Examensarbete 15 hp – Journalistik
Sprängningar & Kalasjnikovs
En kritisk diskursanalys av rapporteringen om förortsgäng och mc-gäng i svensk press.
Författare: Jimmy Roth Författare: Kajsa Morenius Handledare: Kristoffer Holt Examinator: Förnamn Efternamn
Abstract
Author: Roth, J & Morenius, K.
Title: Explosions and Kalasjnikovs Location: Linnaeus University Language: Swedish
Number of pages: 45
In the aftermath of the conflict between motorcycle clubs Hells Angels and Bandidos in the 90´s, with shootings that resulted in many casulties it seems that they have been silent since then. When a new conflict between gangs from the suburbs emerge it seems that they had taken the place of the motorcycle clubs in news media as the worst
criminals in Sweden. The fact that motorcycle clubs are larger in number and tend to more criminal activities than the suburban networks, this study aims to make a greater understanding of how the two types of gangs are constructed and their representation in news media in the year of 2019.
Studies shows that suburban gangs sprout from especially vulnarble areas, that have low income and are the most immigrant-dense areas in Sweden. On the opposit side of suburban gangs, the motorcycle clubs show more of swedish-born members. It is interesting to see what type of representation the two different gangs get in news media.
And how the representation and the construction differs depending on which gang that is described.
To go deeper in the analysis we used a critical discourse analysis (CDA) as a tool to answer our aim of this studie. The result was not surprising as the suburban gangs were constructed more often as the Other and seen as a problem caused by the immigration wave of 2015. The motorcycle club members was constructed more as individuals caught in the moment and triggered for some reason on a personal level. Motorcycle clubs were also constructed as a brotherhood where you could find comradeship and a sense of family.
Nyckelord
Kritisk diskursanalys, critical discourse analysis, othering, agenda-setting, framing, mc- gäng, gängkriminalitet, Hells Angels, Bandidos, förortsgäng.
”Jag vill jag vill, jag skall, jag måste ut och dricka liv, om blott för en minut, jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret
Ty i mig själv är smitt och nitat gallret, och först när själv jag krossas, krossas gallret.”
(Utdrag ur En ghasel av Gustaf Fröding, 1891)
Innehåll
1 Förord _____________________________________________________________ iv 2 Inledning & bakgrund ________________________________________________ 5 2.1 Inledning ________________________________________________________ 5 2.2 Bakgrund _______________________________________________________ 6 3 Teori & tidigare forskning _____________________________________________ 8 3.1 Agenda setting ___________________________________________________ 8 3.2 Framing theory ___________________________________________________ 9 3.3 Othering theory __________________________________________________ 11 4 Syfte & frågeställningar ______________________________________________ 12 5 Metod _____________________________________________________________ 13 5.1 Kritisk diskusanalys ______________________________________________ 13 5.2 Urval & avgränsningar ____________________________________________ 18 6 Forskningsetiska överväganden ________________________________________ 19 7 Validitet & reliabilitet ________________________________________________ 20 8 Resultat och analys __________________________________________________ 20 8.1 Mc-gängen _____________________________________________________ 20 8.1.1 Mc-gängen som brödrarskap och grupp ___________________________ 20 8.1.2 Mc-gängets våldsamma sida ____________________________________ 23 8.2 Förortsgängen ___________________________________________________ 25 8.2.1 Förortsgängen som ett hot mot samhället __________________________ 25 8.2.2 Förortsgängen på öppen gata ___________________________________ 27 8.2.3 Förortsgängen som barn _______________________________________ 28 8.2.4 Förortsgängen som brödraskap _________________________________ 28 8.3 Mc-gäng vs förortsgäng ___________________________________________ 29 8.3.1 Social representation __________________________________________ 29 8.3.2 Bakom västen ________________________________________________ 32 8.3.3 Revolvermannen i fokus ________________________________________ 33 9 Sammanfattning analys _______________________________________________ 36 10 Diskussion & avslutande ord _________________________________________ 39 11 Fortsatt forskning __________________________________________________ 41 Referenser ___________________________________________________________ 43 Bilagor _______________________________________________________________ I Bilaga 1, artiklar ______________________________________________________ I Bilaga 2, Sökord ____________________________________________________ III
1 Förord
Tack! Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Kristoffer Holt för att du pushade oss att fortsätta när vi funderade på att ändra metod och modell. Utan ditt förtroende hade det troligtvis inte blivit någon uppsats och du har fått oss att tro på oss själva!
Vi riktar ett ännu större tack till våra pluggkompisar för att ni har stått ut med våra skrattanfall och bristande koncentration de här veckorna. Tack Penellopé och Elsa!
Kalmar, 17 dec -20 Kajsa & Jimmy
2 Inledning & bakgrund
2.1 Inledning
“Vi satt ute och drack kaffe och barnen lekte när det började smälla, det var ungefär 15 skott”
“Det finns inte längre uttalade gäng med viss hederskodex utan snarare ett allas krig mot alla”
“En medlem i Hells Angels åtalas för att ha kidnappat och misshandlat en 13-årig pojke”
Det här är några citat hämtade från Sveriges mest lästa tidning, Aftonbladet (Orvesto Konsument, 2019). Citaten är från artiklar som rapporterar om gängkriminalitetens aktiva uppgörelser och organiserade brottslighet. Ett tydligt tema i mediernas
rapportering om gängkriminalitet är att de kriminella gängen ofta struntar i resten av samhället. Vi får läsa om hur gängen dels gör upp öppet och dels under tider då familjer med barn ofta är utomhus och i rörelse.
“Ah, jag hade slutat om jag kunde. Men det är svårt när man har en kvartsmill under kudden. Möter kunder, patrullerar orten, mannen vi är grunden. Gjorde shorba hela tiden, lakk vi levde ba för stunden” (Einar, 2020, track 9). Vi ser mer och mer hur artister beskriver “det kriminella livet” i sina låtar och texter, med referenser till vapen och droger. Rapparen Einar menar att något som kan ses som romantiserande är egentligen bara en beskrivning av verkligheten och hur samhället ser ut i utsatta områden i Sveriges (Brännström, 2019, 7 april). Likt populärkulturen ger medier och journalister oss en bild av hur det kriminella livet på gatorna ser ut. Med rapporteringar om skjutningar och sprängningar får vi se en bild av Sveriges förorter som kantas av brott, våld och vapen.
En annan romantiserande grupp är den fria motorcykelföraren som med sin motorcykel åker dit han vill, när han vill. Det här är en mansdominerad grupp (Kriminalvården, 2019) som idealiseras och romantiseras genom serier som Sons of Anarchy och Mayans M.C. I Sverige har vi haft konflikter mellan olika mc-gäng under hela 1990-talet som så småningom slutade i fredsförhandlingar. Under konflikterna rapporterades det flitigt om mc-gängens hårda och våldsamma vardag, men sedan fredsförhandlingarna har det varit
relativt tyst kring svenska mc-gäng. Pollack (2004) menar att brottsjournalistik och underhållning går hand i hand och att det kan vara svårt att separera på de två. Vi som är upphovsmakare till den här C-uppsatsen tycker oss ha sett trender som återspeglas i populärkulturen (serier, filmer och musik som konsumeras i vår samtid) och hur ord som gängkriminalitet har använts flitigt i mediers rapportering. Vi är nyfikna på hur rapporteringen ser ut och är intresserade av att undersöka vad de olika gängen har gemensamt med varandra och vad som skiljer dem åt.
2.2 Bakgrund
Mellan 1994-1997 uppmärksammades mc-världen i svensk media då ett krig mellan klubbarna Hells Angels och Bandidos bröt ut. Kriget kom senare att kallas för “det stora nordiska mc-kriget” i pressen. Bakgrunden till konflikten började med att Bandidos, som sedan länge var en etablerad klubb i Danmark, planerade att alliera sig med flera klubbar i Sverige. Hells Angels, som var en stor etablerad klubb i Sverige, ogillade detta och visade det tydligt. Den nästan fyra år långa konflikten resulterade i att elva
klubbmedlemmar och en civilperson hade bragts om livet samt att det utfördes 74 mordförsök och 96 personer blev skadade. Hela mc-kriget fick mycket stor
uppmärksamhet i media och det skrevs flitigt om det i pressen. När kriget nådde sitt slut direktsändes det när Hells Angels europapresident, Bent Nielsen, och Bandidos
europapresident, Jim Tinndahn, skakade hand och ingick ett fredsavtal mellan de två klubbarna (Brå, 1999).
