Fans som bråkar
Fans reaktioner på representationer av queerhet i dataspelet
Dragon Age: Inquisition
Olga Svedin
Institutionen för etnologi, genusvetenskap och religionshistoria Examensarbete mastersnivå
Genusvetenskap
Masterprogrammet genusvetenskap hp 30 Vårterminen 2019
Handledare: Hillevi Ganetz
Fans som bråkar
Fans reaktioner på representationer av queerhet i dataspelet Dragon
Age: Inquisition
Olga Svedin
Abstract
Denna uppsats behandlar hur representationen av ett samkönat par, Dorian Pavus och Iron Bull i dataspelet Dragon Age: Inquisition, orsakar stridigheter i spelets fandomgrupp. I uppsatsen analyseras hur medietexten representerar paret samt fansens reception av paret och deras sexualitet. Min studie visar att fansens debatter präglas av konflikter om
representationen av queerhet i dataspelet. Flera av debattörernas argument har en prägel av moralpanik. Denna debatt analyseras teoretiskt utifrån representationsteori och queerteori. Slutsatsen är att fansens debatter riskerar att begränsa representationen av sexualitet i dataspel. En begränsning som bidrar till att upprätthålla den heteronormativa matrisen.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
Syfte ... 2
Frågeställningar ... 2
2 Teoretiskt ramverk ... 3
Heteronormativitet och queerhet ... 3
Representationsteori ... 4
Medier, budskap och åskådaren ... 5
Känslors roll ... 6
Moralpanik och medier ... 7
3 Material ... 9
4 Metod ... 11
Etik och situering ...12
5 Tidigare forskning... 15
6 Analys: Dragon Age: Inquisition som medietext ... 20
Ett samkönat kärlekspar ...22
Dorian Pavus ...23
Iron Bull ...24
Två stridande riken i fjärran, bilden av Tevinter och Qunari ...24
Qunari: ”Det främmande folket med sin underliga religion” ...25
Tevinter: ”Slaveri, människooffer och den mänskliga dekadensen högborg” ..25
En postrukturell relation till historia ...26
Ett banbrytande poträtt av samkönat begär? ...27
7 Analys: förhandlingar om vad paret Iron Bull/Dorian Pavus representerar ... 32
Förutsättningar för fansens tolkning av Dragon Age: Inquisition. ...32
En ”oärlig” skildring av paret Dorian Pavus/Iron Bull ...34
Fans som gillar Dorian Pavus/Iron Bull ...38
Moralpanik, feministisk kamp eller nåt helt annat?...43
Queerhet och fandom ...47
Hotstuffcortez ...56
Aslinncosplay ...57
Brialavellan ...59
Tumblingisforcheer ...60
1 Inledning
Inom forskningen har fandom ofta beskrivits som en huvudsakligen positiv plats för gränsöverskridande, självförverkligande och identitetsutveckling. En återkommande uppfattning bland forskare är att fandom utgör en frihetszon för kulturellt skapande,
gränsöverskridande och maktkritik (jmfr Jenkins 1992). Camille Bacon-Smith betonar att den fredade zonen erbjuder en möjlighet för exempelvis kvinnliga fans att bygga sociala och kreativa gemenskaper (Bacon Smith 1993:2).
Detta arbete fokusera på en mindre utforskad del av fandomkulturen. Inom fandomkulturen upptar konflikter mellan fansen ett stort utrymme. Detta fenomen har dock fått en allt för undanskymd roll inom forskningen (Gonzalez 2016:5.1- 5.4). Fandom har existerat långt före introduktionen av internet. Idag finns en närmast oändligt mängd olika fankulturella
subgrupper. Antalet konfliktområden är sannolikt lika stor. Mitt intresse har främst
koncentrerats till konflikter kring samkönade par. Det är ett återkommande diskussionstema och förefaller ofta utgöra ett särskilt brännande område. Fiktiva samkönade par benämns inom fandomkulturen för slash. Debatter mellan fans på Tumblr brukar benämnas med
samlingsbegreppet anti-discourse. Detta begrepp översätts till antidebatten i denna uppsats. För att avgränsa mitt material har jag valt att fokusera på antidebatten om ett speciellt romantiskt par, Iron Bull och Dorian Pavus. De utgör två betydelsefulla aktörer i spelet
Dragon Age: Inquisition, som producerats av Bioware (Bioware 2014). År 2018 består spelet
av tre huvudtitlar; Dragon Age: Origins, Dragon Age II och Dragon Age: Inquisition. Samtliga har ett flertal expansionstitlar och bonusmaterial som utspelas i samma fiktiva universum. Bonusmaterialet består av Biowareproducerade serier, romaner, uppslagsböcker etc. Dragon Age är med andra ord en utpräglad franchise. Spelet utmärker sig på den
Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka grunden för de konfliktfyllda diskussionerna om slashparet Iron Bull och Dorian Pavus i Dragon Age - fandomen.
