Tongångarna när Dorian Pavus/Iron Bull diskuteras, där paret framställs som en fara för spelaren, kan kännas igen ifrån gamla moralpanikdebatter i en svensk kontext som exempelvis videovåldsdebatten, där våld i filmer ansågs kunna orsaka våldsamma incidenter i
verkligheten (Arnberg & Gustafsson 2013:67-81). Argumentationen har även stora likheter med debatterna som omgärdade ”sex wars” på 1980-talet i USA. Inom sex wars beskrevs det som att porr, BDSM och butch/femme var direkt skadliga för alla kvinnor i alla sammanhang och behövdes bekämpas feministiskt (Arnberg & Gustafsson 2013:85-89).
På ett liknande sätt vilar antidebatten på premissen att genom att hindra vissa former av fanskapade medieuttryck, och att genom att hindra individer från att uppskatta vissa former av medietexter, så kommer det ha en reell positiv feministisk effekt på den övergripande
samhällsstrukturen.
Inom vissa former av antidebatten hävdas att en plädering mot paret Iron Bull/Dorian kommer att motverka homofobi i samhället. Inom antidebattens premisser värnas homosexuella, genom att hindra homosexuella att konsumera ett par som är ”skadligt” för dem. Jag kan i denna form av tankar se en parallellitet till hur moralpanik historiskt sett ut i en svensk kontext. Fanskapande verk blir till ”folkdjälvar” och fansen som pekar ut adoribull som skadligt blir till moralentreprenörer (Arnberg & Gustafsson 2013:19-21).
Det finns dock några väsentliga skillnader i moralpanikens mekanismer inom fandom-kontexten, jämfört med hur denna beskrivs i Arnbergs och Gustafsson moralpanikmodell. Dessa skillnader är värda att undersöka närmare.
Ett exempel på synsättet där medieinnehållet tänks ha en direkt påverkan på verkligheten, framförs här av en person med användarnamnet Brialavellan. Detta inlägg är skrivet i en kontext av Dragon Age-fandomen i stort, inte enbart om Dorian Pavus/Iron Bull.
You know what? I’m tired.
When we say “please stop romanticizing abuse” - a LOT of people go “of course, I would NEVER do that omg that’s horrid!”
But guess what guys:
Gay Conversion AUs - romanticizing abuse Mental Institution AUs - romanticizing abuse
Imperialism and colonization themed AUs - romanticizing abuse Prison AUs - romanticizing abuse
Slavery AUs - do I even NEED to say this is romanticizing abuse????? I do???? THIS IS ROMANTICIZING ABUSE.
Abuse isn’t just an abusive relationship. Abuse doesn’t even necessarily mean physical violence. Institutions (the ones I mentioned) are INHERENTLY abusive. By design. None of these are romantic. None of these topics are up for grabs as the backdrop to you fav characters playing genital pattycake.
It’s disrespectful, it’s hurtful, it’s traumatic. And romanticizing these things is an act of VIOLENCE to those who are impacted by all of these things (and the traumatic aftereffects) (brialavellan 2016)
Här framförs åsikten att vissa former av fanfiction alltid är skadligt för läsaren. De är som personen skriver ”an act of violence”.
Citatet är skrivet med en hel del fandomjargong och kan behöva en förklaring. Brialavellan hävdar inledningsvis i sitt inlägg att vad hen benämner ”romantisering av ohälsosamma relationer” är något som det finns en konsensus om att det är dåligt att porträttera i fanfiction. Samtidigt argumenteras att denna konsensus ej följs i praktiken. I praktiken så romantiserar fans och deras fanskapade medietexter, ohälsosamma relationer enligt inlägget.
Beviset för detta påstående hittar användaren i populariteten av vissa former av ”AUs”. AUs är en förkortning som står för ”alternative universe”, alltså ”alternativt universum”.
Alternativa universum är ett begrepp som syftar på en fic som inte utspelas inom
originalverkets ramar. I inläggets fall så är de AUs som räknas upp etablerade fandomgenrer som kan användas i olika fandoms, oavsett innehållet i originalverket.
I ett ”slavery AU”, alltså ett alternativt universum präglat av slaveri, placeras därmed karaktärerna i originalverket i en fiktiv miljö med slaveri. En ”prison AU”, är en fic där originalverket skrivs om så att det utspelas i fängelsemiljö.
Användaren Brialavellan argumenterar alltså för att dessa genremallar, oavsett hur de är skrivna, innebär ett essentialistiskt romantiserande av ohälsosamma ideal, vilka i sin tur negativt påverkar läsaren. Det hävdas att detta leder till att fans därmed inte ska inkludera dem som en ursäkt för att ens karaktär ska ”playing genital pattycake” [= klappa könsorgan emot varandra, min översättning]. Vissa teman anses därmed förbjudna i en fic som även innehåller romantiska relationer.