De dramatiska konflikterna mellan mc-gängen framstod som det stora kriminella hotet i Sverige under denna period (1990-talet). Självdefinierade gäng, det vill säga gäng som gett sig själva namn, var under denna period ett främmande och nytt fenomen i Sverige.
Polisen visste inte hur de skulle hantera situationen till en början då de inte stött på detta tidigare. Under uppbyggnadsfasen var mc-gängens brottsliga verksamheter olika vad de är idag, då de klassas som organiserad brottslighet. I takt med att mc-gängen blev allt mer etablerade utvecklades även deras brottsliga metoder samt innebörden av vad
“organiserad brottslighet” handlar om. Inledningsvis var organiserad brottslighet exempelvis stölder och illegal handel men under den här perioden blev mc-gängen mer aktiva med indrivningar, hot och utpressning (Vesterhav & Korsell, 2016). I en krönika från januari 2020 skriver Aftonbladets Oisin Cantwell att det verkar som att kriminella
mc-gäng har vaknat ur en dvala sedan mc-kriget mellan Hells Angels och Bandidos under 1990-talet. Cantwell (2020) menar att medier har varit så fixerade vid
förortsgängens uppgörelser och med diskussionerna om integration, att det resulterat i att andra kriminella gäng har glömts bort. Enligt studien Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige (Rostami et al., 2018) har svenska mc-gäng 5693 aktiva medlemmar.
I början av 90-talet började lokala polisen i några av Sveriges förorter betrakta lokala kriminella nätverk som ett stort problem. Ett exempel är när lokalpolisen i Norra Botkyrka utsattes för hot och trakasserier.På grund av det besvärliga arbetsklimatet ledde det till både frivillig och påtvingad förflyttning av polispersonal. Oron kring de förortsbaserade nätverken betraktades som ett “nationellt intresse” av rikspolisstyrelsen och speciella åtgärder vidtogs. Fittjakommisionen bildades, en speciell polisstyrka, som hade i uppdrag att arbeta mot kriminella nätverk i de södra delarna av Stockholm (Vesterhav & Korsell, 2016). Antalet kriminella konstellationer i förorter har ökat i Stockholm, Göteborg och Malmö sedan millennieskiftet. Kriminaliteten bedöms vara ett uttryck av de sociala problemen i samhället. Läget i förorterna beskrivs som
problematiskt och kantas inte sällan av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, höga ohälsotal och problematik med ekonomisk och etnisk segregation (Ibid). Polisen började några år efter millennieskiftet se tecken på att förorts- och statsbaserade kriminella grupper försökte kontrollera geografiska revir i sina bostadsområden. De kriminella grupperna vill äga den kriminella marknaden och därmed inte släppa in andra aktörer eller grupper. Reviren är inte stora då det i ett område kan förekomma flera nätverk, så ett revir kan vara någon eller några gator. Den kriminella marknaden handlar till största del om att ensam sköta narkotikahandeln. Kriminella handlingar som även kantar nätverken är våldsbrott, skjutningar, stölder, o.s.v.. Nätverken består oftast av en fast kärna, med tungt kriminellt belastade personer. Runt kärnan finns det ett nätverk med unga personer som inte är lika hårt brottsbelastade (Ibid). Vi kommer under vår studie att kalla den här gruppen för förortsgäng med syfte att förenkla och förtydliga vilken grupp vi skriver om.
Då många av aktörerna i förorternas kriminella nätverk inte är fasta medlemmar finns det inga exakta siffror på antalet medlemmar. Nätverken är flexibla och kan ändra sig under tid beroende på vilka brott som begås, med tillfällig rekryteringar av ungdomar vid speciella tillfällen (Ibid). Vi kan inte se hur antalet medlemmar av kriminella
nätverk i förorterna skiljer sig från mc-gängen, men rapport från Polisen (2017) visar hur det finns ca 200 kriminella nätverk i Sveriges utsatta områden, med minst 5000 kriminella aktörer. Utsatt område är ett geografiskt avgränsat område med låg
socioekonomisk status och där kriminella påverkar lokalsamhället. Påverkan kan vara direkta påtryckningar, såsom utpressning eller hot. Påverkan kan även vara indirekta, såsom öppen narkotikahandel eller offentliga våldshandlingar som riskerar skada tredje man. Majoriteten av Sveriges mest utsatta områden ligger i förorterna till Sveriges tre största städer (Polisen, 2019), vilket gör statistiken från Polisen värdefull för vår studie.
Det vi författare tycker är intressant att undersöka är om mediernas rapportering är vinklad åt ett visst håll, med en agenda bakom och om brottsjournalistik kan blandas ihop med underhållning och vara svårt att hålla isär (Pollack, 2004). Pollack menar att vi blivit mer intresserade för brottsjournalistik via serier, filmer och dokumentärer. Där medierna kan förvandla en tragisk händelse, som en skjuten ungdom i Tensta, till ett mediespektakel.
3 Teori & tidigare forskning
Under det här kapitlet har vi vävt ihop teori och tidigare forskning för att underlätta att läsningen blir mer flytande. Till varje teori har vi kopplat tidigare forskning för att bidra till ökad förståelse av den här analysen.
3.1 Agenda setting
Agenda setting är en modell för att kunna mäta och förklara vilken betydelse medierna har i samhället. Den dagordning journalistiken har påverkar publiken och opinioner kring frågor skapas och förändras under tid (Pollack, 2004). Journalistiken har makt att välja ut frågor som kan förändra debatten i samhället. McCombs (2014) beskriver agenda setting och hur den formar sin publik med en metafor om hur man skalar en lök.
Lager för lager skalas bort för att komma in till agendans kärna som blivit satt av mediaföretaget. Liknelsen visar också att ju djupare in i lagren man kommer desto mer influerad blir man av kärnan. De två amerikanska forskarna Maxwell McComb och Donald Shaw undersökte 1968 års presidentval och vilken agenda som medierna (främst pressens agenda) främst fokuserade på. De såg att tidningarnas prioriteringar av vilka
frågor de tyckte var viktiga också blev allmänhetens frågor och med tiden blev de alltså allmänhetens agenda (McCombs, 2014). Ester Pollack beskriver samma händelse:
“Mediernas makt låg inte i att bestämma vad människor skulle tänka (...) men väl i att bestämma om vad människor skulle tänka, vilka frågor som överhuvudtaget skulle tänkas om.” Pollack (2004, s 72).
Ett experiment gjort i Tyskland mätte hur människor läser nyheter på internet. Där fick de välja en nyhetsartikel helt fritt och utefter loggarna och minnet (cookies) kunde forskarna manipulera ytterligare nyheter för vidare läsning. Överraskande nog såg de att personer som var mindre involverade och distanserade från problemet ansåg att
nyhetsvärdet var lika högt som för de som var mer involverade. Det blir alltså en överföring av mediernas agenda till en publik agenda (McCombs, 2014, s 86). Adam Shehata (2015) beskriver hur förflyttningen av rapporteringen i massmedier har förflyttats från vad medierna pratar om och istället kommit att handla om hur aktörer eller sakfrågor blir beskrivna och uppfattas av medborgarna. Massmedierna har alltså, inte bara makt att påverka vad samhället läser för nyheter utan också hur eller vad de ska tänka om vissa frågor. Är det en tidning som beskriver sig själva som liberal kan de försöka påverka sina läsare att tänka på samma sätt som deras satta agenda (Shehata, 2015). I en studie gjord av Emily Wheeler (2017) undersökte hon vad masskjutningar och etnisk bakgrund i USA hade för gemensamma kopplingar och hur dessa influerade nyhetsmedier. Studien klargjorde att majoriteten av skjutningarna gjordes av vita män, men ändå framhävs etniska minoriteter oproportionerligt i media och i alla delar av rättssystemet. Studien visade också att allmänheten får sin information om
kriminaljournalistik och rättssystemet från så kallad mainstream media. Med
mainstream media menar vi de traditionella och etablerade medierna. Det är svårt för allmänheten att få information från något annat håll i dessa ämnen och då sätter mainstream media agendan för en publik som inte har någon annan källa att jämföra med (Wheeler, 2017). Det vi ser är dock en trend att förtroendet för mainstream media, även kallad gammelmedia, utmanas allt mer av alternativ media (Fenton, 2007). Teorin kommer att bli intressant för oss att titta närmare på när vi granskar om journalisternas dagordning också kommer att bli läsarnas.