Frågeställningar
Hur kan representationen av samkönat begär i dataspelet Dragon Age: Inquisition förstås? Vad är grunden till fansens bråk om det samkönade paret Dorian Pavus/Iron Bull inom
Dragon Age -fandomen?
2 Teoretiskt ramverk
Uppsatsen teoretiska ramverket vilar på tre huvudpelare: queer-, representations- och känsloteori. Dessa perspektiv tillämpas för att förstå de bakomliggande strukturerna för vad som avhandlas inom fankulturen.
Judith Butlers queerteori används för att få en teoretisk förståelse för hur kön och sexualitet förhåller sig till maktordningar (Butler 1999). Samtidigt är queerteorin i den form som presenteras av Butler svår att tillämpa inom en fandomkontext.
För att möjliggöra en överföring av queerteori till fandomkontexten används Stuart Halls representationsteori i kombination med Taylor Boulwares tankar om ”queera förståelser” (Boulware 2017; Hall 1997). Boulwares idéer om queera uppfattningar är ett perspektiv vars syfte är att anpassa queerteori till fandomforskningens kontext.
Dataspelets Dragons Age förstås i uppsatsen som en form av budskapsförmedling som kan analyseras utifrån representationsteori. I enlighet med Halls synsätt finns det alltid ett flertal olika sätt att avläsa samma representation. Det innebär att det här aktuella dataspelets karaktärer och händelseförlopp uppfattas på olika sätt av publiken.
Analysen har koncentrerats till de tillfällen där de fiktiva karaktärerna Iron Bull/Dorian Pavus, representerar skilda meningar för olika fans. Dessa debatter präglas av starka känsloargument, och de kan anses ha en central position i bråken om Iron Bull/Dorian Pavus.
Representationsteorin så som den appliceras av Hall och Boulware har i detta sammanhang fördjupas med Sara Ahmed teorier om känslors roll i produktionen av samhällsstrukturer (Ahmed 2009). En särskild vikt har lagts på hennes betoning av känsloargumentens roll inom politiska debatter.
Heteronormativitet och queerhet
Arbetets teoretiska ramverk kring kön, sexualitet och begär utgår från Judith Butlers Gender
Trouble (1999). Butler argumenterar att kategorin ”kön” är beroende av att det samtidigt finns
Ett betydelsefullt begrepp i Butlers arbete är den heterosexuella matrisen. I denna teori betonas att maktordning med könsuppdelning och förutbestämda begärsriktningar inte värderar alla uttryck av begär jämlikt. Heterosexualitet premieras, på både en social
mellanmänsklig nivå och som en övergripande samhällsstruktur. Butler anser att betoningen av heterosexualitet inte bara en reproduktion av en binär könsuppdelning i kvinna och man. Det innebär också ett strukturellt förtryck av icke-heterosexuella (Butler 1999:30-31). Butler placerar sexualitet i en nyckelposition för att beskriva könsmaktsordningen. Utan den strukturella premieringen av heterosexualitet, skulle en binär könsuppdelning inte kunna upprätthållas, enligt Butler. Utifrån denna argumentation placeras queerhet som en nyckelfaktor i att förklara könsmaktsordningens mekanismer (Butler 1999:22-24). Queerhet innebär enligt Butler, det som faller utanför de ramar som uppställs av den
heterosexuella matrisen. Följaktligen är queerhet de begär, kroppar och begärsriktningar som inte följer den heteronormativa maktordningens ramar. Queer är ett paraplybegrepp som ofta används för att beteckna homo- och bisexualitet samt transpersoner. I Butlers teoretiska begreppsapparat är gränserna mellan dessa begrepp medvetet flytande. Orsaken till detta är att Butler hävdar att hennes teori inte är deterministisk. Detta innebär att människor inte är tvingade att följa den maktordning som den heteronormativa matrisen propagerar. Kön och sexualitet är något som görs. Det är inte en statisk essens. Hon anser att den heteronormativa maktordningen är täckt av metaforiska sprickor. Ur dessa sprickor rinner all den queerhet fram, vilken har undertryckts i samhällsordningen, men som ändå existerar (Butler 1999:189-190).
