Försäkringskassan och VR & Maskinlärande Strukturer

Person-D (2018) framför att innovationen Virtual Reality (VR) är nära kopplad till maskinlärande strukturer (eng. Machine Learning Structures), vilket innebär att ”skapa insikt i stora mängder information”. Sogeti, (u.å.) skriver i ett pressmeddelande:

Den stora vinsten för oss [Försäkringskassan] är att få en lättförståelig visuell överskådlighet av hur allt hänger ihop. I förlängningen tänker vi oss att olika medarbetare runt om i landet ska kunna genomföra möten i den virtuella miljön för att tillsammans diskutera och simulera olika förändringar och samtidigt kunna se konsekvenserna av dessa (Sogeti, u.å.).

Person-D (2018) ger en bakgrund till hur innovationen har lett fram till sitt nuvarande stadie. Under 2015 introducerades aktiviteter inom Försäkringskassan att industrialisera lösningar för tolkning av information, nämligen att använda maskinlärande strukturer för att kunna läsa, tolka och uppfatta stora mängder information. Problemet som identifierades var ”när en insikt skapats så är den lika gammal när den är klar som när den var ny. Alltså när slutsatsen är klar så är den slutsatsen redan gammal” (Person-D, 2018). Där visade VR och maskinlärande strukturer en förmåga att lösa detta problem och lagra information på ett effektivare sätt. Vidare framför Person-D (2018) att ”då såg vi ett problem: Hur skapar vi då insikter i den här informationsmängden på ett relevant sätt?”. Alltså hur den mängd information kan läsas och upplevas på ett enklare sätt. ”Vi jobbar fortfarande i en 2D värld när det gäller att presentera information […] och det blir ett problem att presentera information och hur den hänger ihop” (Person-D, 2018). Det var i samband med detta som Person-D (2018) menar att de började undersöka VR och dess förmåga att visualisera information på ett nytt och mer upplevelsebaserat sätt.

Person-D (2018) framställer även att efter denna insikt skapades ett team av 4 – 5 personer som inledde utvecklingen av en plattform för hur VR kan lyfta fram informationen. Trots att de lyckades bevisa möjligheten med en storskalig applikation, fanns det begränsningar i den dåvarande teknologin och projektet fick tillfälligt läggas ned. Person-D (2018) konstaterar att i och med det ökade intresset av VR i början av 2017 så togs idéen upp igen och nya VR-lösningar började utvecklas. Gällande hela processen framför Person-D

(2018) att de har passerat tre cykler där en cykel definieras som följande: ”Vi har en idé, vi provar idén, vi implementerar idén och vi presenterar idén, för att få en input om vi ska fortsätta eller inte” (Person-D, 2018). Cyklerna har lett till att Försäkringskassan idag befinner sig i en första interaktion i hur innovationen kan användas i deras verksamhet eftersom de redan bevisat att tekniken, trots en del begränsningar, fungerar. Enligt Person- D (2018) arbetar de i dagsläget nära affärssidan av verksamheten med innovationen och att nästa steg blir en industrialisering.

4.4.2 Kunder, Kanaler och Kundrelationer

Person-D (2018) framför att kunderna/slutanvändarna till Försäkringskassan påverkas då arbetsbelastningen för att introducera nya medarbetare kommer minska. Mer specifikt menar Person-D (2018) däremot att ”alla som konsumerar information kommer att påverkas”. Person-D (2018) konstaterar att samhällets och teknikens utveckling, samt i vilken grad samhället accepterar den utvecklade tekniken, avgör när denna påverkan kommer ske. I samband med den ökade acceptansen säger även Person-D (2018) att samhällets syn på Försäkringskassan ”beror på så många andra olika delar […] så jag tror inte VR kommer spela en roll rörande förtroendet över Försäkringskassan”. Däremot framställer även Person-D (2018) att framtiden visar en förändring i konsumtion av information och att vad som ses som innovativt idag kommer bli standardiserat i framtiden.

4.4.3 Värdeerbjudande

Person-D (2018) konstaterar att i dagsläget fungerar myndighetens huvudprocess att de bedömer huruvida en person har rätt till ersättning av staten från socialförsäkringen om exempelvis en skada har skett. Person-D (2018) konstaterar att ”först behöver man gå till en läkare som skriver en journal och skapar en patientinformation där skadan benämns. Detta kommer till oss i Försäkringskassan och vi gör en bedömning av det”. Processen genomförs manuellt i dagsläget, vilket betyder att en handläggare fysiskt öppnar, läser och bedömer fallet. Person-D (2018) menar då att innovationen med maskinlärande strukturer kan läsa fallet och istället bedömas maskinellt, samt lämna en rekommendation till handläggaren som sedan godkänner ersättning eller ej till patienten.

4.4.4 Intäktsflöden och Kostnadsstruktur

Enligt Person-D (2018) har det mest kostsamma med innovationen och processen varit nedlagd tid, inte teknik- eller marknadsföringsrelaterade kostnader. Den nedlagda tiden på att sälja in VR har varit mest kostsam enligt Person-D (2018). På grund av att tekniken fortfarande är relativt ny, krävdes det att skapa förståelse för hur medborgare konsumerar information och vilka nyttor som kan existera. Finansieringen av projektet argumenterar Person-D (2018) kommer från ”vi har utgått ifrån Försäkringskassans interna budget. Vi valde att avsätta en del av de pengar som ligger inom den ramen”.

4.4.5 Nyckelresurser, Nyckelaktiviteter och Nyckelpartners

Person-D (2018) konstaterar att det existerar flera betydelsefulla resurser för projektets utveckling. Först belyses de användare som ska konsumera information i slutändan och deras delaktighet i utformningen av innovationen. Vidare har teknik varit en central resurs och särskilt teknisk kompetens kring ämnet. Slutligen har även marknadsföring haft en del i projektet genom ”att det finns någon som kan översätta det tekniska värdet till en potentiell nytta för olika verksamheter” (Person-D, 2018). Tidigare har det även framförts att det mest kostsamma med projektet har varit nedlagd tid på utveckling.

Som tidigare konstaterat går innovationsarbetet i cykler (Person-D, 2018). Person-D (2018) beskriver att de genomför de olika faserna och besvarar specifika frågor innan nästa fas inleds; i den första idé-fasen besvaras exempelvis frågorna: ”Vad är det här?” och ”Går det att göra någonting med det?” När dessa är besvarade fortsätter processen till nästa steg där det är bevisat att första cykeln är genomförd (Person-D, 2018). Däremot konstaterar Person-D (2018) att Försäkringskassan inte är där än, utan nästa steg blir att koppla ihop innovationen med affärssidan av verksamheten. Således ska det göras ett Business-Case för ifall Försäkringskassan kan implementera innovationen, samt hur industrialiseringen av innovationen bör genomföras för att införa den i verksamhetens operativa kärna. Person-D (2018) framför att ”vi kommer stå inför valet om vi gör det själva eller vi låter en leverantör göra det åt oss […] de får räkna på vilket affärsvärde vi har på det […] och vad som är mest hållbart över tid”. De parter som är involverade i projektet förutom Försäkringskassan är Arbetsförmedlingen och Skatteverket enligt Person-D (2018).