3.2 Framing theory
Inom framing theory väljer man att “rama” in ett urval av information för att vissa aspekter ska bli mer framträdande än andra (Shehata, 2015). Framingtheory, eller gestaltningsteorin om man ska använda den svenska termen, är en utbredd teori som kan delas in i olika gestaltningar som strategigestaltning, ekvivalensgestaltning,
sakgestaltning och så vidare.
De två gestaltningarna som vi kommer att använda oss av baseras på Shanto Iyengars forskning. Iyengar (1991) beskriver två typer av ramar när det gäller frågor som kriminalitet och etnicitetsfrågor. Det två gestaltningarna kallas episodiska och
tematiska. I den episodiska gestaltningen får den enskilda händelsen utgöra grunden för den journalistiska berättelsen. Med det menas att det som sker i artikeln står som en ensam händelse och inte bidrar till en intertextuell kedja och bygger på ett
individperspektiv. I den tematiska gestaltningen bygger de enskilda händelserna en intertextuell kedja som eldar på och understödjer större ideologier eller maktrelationer.
Iyengars forskning visar att publiken ser på upplevda samhällsproblem beroende på vilken typ av inramning som används (Iyengar, 1991). I en episodisk gestaltning finns tendenser till ett mer individualistiskt perspektiv där händelsen står som ett isolerat problem, medan ett tematiskt gestaltande fokuserar på större samhällsfrågor när det gäller det tillskrivna problemet (Iyengar, 1991). Att tolka och utmejsla de två olika gestaltningarna blir relevant för oss i den här studien. Vi vill undersöka hur dessa
“ramar” bidrar till att upprätthålla eller utmana konstruktionerna av diskurser i de artiklar vi granskar, och i förlängningen maktrelationer och ideologier.
Framing kan aktivera, redan existerande, specifika tankemönster hos betraktaren.
Konceptet mediaframing erbjuder ett alternativ till de gamla vetenskapliga
tankemönster som hjälper oss förstå effekten av masskommunikation (medier som når ut till större massor) (Tankard, 2001). Hackett (1984) har yrkat på att man ska ändra fokuset från den objektiva studien till studien om ideologi i nyheterna. Hackett (1984) hävdar att framing har potential att exponera underliggande antaganden och gå under ytan på nyhetsbevakning. Mediaframing har kraft att skapa debatt utan att betraktaren förstår att framingen tar plats. Vi kan likna processen vid en magiker som manipulerar sin publik genom att vilseleda dem åt ett håll, när strålkastarna egentligen borde vara åt motsatt riktning (Tankard, 2001).
3.3 Othering theory
Othering, “den andre”, är ett begrepp som beskriver individer som annorlunda eller identifieras som avvikande och som skiljer sig från hur man betraktar sig själv. Othering har definierats som en process där imperiet kan avgränsa sig mot dem som koloniseras, utestängs och marginaliseras (Ashcroft, Griffiths & Tiffin, 1998). Othering kan
definiera en fiende genom utestängande metoder och är ett sätt att definiera en positiv identitet för sig själv utan att lämna utrymme för självreflektion (Eide, 2019). Teorin har sitt ursprung i Orientalismen som Edward Said är upphovsmakare till. I västvärlden, och specifikt i Europa, grundar sig teorin på att försöka förstå den andra (other) (Poole, 2020). Said skriver i sin teori att det var med dåtidens agendasetting som grunden sattes för hur vi i västvärlden såg på kulturen och människorna i orienten och då speciellt
“islamisk othering”. Han argumenterade för att genom kulturen och språket i väst, lärde vi oss i västvärlden om orienten och dess befolkning (Ibid). Said definierade orientalism som både “thought of style” och “corporate institution for dealing with the Other”, alltså tankemönster och konstituerade traditioner för att hantera den andre” som skillnaderna i förhållande västvärlden där västvärlden var överlägsen orientalismen (Ibid). Tidig forskning visade att mediernas rapportering om etniska minoriteter nästan uteslutande handlade om brottsjournalistik och unga invandrare som ett problem (Ibid). Poole (2020) menar att det finns vissa skillnader i rapporteringen av etniska minoriteter, men att de fortfarande var inom ramen av den negativa beskrivningen av the Other. Under 2000-talet kom mycket av europeisk nyhetstäckning att handla om terrorism av
islamistiska extremister och främst med terrorattacken 9/11 som startskott. Poole (2020) menar att mediernas rapportering om muslimer och deras religion och kultur inte är kompatibla med europeisk kultur och religion. Ämnet terrorism och den frekventa nyhetsrapporteringen av densamme har alltså bidragit och förstärkt ett vi-mot-dem tänk.
Vi (européer) har visat tolerans som runnit över när “de” försöker pracka på “oss” deras religion, livsåskådning och tankesätt (Ibid). Ylva Brune (2004) skriver i sin avhandling om begreppet “postkolonialism”. Hon beskriver hur västeuropa rättfärdigade sitt
koloniala system och hur biverkningarna av idéerna som européer hade som överlägsna i sin utveckling, ännu lever kvar och har satt sina spår. I den postkoloniala teorin ligger den Andra som en central punkt. Brune skriver följande:
“Grundläggande i resonemangen är, att vår identitet blir synlig först när den avgränsas i förhållande till något annat, som är skilt från oss. Att konstruera en
människa eller en grupp som de(n) Andra innebär alltså att ta fasta på det som skiljer “dem” från “oss”. “de” är något som “vi” inte är” (Brune, 2004 s 35-36).
Vidare beskriver Brune (2004) hur vi i väst projicerar det vi är missnöjda med oss själva på andra. De(n) andra får ta smällen för det vi själva inte klarar av att se inom oss som oacceptabelt. Elsrud (2008) skriver hur journalisternas roll är med och bidrar till hur konstruktionen av de(n) Andra kan se ut i medierna. Hon menar att journalister, som oftast kommer från en vit medelklass, sällan har erfarenhet av hur det är att växa upp i ett klimat som präglas av stigmatiserade förorter eller att tillhöra etniska minoriteter och dess levnadsförhållanden. Journalisterna reproducerar en viss bild och verklighet av dessa områden utan att ha erfarit den i verkligheten. Journalisten blir beroende av att få informationen från andra och det är så stereotyper växer fram och reproduceras (Elsrud, 2008). Elsrud beskriver vidare hur journalisten, från utsidan, går in i förorterna eller utsatta områden på jakt efter en sanning som hen och läsarna inte är bekant med.
Förorterna måste alltså acceptera att de blir skrivna om istället för beskrivna. Detta bidrar till ett vi-mot-dem tänk när “vi” måste gå in i “deras” värld för att lära oss (Ibid).
Vi kommer i fortsättningen att ibland använda oss av det engelska ordet othering när vi syftar på de(n) Andra då vi menar att vi får ett bättre flöde i texten.
4 Syfte & frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka hur de kriminella gängen framställs i media. Det vi vill få fram med studien är om gängen konstrueras olika varandra och i så fall hur. Får medier mc-gäng, genom sin konstruktion, att framstå sämre än förortsgäng, eller tvärtom. Anledningen till att vi valt mc-gäng och förortsgäng är att det är två typer av kriminella nätverk. Förortsgängen och mc-gängen skiljer sig i ålder, där förortsgängen har yngre medlemmar och rekryterar ofta ungdomar. Det skiljer sig också i kategorin födelseland, mc-gängen har större andel medlemmar som är födda i Sverige än vad förortsgängen har. Utbildningsnivån sett så har mc-gängen en högre del medlemmar som har en utbildning på gymnasienivå. Den största gemensamma nämnaren mellan mc-gäng och förortsgängen är den sorts brott som begås. Narkotikahandel, skjutningar, sprängningar, hot, våld, stölder, o.s.v. (Rostami et al., 2019). Det vi vill se med den här studien är hur två olika typer av kriminella nätverk konstrueras i medier, som har olika typer av medlemmar men begår samma typer av brott.
Då medier är ett stort verktyg för vår inlärning ligger det en samhällsrelevans i att undersöka vilken bild av samhället medier hjälper oss att skapa. Mediers exponering ger betraktaren en chans att skapa sig en bild av hur kriminella nätverk ser ut. Den här studien ger oss en chans att ifrågasätta vilka typer av nyheter vi exponeras för av respektive gäng.
