Följande sektion tar upp de faktorer som tagits upp i intervjufrågorna samt en sammanställ- ning av intervjupersonsernas åsikter gällande dessa.
Att vi var främlingar när projektet startade? Hur hade det varit om vi kände varandrasedan tidigare? Denna faktor ansågs främst påverka vid projektets början och minskade i relevans allt ef- tersom projektet fortgick och dess medlemmar lärde känna varandra. Svaret på denna fråga
A.4. Resultat
berodde vem som tillfrågades. En person ansåg att arbetet i projektets början var långsammt- gående till följd av att tid behövde läggas på att förstå sina medutvecklare både genom möten och andra aktiviteter såsom gruppkontraktskapande och kick-off. Denna person hade tidiga- re haft goda erfarenheter av att arbeta tillsammans med personer hen känt sedan tidigare. Även en andra person ansåg att det fanns fördelar i att vara bekanta eftersom familjariteten uppmuntrar till bättre frågeställning, åsiktsdiskussion och förslag. En tredje intervjuperson å andra sidan hade dåliga erfarenheter av projekt med bekanta och svarade att hen ansåg att kvaliteten och till viss del effektiviteten ökade till följd av främlingskapet. Hen resonerade att detta berodde på att det kan bli för bekvämt med bekanta, vilket kan resultera i att åsikter el- ler råd åsidosätts eftersom relationen är mer villkorslös och det finns en större kunskap över personens åsikter och vad hen tolererar. Ska man istället arbeta med en främling behöver energi läggas på att nå hens förväntningar för att försäkra att projektets forsatta arbete kan utföras utan konflikter. Samtliga intervjupersoner nämnde att vi-känslan minskat till följd av avsaknaden av tidigare bekantskap men vissa nämnde även att de ansåg att gruppens med- lemmar har varit ”för bra” och samarbetsvilliga för att samarbetet skulle påverkats i någon större grad.
Att projektet vi blev tilldelade inte intresserade alla i gruppen?
Konsensus bland intervjupersonerna är att detta inte påverkat gruppen i nämnbar bemärkel- se. Tidigt i skedet kan det påverkat motivationen för att lägga ner timmar i projektet men flera gånger under intervjuerna uttrycktes åsikten att kundens engagemang mer eller mindre helt motverkat tänkbara negativa effekter. En intervjuperson upplevde att det hen saknade i en- gagemang för produkten återfick hen istället som engagemang för kunden. En annan sade att motivationen och engagemanget ”smittade av” från kund till projektgrupp. En tveksamhet som togs upp var att projektet i sig kändes för stort vid projektets början men detta försvann efter en periods arbete. En person spekulerade att gruppens medlemmar aldrig varit nämn- bart negativa till arbetet och därför har inte någon negativ effekt påverkat gruppens moti- vation. Denna slutsats drar hen eftersom hen känner personer i andra projektgrupper som är missnöjda med sitt tilldelade projekt och då hört hur deras motivation påverkats starkt negativt av detta. En reflektion från en intervjuperson var att hen kände en besvikelse över projektet till en början men att hen nu i efterhand känner sig lyckligt lottad över att gruppen fick just detta projekt och inget annat.
Att vi grupperade somliga i par och somliga ensamma under utvecklingen? Sammantaget ansåg de intervjuade att det var i det hela positivt för effektiviteten då individer som föredrar arbete ensamma fick som de ville samtidigt som individer som antingen känner sig obekväma med en tilldelad uppgift eller helt enkelt föredrar parprogrammering fick möjligheten att arbe- ta med en utvecklingspartner. Att valet fanns tillgängligt ansågs som en viktigt del när det gäller den positiva effekten på både effektivitet och vi-känsla. På så sätt ansåg de flesta av intervjupersonerna att även vi-känslan förbättrades eftersom det visade respekt mot de in- dividuella medlemmarnas preferenser. De var dock vissa skiljaktigheter gällande detta. En person ansåg att soloarbete minskade gruppkänslan men ansåg att det i slutändan inte gjor- de något för helheten eftersom personerna som arbetade ensamma också var noggranna och aktiva i sin kommunikation, vilket ansågs motverka de negativa effekterna.
Att vi efter varje sprint flyttade runt gruppkonstellationerna?
Samtliga intervjupersoner nämnde något relaterat till att denna metod ökade kunskapssprid- ningen mellan individer. Åsikten var generellt att detta var ett sätt att förhindra ineffektivitet och irritationsmoment då det gav möjligheten att byta samarbetspartner innan bekvämlig- heten blev för stor eller partnerns förhållningssätt ledde till irritation och eventuellt konflikt. Ingen person sade sig ha upplevt dessa men spekulerade i vad som kunde hänt i framtiden om gruppen inte inkorporerat omgruppering som metod. En person ansåg att det kändes
A.4. Resultat
som att vi-känslan blev bättre eftersom det gav möjligheten att lära känna fler personer i pro- jektgruppen och därmed ge en starkare koppling till dem. Slutligen ansåg en person att detta simulerade det riktiga arbetslivet eftersom en viktig egenskap är att kunna arbeta med så många olika personer som möjligt. Hen ansåg även att denna träning ökade produktiviteten i längden.
Att vi haft ett öppet klimat med obligatoriska morgonmöten och möjlighet till att kunna fråga andra i gruppen?
Samtliga ansåg att morgonmöten varit en viktig del för gruppens effektivitet och vi-känsla eftersom det ansågs ge information över vad andra gör, hur det går för gruppen, vad som behöver göras samt gav möjligheten att ställa frågor. Vissa intervjupersoner erkände att de vissa dagar tyckte mötena var jobbiga eller onödiga men kommenterade efteråt att de ändå ansåg att morgonmötena var nödvändiga bara för att hålla möjligheten för kommunikation öppen. Flera reflekterade att morgonmötena hjälpt dem komma igång med dagen tidigare än vad de annars skulle gjort. En person ansåg även att gruppen skulle varit noggrannare och börjat tidigare med dessa morgonmöten. Hen ansåg även att eftersom mötena uppmuntrade till frågeställningar från mindre frågebenägna kunde tidigare och noggrannare användning av morgonmöten lett till bättre kommunikation och vi-känsla. En person nämnde specifikt att hen inte kände att hen hade större koll på vad exakt andra gruppmedlemmar gjort men ansåg att det var långt bättre än vad det hade varit utan morgonmöten. Dock önskade hen att vara mer delaktig i vad som sagt under möten mellan kund och enstaka gruppmedlem- mar samt att detta dokumenterades mer detaljrikt och genomgicks tydligare på exempelvis morgonmöten.
Att vi suttit online på distans med lättillgängliga kommunikationskanaler?
Denna faktor beskrevs främst som förenklande och därmed effektivitetsökande. Detta resone- rades fram av flera personer då metoden minskade antalet frågor och förklaringar i textform som lätt kan missförstås och som så småningom ändå leder till att verbal kommunikation måste upprätthållas. Det förhindrade också att någon fastnar med en fråga och sen behöver vänta på svar från andra gruppmedlemmar. För den delen nämnde även vissa att det kändes mindre som att störa någon eftersom det enkelt gick att se vilka som var uppkopplade och tillgängliga för frågor och diskussion. En person reflekterade över att detta arbetssätt inte varit möjligt under vanliga omständigheter utanför distansläget samt att detta mycket väl kan vara nyckeln till projektets framgång. Flera personer ansåg att detta var en mycket bra praktik för grupparbete och tryckte på hur väl de använt metoden under projektets gång. En påpekade även att gruppen troligen sparat en avsevärd mängd tid på att inte behöva planera möten och frågestunder under projektet till följd av den valda metoden.