1 Författningsförslag
1.1 Förslag till lag (2021:000) om skydd för personer som
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens innehåll och tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skydd i form av an- svarsfrihet och förbud mot hindrande åtgärder och repressalier när en person i ett arbetsrelaterat sammanhang får del av information om missförhållanden och rapporterar den.
Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet att ha in- terna och externa rapporteringskanaler och förfaranden för rappor- tering och uppföljning, samt om behandling av personuppgifter och tystnadsplikt.
2 § Lagen omfattar rapportering av missförhållanden som utgörs av handlanden eller underlåtenheter som
1. strider mot en direkt tillämplig unionsrättsakt inom tillämpnings- området för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1936 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten,
2. strider mot lag eller andra föreskrifter som genomför eller kom- pletterar en unionsrättsakt inom tillämpningsområdet för samma direktiv, eller
3. kan anses utgöra något annat missförhållande som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram.
Lagen omfattar inte rapportering som endast rör den rapporte- rande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden, om det inte rör sig om ett mycket allvarligt missförhållande.
Förhållandet till annan reglering
3 § Om det i någon annan lag eller förordning finns bestämmelser som ger skydd för personer som rapporterar om missförhållanden eller om det på annan grund finns sådant skydd, inskränker denna lag inte detta skydd.
Om det i en annan lag eller i en förordning som genomför eller kompletterar en unionsrättsakt finns särskilda föreskrifter om rap- portering av överträdelser som avviker från denna lag, ska dessa före- skrifter gälla.
Avtals ogiltighet
4 § Ett avtal är ogiltigt i den utsträckning som det upphäver eller inskränker en rapporterande eller en berörd persons rättigheter en- ligt denna lag, om inte något annat följer av 5 §.
Avvikelser i kollektivavtal
5 § Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från 4 kap. 1–8 §§ under förutsättning att avtalet respekterar de rättigheter för rappor- terande och berörda personer som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1936.
Definitioner
6 § I denna lag avses med
2. rapporterande person: en fysisk person som i ett arbetsrelaterat sammanhang får del av information om missförhållanden och rap- porterar den,
3. berörd person: en fysisk eller juridisk person som i en rapport anges ha orsakat ett missförhållande eller som i rapporten anges ha anknytning till den personen,
4. behörig myndighet: en myndighet som har utsetts att genom extern rapportering ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter om missförhållanden i enlighet med denna lag, och
5. uppföljningsärende: ett ärende som består i att
– via en intern eller extern rapporteringskanal ta emot en rapport och ha kontakt med den rapporterande personen,
– vidta åtgärder för att bedöma riktigheten i de påståenden som framställs i rapporten,
– överlämna uppgifter om de utredda påståendena för fortsatta åtgärder, och
– lämna återkoppling om uppföljningen till den rapporterande personen.
2 kap. Förutsättningar för att omfattas av lagens skydd Personer som omfattas av skyddet
1 § Skyddet gäller för en rapporterande person som tillhör någon eller några av följande personkategorier:
1. arbetstagare, 2. egenföretagare,
3. volontärer och praktikanter,
4. personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, eller
5. aktieägare som är verksamma i bolaget.
2 § Skyddet gäller även om en rapporterande person som tillhör en personkategori som avses i 1 § rapporterar information om missför- hållanden
1. innan personen har börjat inom en verksamhet om personen fått del av informationen under en rekryteringsprocess eller annan
2. efter det att personen har slutat inom en verksamhet om personen fått del av informationen under den tid som personen var verksam.
3 § Skyddet mot repressalier enligt 3 kap. 3 § gäller även för föl- jande personer:
1. fysiska personer som i ett arbetsrelaterat sammanhang bistår den rapporterande personen vid rapporteringen, såsom förtroende- valda och skyddsombud,
2. fysiska personer som har anknytning till den rapporterande personen och som kan utsättas för repressalier i ett arbetsrelaterat sammanhang, såsom anhöriga och kollegor, och
3. juridiska personer som den rapporterande personen äger, arbe- tar för eller på annat sätt har anknytning till i ett arbetsrelaterat sam- manhang.
