Förstelärarna definierar sitt uppdrag som en karriärtjänst inom skolan. I detta nämner de flera positiva aspekter såsom att de får gehör för sina idéer och en möjlighet att påverka och ut- veckla. Några känner att de kan vara inspiratörer i sitt ämne och att det är ett kvitto på att man är en särskilt yrkesskicklig lärare. Samtalet kommer snabbt in på otydligheten i uppdraget och det uttrycks frustration kring rollens oklarhet, både gällande uppdragets innehåll och dess ut- formning.
Åh min roll har ju inte varit så jättetydlig…(F4)
Jag tycker man varit tydlig iallafall om jag pratar utifrån mig själv, vad som förväntas av mig som förste- lärare i den här kommunen. Det har vi ju fått vara med och påverka en del i alla fall, men det är ju nog inte lika tydligt för alla, tror jag (F3).
Det står det i intyget också, det står ju inte att det är kopplat till exakt att jag ska göra det här eller det här, utan det är bara att jag fått kvitto på att jag är en särskilt yrkesskicklig lärare och det ska jag fortsätta att vara (F5).
Samtalet böljar fram och tillbaka och det resoneras kring att skillnaderna i uppdragen kan härledas till att varje kommun själv kan bestämma innehållet i förstelärartjänsten. Urvalspro- cesser, anställningsform och lönepåslag varierar från kommun till kommun och detta menar
38
en utav förstelärarna kan påverka trovärdigheten i uppdraget. Förstelärarna problematiserar vidare kring att “få betalt för sitt slit” och de extra arbetsuppgifter som läggs på.
….. helt plötsligt får du ju en liten annan arena att jobba kring men det måste vara förutsättningar för det och då kanske inte den ekonomiska biten är bra (F3).
….. man lägger många ägg i en korg och sen förväntas man lägga ägg i en annan korg också, och den rol- len kan bli knepig ibland (F1).
Nu fick du ta hand om [utvecklingsuppgift] fastän det inte alls är någon del av din ämneskunskap egentli- gen, men att du måste göra det och du kan inte riktigt tacka nej för att du är förstelärare (F5).
Jag känner att man har massor med idéer och jag sprutar av grejor som jag skulle vilja göra. Men jag har ju inte avsatt tid att lägga extra på det, så det stannar känner jag. Fast man har tusen idéer som man skulle vilja testa och utveckla för att göra verksamheten bättre (F7).
När försteläraruppdraget inrättades sas det att uppgifterna skulle vara knutna till undervis- ningen samt rymmas inom den ordinarie arbetstiden. Flera utav förstelärarna framhåller att de saknar tiden att utföra sina extra uppdrag och beskriver detta som ett dilemma. De har fått mer betalt och känner att de inte kan tacka nej utan måste utföra “det lilla extra”. Förstelärarnas uppdrag skiljer sig något då några har uppdrag på skolan och andra i kommunen, några har avsatt tid till sina uppdrag och andra inte. F3 reflekterar över dilemmat de ställs inför: “Men grundidén får ju inte vara så att, bara för att man är en duktig yrkesskicklig person så ska man bli fråntagen sin undervisning”. Detta sätter F3 i relation till att rektorn då inte vill rekom- mendera skickliga pedagoger att bli förstelärare eftersom tjänsten delvis försvinner från sko- lans undervisning.
I diskussionerna kring korten valdes fyra områden, utvecklingsarbete, handledning, sprida forskningsrön och didaktiskt utvecklingsarbete, som centrala i relation till förstelärarnas upp- drag. För att kunna driva ett utvecklingsarbete menar förstelärarna att de måste hålla sig ájour med forskning. De nämner även det kollegiala lärandet som väsentligt då de kan sprida kun- skap och kompetens genom att stötta och coacha sina kollegor.
Analys av förstelärarnas tankar
Syftet med att Utbildningsdepartementet tillsatte förstelärartjänsten var att det skulle vara en karriärmöjlighet för skickliga lärare inom skolan (U2012/4904/S). Det som förstelärarna be- skriver under samtalet motsäger statens intentioner med införandet. Istället beskriver de att undervisningen till viss del blir lidande när andra uppdrag går före. Deras visioner om att vara inspiratörer i sitt ämne försvinner då tiden äts upp av, från rektor eller kommunen, pålagda
39
uppgifter. Några av förstelärarna betonar att de sökte uppdraget som ett bevis på att de var yrkesskickliga och ett sätt att höja sin status. I diskussionerna blir det tydligt för oss att förste- lärarna inte riktigt varit beredda på alla extra uppgifter de blivit delegerade både på kommun- och skolnivå. Samtidigt anser förstelärarna själva att eftersom de fått extra betalt är de skyl- diga att ta på sig uppgifter. Vi kan se att detta kan bli ett problem då förstelärarnas tid inte alltid används till det de har kompetens för att utföra.
Vid diskussionerna kring korten samtalades det om vilket utvecklingsuppdrag som var det mest centrala, utvecklingsarbete på skol-, kommun- och organisationsnivå eller didaktiskt utvecklingsarbete. Här menade någon av förstelärarna att de borde vara mer kopplade mot det didaktiska arbetet än vad de är idag. Detta instämmer vi med, då förstelärarna ska vara särskilt yrkesskickliga pedagoger inom sitt ämne och sprida detta vidare. Eftersom rektor har gett mandat till förstelärarna att driva utvecklingsarbete har de fått den formella makten på skolan, legaliteten, inom detta område. Detta blir tydligt då inga aktörer på skolan anser att specialpe- dagoger ska driva skolutveckling trots att kompetens finns. Abbott (1988) poängterar att ett yrkes formella arbetsbeskrivning inte alltid stämmer överens med det arbete som utförs i verksamheten. Regeringen är den som har bestämt och utformat specialpedagogens arbetsbe- skrivning men precis som Abbott framhåller, kan vi se att det finns andra förväntningar som påverkar hur det faktiska arbetet ser ut i verksamheten. Han menar vidare att arbetsuppgifter förhandlas internt där arbetsbeskrivningar sammansmälter och anpassas efter organisationens krav och behov. Detta blir tydligt för oss när vi tolkar vårt empiriska material. Även Lans- heim (2010) menar att om önskemål och krav i den egna praktiken drar i en annan riktning kan det uppstå svårigheter för specialpedagoger att arbeta i linje med den utbildning och den kompetens de fått.