Som hjälp att genomföra studien har vi utformat vår frågeställning koncentrerad till hur diskursen utformas och hur den kan skilja sig för att kunna fullfölja studiens syfte:
Frågeställningar:
1. Vilka diskurser gällande de kriminella gängen konstrueras i medier?
2. Skiljer sig diskurserna åt när det gäller hur gängen konstrueras?
5 Metod
I det här kapitlet går vi igenom vilken metod vi använt för att kunna analysera vårt empiriska material. I slutet av kapitlet visar vi även det tillvägagångssätt vi använt för att kunna göra ett urval av det empiriska materialet samt hur vi har gått till väga för att hitta det.
5.1 Kritisk diskusanalys
För att kunna analysera och bryta ner diskurserna i våra valda artiklar kommer vi att använda oss av en kritisk diskursanalys. Vi kommer att använda oss av delar i olika analysmodeller som vi hämtat från flera forskare och de två som sticker ut mest är Norman Fairclough och Teun van Dijks modeller.
Berglez (2019) menar att Van Dijks modell är utformad för att kunna studera texter på två olika plan. Först studeras texterna på en mikrostrukturell nivå för att kunna
detaljstudera våra artiklar och de utpräglade diskurserna. I nästa steg går vi över på makrostrukturell nivå och får en mer överskådlig syn på de tematiska och schematiska strukturerna i artiklarna.
Van Dijk förespråkar en strukturerad metod för att kunna analysera materialet steg för steg så vi kommer att göra ett analysschema för att göra det så konkret som möjligt.
Schemat konstrueras så att vi exakt kan definiera vilka dimensioner vi ska studera och analysera (Berglez, 2019). Analysschemat vi grundar vår disposition på är inspirerat av medieforskaren Anabela Carvalho (2008) och indelningen hon förespråkar ser ut som följer:
1. Textens strukturella layout och innehåll samt omgivande struktur
2. Objekt
3. Aktörer
4. Diskursiva strategier 5. Ideologiska ståndpunkter 6. Språk i detalj och retorik 7. Jämförande-synkronisk analys 8. Historisk-diakronisk analys.
Punkterna analyseras i den ordningsföljd de är listade men är inte helt separerade från varandra utan görs i ett svep. Här nedan kommer vi gå igenom hur de olika
analysdimensionerna är utformade och vad de innebär: Textens strukturella layout och innehåll samt omgivande struktur menar Carvalho (2008) är ett sätt att få grepp om textens huvudsakliga ämne och är en slags uppvärmning inför de kommande momenten.
Här kan man se vilken sektion en viss artikeln är med i, vilken storlek den har, på vilken sida den finns att läsa och om den har tillhörande bilder eller faktarutor. Vi kommer i vissa fall göra semiotiska bildanalyser av tillhörande bilder och de kommer att
slumpmässigt väljas ut för vidare granskning. Den strukturella organisationen av texten spelar en nyckelroll i den här punktens analys. Rubriken markerar en ingångspunkt till artikeln och bör enligt Carvalho studeras lite extra noga (2008). Även ingressen är värd att lägga några extra minuter på för det är här som läsarens intresse fångas upp blir avgörande om hen faktiskt kommer att läsa artikeln.
Objekt av diskurser är inte alltid helt enkla att upptäcka och identifiera. Att hitta objekt och identifiera dem är enligt Carvalho (2008) ett viktigt steg för att kunna dekonstruera och förstå rollerna som diskurserna är invävda i. Det är viktigt att i det här skedet ställa sig frågan om vilka event/specifika frågor som är ihopkedjade med den bredare frågan
som övervägs. Det blir extra viktigt att betrakta den här frågan när det är komplexa frågor som kan tacklas från många vinklar. Vilka länkar hittar reportern mellan nyheten och faktiska problem i samhället?
Aktörer är de som nämns i artikeln eller vilka som får komma till tals. I den här punkten är aktörer både subjekt och objekt, dvs, både aktörer som gör saker eller blir omtalade i texten. Här spelar texten en stor roll i hur aktörerna blir konstruerade och definierade såväl som identifikation och relationer (Carvalho, 2008). Det kommer i den här studien vara relevant att se vilka som får sin röst hörd. Och lika viktigt att aktörer som inte får sin röst hörd. Det kan vara att någon för deras talan eller blir omskrivna utan att de vet om eller får en chans att tala ut.
Diskursiva strategier ska ses som en förlängd fortsättning av aktörer. Här kan vi se hur de ideologiska perspektiven legitimeras av textens aktörer. Skaparen av texten är den främste aktören, i vårt fall handlar det om journalisten som skrivit den utvalda artikeln.
Vissa texter kan vara mer utmärkande försök till att ändra publikens (läsarens)
uppfattning. Det kan handla om att producenten (skaparen) av texten, är medveten om försöken till att ändra publikens uppfattningen men det kan också vara omedvetna handlingar som skapar påverkningarna (Carvalho, 2008). Ett sätt att hitta de mest
framstående diskursiva strategierna blir att hitta producentens vinkel hur hen presenterar texten på. Carvalho (2008) menar att man ska tänka på dessa inramningar (“frames”) som en handling och inte som redan satta ramar att förhålla sig till. Hon menar att framing är att organisera diskurserna i riktning mot en viss syn, perspektiv eller idé som lyfts fram, oftast på bekostnad av något annat.
Att ideologiska ståndpunkter är inbäddat och underförstått i en kritisk diskursanalys är nästan ett krav. Att man uppmärksammar ideologier tillhörande vissa sociala och politiska ståndpunkter är nästan en förutsättning för att praktisera en kritisk
diskursanalys. Carvalho (2008) betonar att ideologiska ståndpunkter är fundamentalt i sitt inflytande på en text men att diskursanalysen ibland inte belyser den. Texten kan genomsyras av ideologiska perspektiv (nationalism, kommersialism, socialism m.m) Framträder ideologierna tydligt? Belyses subjektiva perspektiv som objektiva och vilken skepnad kan de anta? Oftast finns det fler än bara en ideologi och det är viktigt att inte missa de alternativa eller recessiva ideologierna. Hur är den dominerande
ideologin sammanvävd i sociokulturella regler? (Carvalho 2008). För oss blir det viktigt att inte missa någon ideologi för att uppfatta om upphovsmakaren till texten försöker få jämnvikt mellan ideologier och en balans mellan synsätten.
Hur nyttjas språket i detalj och hur används retorik i texten? Här kan man till en början leta upp ord som används och vad de konnoterar, alltså dess betydelse. Vi kommer försöka lägga tyngd på att försöka hitta ord som har närvaro eller frånvaro. Om man jämför de följande meningarna:
“Peter Olsson anser att corona bör ta pås allvar”
“Peter Olsson, forskare av virusstammar, anser att corona bör tas på allvar”
Innebörden är densamma men inlägget av den inskjutna bisatsen om en akademisk titel kan potentiellt tyda på mer tyngd i anseendet (Berglez, 2019). Eller varför en person nämns med sin politiska läggning trots att det inte är relevant för ämnet. Vilka diskurser är överflödiga för ämnet och vad tillför inte intressant information till texten (Berglez, 2019).
Jämförande-synkronisk analys är, precis som det låter, när man jämför texten med andra nutida texter som uppkommit samma dag eller är tidsmässigt relevanta i förhållande till den analyserade texten. Genom att jämföra texten med rapporter, polisutdrag eller andra texter kan forskaren, förhoppningsvis, bilda sig en egen, mer korrekt, bild av
konstruktionen (Carvalho, 2008). Den här delen är inte relevant för den här studien då den går in på hur konstruktionen av kriminella gäng skiljer sig i artiklar mellan
tidningarna.
Historisk-diakronisk analys undersöker hur ideologier har formats och påverkats genom tiderna och vilka uttryck som förknippas med just den ideologi man undersöker. Dessa analyser görs genom att undersöka gamla texter som kan ha påverkat själva ideologin över tid och vilka förändringar som har format den (Berglez, 2019). Inte heller denna punkt är relevant för vår studie då studien inte kommer undersöka hur ideologierna formats historiskt.
De punkter som studiens analysschema kommer att bygga på är benämnda enlig följande: 1. Textens strukturella layout och innehåll samt omgivande struktur 2.
Relationen mellan makro och mikrotext (här ingår objekt). 3. Diskursiva strategier (i den här studien bakas aktörer in i samma punkt). 4. Ideologiska ståndpunkter. 5. Språk i detalj och retorik.