Information som omfattas av skyddet
4 § Skyddet gäller vid rapportering av information om missförhållan- den som har uppstått eller som högst sannolikt kommer att uppstå i
1. den verksamhet som den rapporterande personen är, har varit eller kan komma att bli verksam i, eller
2. en annan verksamhet som den rapporterande personen är eller har varit i kontakt med genom sitt arbete.
5 § Skyddet gäller om den rapporterande personen vid tidpunkten för rapporteringen har rimliga skäl att tro att den information om missförhållanden som rapporteras är sann.
Skyddet vid intern rapportering
6 § Skyddet gäller om rapporteringen sker via interna rapporter- ingskanaler enligt 4 kap.
7 § Skyddet gäller också om någon rapporterar internt på annat sätt än via interna rapporteringskanaler, om det saknas sådana kana- ler eller om de kanaler och förfaranden som finns tillgängliga inte
Skyddet vid extern rapportering
8 § Skyddet gäller om rapporteringen sker till en myndighet via ex- terna rapporteringskanaler enligt 5 kap.
9 § Skyddet gäller också om rapporteringen sker till en myndighet utan att rapporteringen sker via externa rapporteringskanaler, under förutsättning att den rapporterande personen
1. först har rapporterat internt i enlighet med denna lag utan att mottagaren av rapporteringen vidtagit skäliga uppföljningsåtgärder med anledning av rapporteringen eller i skälig utsträckning lämnat återkoppling om uppföljningen till den rapporterande personen inom den tidsfrist som anges i 4 kap. 3 § 3,
2. har rimliga skäl att tro att missförhållandet utgör en över- hängande eller uppenbar fara, eller
3. har rimliga skäl att tro att en intern rapportering skulle leda till en risk för repressalier eller till att missförhållandet sannolikt inte skulle avhjälpas på ett effektivt sätt.
10 § Skyddet gäller också om rapporteringen sker till någon av EU:s institutioner, organ och byråer som har inrättat externa rap- porteringskanaler och förfaranden för att ta emot rapporter om miss- förhållanden, under förutsättning att den rapporterande personen rapporterar i enlighet med de förfaranden som gäller.
Skyddet vid offentliggörande
11 § Skyddet gäller vid offentliggörande av information under förut- sättning att den rapporterande personen
1. har rapporterat externt i enlighet med denna lag, utan att den mottagande myndigheten vidtagit skäliga uppföljningsåtgärder med anledning av rapporteringen eller i skälig utsträckning lämnat åter- koppling om uppföljningen till den rapporterande personen inom högst tre månader från mottagandet av rapporten eller, om det finns särskilda skäl, högst sex månader och den rapporterande personen informeras om det,
3. har rimliga skäl att tro att en extern rapportering skulle leda till en risk för repressalier eller till att missförhållandet sannolikt inte skulle avhjälpas på ett effektivt sätt.
Skyddet vid samråd med arbetstagarorganisation
12 § Skyddet mot hindrande åtgärder och repressalier enligt 3 kap. 3 § gäller även när en person överväger att rapportera och av den an- ledningen vänder sig till sin arbetstagarorganisation för samråd. 3 kap. Skyddets innebörd
Skydd i form av ansvarsfrihet
1 § En rapporterande person som uppfyller förutsättningarna för skydd får inte göras ansvarig för att ha rapporterat information som omfattas av tystnadsplikt, under förutsättning att personen vid rap- porteringen hade rimliga skäl att tro att rapporteringen av denna in- formation var nödvändig för att avslöja det missförhållande som rap- porteras.
Ansvarsfriheten enligt första stycket gäller inte vid uppsåtligt åsidosättande av sådan tystnadsplikt som enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inskränker rätten att meddela och offentlig- göra uppgifter enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihets- grundlagen.
Ansvarsfriheten enligt första stycket medför inte rätt att lämna ut handlingar.