Centralt för uppsatsens analys är fandomdebatterna om slashparen och framställningen av deras sexualitet. Jag menar att det är betydelsefullt att tillämpa ett kritiskt perspektiv på hur homosexualitet i kontrast till heterosexualitet framställs i de fankulturella debatterna. I uppsatsen används begreppet den heterosexuella matrisen, och den tillhörande teoretiska begreppsapparaten, för att skapa ett maktkritiskt perspektiv på hur queerhet respektive heterosexualitet representeras inom de fankulturella debatterna.
Representationsteori
Språket har dock ingen mening i sig själv. Istället tillskrivs språket mening via mänsklig överenskommelse. Men denna överenskommelse om vilken mening språket förmedlar är inte universell. Det finns alltid en möjlighet att en medietext meningstillskrivning varierar,
beroende vilket sammanhang och vilka individer inom ett visst sammanhang, som tolkar en medietext.
Denna överenskommelse om vad ett språkligt koncept representerar för mening, benämner Hall som representation. Representationerna är dock alltid i plural inom Halls
begreppsapparat, detta beroende på att teorins utgångspunkt är att meningstillskrivning är en kontinuerlig process, vilken sker via ett mellanmänskligt samspel. Därmed är betydelsen av ett språkligt koncept alltid öppen för att ha ett flertal meningstillskrivningar (Hall 1997). I mitt arbete tillämpas representationsteori för att förstå vad det är som fans är oense om. Jag utgår därmed i min text ifrån att det fans är oense om i mitt material är vilken
meningstillskrivning som är den ”korrekta”. Det innebär att den oenighet om vad det samkönade paret som porträtteras i dataspelet Dragon Age representerar är diskussionens centrala fråga.
För att kunna nå en tillfredställande analys av mitt material behöver jag dock komplicera Halls teoretiska modell. Det första steget för att kunna göra detta, är att grundligare beskriva hans tankar om mediebudskap och åskådartolkning.
Medier, budskap och åskådaren
I sin text ”Encoding/Decoding” (Hall 1973) framför Hall en modell för medieanalys. Denna analys har använts flitigt inom fandomforskningen, främst som ett som ett teoretiskt ramverk för att analysera på vilket sätt fans interagerar med originalverket (se Taylor Boulware 2017). I Halls artikel hävdas att det att inom populärkulturen existerar budskap som är ideologiskt laddade. Medieindustrins maktförhållanden, dominerad av ett fåtal mediejättar som ofta understöds av samhällets elit, innebär att populärkulturens ideologiska budskap ofta reproducerar förtryckande maktstrukturer (Hall 1973).
omtolkningar av det avsedda budskapet i en medietext utvecklade Hall encoding/decoding-modellen. Denna teoretiska modell går i korthet ut på att man aldrig kan vara säker på att det budskap som inkodas i en medietext, verkligen uttolkas av publiken som medieproducenten avsåg. Mediereceptionen hos publiken kan enligt Hall ibland gå tvärt emot det planerade budskapet. Denna form av läsning kan, om den stöds av tillräckligt många individer, enligt Hall bli till en motläsning. En sådan motläsning med tillräckligt många anhängare, kan forma ett motstånd mot en dominant samhällshegemonisk diskurs (Hall 1973:171-173).
Känslors roll
En väsentlig aspekt för mitt arbete, är att förklara varför argumenteringen som omgärdar Iron Bull/Dorian Pavus är omgärdad av så starka känslor. För att förstå bråken inom fankulturella kretsar tillämpas Sarah Ahmed teorier om känslors roll för konstruktionen av maktordningar och känslors roll inom den politiska diskursen (2009).
