Jan-Erik Hagberg
Filosofiska fakulteten
Flera djupgående förändringar föranleder en förutsättningslös och ingå- ende diskussion om hur grundutbildningen vid den Filosofiska fakulteten skall utvecklas. I bakgrunden finns självfallet den under senare år växan- de diskrepansen mellan vad statsmakterna anslår i anslag per student och vad en akademisk utbildning faktiskt kostar. Spänningen mellan starkt begränsade ekonomiska resurser och stora ambitioner hos studenter och lärare måste dagligen hanteras i varje enskild utbildning. Samtidigt är det uppenbart att problemen är strukturella; de berör hela utbildningens orga- nisation, lärarnas arbetsvillkor och arbetsinnehåll och studenternas tid och intressen.
I mars 2001 publicerade en arbetsgrupp tillsatt av filosofiska fakultets- nämnden rapporten Grundutbildningens struktur, innehåll och pedago-
giska former, GrundSipa. Den något fyrkantiga titeln till trots markerar
rapporten en delvis ny syn på grundutbildningen inom fakulteten. Inte så att de idéer och uppslag som framförs skulle vara nya för fakultetens utbildningar, utan mer genom att rapporten pläderar för att det vid sidan av det pedagogiska förnyelsearbete som utgår från varje utbildnings spe- cifika villkor bör finnas ett fakultetsgemensamt program som bygger på vissa överenskomna grundprinciper.
Rapporten var avsedd som ett underlag för en diskussion inom fakul- teten om grundutbildningens problem och vad fakultetsnämnden, institu- tionerna, studierektorer, lärare och studenter kan göra åt dessa. Rapporten ledde också till ett tidvis intensivt meningsutbyte. Den tolkades på olika sätt av olika läsare. Många lärare ansåg att texten illustrerade ett allt van- ligare uppifrån perspektiv på deras verksamhet och att den innehöll pek- pinnar om vad som borde förändras. Flera av de förslag som framfördes i rapporten uppfattades också som orealistiska, givet de resurser som insti- tutionerna får för att genomföra humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning. Studentkåren välkomnade rapporten, framför allt för att den visade att fakulteten var beredd att föra en långtgående diskussion om hur grundutbildningens kvalitet kunde förbättras. Alla som framförde synpunk-
ter värdesatte dock att grundutbildningens problem sattes i fokus efter- som dessa ofta kommer i skymundan av forskningens problem i diskus- sionen på fakultets- och universitetsnivå. En huvudtanke i GrundSipa är således att bidra till att upphäva en uppdelning mellan grundutbildning och forskning genom att diskutera arbetsmodeller för studenter och lärare som bygger på närhet mellan undervisning och forskning både till inne- håll och till former.
Det tog arbetsgruppen mer än ett år att komma fram till rapporten GrundSipa. Gruppen blev visserligen på ett allmänt plan ganska tidigt överens om vad som borde behandlas. Men diskussionerna fördes i flera varv och svårigheterna att sammanhängande konkretisera och formulera resonemangen var påtagliga. Svårigheterna hade bl. a. att göra med att så många frågor behandlades samtidigt: lärarnas arbete, villkoren för stu- denternas lärande, krav på studenterna, former för examination, det utbildningsadministrativa systemet och planeringen av grundutbildningen, läsårets förläggning, resurserna eller snarare bristen på resurser, sambanden med forskning, internationellt utbyte, olika pedagogiska grundmodeller. Alla dessa frågor eller perspektiv har sin betydelse för grundutbildning- ens kvalitet och måste på något sätt vävas ihop i ett program som syftar till att utveckla grundutbildningen inom hela fakulteten.
I ambitionen att involvera alla fakultetens utbildningar i ett gemen- samt förnyelsearbete finns ett dilemma. Variationerna när det gäller inne- håll, traditioner, pedagogiska synsätt och materiella förutsättning är stor. Det är orealistiskt och olämpligt att föreslå ensartade eller enhetliga mo- deller eller metoder. Filosofisk utbildning inom ramen för ett universitet kan inte bygga på en viss pedagogisk modell eller arbetssätt. Variationen av pedagogiska tillvägagångssätt är en del av mångfalden både för stu- denter och lärare. Samtidigt finns tydliga synsätt och erfarenheter, och om man så vill metoder, som hör till den gemensamma traditionen och som bör vägleda diskussionen om grundutbildningen. När Filosofiska fakulte- ten ibland framställs som otydlig och spretig i jämförelse med de enhetligare systerfakulteterna Tekniska högskolan och Hälsouniversitetet beror detta till stor del på att fakulteten inte har lyckats tydliggöra vad som i grunden ger kvalitet i en filosofisk utbildning.