Faircloughs diskursmodell bygger på tre dimensioner, Svensson (2019) kallar de tre dimensionerna för text, diskursiv praktik och sociokulturell praktik. På den första dimensionen, text, analyseras språket, uppbyggnad av språket, grammatik, vokabulär och satsbyggnad. Den andra nivån av dimensionerna, diskursiv praktik, analyseras konsumtionen, distributionen och produktionen av text. Man undersöker vilka processer som skapas och sprids. Den tredje och sista dimensionen, sociokulturell praktik,
analyserar texten ur ett större och bredare perspektiv. På den här nivån menar Svensson (2018) att man ser maktrelationer och ideologier. Utmanas eller förstärks de eventuella maktrelationerna och ideologierna i samhället av de texter som distribueras ut i
samhället?
Boréus & Seiler Brylla (2018) riktar kritik mot den kritiska diskursanalysen. De menar att det är svårt att upprätthålla forskningstraditionen och vara helt objektiv. I kritisk diskursanalys ska forskaren använda sina kunskaper för att kunna, ur ett kritiskt perspektiv, granska maktförhållanden i samhället och ideologierna som finns och utformas i text. Objektiviteten kan vara svår när forskarna påverkas av egna åsikter och värderingar. Winther Jørgensen & Phillips (2000) skriver att ett problem kan vara att veta vart gränsen mellan hur och vad som påverkar det icke-diskursiva kontra det diskursiva och vice versa. De menar att det inte ges några tydliga riktlinjer var gränsen går mellan den sociala analysen och diskursanalysen (Winter Jørgensen & Phillips, 2000).
Eftersom vi har valt att använda oss av en metod som kritisk diskursanalys, där vi som forskare kommer tolka datan, är vi medvetna om att våra egna erfarenheter och
värderingar kan påverka vår objektivitet. För att motverka att påverkas av våra
subjektiva värderingar har vi försökt att arbeta aktivt med att ifrågasätta vår analys. Vi kommer vända och vrida på perspektiven för att vara så objektiva som möjligt. Då vi är två som är upphovsmakare till den här studien var det viktigt för oss att sitta
tillsammans när vi analyserade våra artiklar. Dels för att vi ska tolka diskussionen på samma sätt och vi kan bolla tankar mellan varandra och dels för att vi ska förstå så vi båda tänker likadant.
5.2 Urval & avgränsningar
I vår studie valde vi att analysera 29 artiklar från 2019 där gängkriminalitet förekom. Vi gjorde en avgränsning och valde ut fyra stycken tidningar, Aftonbladet, Svenska
Dagbladet (SvD), Sydsvenskan och Göteborgsposten (GP). För att underlätta
möjligheten att hitta artiklar så använde vi oss av Retrievers mediearkiv och därefter av sökord. Anledningen till att vi valde att begränsa oss till 2019 var att statistiken under detta år visade ökningar i antalet bekräftade skjutningar och detonationer, samt förberedelser och försök till sprängningar, jämfört med 2018 (Polisen, 2018. Polisen, 2019). Då det är kriminella handlingar som är kopplade till gängkriminalitet (Rostami, Mondani, Carlsson, Sturup, Sarnecki & Edling, 2018) och vi ville ha så färska siffror som möjligt på brottsstatistik så valde vi att hämta artiklar från 2019.
När vi valde ut vilka tidningar som skulle användas för analysering valde vi tre
“lokaltidningar” som ska återspegla de tre största städerna i Sverige, Stockholm, Göteborg och Malmö. Valet av de största städernas tidningar valde vi för att gängkriminaliteten är fokuserad till storstäderna och deras förorter (Polisen, 2019).
Därav föll valet på Göteborgs-Posten för att få en lokal vinkel i Göteborg, Sydsvenskan för Malmö och Svenska Dagbladet för att täcka upp Stockholm. Även fast SvD är en rikstäckande tidning är majoriteten av försäljningen fokuserad i Stockholmsområdet (Orvesto Konsument, 2019). Även Dagens Nyheter skulle kunna användas som
“Stockholmstidning” men när vi undersökte hur DN:s artikelutbud såg ut på Retreiver så märkte vi att det inte fanns tillräckligt med artiklar för att utföra vår studie. Det fanns ett mindre utbud av nyhetsartiklar som handlade om mc-gäng och förortsgäng i
jämförelse med de övriga tidningar vi valde, något som inte skulle gynna vår studie då vi ville ha samma antal artiklar från de tre mindre tidningarna. När vi undersökte utbudet i Svenska Dagbladet så hade de ett större utbud av nyhetsartiklar om mc-gäng och förortsgäng, vilket resulterade i att vi valde den tidningen istället. Som fjärde tidning valde vi Aftonbladet. Det är Sveriges mest lästa tidning och den är rikstäckande.
I och med att de valda tidningarna läses i storstäderna eller har många läsare så blir det
relevant att använda sig av dessa då de når ut med sin syn på hur nyheter ska se ut, når flest människor och påverkar väldigt många (Orvesto Konsument, 2019).
När vi började leta efter artiklar i Retrievers mediearkiv så använde vi oss av funktionen
“utökad sökning”, detta för att underlätta att få fram det vi letade efter. Vi valde att endast använda oss av artiklar som har publicerats i tryckt press, alltså de fysiska tidningarna. Vi valde den avgränsning för att det inte skulle bli ett överflöd med artiklar och för att undvika att stöta på små notiser. Vi är medvetna om att det finns så många fler skrivna artiklar i den digitala pressen och att resultaten skulle kunna bli annorlunda om vi valt att använda oss av både tryckta och digitala artiklar.
Vi valde att söka artiklar från en tidning i taget för att arbetet skulle bli mer strukturerat.
Vi valde tidsperioden mellan 1 januari till 31 december 2019. Efter detta började vi söka efter artiklar med hjälp av flera olika sökord t.ex:
- Biskopsgården - Rosengård - gängkriminalitet - mc-gäng
- skjutningar
(Samtliga sökord hittas i bilagor)
Då vi ville vara säkra på att artiklarna handlade om gängkriminalitet eller gängrelaterat våld så skummade vi igenom och fick en överblick över artiklarna innan vi sparade dom. Då vi endast var intresserade av tidningarnas nyhetsartiklar så sållade vi bort de artiklar som inte fyllde de kriterierna, alltså debattartiklar, ledare och insändare o.s.v..
Begreppet förortsgäng kommer vi använda oss av under studiens gång för att det ska vara så tydligt och lättläst som möjligt. Med förortsgäng menar vi kriminella nätverk som är baserade och utför brott i svenska förorter/utsatta områden.
6 Forskningsetiska överväganden
Vi har, innan vi grävt ner oss i studien, stakat ut hur överväganden om forskningsetiken ska se ut. Eftersom vi har analyserat redan publicerade texter i tryckt press har de redan
blivit publicerade och därav anser vi att det inte är nödvändigt för oss att anonymisera de namn som uppkommer i artiklarna. Med det sagt menar vi att vi inte kan skada de som redan har blivit namngivna. De personer vi använder oss av är redan införstådda med att när man blir kontaktad av en tidning kan man också få citat utskrivna. Vårt fokus ligger inte i att fokusera på enskilda individers uttalanden utan på de övergripande diskurser som utformas av media och på hur citaten används för att styrka mediernas bild och underliggande agenda. Det är detta vi baserar vårt empiriska material på.
7 Validitet & reliabilitet
Validitet och reliabilitet är främst viktigt för en kvantitativ studie, men även i en kvalitativ undersökning är det relevant. Med det menas att studien ska vara giltig och tillförlitlig (Ekström & Johansson 2019). Vårt empiriska material ska vara giltig, det vill säga att det ska finnas argument till att det empiriska material är relevant. Tillförlitlighet bygger på att materialet som analyseras är riktiga, att det inte är påhittade eller tagna ur luften (Ibid). Vi underbygger i den här studien vår vetenskap med empiriskt korrekt validitet och reliabilitet.
8 Resultat och analys
I det här kapitlet kommer vi gå igenom och presentera vår analys. Kapitlet är uppdelat i tre större delar där vi först granskar mc-gängen och dess konstruktion. I andra delen fokuserar vi istället på förortsgängens konstruktioner, för att i den sista delen ställa dem mot varandra och analysera om det finns skillnader hur de diskursiva representationerna tar sig form. Den övergripande konstruktionen av de kriminella gängen är att de just är kriminella. Oavsett om det var ett mc-gäng eller ett förortsgäng så utfördes våldsdåd i mindre eller större utsträckning. Dock skiljdes sig konstruktionen av de olika gängen åt.
