Ett annat sätt att förstå paret är att betrakta det som en tillfredställande representation av ett samkönat par. Ett exempel på detta synsätt presenteras i inlägget nedan. Texten behandlar inledningsvis hur avsändaren personligen finner paret mycket kärleksfullt.
I personally, love Adoribull as a ship. I think it is one built entirely on mutual attraction and want, that develops into a proper romance. Sex is important to Bull, as well as Dorian, so of course there are overtly sexual elements to their relationship.
[…]
Bull is likely very happy to have someone come back to him and have more enjoyable times together, considering a lot of people he beds likely do so out of curiosity and then never come back to him. Bull is a caregiver, and what he does with Dorian is a form of care giving. Dorian needs his relationship with Bull, one where they can be open, there is no judgement, and that they both enjoy. But that’s not to say that Bull doesn’t get what he wants or needs from Dorian either. Bull himself says that Dorian is a sweet guy, and that he hopes they are good for each other. AND THEY ARE.
(Aslinncosplay 2015)
Jag vill uppmärksamma flera aspekter i det ovanstående inlägget. Aslinncosplay känner ett behov att försvara parets relation som känslomässigt ömsint och jämlik. Det går att dra paralleller till detta resonemang och det koncept som brukar benämnas ”respektabel homosexualitet”.
Pelurson tolkar oenigheten om paret Iron Bull/Dorian Pavus som ett uttryck för
respektabilitetspolitik. Han anser att Dorian Pavus representarer ”den feminina fjollan”. Pelurson förklarar ogillandet av denna arketyp bland icke-heterosexuella som orsaken till de upprörda känslorna hos dessa fans. De är missnöjda med både Dorian Pavus karaktär och hans relation med Iron Bull. Enligt min förståelse, så anser Pelurson att de kontroverser som
omgärdar paret Iron Bull/Dorian Pavus kan härledas till en generationsoenighet mellan homo- och queerkamp (Pelurson 2018).
Denna generationsklyfta beskrivs som en skillnad mellan en yngre generation, som inte är intresserad av det queerpolitiska projektet, och en äldre som formats inom denna tradition (Pelurson 2018). Det är alltså, enligt Pelurson uppfattning, de yngre fansen som tolkar Iron
Bull/Dorian Pavus som en ofördelaktig representation av homosexualitet. Detta är en intressant tolkning av de bråk som omgärdar pairingen. Men, jag har ett flertal reservationer mot hans slutsats.
Dessa reservationer tydliggörs genom en fortsatt djupdykning i Aslinncosplay inlägg om Dorian Pavus/Iron Bull. Aslinncosplay framför i sitt debattinlägg flera tankar som är möjliga att associera till den respektabilitetspolitikförklaring som Pelurson förespråkar:
”I think it is one built entirely on mutual attraction and want, that develops into a proper romance. “
“Bull is a caregiver, and what he does with Dorian is a form of care giving. Dorian needs his relationship with Bull, one whee they can be open, there is no judgement, and that they both enjoy.”
(Aslinncosplay 2015)
Parets relation framställs som att det innehåller ett kärleksfullt givande och tagande. Det är möjligt att tolka inläggets som att även en fiktiv berättelse behöver följa samhällets normer om ”den goda homosexuella relationen” för att kunna berättiga sin förekomst i ett fiktivt verk.
Jag anser att tolkningen att Aslinncosplays inlägg om att pairingen representerar den respektabla homosexualiteten är felaktigt. Ett tecken på detta är att inläggets explicita tilltänkta mottagare är en motståndare till pairingen. Detta kommer bli alltmer uppenbart under diskussion av inläggets andra hälft.
Det är även väsentligt att diskutera vad begreppet respektabel homosexualitet betyder, och hur en representation av detta koncept skulle gestalta sig. Pelurson har i sin argumentation
uppställt en dikotomi mellan respektabel homosexualitet, ”gayness” och en queer sexualitet, ”queerness”. Dessa två koncept ses som klart åtskilda, där queerheten värderas som implicit mer ”värdefull” för att omkullkasta samhällets maktordningar (Pelurson 2018). Jag hävdar att denna typ av dikotomisering av två ”olika” former av samkönad kärlek, inte är användbar för att kunna förstå den ilska som förekommer bland fans om pairingen Dorian Pavus/Iron Bull. Jag menar att det är en analytisk återvändsgränd att fokusera på om en medierepresenation är ”gay” eller ”queer”, och där ”queer” implicit betyder att det är mer ”subversivt” än ”gay”. För att konkretisera mitt resonemang kommer jag att jämföra med Ahmeds (2009) uppfattning om den heterosexuella maktordningen.