Det kan, inom antidebatten, återkommande identifieras en uppfattning om att det talade ordet är lika med verkligheten. En märkbar tendens i argumentationen är hur den glider mellan att diskutera verkligheten och fiktion.
Brialavellan inlägg får medhåll av en person med användarnamnet Tumblingisforcheer. I Tumblingisforcheers inlägg förekommer även exempel på tankegångarna om att vissa teman i fanskapade medier är rent skadligt för ungdomar. Hen skriver (citatet är förkortat):
Someone once defended a creepy pedo fanfic to me because “it’s not inherently abusive that they became friends at the ages of 7 and 15! [older character] waited until [younger character] was old enough to consent!”
[…]
Not to mention the fact that in fandom, A WHOLE STINKIN’ BUNCH of underage people are going to come across these things. And when it’s normalized, then they’re drastically less likely to speak up if it happens to them. The side effect of ~enjoying fictional material~ that does not condemn, and rather praises, abuse, is that you are practically grooming kids. Mentally ill people. Vulnerable populations.
(Tumblingisforcheer 2016)
I ovanstående inlägg framför Tumblingisforcheer att hen håller med Brialavellan ursprungliga inlägg om hur vissa fandomgenrer är essentiellt skadliga för läsaren.
I inledningen handlar alltså oenigheten om en medietext är ”en äcklig pedofilfanfic” eller inte. Det måste påpekas att i inledningen diskuteras en fic, en fanskapad medietexts innehåll. Texten glider gradvis över från att argumentera om olika ficar är ”äckliga pedofiltexter” eller inte, till att diskutera om att fans kommer kunna hantera existensen av de texter i inlägget som författaren ogillar. Inte bara det, dessa texter kommer kunna användas för att grooma alla dessa fans.
Jag menar att denna uppfattning har sin grund i tanken att läsarna inte har förmåga att själva hantera budskapen. Mediekonsumenten blir därmed en ”känslig” individ som behöver skyddas ifrån ”skadliga” medietexter.
Det finns en parallellitet här till hur offren för folkdjävular har beskrivit i historiska moralpaniker i Sverige. Läsaren av fanskapade medier blir här till offren för dess innehåll. Gustafsson och Arnberg beskriver hur moralpanikens entreprenörer ofta försöker utmåla sig som beskyddaren för de utsatta. Men, de utsatta betraktas samtidigt som för beroende och/eller för svaga, för att kunna själva försvara sig emot den folkdjävul i form av ett
medieinnehåll som målas upp (Gustafsson & Arnberg 2013:19-21). Det finns även en könad aspekt av hur moralisterna vill skydda konsumenterna av folkdjävulen. Genom genusbundna föreställningar om ”korrekt” könsmässigt beteende, påstås olika medietexter kunna orsaka ett förfall av genusordningen i Sverige (Gustafsson & Arnberg 2013).
Det finns dock en kritik emot denna mediesyn i debattråden. Ett svar på Brialavellan inlägg lyder såhär (citatet är förkortat):
Doesn’t most popular spec fic involve institutional abuse in canon, though? Like, even limiting ourselves to slavery, if any story involving slavery in any capacity is “romanticizing abuse”, then that includes Dragon Age, Star Wars, Star Trek, Harry Potter, and a bunch of other stories with large fandoms. And there are a lot of stories where characters escape from prison which are treated as wacky adventures–should it be a general rule that fic about escaping or surviving prison is not something that can be escapist?
I’m not saying that there isn’t something to this post. I think it’s obvious that some fiction is disrespectful and that it contributes to a general attitude of minimizing various horrors. You don’t write a comedy set in the middle of the holocaust. On the other hand, almost all stories involve conflict, most involve some sort of wrongdoing, and saying that those elements are necessarily incompatible with escapist fiction would have some really serious ramifications for a lot of popular fandoms, and for fiction in general.
(apprenticebard 2017)
Personen med användarnamnet Apprenticebard påpekar att de som pläderar för förbjudandet av vissa genrer i en fandomkontext, ignorerar att dessa genrer är rikligt förekommande i den populärkultur som mycket fandom kretsar kring.
Tevinter, vilket är det land som Dorian Pavus är ifrån, är en slavbaserad ekonomi. Slaveri är ett av huvudtemana i Dragon Age II. I Dragon Age: Inquisition är det även ett viktigt tema, om än inte lika centralt som i Dragon Age II. Men där består en stor del av spelet åt att frige slavar, att diskutera slaveri och inte minst, att bokstavligen vada igenom skelettdelar ifrån dödade slavar, som offrats i religiösa ritualer.
Alltså verkar det som att det går att diskutera ämnet i originalverket, men inte i fanfiction. Det besynnerliga är att vissa fans påstår att det är nödvändigt med dessa restriktioner för fanfiction och inte för själva medietexten.