi tolkar det som att, trots det faktum att de utåt sett vill framstå som en familjär mc-klubb, finns tolkningar vad en mc-klubb är och att det kan få konsekvenser att gå ut med namn och bild.