Att få Försäkringskassan att godkänna deltagare till projektet har inte endast gällt i projektets första fas utan också när det gäller outplacementfasen. På grund av omfattande förändringar i
Försäkringskassans interna arbete har förutsättningarna för deltagarna att få genomgå outplacementfasen förändrats. Detta har gjort att det varit osäkert om deltagare som varit villiga att genomgå denna fas skulle få Försäkringskassans tillåtelse till det. Detta faktum har ställt till det för Fortunas personal som menar att mycket tid och kraft har gått åt till att organisera detta. Projektle- daren i Fortuna uttrycker det såhär:
Man skulle ha gjort något sidoavtal med Försäkringskassan som var bindande där man inte kunde avvika. […] På något sätt skulle det ha varit klart att de som är i projektet, om de själva vill och orkar, skulle ha fått gå in i outplacementdelen utan att man skulle behöva diskutera det[…] Det är ju självklart. Är de med i Fortuna så är en del av projektet att de kan vara med i outplacement. Det ska inte vara några hinder.[…] Deltagarna har ju ändå gått in i projektet med tron att den här fasen finns. Och gör den då inte det plötsligt, så blir det ju väldigt konstigt.
Mer konkret har det inneburit att Försäkringskassan i vissa fall friskförklarat deltagare under projekttidens gång, vilket gjort att hon eller han inte har kunnat genomgå outplacement med finansie- ring ifrån Försäkringskassan. Dessutom handlar det om att man till följd av förändrade riktlinjer för hur man ska se på sjukärenden idag hamnar i en konflikt med Fortunas modell. Personalchefen berättar:
Problemet idag är att vi vill ha en längre tid, träningstid, innan vi är säkra på att personen är helt ok för att gå ut på arbets- marknaden, och Försäkringskassan har nya reglementen som endast medger ett visst antal veckors praktik för att bedöma om personen har arbetsförmåga. Då är det inte längre träning utan arbete. Men företagen vill ju inte anställa folk så snabbt; de vill ha en lite längre prövotid de också. Så vi har beslutat idag att om inte Försäkringskassan tar det finansiella ansvaret så gör vi det. Vi kan ju inte avbryta praktiken. Vi måste ju fortsätta projektet när det är så lite tid kvar.
Enligt Försäkringskassans riktlinjer är det först 2 veckors arbets- prövning och sen 12 veckors arbetsträning som gäller. Personal- partner har 14 veckors arbetsprövning och därefter en 8 veckors introduktion. Detta innebär en förvirring av begrepp som möjligen hade kunnat undvikas om man planerat in vilka företag som skulle användas för outplacement i ett tidigare skede och därigenom, innan man tog emot deltagare till projektet, avtalat med Försäk- ringskassan vad det var som egentligen skulle gälla.
Oavsett begreppsförvirringen är det dock andra regler som gäller för Försäkringskassan än vad som var fallet när avtalen för projekt Fortuna skrevs på då arbetsprövning och träning till sammans var tänkt att ta 6 månader. I skrivande stund har dock vissa deltagare fått förlängd ersättning för arbetsträningen ifrån Försäkringskassan, och enligt projektledaren har det också löst sig för de flesta deltagare. Hade allt detta varit klart ifrån början, hade dock mycket arbetsresurser från Fortunas personal kunnat bespa- ras. Detsamma gäller den oro och osäkerhet som många deltagare fått gå igenom då det inte vetat vad som skulle hända dem.
Vid ett samtal med några deltagare i juli månad berättar de att de ännu inte vet vad som kommer att hända: om de får vara med eller inte. En deltagare berättar att hon blivit tvingad av Försäk- ringskassan att gå tillbaka till sin gamla arbetsplats trots att hon absolut inte kände att hon skulle klara av det. Hon ville hemskt gärna gå ut i Outplacement, men p.g.a. regler som hon själv inte förstår och fått förklarade för sig får hon alltså inte detta. Enligt projektledaren i Fortuna beror det på att hon har bedömts som arbetsför på sin tidigare arbetsplats och därmed inte får gå ut i Outplacement. Det är svårt för utvärderingen att få en bild av vilka resonemang som ligger bakom detta beslut, men oavsett vad, kan konstateras att det är viktigt att ge personer i en så utsatt grupp som denna en väldigt tydlig information om vad som gäller, speci- ellt när det gäller ett så stort steg att som att gå ut i arbetslivet efter flera år av isolering. Den coach som stannade kvar i projektet under Outplacementfasens första månader berättar om hur många deltagare tagit flera steg tillbaka i sin läkningsprocess som en följd av att de inte vetat vad som skulle hända med dem.