Ahmed lyfter i sin text ”The cultural politics of feelings” (2009) fram känslor som en viktig analyskategori för att begripliggöra hur samhällets strukturer producerar, omskapas och reproduceras. Känslor är enligt Ahmed produktiva. När känslor klistras vid vissa kategorier människor, och vid vissa politiska förslag, så gör det även något konkret med samhället. Den känslomässiga reaktionen på ett budskap är komplex, och skall inte enbart tolkas via en mall av ”negativa och positiva reaktioner”. Istället behövs en konsekvensanalys av att en viss känsla tillskrivs en bestämd form av politiskt budskap (Ahmed 2009:11-14).
Vidare är känslor enligt Ahmed nyckeln till hur sociala kategorier och maktstrukturer upprätthålls. Genom att uppmana till att vissa subjekt ”borde” ha en viss känsla inför budskapets objekt, produceras samhällets maktstrukturer. På detta sätt skapar känslorna en diskurs med kategorierna ”vi” och ”de” (Ahmed 2009:10). Jag tolkar det som att Ahmed hävdar att känslor är själva motorn i den process som konstruerar samhällets olika binära kategorier, exempelvis man/kvinna, homosexualitet/heterosexualitet, vit/rasifierad. Ahmed exemplifierar sin förklaringsmodell om känslors påverkan på samhället genom att diskutera det språkbruk som tillämpas inom brittisk nationalism. Inom brittiska
känsloargumentation även kan använda känslor som kopplas till positiva värden, som kärlek, för att främja en hatisk politisk diskurs (Ahmed 2009:1-8).
Ett rasistiskt slagord skapar inte enbart känslor hos den som håller med om slagordets budskap. Det skapar även känslor hos de rasifierade kroppar som är slagordets implicita måltavla. Ett påstående om att brittiska nationalister ”älskar England”, kan ha en implicit underton av att ”hata allt som inte är England”, en åsikt som delas av de som delar det rasistiska nationalistiska budskapet. Ahmed huvudpoäng är att känslor är en central del av utformningen av en politisk diskurs (Ahmed 2009:12).
Moralpanik och medier
I denna uppsats spelar teorier om medial moralpanik en stor roll för tolkningen av de fankulturella uttrycken. I Tommy Gustafsson och Klara Arnbergs bok Moralpanik och
lågkultur: genus- och mediehistoriska analyser 1900 – 2012 (2013) beskrivs och analyseras
moralpanik i en mediekontext.
Tommy Gustafsson och Klara Arnbergs definierar moralpanik som en skräck som spridit sig inom de stora folklagren, men där skräcken kan beskrivas som obefogad och överdriven i relation till det koncept som moralpaniken fokuserat på (Arnberg & Gustafsson 2013). Spridningen av moralpanik ska uppfattas som resultatet av ett samspel mellan olika
samhällsgrupper. En viktig grupp som sprider moralpanik benämns ”moralentreprenörer” av Gustafsson & Arnberg (2013:17-18). Dessa individer eller grupper, moralentreprenörerna, har själva utnämnt sig som förespråkare för samhällets väl. De har tillskrivit sig själva rollen av att vara de som har den rätta tolkningen av ett fenomen de propagerar emot.
Moralentreprenörerna lyfter ofta fram ett eller ett par hatobjekt som hos Gustafsson och Arnberg benämns ”folkdjävlar” (Arnberg & Gustafsson 2013:18-20). Begreppet folkdjävul definieras som ett fenomen inom ett medieinnehåll som moralentreprenören tolkar som samhällsfarligt. Moralentreprenörer hävdar att de vill försvara ”offren” mot folkdjävulen. Samtidigt är de som utpekas som offer paradoxalt ofta är samma grupp av personer som betraktas som missbrukare av folkdjävulen (Arnberg & Gustafsson 2013:19-21).
hos ungdomar. Ett annat exempel är skapandet av svensk filmcensur på tidigt 1900-tal. I den debatten utpekades den tidiga filmens kysscener, lättklädda skådespelare och eventuellt suggestiva anspelningar för att ”upphetsa och förslappa ungdomen” (Arnberg & Gustafsson 2013:41-94, 133-174).