2 § En rapporterande person som uppfyller förutsättningarna för skydd får inte göras ansvarig för överträdelse av bestämmelser som gäller anskaffande av information, om personen vid anskaffandet hade rimliga skäl att tro att anskaffandet var nödvändigt för att avslöja ett missförhållande.
Ansvarsfriheten enligt första stycket gäller inte om den rappor- terande personen genom anskaffandet gör sig skyldig till brott.
Skydd i form av förbud mot hindrande åtgärder och repressalier 3 § En arbetsgivare, uppdragsgivare eller någon annan som har en rapporterande person under sin kontroll och ledning får inte
1. hindra eller försöka hindra den rapporterande personen från att rapportera information om missförhållanden, eller
2. vidta repressalier mot den rapporterande personen på grund av att personen har rapporterat information om missförhållanden.
Om den rapporterande personen ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller är en aktieägare, gäller förbudet en- ligt första stycket i stället för det företag där den rapporterande per- sonen är verksam.
4 § En rapporterande person som genom rapporteringen gör sig skyldig till ett brott har inte skydd mot repressalier, om inte ansvars- frihet gäller för brottet enligt 1 §.
4 kap. Interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning
Skyldighet att ha kanaler och förfaranden
1 § Arbetsgivare som vid ingången av kalenderåret hade 50 eller fler arbetstagare är skyldiga att ha interna rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning.
Personer som ska kunna rapportera
2 § En arbetsgivare ska göra de interna rapporteringskanalerna till- gängliga för rapporterande personer som är verksamma hos arbets- givaren och tillhör de personkategorier som avses i 2 kap. 1 §, om det missförhållande som rapporteras uppges råda i arbetsgivarens verk- samhet.
Rapporteringssätt och information till den rapporterande personen 3 § En arbetsgivare ska utforma sina interna rapporteringskanaler och förfaranden så att den rapporterande personen
1. kan rapportera både skriftligt och muntligt och, om så begärs, vid ett fysiskt möte inom en skälig tid,
2. får en bekräftelse på att rapporten är mottagen inom sju dagar från mottagandet av rapporten, under förutsättning att den rappor- terande personen inte avsagt sig bekräftelse eller att mottagaren inte har skäl att tro att en bekräftelse skulle avslöja personens identitet,
3. får återkoppling i skälig utsträckning om åtgärder som vid- tagits vid uppföljning av rapporten och om skälen för dessa, inom högst tre månader från bekräftelsen eller om ingen bekräftelse läm- nats, sju dagar från mottagandet, och
4. får information om att uppgift genom vilken den rapporterande personen kan identifieras kommer att lämnas ut, om inte syftet med uppföljningen eller åtgärderna hindras eller försvåras om informa- tionen lämnas.
Information som ska finnas tillgänglig
4 § En arbetsgivare ska lämna tydlig och lättillgänglig information 1. om hur rapportering internt ska göras via de interna rapporter- ingskanalerna.
2. om hur rapportering externt ska göras till behöriga myndig- heter via de externa rapporteringskanalerna enligt 5 kap. och, i tillämpliga fall, till EU:s institutioner, organ eller byråer, och
3. om meddelarfrihet och anskaffarfrihet och, i verksamheter där det är aktuellt, om efterforskningsförbud och repressalieförbud. Utseende av behöriga personer eller enheter
5 § En arbetsgivare ska utse oberoende och självständiga personer eller enheter som är behöriga att på arbetsgivarens vägnar
1. ta emot rapporter och ha kontakt med rapporterande personer, 2. följa upp det som rapporteras, samt
De som utses får antingen vara anställda hos arbetsgivaren eller hos någon som har anlitats för att hantera rapporteringskanalerna och förfarandena för arbetsgivarens räkning.
Gemensamma kanaler och förfaranden
6 § En arbetsgivare som bedriver privat verksamhet och som vid ingången av kalenderåret hade mellan 50 och 249 arbetstagare, får dela interna rapporteringskanaler och förfaranden med andra arbets- givare med motsvarande antal arbetstagare.