Pelurson tolkning står i kontrast till Ahmeds arbete. Ahmed beskriver heteronormativhet som ett narrativ där människor förväntas orientera sig emot vissa (cisheterosexuella) kroppar. En
homosexuell man, som blir kär i en annan man, blir därmed ett avsteg ifrån det heteronormativa narrativet vilken upprätthåller den heterosexuella matrisen (Ahmed 2009:145-146).
Jag uppfattar det som att Ahmed anser att det samkönade begäret och relationerna är, i sin själva existens, något som utmanar en heteronormativ samhällsordning. Det beror på att de bryter samhällsnarrativet om att det ”enbart” finns en möjlig väg för en individ att utforma sitt liv, den heterosexuella relationen.
Detta innebär att diskussioner där man dikotomiserar en respektabel heterosexualitet å ena sidan, och en subversiv queerhet å andra sidan, bygger på en premiss som inte speglar hur den heteronormativa maktordningen reproduceras. Det som gör homosexualitet förtryckt, är just att den inte är heterosexualitet.
Homofober kommer alltid kunna hitta orsaker att ogilla samkönade par i medierna, oavsett hur dessa queera individer representeras. Förklaringen är att homofobiskt hat baseras på ett förtryck av homosexualitet (Gonzalez 2016:5.1-5.4). Utifrån ett liknande mönster baseras de starka känslorna kring queera karaktärer på den samhällsstruktur som förtrycker
icke-heterosexuella, den heteronormativa matrisen.
För att återkoppla till det Aslinncosplays tumblrinlägg, innebär detta att oavsett hur representationen av pairingen artar sig, så kommer det i slutändan ändå enbart att vara en representation av en icke-heterosexuell relation. Detta innebär att även om paret tillskrivs goda värden som skulle kunna kopplas till liknande värden vad gäller en heterosexuell
relation, så är det inte vad som skaver hos fansen som bråkar om Dorian Pavus/Iron Bull. Det är homosexualiteten i sig som är den ömmande punkten i bråken.
Aslinncosplay skriver:
So I get it, okay. Some people have gotten the wrong idea about the relationship, or don’t like the dynamic, or their physical compatibility, or the influence sex has on their relationship. And that’s fine. But please, please stop making out that Bull is abusive to Dorian. That their relationship is abusive. It is not. That is not what is happening at all. Please stop making anti-Adoribull posts that I can SEE in the Adoribull tag. I get that people may not like a ship. Like I said, there are ships I don’t like. But you know what I don’t do? Post about it. I don’t make people feel like arseholes just because they enjoy a certain VERY CONSENSUAL, ADULT (as in no one is underage) RELATIONSHIP.
Canon as well. And before someone moans about it “not being canon because it didn’t happen in MY game”, it is canon. If it happens in universe then it is canon. If the writers, directors, artists and producers have a part in its creation, and it ends up in the final product, it is canon. And it is CLEAR that there are people at BioWare 100% for this relationship. I mean, they released a
fucking picture of Bull picking up Dorian on a dragon’s head and spinning him around after Dorian’s Movember campaign ended. That are a thing that happened. Very recently. SO PLEASE. Stop posting shit about how shitty Bull is for Dorian, and how bad their relationship is. If you don’t like it, blacklist it. Don’t make people feel like shit because you, personally, do not like their romance.
(Aslinncosplay 2015)
Ovanstående inlägg är fortsättningen på samma inlägg som beskrev parets relation med värdeord som ömt, jämbördigt och kärleksfullt. Analysvinkeln att respektabilitet är centralt i detta resonemang blir enligt mig ett otillräckligt argument.
Aslinncosplay må argumentera att relationen fullföljer olika ideal som har kopplas till ”en heteronormativhet”, men detta är inte egentligen huvudpoängen med argumenteringen. Istället framträder en passionerad plädering om att ”stop making anti-Adoribull posts that I can SEE
in the Adoribull tag.”.
Ahmed hävdar att känslouttryck gör något med mottagaren. Känslor är enligt Ahmeds perspektiv en drivande motor i samhällets förändring. Orsaken till att känslor producerar samhällsdiskurser är deras performativa egenskaper. Det innebär att utsägelsen om att en viss känsla – som exempelvis en känsla av avsmak inför ett samkönat fiktivt par – uppmanar att i det inre utspela det scenario som denna verklighetsbeskrivning bygger på. Samtidigt är dessa pläderaringar för påverkan av läsarens känslotillstånd inte deterministiska. Läsaren (i vid mening) kan också reagera med helt motsatt känsla emot det känsloscenario som en text uppmanar till. Känslornas politik är därmed nyckeln till att förstå samhällets processer (Ahmed 2009:10-13).