Detta bekräftas av en deltagare som säger att ”Nu är det som att allt jag fick med mig från Fortuna är raserat”. Hon får bifall
ifrån flera av sina kollegor i projektet. Utvärderingen drar av detta slutsatsen att det varit något steg mellan livsstilsfas och outplace- mentfas som saknats i projektet, alternativt, som tidigare påpekats, att faserna under en tid överlappades. Detta för att därigenom ge deltagarna stöd genom hela processen fram till ett nytt arbete. Detta upplägg skulle man möjlighen kunna tänka sig för de perso- ner som går tillbaka till sin gamla arbetsplats också: att man gör en successiv infasning på arbetsplatsen, samtidigt som man uppbackas av stöd ifrån coacherna och övriga deltagare i studiecirklarna.
SAMMANFATTNING | Outplacement
Bristande information om outplacementfasen har bidragit till viss oro bland deltagarna då de inte vetat vad som skulle hända dem i denna fas. Den bristande informationen har delvis berott på att projektets organisatörer inte klargjort (alternativt vetat) vad som skulle hända och hur denna fas skulle iscensättas. Bristande information och organisation i ett projekt riskerar vidare att deltagaren inte anser rehabiliteringsarbetet värt att engagera sig i vilket riskerar att få mindre lyckade resultat till följd.
Outplacementfasen i Fortuna blev nästan en hel månad försenad i tidsplaneringen som en följd av försenade upphandlingar av outplacementföretagen. Detta har dels förkortat deltagarnas möjligheter att finna nytt arbete, samtidigt som osäkerhet och oro uppstått bland deltagar- na.
Att förlägga outplacementverksamheten under sommarmå- naderna då en stor del av arbetsplatsers olika verksameter ofta ligger nere, försvårar möjligheterna för deltagarna att så snabbt som möjligt finna en arbetsprövningplats. Planeringen i projektbeskrivningen att hålla outplacement-
fasen separerad ifrån livsstilsfasen är problematiskt eftersom deltagarna har ett stort behov av stöd under denna fas.
Inga tydliga/bindande avtal har gjorts upp mellan stadsdelsförvaltningen och Försäkringskassan om hur finansieringen skall delas upp under outplacementfasen.
Många deltagare har därmed nekats deltagande av Försäk- ringskassan under denna fas. Även om det i många fall har ordnat sig till slut, har diskussionerna mellan Rosengårds sdf och Försäkringskassan tagit mycket energi från såväl personal i Fortuna som från deltagarna, vilket försvårat deras möjligheter till en lyckad rehabilitering.
En stor del av denna problematik hade kunnat undvikas om tydligare planering hade gjorts innan verksamheten påbörjades så att alla komponenter för projektet var avta- lade innan deltagarna kom till Fortuna. Detta för att ge god information, så att deltagarna mentalt kan förbereda sig på vad som väntar dem.
Målen för vilka som ska genomgå outplacement bör fastställas innan projektet påbörjas för att ge deltagaren klara signaler om vad hon eller han förväntas uppnå. Ungefär hälften av deltagarna kände sig redo för outpla-
cementfasen vid livsstilsfasens slut enligt den enkätunder- sökning som utvärderingen gjorde i maj 2007. Anmärk- ningsvärt är att det inte råder något samband mellan hur lång tid man varit sjukskriven och att vara redo för outpla- cement. Även personer som varit sjukskrivna i mer än 5 år ansåg sig vara redo för detta. I oktober 2007 var 16 perso- ner inkopplade i outplacementfasen.
Det är efterfrågat bland personal såväl som deltagare att låta en del av livsstilsfasen ligga parallellt med outplace- mentfasen/återgången till den gamla arbetsplatsen. Som en följd av många års isolering behöver deltagarna mycket stöd när en så stor omställning i livet som en återgång till arbetslivet inträffar. Resultatet av Fortunas upplägg har varit att många deltagare gått tillbaka i sin läkningsprocess efter att livsstilsfasen är avslutad. Ett steg tycks således saknas efter livsstilsfasen för en lyckad rehabilitering.