8.1 Mc-gängen
8.1.1 Mc-gängen som brödrarskap och grupp
Mc-gäng omskrevs med sina utfärdade namn; så som Hells Angels, Bandidos eller No Surrender. Att de får sina namn utskrivna kan tyda på att de får bekräftelse på att de är en del av något större och tillhör en gemenskap att skydda sig bakom.
I artikeln “Knuttegänget som vill lyfta fram det mjuka” görs ett tydligt avstamp från den kriminella delen av mc-kulturen. Knuttegänget har problem att skaffa lokal att hyra och fördomarna mot mc-gäng visar i den här artikeln hur diskursen påverkas av de
sociokulturella avtrycken som skapats gentemot mc-gäng. Artikeln går djupare in i hur alla medlemmar, innan man går med i klubben, måste visa ett utdrag från brottsregistret som bevisar att man inte har ett kriminellt förflutet. Vidare måste man, en gång om året, visa upp ett nytt utdrag för att visa att man fortfarande är “ren” från brott. Detta kan tolkas som att mc-kulturen är påtagligt influerad av kriminalitet.
“Vi är medlemmar i Independent Motorcycles IMA. Har man en mc klubb och inte vill få problem med kriminella måste man ha en organisation bakom sig, berättar Peter Bredin”. (“Knuttegänget som vill lyfta fram det mjuka” Sydsvenskan 2019- 08-04.)
Citatet ovan visar att de själva är medvetna om det och aktivt försöker motverka bilden av att deras mc-gäng är kriminellt. Detta är en av få artiklar där även människorna bakom berättelsen är utskrivna i text, medverkar på bild och får komma till tals.
Tolkningen här blir att artikelns vinkel bidrar till ett mer personligt och avväpnande perspektiv för att påvisa det här gängets neutralitet mot mc-gängens kriminalitet. I mc- gängen finns en stolthet i att bära klubbens märke på ryggen och det är gemenskapen som håller ihop klubben. När två bombdåd sker och en No Surrender medlem, en 39- årig man, blir ihjälskjuten får en av mc-gänget No Surrenders ledargestalter en stor del av diskursen i artikeln “Ny mc-klubb i dödligt gängkrig”. Här fokuseras det på hur älskvärd han var och inte det faktum att han nyss varit inlåst i två år för utpressning eller att han har slagit och förnedrat människor. Här legitimeras våldet och kriminaliteten som uppgörelser inom mc-kulturen.
“Jag vet faktiskt inte. Om den var riktad mot oss är det ingen som varit man nog att ta åt sig äran.” (“Ny mc-klubb i dödligt gängkrig” Aftonbladet 2019.12.30)
Genom att han markerar att ingen är “man nog” att ta åt sig äran tolkas det som att det inte är en mc-klubb som stått bakom attacken. Är man medlem i en MC-klubb så bär man med stolthet klubbmärket och bakom namnet på klubben ligger värdet av gemenskap. Stoltheten, i sin tur, innebär att konstruktionen av mc-gäng är något man ska känna värdighet över, en tillhörighet att visa upp utan att skämmas. Det finns alltså vissa regler och riktlinjer som är dolda eller osagda som fungerar som praxis,
exempelvis att man inte ger sig på människor som är oskyldiga. Journalisten skriver i
samma artikel “att bombdåden i Linköping och Örebro nödvändigtvis varit riktade mot No Surrender”, vilket ger ett intryck som konstruerar tvivel om att det är en uppgörelse mellan mc-gängen och samtidigt mildare än vad det är.
Genom framställningen av mc-gängens kultur om brödraskap visas en sida upp att de ibland kan förbigå rättssystemet. I en artikel från Göteborgs-Posten läggs en hel utredning ner där två mc-gäng konfronterar varandra och där det hela slutar i en våldsam uppgörelse.
“Det finns inga oberoende vittnen som har gjort några iakttagelser Det har varit så många personer inblandade så man har inte kunnat säga så med någon som helst säkerhet vem som har gjort vad. (...) Det är inte helt otänkbart att skälet till att de som har blivit utsatta för det här våldet inte vill berätta särskilt mycket för att de själva kanske har deltagit eller att de har kompisar som har deltagit i utövandet av våldet.” (“Utredning om eldstrid i Mölnlycke läggs ner” Göteborgs-Posten 2019.02.09)
Det framgår tydligt i artikeln att det är flera skadade och minst en skottskadad. Trots det är det ingen som vill säga något. Diskursen som växer fram är att man håller gruppen och brödraskapet högt och inte snackar eller “golar” ner sin grupp. Trots att det kan gynna att det motsatta gänget skulle åka fast finns rädslan att motståndarna gör samma sak. Därför är det ingen som pratar högt om det. Gemenskapen och brödraskapet är det som förenar och håller samman. Känslan av tillhörighet är överordnat de fysiska skadorna.
Retoriken spelar stor roll i en artikel från Sydsvenskan där man skriver om
“Supporterklubb till Bandidos bjuder byn på fest” Trots att Bandidos är ett uttalat kriminellt mc-gäng så får deras supporterklubbar en mildare bedömning.
“Det kommer att grillas korv till dom som vill ha. Dricka i olika former kommer också att finnas på plats”, skrev festfixarna i samhällets facebookgrupp”
(Supporterklubb till Bandidos bjuder byn på fest” Sydsvenskan 2019.10.11)
Här skapas konstruktionen av supporterklubben som en positiv sida av samhället, med beskrivningen att det kommer grillas korv, vilket kan tolkas som något familjärt inom våra sociokulturella ramar. Det tolkas som att vi kan ta med familjen på en helgutflykt, grilla korv och titta på gängets motorcyklar. Trots att klubben är en supporterklubb till det Bandidos som utför kriminella handlingar skapas här ett förmildrande och mc-
gänget associeras med gemenskap och samhörighet. De (mc-gänget) är en del av det större samhälle som vi kan ta del av. Vidare i artikeln skrivs det “Den medlem som stått för inbjudningarna ser festerna enbart som en trevlig aktivitet för byn. Han vill inte låta sig intervjuas med namn och bild”. Vi tolkar det som att, trots det faktum att de utåt sett vill framstå som en familjär mc-klubb, finns tolkningar vad en mc-klubb är och att det kan få konsekvenser att gå ut med namn och bild.
8.1.2 Mc-gängets våldsamma sida
Hur konstrueras mc-gängets våldsamma sida av medier? Konstrueras mc-gängen som stereotyper och ett hot mot de värderingar och den trygghet som finns grundad i det svenska samhället?
I en artikel i Aftonbladet (2019.01.24) beskrivs hur en “72-åring nedslagen av Hells Angels-medlem”. 72-åringen ska ha bett Hells Angels-medlemmen att stänga av sin bilmotor så att den inte skulle gå på tomgång, HA-medlemmen blir då rosenrasande och går till attack med knytnävarna.
“Den äldre mannen hade gått fram och i normal samtalston bett föraren att stänga av motorn och inte låta den gå på tomgång. Föraren hade reagerat direkt, hoppat ut ur bilen och gått runt fram till mannen och skrikit: -Du ska fan inte säga åt mig vad jag ska göra! Sedan hade han fällt mannen till marken med ett hårt knytnävsslag.” (“72- åring nedslagen av Hells Angels-medlem” Aftonbladet, 2019.01.24)
HA-medlemmen som var 36 år när det skedde gick till attack mot en äldre man, till synes oprovocerat, och har nyttjat våld mot 72-åringen. Med detta beskrivs HA- medlemmen som aggressiv och för att ha blivit explosivt provocerad av 72-åringens ord. Det konstrueras i texten att HA-medlemmen inte bryr sig om regler satta av samhället och detta bidrar till stereotypen av en mc-medlem som aggressiv och farlig.
Vidare i texten skrivs det ut att HA-medlemmen har ett tungt belastningsregister där han medverkar i 24 punkter, bla för grov misshandel. Även här blir han utmarkerad som den gängse mc-gängstereotypen. I polisförhör ska HA-medlemmen ha sagt “Man hoppar inte in i inhägnaden hos björnarna på Skansen”. Det hamnar inom vår tolkningsram som att man ska respektera det (eller personer) som är farligt/farliga och som man fysiskt inte rår på. Exemplet visar på ytterligare en konstruktion som stärker att mc-medlemmar ska respekteras för sin auktoritet och makt.
I artiklarna fann vi att mc-gäng har en benägenhet att strunta i förutbestämda regler som är utstakade i samhället. I en artikel från Aftonbladet anlitas en HA-medlem av en pappa för att misshandla en 13-årig pojke som ska ha haft en konflikt med pappans son.
