Utgångspunkten för Tumblingisforcheers och Brialavellans resonemang är att de anser att mediepåverkan är en linjär process där textens mening oavkortat tolkas på exakt samma sätt av alla läsare och påverkar dem på exakt samma sätt. Vissa genrer anses vara särskilt
negativa, exempelvis fiktiva beskrivningar av olika ojämlika maktförhållanden, fängelser, slaveri, imperialism och psykiatriska sjukhus. Det finns dock inget särskiljande av hur och med vilket syfte en viss fic är skriven. Utifrån detta resonemang är en fic skriven i en viss genre automatiskt en romantisering av ojämlikhet, förtryck och utnyttjande. Denna slutsats kommer de fram till enbart på grund av ficens övergripande ämne, utan hänsyn till det faktiska innehållet.
Uppfattningen hos antidebattens stödjare att medier påverkar sina brukare på detta sätt finns även i andra diskussioner. Enligt Stuart Hall sker meningstillskrivning via samspelet mellan individers individuella representationssystem (Hall 1997:4). Olika individer bearbetar och tolkar omgivningen på skilda sätt. För att förstå omgivningen kommer individer att tillskriva omgivningens ting och händelser en mening. För att kunna tillskriva omgivningen mening så tillskrivs omgivningen att representera olika koncept. Det är viktigt att notera att vilken mening ett koncept tillskrivs representera är något som enligt Hall är i hög grad beroende av mänsklig personlig kontakt (Hall 1997).
Den kultursyn som jag uttolkar ur Briallelevens uppfattning skiljer sig markant från det representationsteoretiska förhållningssättet. Ett utmärkande drag hos antidebatten är att de anser att en text har en bestämd mening, vilken uttolkarna hävdar att de med säkerhet kan fastställa. Detta förhållningsätt kan skönjas i Briallelevens inlägg.
Utifrån detta betraktelsesätt finns det en ”objektiv” sanning om meningen i ett fiktivt verk. Denna sanning kan generaliseras till alla fiktiva verk i en viss kategori. Det är dock viktigt att notera att den objektiva ”sanningen” om textens mening bestäms via en konsensus inom fandomen. Fandomforskare har beskrivit att det inom fandomkulturen finns en strävan efter att gemensamt fastställa en enhetlig tolkning av medietexter. Lucy Bennet beskriver
exempelvis i en artikel att många fandoms centreras kring diskussioner om att läsa sin kanon ”korrekt” (Bennet 2014:12-14).
Det som särskiljer Brialavellans åsikter från de medieperspektiv som lyfts fram av bland annat Stuart Hall (1997), är alltså henoms övertygelse om att alla individer tolkar en text på exakt samma sätt, vilket även innebär att alla individer påverkas på samma sätt av medietexter. Resultatet blir ett argument som vilar på ett antagande om en uniform mediepåverkan på läsare, vilket starkt kan ifrågasättas utifrån Halls teori.
8 Slutdiskussion
Utgångspunkten för denna studie är relationen mellan det fiktiva Iron Bull och Dorian Pavus. i dataspelet Dragon Age: Inquisition. Deras relation skapas i ett samspel med spelaren och de val denne gör under spelets gång. Relation inledningen och att den inte är konfliktfri har skapat en omfattande debatt bland vissa fans. Dessa ”bråk” har ofta centrerats kring om relationen mellan Dorian Pavus och Iron Bull är en rimlig representation en queer relation. Jag lyfte fram idén att Dorian Pavus och Iron Bull relation kan tolkas som en diskussion av heteronormativhet. Om spelaren väljer att engagera sig i deras relation krävs det att spelaren uppmuntrar dem att avsäga sig, och bryta upp med, sitt samhälles förväntan på dem som individer. De behöver båda acceptera att deras romans innebär att de två blir till obekväma individer i sitt samhällsystem.
I detta uttolkar jag en parallellitet till Ahmed och Butlers perspektiv på queerhet. Ahmed innehar uppfattningen att förkroppsligandet av queerhet innebär att skava emot samhällets förväntningar (Ahmed 2009:144-146). För att romansen skall få ett lyckligt slut kräver även att båda parterna i relationen fortsätter att göra upprepade avsteg ifrån samhällsordningens normer. Sexualitet beskrivs därmed som en handling vilken görs, istället för enbart är (Butler 1999:189-190). Därmed kräves det av spelaren att hjälpa karaktärerna att inte reproducera heterosexualitet för att deras relation skall ha ett lyckligt slut.