6 MÅLUPPFYLLELSE
Även om utvärderingen fokuserat på att följa processen under livs- stils- och till viss del outplacementfasen, är syftet i detta avsnitt att kommentera Fortunas nivå av måluppfyllelse i förhållande till projektbeskrivningen för att kunna belysa framgångsfaktorer respektive misslyckanden.
Fortunas syfte var dels att ”effektivisera och utveckla arbets- gången i ärenden som rör långtidssjukskrivna och samverkan mellan berörda parter”. Detta arbete har skett i styrgruppen, vars arbete har uppfattats som konstruktivt och givande av alla dess parter, där fackens positiva inställning särskilt bör poängteras. Fortunas första fas innebar, förutom kartläggningsarbetet, att
skriften ”Riktlinjer vid Arbetsanpassning och rehabilitering” pro-
ducerades med styrgruppens samtycke. Utvärderingen har inte för avsikt att kommentera innehållet i denna rapport, men det faktum att den producerats och samtidigt godkänts av såväl arbetsgivare som fackliga organisationer, företagshälsovård samt Försäkrings- kassan, kan tolkas som ett steg i rätt riktning mot en effektivisering av arbetsgången gentemot långtidssjukskrivna. Dessutom berättar personalchefen om att rehabmötena idag karaktäriseras av en ökad förståelse än tidigare, just på grund av det diskussionsforum som styrgruppen i Fortuna innebar:
Tidigare kan jag uppleva att man har bevakat den enskildes intressen ifrån olika håll. Nu försöker vi ha en samsyn på individen. Nu kan vi tillsammans göra någonting bra.
Vidare var syftet att också ”utveckla hållbara rutiner och metoder för att med gemensamma krafter från de olika intressenterna analysera de långtidssjukskrivna och deras individuella möjligheter att kunna återgå till arbetslivet”. Återigen kan ovan nämnda skrift anges som ett exempel för hur man fortsättningsvis kommer att arbeta med sjukfall i Rosengårds stadsdelsförvaltning. Livsstilspro- grammet i Fortuna är också en ansats att utveckla metoder för att få de långtidssjukskrivna att återgå till arbetsmarknaden. Genom att utarbeta ett program med samtal/coachning, utbildning, fysisk aktivitet samt avslappning och meditation, var tanken att stärka deltagaren fysiskt såväl som psykiskt och därigenom få deltagaren att återgå till arbetsmarknaden. Hur man som utvärderare skall värdera denna metods effekter är dock svårt då syftet är relativt
vagt formulerat. Vad innebär egentligen hållbara rutiner? Vad är
det man avser med det begreppet? Eftersom det inte funnits någon komplett modell att arbeta efter är det svårt att uttala sig om dess effekter. Personalen har i hög grad arbetat efter sina personliga metoder och erfarenheter så en samlad bild av dess arbetssätt är svår att ge. Detta behöver dock inte ses som något negativt. Morén och Blom (2007) menar att det finns mängder av saker som spelar in vid en förändring hos individer i en rehabiliteringsprocess. De menar också att färdiga modeller inom socialt arbete kan förklara ca 15 procent av förändringarna medan resterande 85 procent handlar om kontexten, relationer och förväntningar etc. Det skulle innebära att stora delar av förändringsarbetet (eller rehabilitering- en) i Fortuna kan förväntas ha påverkats av relationen mellan deltagarna och mellan deltagarna och coacher, outplacementföre- tag och projektledning.
Vad som kan sägas är att deltagarna ställer sig mycket positiva till innehållet. De anser sig ha stärkt sin självkänsla och förbättrat sina möjligheter att börja arbeta. Utvärderingen sluter sig till att personer med psykiska anledningar till sin sjukskrivning är de som svarar bäst på Fortunas metoder om man tar hänsyn till projektets målsättning, att återgå till arbetslivet. Anledningen till detta är dels att innehållet till stor del fokuserat på utbrändhet, samtidigt som många personer med fysiska anledningar till sin sjukskrivning har samma medicinska begränsningar för att arbeta ut ur projektet som de hade när de började sitt deltagande. Om man med
programmet har haft vidare avsikter, som exempelvis att öka målgruppens livskvalitet och hälsa, kan dock sägas att alla deltaga- re svarat bra på Fortunas insatser.