“Den drivande (HA-medlemmen) förklarade, enligt 13-åringen, att han älskade att skada människor och frågade om han visste vad Hells Angels var. - När jag försökte googla på namnet visste jag inte hur man stavade det, säger 13-åringen i förhör.
Hells Angels-mannen tog då mobilen och googlade och läste upp vad som stod, enligt 13-åringen. Sen tog han 13-åringen hårt i handen och sa, enligt förhöret: - Nu har du skakat hand med djävulen.” (“Anlitade Hells Angels - döms” Aftonbladet, 2019.07.06)
Trots att journalisten skriver “enligt” tre gånger i utdraget, som kan tolkas som att hen själv inte tror på det eller vill förminska vad som faktiskt hänt, så finns det två saker i utdraget vi reagerade på. “Att han älskade att skada människor” påvisar att HA- medlemmen inte drar sig för att skada barn för att han gillar att vålla skada. Han
konstrueras som tämligen brutal och känslokall samt ett hot mot samhället, vår trygghet och de som ska ge ett barn säkerhet. . Om vi inte kan skydda ett barn hur ska vi då kunna lyckas känna trygghet i hela vårt samhälle? Det andra är citatet som HA-mannen ska ha sagt “Nu har du skakat hand med djävulen”. Om man tar kontexten att djävulen är ängelns motsats kan det tolkas som att det är rättssystemets motsats och nemesis.
HA-mannen får som liten del stå för helheten åt alla mc-gäng som en motpol till rättssystemet. Framställningen av mc-gäng som djävulen konstruerar dem som okontrollerbara av myndigheter.
Det som utstakas som våldsamt i artiklarna om mc-gäng är att de ofta struntar i
konsekvenserna av sitt agerande. De går utanför ramarna av vad som är acceptabelt för att bedriva sin verksamhet. Verksamheterna kan nästan ses som ett företagande men med den skillnaden att de själva sätter upp sina egna regler och lagar. I GP:s artikel
“Villasprängning i Motala kan kopplas till Flodafallet” beskrivs hur Bandidos MC nyttjar våld för att driva in skulder som antingen är sanna eller påhittade för få in pengarna. Mc-gänget är inte rädda för att göra allt i sin makt för att få som de vill.
“Offret ska bland annat ha torterats med hjälp av en borrmaskin. Nyligen
exploderade även hans föräldrahem (...) Fallet som nu sysselsätter kriminalpolisen i Region Väst handlar om synnerligen grovt våld och, enligt vad GP erfar, betydande
ekonomiska belopp.” (”Villasprängning i Motala kan kopplas till Flodafallet”
Göteborgs-Posten, 2019.04.05)
Offret har blivit frihetsberövad under ett antal dagar och därefter torterats. Att offret har blivit kidnappad och det våld han utsatts för tyder på en råhet som saknar motstycke i Sverige. Att journalisten skriver “sysselsätter kriminalpolisen i Region Väst” kan tolkas som att hela polisen i Region Väst måste ta krafttag mot våldet från Bandidos. Vi kan uppfatta det som att bara ett fall tar upp hela kriminalpolisen i Västs kapacitet för att handskas med ett sådant ärende. Vidare kan det betyda att de inte har kontroll över situationen och att de inte rår på den kriminella verksamhet som mc-gäng utför.
8.2 Förortsgängen
8.2.1 Förortsgängen som ett hot mot samhället
Den tydligaste konstruktionen av förortsgängen vi hittade var den hotfulla. Vi får bilden av att förortsgängen är en del av ett krig som det inte finns något stopp på där gått så långt att oskyldiga människor faller offer för gängens kriminella handlingar.
“-Jag var så ivrig över att bli av med “oskulden” om man nu ska säga som så. Det är en statusgrej du vet. Ha ett liv på samvetet. Du klättrar. Jag vill visa att jag också kan. Jag snackar inte bara. “ (“Tonåring mördade fel person - döms till nio år”
Göteborgs-Posten 2019.12.10.)
Detta är ett citat som en 17-åring sagt i ett förhör med polisen. 17-åringen ska ha blivit tilldelad att utföra ett mord på en man från ett rivaliserande gäng, en man som tillhörde den så kallade B-falangen, ett kriminellt gäng som härjar i Göteborg och främst dess förorter. Just denna händelse skedde i förorten Biskopsgården. Bilden vi får av denna 17-åring är att han inte att han ångrar sina handlingar, tvärtom, han är nöjd med vad han har gjort och han var ivrig att få det gjort. Då detta är ett citat hämtat direkt från ett polisförhör så förstår vi också att detta är sant och inte något som är snedvridet av journalisten. Journalisten väljer dock av att ha med detta citat som framställer 17- åringen som väldigt kallblodig och som inte visar några som helst tecken på ånger.
Artikeln ger oss även ett exempel på en vidare bild av hur dessa förortsgäng tänker.
Bilden för oss om hur man kan göra karriär inom förortsgängen blir alltså att döda någon. Det verkar inte ligga någon eftertanke bakom beslutet att ta någon annans liv utan det är bara något som ska göras, för att visa att man “snackar inte bara”. 17-
åringens uttalande visar oss en verklighet att det är så här det fungerar inom förortsgängen.
“Samtidigt oroas han över utvecklingen. De mord som utförs tycks råare och drabbar stundtals tredje part. När förövaren inte får tag på den egentliga måltavlan riktas våldet mot närstående.” (“Polisens teori: Det är orsaken till våldsvågen”
Aftonbladet, 2019.11.18)
Ovanstående kommer från en artikel där en polis kommenterar den våldsvåg som
eskalerat på Malmös gator. Här späds våra bilder på om att våldet inom förortsgängen är värre än någonsin och att det finns anledning till att vara rädd. En polis, som ska vara en trygghet i samhället och ska skydda oss från brutalitet och övergrepp, oroar sig över hur förortsgängens våld utvecklas och att den känns råare. Det klingar inte bra när vi får känslan av att förortsgängen har övertaget över polisen i stället för att vara en samhällstrygghet. Förortsgängen har nu blivit så pass maktfulla och våldsamma att polisen inte längre klarar att arbeta emot våldet.
“Men när ett maskerat och hotfullt ungdomsgäng dök upp tvingades polisen låta de två männen gå.” (“Så sprängdes våldsgängen” Aftonbladet, 2019.10.29)
Bara några dagar innan så stod det i samma tidning att polisen inte hade tillräckligt med resurser när ett maskerat ungdomsgäng dök upp under ett gripande av två män med koppling till ett förortsgäng. Ungdomsgänget agerade hotfullt och polisen var tvungen att släppa de gripna. Här förekommer den där makten som förortsgängen har över polisen igen.
“En polispatrull jagade gärningsmännen efter dödsskjutningen på Högaholm förra veckan - utan att veta om att det förföljde tungt beväpnade mördare.” (“Mördarna jagade av polisen på Högaholm” Sydsvenskan, 2019.10.08).
“Minst två gärningsmän satt i mördarbilen (...)” (“Mördarna jagade av polisen på Högaholm” Sydsvenskan, 2019.10.08).
Genom att använda vissa typer av ord så får en artikel en annan slagkraft och människor och situationer kan framstå som mer dramatiska, hotfulla, ledsna, o.s.v.. I en och samma artikeln så har journalisten använt ordet mördare tre gånger. Som journalist ska man i alla lägen vara neutralt, inte vara partisk eller bidra till en förvriden syn genom sitt
skrivande. Att använda ordet mördare bidrar till bilden av att den här artikel handlar om en hemsk och hänsynslös människa/människor. Att vi beskriver någon som mördare, menas med att vi ger personen en titel, det blir det som denna personen förknippas med.
Skriver man ut någon som mördare blir också den personen dömd på förhand, personen får en stämpel, oavsett om personen är skyldig eller inte. Det späds också på när man beskriver ett fordon som denna har åkt i som “mördarbilen”. Att skriva gärningsman eller den misstänkte hade varit ett mer neutralt sätt att beskriva personen i fråga.
8.2.2 Förortsgängen på öppen gata
Genom artiklarna får vi också en bild om hur förortsgängen jobbar när det kommer till deras kriminella handlingar, såsom skjutningar och sprängningar. Vi får bilden av att det sker på öppen gata mitt i “den normala vardagen”.