Moralentreprenörerna utger sig för att vilja skydda vissa grupper som de samtidigt hävdar att de behöver styra (Arnberg & Gustafsson 2013:12-14). Det är också en av orsakerna enligt författarna att det oftast är ungdomar och deras beteende som hamnar i fokus i en moralpanik. Ungdomarna betraktas som samhällets framtid. Samtidigt uppfattas de som ett hot, eftersom deras val och beteende innehåller möjligheten till en omstörtning av samhällsordningen (Arnberg & Gustafsson 2013:12-14).
Ett betydelsefullt konstaterande i Gustafssons och Arnbergs arbete är att det är ovanligt att moralisten, som piskar upp moralpaniken, faktiskt tillhör den grupp de utger sig för att vilja skydda. Gruppen som tolkas som missbrukaren/offret för folkdjävulen får sällan eller inte alls uttala sig om sitt eget perspektiv (Arnberg & Gustafsson 2013:20-21). Det finns också en klassdimension på hur moralpaniken uppstår. Undersökningen visar att det ofta är personer ur medelklass eller överklass som piskar upp en stämning för att ”skydda” arbetarklassen. Det finns också en aspekt av genusmaktordningen, där negativa stereotyper som kopplas till arbetarklassens pojkar och flickor, anses vara en av orsaksförklaringarna till varför just denna grupp behöver skyddas av moralentreprenörerna (Arnberg & Gustafsson 2013:183-187). En annan tendens som är värt att understryka, är att moralisterna har en bristfällig kunskap om medieinnehållet som de pekat ut som folkdjävlar. Ofta verkar det som de enbart har läst en sammanfattning av exempelvis en film, eller enbart har hört rykten om innehållet i en film. Detta är tydligt då deras argumentation ofta innehåller rena felaktigheter om det
3 Material
Materialet till uppsatsen hämtades från microbloggsidan och plattformen Tumblr. Materialinsamlingen bestod av att ladda ned skärmdumpar av olika fandomdebattrådar. Tumblr utgör ett nav i den engelskspråkiga fandomkulturen. Denna position har Tumblr haft sedan omkring år 2012. Tidigare var hemsidan LiveJournal mycket populär hos många fans, men omkring 2012 genomförde LiveJournals ägare flera förändringar som mottogs ytterst negativt (jmfr Morimoto & Stein 2018).
Tumblr må vara det sociala nätverk som är stjärnan för tillfället för flera fandomkulturer, men att använda Tumblr som materialunderlag är en utmaning. Utformningen av Tumblr är
förvirrande. Det finns inga datum för inläggen och det finns inte någon statisk ”forumsida”. Diskussioner på Tumblr är i stället uppbyggd efter principen att en person först skriver ett inlägg på sin privata tumblrblogg. De som gör ett inlägg på sin tumblrblogg är samtidigt automatiskt anslutet till Tumblrs större bloggnätverk. I praktiken innebär det att individers blogginlägg hamnar både på ”the dash” (en vägg som liknar Facebooks) av folk som följer ens blogg, och i tagsfälten. Tags är i sin tur, ett eget komplicerat ämne. I korta drag kan nämnas att Tumblrs logaritmer automatiskt skapar ett sökbart fält för inlägg som skaparen har taggat med ett visst namn. Samtidigt skapas sökfält efter vilka ord som användes i inläggets huvudtext (Morimoto & Stein 2018:2.2).
När en annan användare av Tumblr ser en post de vill kommentera, rebloggar de denna post till sin egen tumblrblogg och lägger till sina egna kommentarer: från Tumblrblogg till tumblrblogg är oftast det sätt som ett inlägg färdas på Tumblr. Under sin färd igenom ofta tusentals privata Tumblrbloggar förändras argumentationen, missförstånd uppstår, andra ämnen än det ursprungliga uppstår osv. Populära inlägg på Tumblr har ofta att färdas emellan olika tumblrbloggar under flera år. De har på sin färd ofta dekontexuliserats ifrån sin
ursprungliga kontext (Morimoto & Stein 2018:2.3–2.4).
(https://new-xkit-extension.Tumblr.com/faq). I och med att fansen använder new xkit
underlättas möjligheten att konversera med varandra; översyn över debatter kring en specifik post och mycket mer.
För att skildra den kaotiska utformningen av Tumblr presenteras här en bild föreställande taggen anti-discourse.