Projektet hade både kvantitativa och kvalitativa målsättningar. Dels var det att utveckla ”bestående samverkan mellan berörda parter” (Rosengårds sdf, Försäkringskassan, Feelgood samt fackliga organisationer). Precis som syftesformuleringen är denna målsättning vagt formulerad och det är svårt att förstå vad man egentligen menar med detta. Styrgruppen i projektet kan ses som en start på denna samverkan, men huruvida den kommer att vara bestående är omöjligt för utvärderingen att uttala sig om i skrivan- de när projektet precis har blivit avslutat.
Projektbeskrivningen anför ocksåmålsättningen att ”ha löpan-
de seminarier och informationsinsatser”förlagda i aktivtetsplanen
av projektet. Projektägare och personal har vittnat om att det varit problematiskt att sälja in Fortuna som idé hos arbetsledare och handläggare på Försäkringskassan. Man har bjudit in till informa- tionsmöten, men intresset har varit svalt. Utvärderingen kan dock konstatera att det inte har funnits någon externt tillgänglig infor- mation på Internet om projektet, varken under livsstilsfasens gång eller i skrivande stund. Med tanke på att man i projektet hade svårt att förankra idén i stadsdelsförvaltningen, såväl som att rekrytera deltagare, kanske det varit en idé att presentera sina metoder och tillvägagångssätt i projektet på ett lättillgängligt vis för allmänhe- ten. Flera deltagare berättar att de inte visste mer om projektet än dess adress innan de kom till första informationsmötet. Tydlig information, riktad till potentiella deltagare, arbetsledare och handläggare, hade möjligen kunnat hjälpa till att få motiverade deltagare till projektet.
Fortunas kvantitativa mål var att ”50% av deltagarna skulle ha återgått till arbetslivet 6 månader efter avslutat projekt”. Det är för tidigt för utvärderingen att dra någon slutsats om målet kommer att uppfyllas eftersom projektet i skrivande stund ännu inte är avslutat. Men exakt vad detta kvantitativa mål innebär är dock inte helt självklart. En anledning till detta är att deltagarna i projektet inte motsvarar målgruppen i projektbeskrivningen. Som en följd av uppstramade riktlinjer inom Försäkringskassan för hur man ska bedöma sjukfall, har de personer som stått relativt nära
arbetsmarknaden inte tillåtits medverkan. Detta eftersom man inte bedömt dem vara berättigade till rehabilitering under så lång tid som ramarna för Fortunas verksamhet varit. Resultatet har blivit att man rekryterat personer som varit sjukskrivna i flera år, vilket således torde minska möjligheterna att leva upp till målsättningen att 50% av deltagarna skall återgå till arbetsmarknaden. Dessutom har man rekryterat personer som är deltidssjukskrivna. Målsätt- ningarna för dessa personer har inte blivit definierade, och därför blir det svårt att bedöma om projektet ”lyckats” eller inte med dem. I projektbeskrivningen talas det om en ”återgång till arbetsli-
vet” – vad innebär det för dem som redan är i arbetslivet? Ska man
gå upp i arbetstid eller räcker det att man förblir på arbetsmarkna- den efter avslutat projekt?
För att få en bild av vad man uppnått i projektet redovisas följande statistik om deltagarna från den 30 oktober 2007:
10 individer har avslutat sitt deltagande på grund av sjukdom eller operation.
1 deltagare har slutat på grund av uppsägning.
4 individer har slutat på grund av att de gått över till annat projekt i Försäkringskassans regi.
7 deltagare har slutat av annan anledning.
6 deltidssjukskrivna deltagare befinner sig kvar i samma arbetsförmåga som innan påbörjat projekt, på samma arbetsplats som tidigare.
6 av de deltidssjukskrivna deltagarna har höjt sin arbets- förmåga till 75-100% efter avslutad livsstilsfas, och är kvar på samma arbetsplats som tidigare.
16 deltagare har genomgått outplacementfasen
1 deltagare har efter avslutad livsstilsfas gått från 100% sjukskrivning till 100% arbete.