Det innebär att en persons känslomässiga reaktion på en text som hävdar ”personer som stödjer detta samkönade par reproducerar ohälsosamma ideal för homosexuella relationer. Dessa fans borde skämmas”, bli att en person som identifierar mig med subjektet ”personer som stödjer detta par”, istället för att leva in sig i textförfattarens känslotillstånd. Effekten på individen i detta exempel blir alltså att hen inte följer i ledband med det känslotillstånd texten ämnade, utan istället lever in sig in i känslorna hos de som är kritiserade.
En text som skrivs på detta sätt medför att samhällets maktstrukturer, som
heterosexuell/homosexuell, reproduceras. Andra strukturer kan också reproduceras genom att anropa känsloargument (Ahmed 2009:10). Parallellt finns strukturer som motsäger att
sexualiteten enbart är ett binärt motsatsförhållande av homosexualitet/heterosexualitet. Sexualiteten är, oavsett den heteronormativa matrisens, mer nyanserad.
Det är viktigt att framhålla att det i exemplet Dorian Pavus/Iron Bull finns det en betydelsefull bakomliggande struktur. Inom fandomkulturen har det länge ansetts som en ”sanning” att slashfansen består av heterosexuella kvinnor vilka läser och producerar kreativa verk om homosexuella par. Denna utgångspunkt har kritiserats för att vara heteronormativ och misogyn av bland annat Uli Meyer i ”Hidden in Straight Sight, Trans*gressing Gender and Sexuality via BL” (Meyer 2010). Meyer anser att tolkningen att slashfandomen består av cisheterosexuella kvinnor är felaktig. Istället gör Mayer gällande att slashfandomen skall betraktas som en queer subkultur. Subkulturen utgår från queera kvinnor, men, framförallt från icke-binära och transmän som samlas kring en slashing av manliga samkönade par. Det innebär inte att denna fankulturs intresse automatiskt innebär ett uttryck för att i praktiken vilja förkroppsliga ett heterosexuellt begär (Meyer 2010:234-235, 246-249).
Detta resonemang liknar det som Butler för när det gäller dragshow. En dragshow innebär inte en vilja att reproducera en cisheterosexuell identitet. Istället betraktar Butler dragshowen som ett uttryck för hur kön och sexualitet är föränderliga strukturer. Det finns inte ett ”genuint” sätt att utrycka kvinnlighet, heterosexualitet, homosexualitet eller icke-kvinnlighet (Butler 1999:30-33).
Om vi betraktar slashkultur som ett uttryck för en queer samvaro inom fandomen, så kan det ogillande som uttrycks emot Dorian Pavus/Iron Bull vara ett försök att disciplinera individen inom den egna gruppen att göra queerhet på ett visst sätt. Det innebär även att inneha vissa former av begär, riktade mot vissa typer av relationer. Argument för denna tolkning finner jag i Aslinncosplays uttalande:
“Stop posting shit about how shitty Bull is for Dorian, and how bad their relationship is. If you don’t like it, blacklist it. Don’t make people feel like shit because you, personally, do not like their romance.”
(Aslinncosplay 2015)
Även andra inom fandomkulturen försöker väcka en känsla av skam hos de som gillar paret. Denna vilja är förmodligen inte medveten hos dem som skriver dessa inlägg emot paret. Men, genom att försöka koppla skam till uppskattningen av en viss form av homosexualitet, en som de beskriver som kinky, ojämlik och ohälsosam, bidrar det till en forma samhällsideologin. Genom att smeta sådana begrepp på paret, bidrar det även till att smeta dessa begrepp över fansen till Dorian Pavus/Iron Bull. Därmed blir stridigheterna ett exempel på hur
Det skall tilläggas att det inte enbart är fans som sympatiserar med paret som tillämpar denna form av argumentation. Känsloargumenten används av båda sidorna för att förklara sin ståndpunkt. Den övergripande samhällsstrukturen påverkar även internetstrukturen. Om de som har makt och det ideologiska övertaget i samhället framhåller att en viss representation av homosexualitet är dålig, så är det betydligt större möjlighet att få gehör för sina argument. Det blir därmed mycket svårare att få gehör för att samma fiktiva par är en god representation för homosexualitet.