• No results found

Fokusgruppintervjun inleds öppet och stort för att få syn på informanterna generella tankar om specialpedagogen.

En specialpedagog för mig är en person som hjälper mig i undervisningen med att ge råd och tips hur jag ska lösa situationen i klassrummet (F6).

Det handlar mycket om handledning, att få tips och stöd men även om man säger på marknivå. Hur gör jag här? Alltså vad kan jag göra? Och det kan ju vara genom att man [specialpedagogen] visar och hand- leder eller ger konkreta exempel eller talar om att det är det här man observerar och återkommer…(F3) Jag tänker mycket på kartläggning som är en hjälp, vi kanske märker någonting, här gnisslar det lite och så kanske man inte riktigt kan sätta fingret på det. Sen faller det på plats när specialpedagogen har kom-

31

mit in och gjort lite tester och lite samtal och observerat och då kan man plötsligt få verktygen att jobba och få till det i slutändan (F1).

Vidare pratas det om vikten av att specialpedagogen är ett bollplank och stöttar pedagogerna i arbetet med extra anpassningar, samt ger konkreta råd kring undervisningen. Förstelärarna problematiserar kring specialpedagogens rådgivande roll och menar att det även behövs nå- gon som praktiskt arbetar med eleverna. Eftersom det inte finns tillgång till speciallärare på skolan faller diskussionerna in på specialpedagogens och speciallärarens respektive roller och vem som ska utföra de olika uppgifterna.

Jag tror vi behöver en blandning av specialpedagoger och speciallärare idag, det är inte för intet att speci- allärarutbildningen har kommit tillbaka, men det är ju ändå en skillnad i uppdrag, så upplever jag det och ska man hårdra det så sitter egentligen en specialpedagog på lite högre nivå, de är ju uppe och stöttar i ledningsfrågor också som handlar om organisation och hela den biten (F3).

Jag kan ju känna att det är viktigt idag att man skiljer på de två rollerna på skolorna, att det behövs, så länge man inte utökar lärarstyrkan så vi kan vara två i varje klassrum, oavsett vad man kallar det så be- hövs timmarna till de elever som behöver extra [stöd], som inte klassläraren kan ge (F4).

Det krävs en flexibilitet både i organisationen på skolan och hos speciallärare och pedagoger (F5).

Förstelärarna talar om känslan av otillräcklighet kontra sitt arbete med elever i behov av sär- skilt stöd. De menar att både specialpedagogen och specialläraren behövs inom skolan för att kunna stötta både dem och eleverna. F3 uttrycker att det behövs en “kombo”, dels en person som kan utvärdera effekten av olika insatser och omfördela resurser och dels en person som arbetar mer aktivt med barnen i klassrummet.

I relation till den specialpedagogiska yrkesrollen ser förstelärarna kartläggning av elevens kunskaper som det mest centrala uppdraget. Extra anpassningar diskuteras också men här rå- der det delade uppfattningar bland förstelärarna. F4 ser uppdraget som jätteviktigt och ser specialpedagogen som en “bank” av kunskap gällande olika anpassningar, program och andra hjälpmedel. F5 och F6 menar att extra anpassningar ska kunna utformas av ordinarie pedagog utifrån specialpedagogens kartläggning.

Diskussionskort som inte berörs alls i förhållande till specialpedagogens uppdrag och roll är skolutveckling, didaktisk utvecklingsarbete samt sprida nya forskningsrön. Vår egen nyfi- kenhet gjorde att vi ställde en fråga om varför ingen valde kortet med utvecklingsarbete som ett centralt område. Svaren visade på en viss variation.

Om vi hade haft en specialpedagogresurs där vi var tvungna att begränsa, så är jag inte säker på att jag tycker specialpedagogerna tvunget måste vara med i utvecklingsarbetet av skola. Är det en specialpeda-

32

gog vi har som är en unik resurs för de eleverna som verkligen behöver dom [specialpedagogerna] på olika sätt, genom kartläggningar eller vad det nu är, då är frågan om vi ska ha dem [specialpedagogerna] sittande i massa möten för att göra utvecklingsarbete, kan jag känna (F4).

Att [specialpedagogen] sitter utifrån ett ledningsperspektiv och tittar. Organiserar vi oss på rätt sätt utifrån de behoven vi har i verksamheten? Och då bygger ju det på att man har koll på den, att man har en kart- läggning i botten (F3).