Utifrån ovanstående siffror kommer vi upp i 51 deltagare totalt. Utgår vi ifrån att alla 16 deltagare i outplacementfasen får en anställning, och lägger till att ytterligare en person har återgått i 100% arbete, har man kommit upp i 33%. Hur vi sedan ska bedöma de deltidssjukskrivna är oklart. Räknar vi endast dem som har utökat sin arbetsförmåga, blir resultatet 45% av deltagarna, vilket ger en indikation på att det finns förutsättningar för att målet ska uppfyllas. Man skulle också kunna tänka sig att de
deltidssjukskrivna hade blivit heltidssjukskrivna om de inte hade fått ta del av de insatser som gavs i Fortuna. Utifrån detta synsätt kan man därför också räkna in de sex deltagare som fortfarande befinner sig på samma arbetsförmåga som tidigare. Vi kommer, oavsett vad som egentligen skall räknas in, fram till att 56% har en arbetsförmåga efter avslutat projekt. Om alla personer engagerade i outplacementverksamheten kommer att få en ny anställning och om de får behålla sin arbetsförmåga, återstår att se för en eventuell framtida mätning som förslagsvis bör göras 6 månader efter avslu- tat projekt.
SAMMANFATTNING | Måluppfyllelse
Arbetet i styrgruppen kan sägas ha förbättrat samverkan mellan projektets olika nyckelaktörer; Rosengårds sdf, Företagshälsovården Feelgood, Fackliga Organisationer och Försäkringskassan. Ett exempel på detta är att skriften ”Riktlinjer vid Arbetsanpassning och rehabilitering” utvecklades under Fortunas första fas och har godkänts av alla styrgruppens representanter.
Informationsspridningen har fungerat mindre bra gentemot arbetsledare och Försäkringskassans handläggare beroende på ett svalt intresse ifrån deras sida, såväl som tidsbrist hos Fortunas personal. Dessutom har det inte funnits informa- tion tillgängligt på Internet för externt bruk under projekt Fortunas verksamma tid.
Sex deltidssjukskrivna deltagare befinner sig kvar i samma arbetsförmåga som innan påbörjat projekt, på samma arbetsplats som tidigare; Sex deltidssjukskrivna deltagare har höjt sin arbetsförmåga till 75-100% efter avslutad livs- stilsfas, men är kvar på samma arbetsplats som tidigare; 16 deltagare har gått med i outplacementfasen samt en deltagare har efter avslutad livsstilsfas gått från 100% sjukskrivning till 100% arbete, vilket utifrån förutsättning- arna för deltagargruppen kan räknas som ett mycket gott resultat. Dock har inte projektet avslutats ännu och mätningar bör göras sex månader efter avslutat projekt för att verkliga effekter ska kunna bedömas.
På grund av vagt definierade mål för de deltidssjukskrivna deltagarna är det svårt att avgöra huruvida de kvantitativa målen kommer att uppfyllas. Vad som hade krävts är en formulering av vad en deltidssjukskriven är förväntad att uppnå med sitt deltagande. Räcker det att man förblir på samma nivå som tidigare eller är det förväntat att arbets- förmågan bör öka efter ett deltagande i Fortuna?
7 SLUTDISKUSSION
Fortuna är ett arbetslivsinriktat rehabiliteringsprojekt finansierat av Svenska ESF-rådet och Försäkringskassan i Skåne. Det ägs av Rosengårds stadsdelsförvaltning och har ambitionen att återfå långtidssjukskrivna deltagare tillbaka till den reguljära arbets- marknaden genom att förbättra deras livsstil och hälsotillstånd. Projektet har också avsikten att, genom att engagera outplacement- företag, låta deltagarna få en ny anställning utanför stadsdelsför- valtningen. Projektet utmålas som nyskapande då det tar ett helhetsgrepp kring individens hela livssituation såväl i arbetslivet som i det privata livet. Vidare har projektet syftat till att arbeta med att skapa samverkan mellan den sjukskrivnes olika intressen- ter för att tydliggöra rollerna i rehabiliteringsarbetet.
Genomförandet av projektet skulle enligt utvärderingen kunna förbättras på några punkter. Först och främst hade verksamheten behövt en bättre förberedelse. Livsstilsprogrammet skulle starta i maj månad, men eftersom projektledaren inte blev rekryterad förrän då och övrig personal inte var tillsatt förrän i augusti, blev verksamheten kraftigt försenad. Därefter skulle lokalen iordnings- tällas och ett innehåll utvecklas. För detta hade man bara en vecka på sig innan deltagarna kom till verksamheten. Tidsbristen gjorde att personalen tog på sig mycket av programmets utbildningsinsat- ser själva och därmed antog en större roll än vad som var planerat utifrån deras tjänstgöringsgrad. Hög arbetsbelastning blev en följd.