Om spelaren avstår ifrån att uppmuntra de två ifrån att bryta med sina samhällen, men de två ändå blir ihop, så avslutas romansen med att någondera av de två förråder den andre.
I nästa avsnitt analyseras varför vissa fans anser det nödvändigt att proklamera ett visst medieinnehåll som skadligt. Här problematiseras varför Dorian Pavus och Iron Bulls relation blivit en diskussionspunkt inom vissa sektioner av fandomen. De bakomliggande strukturerna vilken producerar bråken identifierar jag som dels moralpanik och ett sätt att upprätthålla heteronormativa maktstrukturer.
Mitt material uppvisar ett antal exempel på bråk vilka kretsar kring Iron Bull och Dorian Pavus relation. Det tvistas om deras relation ska betraktas som en tillfredställande
representation av en queer relation. Konflikterna handlar också om vilka sexuella handlingar som anses lämpliga att porträtteras i fanskapade medietexter. Iron Bull och Dorian Pavus
relation tolkas av vissa fans som en psykologiskt ohälsosam relation vilken betraktas kunna negativt påverka spelaren.
För att begripliggöra varför vissa sektioner av fankulturen uttryckte dessa åsikter jämfördes deras argumentation med konceptet moralpanik enligt Arnberg och Gustafsson definition (2013). Med stöd i dessa teorier tolkar jag det som att vissa fans intar positionen som moralentreprenör. Målet att inta en sådan position är enligt Arnberg och Gustafsson att
skydda en föreställd kategori människor ifrån influenser som moralentreprenören bedömt vara skadliga. Utmärkande för moralpaniken är dock att denna skadliga påverkan kan betraktas som ogrundad eller överdriven. Den egentliga drivkraften hos moralpaniken är istället är försvara ett imaginärt offer från ett utpekat skadligt medieuttryck. Denna skadliga företeelse har här betecknats som ”en folkdjävul” (Arnberg & Gustafsson 2013:17-21). Inom
antidebatten har vissa typer av fiktiv representation av sexualitet pekats ut som folkdjävulen. Medan kategorin ”unga queera personer” har tilldelats rollen som offer för den aktuella folkdjävulen.
I överenstämmelse med Arnberg och Gustafsson hävdar jag dock att den egentliga mekanismen bakom moralpaniken inte är att skydda de så kallade medieoffren ifrån folkdjävulen. Den strukturella bakomliggande orsaken till moralpanik är ett försök att
kontrollera och formge vissa samhällsgruppers beteende (Arnberg & Gustafsson 2013:12-14). Inom de fankulturella debatterna har debattörerna känslor fått en framträdande roll. I enlighet med Ahmed betraktar jag känslofyllda konflikter som motorn vilken producerar
samhällsstrukturer. Hon hävdar att genom att sammankoppla vissa känslor med vissa samhällsgrupper formges samhället maktstrukturer (Ahmed 2009:10-14). Bråken mellan fansen går därmed att betrakta som en av byggstenarna för att konstruera den heteronormativa matrisen.
Problematiken uppstår när moralpaniken logik möter en fiktiv samkönad relation som Dorian Pavus och Iron Bull. Den heteronormativa matrisen innebär att det finns en större risk att vissa fans reception av queerhet får en mer negativ eller skadlig karaktäristik än
representation av heterosexualitet.
En viktig slutsats i denna studie är att utrymmet för vilken former av sexualitet som godkänns inom dessa bråk riskerar att bli ytterst begränsat. En begränsning som bidrar till att
Jag hävdar därmed att producenterna av dataspelet Dragon Age: Inquisition har ett nyskapande sätt inkluderat en diskussion om queerhet i dataspelets explicita text. En diskussion vilken uppmanar spelaren att begrunda maktrelationerna vilken konstruerar den heteronormativa matrisen.
Att inkludera diskussioner om queerhet i ett dataspel har hittills varit en ovanlighet inom västerländska RPG-dataspel. Jag hävdar därför att spelet Dragon Age: Inquisition bidrar till att pluralisera representationen av samkönat begär inom sin genre.