De funktioner som får delas är 1. mottagande av rapporter och
2. utredning av de förhållanden som rapporterats, vilket dock inte inkluderar att ha kontakt med den rapporterande personen.
7 § Kommuner och regioner får dela interna rapporteringskanaler och förfaranden med andra kommuner och regioner.
Dokumentation av kanaler och förfaranden
8 § En arbetsgivare ska skriftligen dokumentera sina interna rap- porteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning. Uppgiftsskyldighet i det allmännas verksamhet
9 § Personer eller enheter inom en myndighet som vid en sådan uppföljning som avses i 5 § 2 bedömer att det finns skäl att vidta åtgärder med anledning av det som framkommit i rapporten, ska till en annan enhet eller funktion inom myndigheten lämna de uppgifter som är nödvändiga för att åtgärderna ska kunna vidtas.
Förhandlingsskyldighet vid beslut om kanaler och förfaranden 10 § I fråga om arbetsgivares beslut om interna rapporteringskanaler och förfaranden, finns bestämmelser om förhandlingsskyldighet i
5 kap. Externa rapporteringskanaler och förfaranden för rapportering och uppföljning
Skyldighet att ha kanaler och förfaranden
1 § En statlig myndighet eller en kommun som av regeringen har utsetts att vara behörig myndighet inom ett visst ansvarsområde är skyldig
1. att ha externa rapporteringskanaler och förfaranden för rap- portering och uppföljning, samt
2. att ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter om missförhållanden inom ansvarsområdet.
Föreskrifter när kommuner utses till behöriga myndigheter 2 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter som ska gälla när en kommun utses som behörig myndighet. Föreskrifterna får avse
1. vilka personer som ska kunna rapportera,
2. utformning och hantering av rapporteringskanalerna och för- farandena,
3. myndighetens informationsskyldighet, och
4. skyldighet för myndigheten att utse personer som ska vara be- höriga att hantera rapporteringskanalerna och förfarandena.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter enligt första stycket även för statliga myndigheter som utses som behöriga myndigheter.
6 kap. Behandling av personuppgifter Bestämmelsernas tillämpningsområde
1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid behandling av person- uppgifter i ett uppföljningsärende.
Bestämmelserna tillämpas endast på helt eller delvis automatise- rad behandling av personuppgifter och annan behandling av person- uppgifter som ingår eller kommer att ingå i ett register.
Förhållandet till annan reglering
2 § Bestämmelserna kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direk- tiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning.
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskydds- förordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Tillgång till personuppgifter
3 § Endast personer som har utsetts som behöriga eller personer som arbetar vid enheter som har utsetts som behöriga att ta emot, följa upp och lämna återkoppling på rapporter får ha tillgång till personuppgifter som behandlas i ett uppföljningsärende. Tillgången till personuppgifter ska begränsas till vad var och en behöver för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.
Gallring av personuppgifter
4 § Personuppgifter som behandlas i ett uppföljningsärende ska gallras när de inte längre är nödvändiga, dock senast två år efter det att behandlingen av uppgifterna i ärendet har avslutats.
7 kap. Dokumentation, bevarande och gallring av rapporter Dokumentation av muntlig rapportering
1 § Den som har interna eller externa rapporteringskanaler och förfaranden enligt 4 eller 5 kap. och tar emot muntliga rapporter vid ett fysiskt möte ska dokumentera rapporteringen.
Sådan rapportering ska dokumenteras genom en inspelning som kan sparas i en varaktig och åtkomlig form eller genom ett upprättat protokoll från mötet.
2 § Den som har interna eller externa rapporteringskanaler och förfaranden enligt 4 eller 5 kap. och tar emot muntliga rapporter på annat sätt än vid ett fysiskt möte får också dokumentera rapporter- ingen.
Sådan dokumentation får ske genom en inspelning som kan sparas i en varaktig och åtkomlig form, genom en utskrift av inspel- ningen eller genom ett upprättat protokoll från samtalet.
3 § För att dokumentation genom inspelning ska få ske krävs att den rapporterande personen samtycker till det.