“Mannen sköts med flera skott bara 50 meter från lekplatsen” (“Man sköts - precis vid lekplatsen” Aftonbladet, 2019.05.21.)
“Här kan vi du visuellt följa statistiken - genom att skjutningarna placerats ut vid närmsta station på länets tunnelbane- och pendeltågslinjer.” (“Från Tensta till Hornstull - åktur längs våldets linjer.” Svenska Dagbladet, 2019.10.05)
Genom att skriva ut meningen “Mannen sköts bara 50 meter från lekplatsen” får vi en bild av att skottlossning skett mitt bland familjer och barn, ett hot som är väldigt nära oss och även nära något så oskyldigt som barn. När våld sker mitt bland folk ute på öppen gata så får vi bilden av att “vem som helst” kan bli nästa offer, vi känner oss alla som måltavla. Vi får bilden av att dessa gäng inte har någon som helst gräns, att de kan skjuta vem som helst, var som helst. Känslan av att mord och skjutningar kommer närmare vår vardag rubbar vår känsla av trygghet. När oskyldiga barn, som inte vet vad som är rätt eller fel, finns med i bilden späs vår rädsla och känsla av hot på. Vi får bilden av att nästa gång kan ett oskyldigt barn komma till skada och att människorna som gör detta inte har några gränser. Ester Pollack (2001) menar att en stor del av brottsjournalistikens roll är att skapa rädsla, för att kunna upprätthålla makten. När vi fortsätter ha en överdriven rädsla för hotet om brott och när vår bild av att samhället nått sin bristningsgräns gentemot brottsligheten så ökar vår känsla av att myndigheter är livsviktiga i samhället. Genom att skriva att brotten som sker mitt på öppen gata bland civilpersoner så bildas rädslan för vårt eget liv. Vi känner att vi behöver beskyddas, att hotet kommer närmare och behöver tryckas tillbaka.
8.2.3 Förortsgängen som barn
En bild som utkristalliserade sig i vår analys är att många av de som är kopplade till förortsgängen är unga vuxna och ungdomar. Den uppskattade åldern som det skrevs om i artiklarna var mellan 15-25 år gamla
“Redan samma natt greps sju unga män misstänkta för inblandning i dådet. En 17- åring och 16-åring greps med skarpladdade vapen på sig (...)” (Männen flyr efter skotten” Aftonbladet, 2019.12.13).
Ur den citerade artikeln ovan så finns det ingen kommentar från varken polis eller journalist om att detta är en ovanlig händelse, att två unga män begår så pass grova brott. Enligt en rapport från Polisen (2019) så är det väldigt vanligt inom
gängkriminalitet att de yngre medlemmarna får vara utövare och ta risker som ledarskiktet inte är villiga att ta. De unga männen arbetar för någon som är den
“egentliga ledaren”, vilket inte något som framgår i den citerade artikeln ovan. Vidare i texten får vi veta att en av männen från den omskrivna händelsen beskrivs som en stor fotbollstalang som har spelat för ungdomslandslaget. Beskrivningen av
ungdomstalangen ger oss en bild av något som kan beskrivas som en “förlorad
ungdom”. Dessa tonårspojkar har alltså haft chans att göra något meningsfullt i sina liv, de har haft möjligheter och talang, men har istället valt en kriminell bana i livet. Denna bana som, statistiskt sett, är väldigt svår att ta sig ur. Den underbyggda känslan i texten är att dessa unga män är “förlorade” till kriminalitet.
8.2.4 Förortsgängen som brödraskap
“Det finns uppgifter om att 18-åringen ska ha “golat”? - Ja det är en teori som har framförts.” (18-åringen lurades ut - sköts ihjäl med 6 skott” Aftonbladet,
2019.10.29)
En liten del och ruta av en artikel ger oss en bild av att förortsgängen är som ett brödraskap, och man sviker inte sina bröder. “Golat”, alltså skvallrat eller tjallat, ses inte som populärt inom kriminella gäng. Är man medlem i gänget så är det detta som gäller; du är med på livstid. Det ses som ett stort svek om någon sviker sina bröder.
Genom artikeln ovan får vi en bild av att den enda vägen när man “golar” är att straffas med döden. En 18-åring har skjutits ihjäl med sex skott, och polisen arbetar efter teorin
att han har “golat”. Artikeln ger oss också bilden av att dessa gäng inte visar någon som helst barmhärtighet. Gör någon medlem bort sig så måste det visas upp för andra. De som lurar ut 18-åringen och skjuter vill visa att svek mot gänget får konsekvenser så att det inte händer igen. Skjutningen är en maktdemonstration för att vi att ingen får trampa på gängets egna regler.
8.3 Mc-gäng vs förortsgäng
I den här delen ställer vi gängen mot varandra för att se vilka olika diskurser som utformas i tidningarna, hur de skiljer sig och vilka attribut som speglar deras agerande.
Vi kom fram till tre stora skillnader i diskursen:
1. Social representation. Var och hur har gängen formats för att få sin markerande prägel och under vilka förutsättningar de har bildats.
2. Bakom västen. Hur brödraskapet och gemenskapen bildas och bidrar till att upprätthålla bilden av gängen.
3. Revolvermannen i fokus. Hur gängens tillvägagångssätt speglas och reproduceras i medierna.
8.3.1 Social representation
En av de största skillnaderna i diskursen när vi ställer förortsgängen och mc-gängen mot varandra är att de kommer från två olika sidor av samhället. I förortsgängen ser man en väldigt tydlig röd tråd, de har etablerat sig i förorterna i Sveriges största städer.
Förorterna utgör några av landets mest utsatta områden, med låg socioekonomisk status där kriminella har stor inverkan på lokalsamhället (Polisen, 2019). I rapporteringen om förortsgängen blir platsen en väldigt central del då platsen redan är förknippad med utsatthet och oroligheter, och nämns oftast redan i rubriken.
“En död, en svårt skadad vid skjutning i Biskopsgården” (Göteborgs-Posten, 2019.12.30)
“De sköts till döds vid nattklubben” (Aftonbladet, 2019.12.06)
Artiklarna ovan beskriver samma typer av brott, båda kopplade till gängkriminalitet, men bara en av artiklarna nämner platsen och då handlar artikeln om ett förortsgäng.
Samma typ av händelse sker när en medlem från ett mc-gäng sköts ner vid en nattklubb i Norrköping, men platsen nämns inte i rubriken. Skillnaden i rubriceringarna skapar ett perspektiv av “vi mot dem”. Det utsatta området, i det här fallet Biskopsgården i Göteborg, blir konstruerat så att även liknande händelser, som inte har med
förortsgängens aktivitet att göra, ändå förknippas med dessa gäng. Vi menar att dessa val som reportrarna gör, redan i rubriken, skapar en överhängande konstruktion som speglar av sig på att bidra till ett othering-tänk.
Vi såg också att platsen inte spelade någon större roll när det gällde mc-gängens kriminalitet.
“Han slog pojken i ansiktet, tog stryptag och hotade att döda honom (...) Händelsen inträffade i Täby en kväll i september förra året.” (“13-åringen blev kidnappad och misshandlad” Aftonbladet, 2019.01.22)
“Han blev liggande blödande och medvetslös. En mängd personer blev vittnen till händelsen som inträffade vid Hammarby Kaj i Stockholm i juli i somras.” (72-åring nedslagen av Hells Angels-medlem” Aftonbladet 2019.01.24)
Artiklarna ovan är två händelser som sker på platser som bebos av högre medelklass.
Täby är en av Sveriges rikaste kommuner och Hammarby kaj, som ligger i anslutning till Hammarby sjöstad i Stockholm, även det ett område som präglas av “svensk medelklass”. Det finns ingen speciell plats som är särskilt utsatt för kriminellt våld av mc-gängen. Till skillnad från förortsgängen så förekommer mc-gängen ofta i mindre småstäder lika mycket som i stora städer.
“Villasprängning i Motala kan kopplas till Flodafallet”
(Göteborgs-Posten, 2019.04.04)
“Bil exploderade i Landvetter: “Det här är vedergällning”
(Göteborg-Posten, 2019.03.19)
“Utredning om Eldstrid i Mölnlycke läggs ner” (Göteborgs-Posten, 2019.02.09)
“Polisen slog till mot mc-klubb i Skara” (Aftonbladet, 2019.03.30)
Ovanstående rubriker handlar uteslutande om mc-gäng och att de är aktiva i olika delar av Sverige. Mc-gängens aktiviteter är alltså inte baserade på en ort eller plats utan är