Flera förstelärare nämner vikten av att låta alla pedagoger vara delaktiga i skolutvecklingen. F3 menar att man inte kan utesluta vissa grupper utan det handlar om ett gemensamt arbete där vi har eleven i fokus. Vad gäller att driva utvecklingsarbete menar de att det finns andra i verksamheten än specialpedagogen som de upplever ha både bättre kompetens och insyn. Om vi sammanfattar dessa tankar så ska specialpedagogen delta i skolutveckling och ha ett över- gripande perspektiv men ses inte som en yrkesroll som ska driva själva processen.

Analys av förstelärarnas tankar

Vi uppmärksammar att de flesta förstelärarna är väl medvetna om vilka specialpedagogens uppdrag är och att de ser fördelar och vinster med den specialpedagogiska kompetens som tillförs verksamheten på olika nivåer. Empirin från samtalet med förstelärarna visar att de värdesätter specialpedagogens stöd i att kartlägga elevers kunskaper och att ge stöd, tips och handledning till elever och pedagoger. Vidare efterfrågar de specialpedagogen som ett boll- plank, någon att stöta och blöta idéer med samt någon att utforma extra anpassningar tillsam- mans med. Detta är områden som ses som väsentliga i relation till specialpedagogens roll. Det individuella arbetet med elever i behov av särskilt stöd ses också som ett specialpedagogiskt uppdrag även om någon menar att flexibiliteten i verksamheten är viktig för att tillgodose detta stöd. I avsaknad av speciallärare på skolan efterlyser några förstelärare mer utav det handgripliga stödet i klassrummet. Frågan vi ställer oss är om det är specialpedagogisk kom- petens som efterfrågas eller stöd av en extra vuxen/pedagog i klassrummet. Det individuella arbetet med elever uttrycks i samband med upplevda känslor av otillräcklighet, både i tid och avseende kompetens, vilket tyder på att en kombination av dessa roller/kompetenser efterfrå- gas. Det uppdrag som samtliga förstelärare finner mest centralt är specialpedagogens kompe- tens att kartlägga elevers kunskaper. Förstelärarna menar att kartläggningen är en viktig del i resursfördelningen och i vilka anpassningar som ska göras. I relation till detta nämns även vikten av att analysera och utvärdera insatser inom grupp och organisation. Trots att förstelä- rarna framhåller nyttan med specialpedagogens utifrån- och ovanifrånperspektiv ses inte ut- vecklingsarbete som ett centralt uppdrag tillhörande specialpedagogen. Paradoxen i detta blir

33

att specialpedagogen anses vara kompetent och betrodd i att kartlägga och analysera verk- samheten, göra resursfördelningar samt tillsammans med pedagogerna genomföra anpass- ningar av miljö och undervisning men därefter tar arbetet slut. Själva organisationsutveckl- ingen, där kartläggning och analys ligger till grund, ska enligt förstelärarna drivas av personer som antas ha större kännedom om verksamheten. Vi finner detta motsägelsefullt och vill istäl- let understryka vikten och fördelen med att det specialpedagogiska perspektivet genomsyrar hela skolans utvecklingsarbete. Då kan specialpedagogens ”unika roll” och synsätt komma alla elever till godo. Vi kan uppfatta ett visst mått av okunskap hos förstelärarna kring speci- alpedagogens kompetens i att driva skolutveckling när de uttrycker att det finns andra peda- goger på skolan som de anser bättre lämpade till detta. Å andra sidan kan motståndet även bero på ett oflexibelt tänkande, att man som Skrtic (1991) åsyftar, följer rutiner som man all- tid har gjort och har svårt att tänka utanför boxen. Om vi använder Abbotts (1988) teori om att olika grupper tävlar och strider mot varandra, kan motståndet även bero på att förstelärarna inte gärna ser att en annan yrkesgrupp utmanar och konkurrerar om ett uppdrag som de redan delegerats. Att forskning och utvecklingsarbete inte ses som specialpedagogens område och uppdrag stämmer väl överens med tidigare gjord forskning (Göransson m.fl., 2015; Lindqvist, 2013b). Även den visar att specialpedagogen har svårt att erhålla behörighet inom dessa om- råden.