Ett syfte i GrundSipa är således att lyfta fram förhållanden som bör vägleda lärarnas och studenternas arbete och som därmed kan utgöra va- rumärke för fakulteten. Till dessa hör forskningsförankring, internatio- nellt förhållningssätt, tilltro till individens eget ansvar för sitt lärande, den kritiska debatten, samhällsrelevansen och en i vid mening tydlig yrkesan- knytning. Fakultetens traditionella arbetssätt hänger samman med dessa värden – föreläsningen för att ge och få överblick och sammanhang, semi-
nariet för att pröva och värdera teorier och metoder, det självständiga ar- betet för att öka förmågan att arbeta självständigt och i grupp, uppsatsen för att skärpa analys och beskrivningar. Allt detta summerar sig till olika och kompletterande möten mellan lärare och studenter och mellan stu- denter och studenter.
En av drivkrafterna för GrundSipa är att kvalitén i dessa möten är hotade att urholkas av de strukturella problem som finns. Resurna är otill- räckliga och lärarna tvingas p.g.a. mindre undervisningsvolym i varje kurs planera, undervisa och examinera i fler kurser. När den schemalagda lärarledda undervisningstiden i en heltidsutbildning blir så låg som fem, sex timmar per vecka läggs ett stort ansvar på studenten. Varje student blir påtagligt beroende av sina studiekamraters arbete och av deras inställning till sina studier. Det blir avgörande för vars och ens utbildning att arbets- och seminariegrupper fungerar väl och att arbetsformerna uppmuntrar ut- byte mellan studenterna. Ett av syftet med GrundSipa är att tydliggöra studenternas egna och gemensamma ansvar (Vilka studenter vill fakulte- ten ha?).
Lärarnas roll blir i ”gles” undervisning annorlunda än i ”tät”. Kompli- kationen i detta känner varje lärare, men effekterna för lärarrollen och för yrkeskarriären är dåligt diskuterade på fakultets- och universitetsnivå. GrundSipa syftar emellertid också till att hitta former som gör att lärarna bättre än för närvarande kan kombinera perioder av undervisning och möten med studenter, med perioder av forskning och utvecklingsarbete. Skall detta kunna realiseras ställs nya krav på hur universitetet, fakulteten och institutionerna använder sina resurser och på hur läsår och terminer plane- ras.
GrundSipa har diskuterats vid två konferenser inom fakulteten. Vid ett möte i maj 2001 för alla prefekter och studierektorer samt studentkåren behandlades rapportens innehåll och relevansen i den verklighetsbeskriv- ning som den innehåller. Vid ett andra möte i september var syftet att identifiera områden för konkreta projekt som har intresse för flera olika utbildningar. Vid bägge tillfällena presenterades exempel på pågående pedagogisk förnyelsearbete. Konferenserna har tydligt visat att fakulte- tens ämnen och program ägnar mycket tid och kraft åt utvecklingen av undervisningen och att den samlade erfarenheten av olika pedagogiska arbetsformer inom fakulteten är stor.
Frågorna som GrundSipa behandlar är av intresse även utanför fakul- teten. Arbetet har uppmärksammats nationellt. Rådet för högskoleutbild- ning har intresse av att följa och stödja utvecklingsarbeten i anslutning till GrundSipa. I den nyligen framlagda budgetpropositionen får Linköpings universitet i uppdrag att bedriva en förnyelse av humanistisk och sam-
hällsvetenskaplig grundutbildning. Regeringen föreslår att universitet för det ändamålet under tre år årligen skall disponera 1,5 miljon kronor.
Nästa skede i GrundSipas arbete blir att tydligare beskriva ett antal områden inom vilka det bör bedrivas utvecklingsarbete och försök. Dessa områden skall självfallet anknyta till och stärka pågående verksamhet och bygga på lärares och studenters intresse av att medverka.
Vid den senaste konferensen preciserades ett par exempel på projekt- områden:
• Biblioteket som en integrerad pedagogisk resurs i kurser och program. • Att utveckla seminariet: det traditionella seminariet i relation till den
moderna kommunikationsteknikens möjligheter. IKT i Campusbase- rad utbildning.
• Äldre studenter (i högre årskurser) som vägledare och handledare för
yngre studenter.
• Att tydligt basera utbildningen på forskningsperspektiv och att pröva
forskningsprocessen som en pedagogisk modell. Att studenterna är medverkande i forskningsprojekt.
• Lärarrollen – föreläsare, mentor och handledare.
• Examinationsformer som stärker dialogen mellan lärare och studenter
och mellan studenter och studenter.
• Att stärka studenternas grundkunnande, ”verkstäder” för informations-
sökning, vetenskapligt skrivande språkfärdigheter och studieteknik.
• Tutorsystem och blockböcker.
GrundSipa rapporten kan beställas av: Annette Sjölin
Filosofiska fakultetens kansli tfn 013-28 2027
Den finns också för nedladdning på: www.liu.se/ffk/aktuellt/grundsipa0103/