4 § Den rapporterande personen ska ges tillfälle att kontrollera, rätta och genom underskrift godkänna en utskrift eller ett protokoll. Bevarande och gallring av rapporter
5 § Den arbetsgivare som bedriver privat verksamhet och är skyl- dig att ha interna rapporteringskanaler och förfaranden enligt 4 kap. ska bevara de skriftliga rapporter som har mottagits och den doku- mentation av muntlig rapportering som har gjorts enligt 1 och 2 §§. 6 § Skriftliga rapporter och dokumentation av muntlig rapporter- ing ska gallras när uppgifterna i rapporterna eller dokumentationen inte längre är nödvändiga, dock senast två år efter det att ett uppfölj- ningsärende har avslutats.
Dokumentation och bevarande som fullgörs av någon annan 7 § En arbetsgivares dokumentation av muntliga rapporter enligt 1 och 2 §§ samt bevarande av rapporter enligt 5 § får fullgöras av någon som har anlitats för att hantera de interna rapporteringskana- lerna och förfarandena för arbetsgivarens räkning enligt 4 kap. 5 §.
8 kap. Tystnadsplikt
1 § Den som hanterar ett uppföljningsärende, får inte obehörigen röja en uppgift som kan avslöja identiteten på den rapporterande personen eller på någon annan enskild som förekommer i ärendet. 2 § I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) i stället för 1 §.
9 kap. Tillsyn
Allmänt om tillsynen
1 § Den eller de myndigheter som regeringen utser utövar tillsyn över att arbetsgivare följer lagens bestämmelser om interna rappor- teringskanaler och förfaranden i 4 kap.
Arbetsgivares uppgiftsskyldighet
2 § En arbetsgivare som är föremål för tillsyn enligt 1 § ska på be- gäran av tillsynsmyndigheten lämna de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Beslut om förelägganden
3 § En tillsynsmyndighet får besluta om de förelägganden som be- hövs för att arbetsgivaren ska fullgöra uppgiftsskyldigheten i 2 § eller för att arbetsgivaren ska fullgöra de krav som ställs på interna rapporteringskanaler och förfaranden.
4 § Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.
Ett sådant föreläggande får riktas även mot staten som arbets- givare.
Överklagande av tillsynsmyndighets beslut
5 § Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande som förenas med vite enligt 4 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får inte överklagas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagade till kammarrätten. 10 kap. Skadestånd
1 § Den som bryter mot 3 kap. 3 § ska betala skadestånd för den för- lust som uppkommer och för den kränkning som åtgärden innebär. Om talan förs med anledning av uppsägning eller avskedande eller annat förfarande som omfattas av lagen (1982:80) om anställ- ningsskydd får ersättning för förlust som avser tid efter anställ- ningens upphörande under alla förhållanden bestämmas till högst det belopp som anges i 39 § i den lagen.
Om det är skäligt, får skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. 11 kap. Rättegången
Tillämpliga bestämmelser
1 § Mål om tillämpningen av 3 kap. 3 § ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister om den som påstår sig ha blivit utsatt för hindrande åtgärder eller repressalier är en arbets- tagare, volontär, praktikant eller inhyrd arbetstagare.
I mål som avses i första stycket ska som arbetstagare anses också volontärer, praktikanter och inhyrda arbetstagare. Den som vidtar den hindrande åtgärden eller repressalien ska anses som arbetsgivare.
Det som föreskrivs i andra stycket ska gälla även vid sådan tvisteförhandling som enligt 4 kap. 7 § första stycket lagen om rätte- gången i arbetstvister krävs för att talan i mål enligt första stycket ska upptas till prövning av Arbetsdomstolen.
2 § Mål om tillämpningen av 3 kap. 3 § ska handläggas enligt be- stämmelserna i rättegångsbalken om rättegången i tvistemål där för- likning om saken är tillåten, om den som påstår sig ha blivit utsatt
Bevisbörda
3 § Om den som anser sig ha blivit utsatt för repressalier i strid mot denna lag visar omständigheter som ger anledning att anta att så