Bilden ovan är en skärmdump av det som framkommer när ordet anti-discourse skrivs i sökfältet. Det är dock viktigt att notera att innehållet eller texterna som finns på skärmdumpen inte är beständigt. En sökning på samma sökord bara en dag efteråt, kan ge ett helt annat resultat! Detta beror på Tumblrs materiella utformning.
Jag har valt att inte anonymisera namnen på de debattinlägg som används som material i studien. Det finns flera orsaker till detta. En anledning är att användarnamnen på Tumblr ofta förmedlar ett budskap till mottagaren. Användarnamnen förmedlar en kontext och en relevant mening till inläggen. En annan orsak är att tumblranvändare konstant byter sina
användarnamn.
Den viktigaste orsaken till att jag väljer att inte anonymisera deras användarnamn är att dessa inlägg är upplagda på Tumblr som är en offentlig, social plattform. För att få åtkomst till dessa inlägg behövs en internetuppkoppling, och ha förmågan att sätta in rätt tags i Tumblrs sökfält.
4 Metod
Hemsidan utformning må vara kaotiskt, men detta omöjliggör inte att hemsidan kan beforskas. I detta kapitel beskrivs min metodik.
För att hantera svårigheterna med materialets utformning har jag använt en
internet-etnografisk metodik. Metoden benämns ibland som en ninternet-etnografisk metod och syftar på att närma sig ett internetbaserat material som om det är ett etnografiskt fält.
Begreppet etnografiska fält har flera olika definitioner. Jag valt att fokusera på den definition som presenteras av Charlotte Aull Davies i Reflexive ethnography. A guide to researching
selves and others (2008). Författaren betraktar internet som ett etnografiskt fält, där forskaren
tar hänsyn till internets specifika kontext (Davies 2008:153ff).
Etnografi har använts inom fandomstudier. En betydelsefull studie inom fandometnografi är Camille Bacon-Smith studie Enterprising women television fandom and the creation of
popular myth (1992). Bacon-Smiths utförde en pionjärstudie under tidigt 1990-tal där hon
kartlade och analyserade den kreativa fandomens aktiviteter och medieprodukter. Metodiskt baserade Bacon-Smith sitt materialurval på tematisk indelning. Temana var i sin tur baserade på om de återkommande togs upp under textförfattarens fältarbete. Att ett ämne ofta
diskuteras använder Bacon-Smith som en motivation till att undersöka ett ämne närmare (Bacon-Smith 1992:299ff). Detta gäller även urvalet av tema till denna uppsats.
Inspirerat av Bacon-Smith tillvägagångsätt har jag strävat efter att samla in material som överensstämmer med mina frågeställningar och forskningssyfte. Samtidigt, och för att inte förvanska resultaten, har jag varit öppen för att ändra frågeställningar under
materialbearbetningen.
I praktiken innebär det att jag börjat materialinsamlingen med att söka efter tillfällen inom fandomdebatter då vissa nyckeltermer diskuteras. Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är shipping. Det är ett koncept inom fandomkulturen där vissa fans organiserar sig kring att vara fans av en viss romantisk relation. De producerar exempelvis ficar, diskussioner, och konst om detta ship, det vill säga romantiska par.
romantisk parrelation, har en sorterande funktion inom fandomkulturen. I ett flertal
undersökningar har det konstaterats att ship har en grundläggande betydelse för hur man kan begränsa materialet vid analysen av fanskapad mediekonsumtion (Gonzalez 2016). Därför har valt att basera mitt urval av tumblrinlägg som berör Iron Bull och Dorian Pavus relation.
Etik och situering
En problematik speciell för fandomforskningen är att de interna normerna för etiskt beteende inom fandomkulturen och den akademiska världen skiljer sig. Inom fandomkulturen finns det en vana att betrakta sina aktiviteter som privata angelägenheter, även när de är publicerade på offentliga plattformar. Den akademiska världen har oftast betraktat det som publiceras på offentliga internetplattformar som fritt tillgängligt som forskningsmaterial (Kelley 2016). Fandomkulturen har en tradition av hemlighetsmakeri och en ovilja att framträda i den breda offentligheten. Det finns flera orsaker till detta beteende. Det finns en rädsla i fandomen för att bli stigmatiserad för att tillhöra vissa sektioner av fandomkulturen, särskilt de som kretsar kring samkönade relationer. Det finns även en skräck för att bli juridiskt anklagad för att bryta mot copyrightlagar, en rädsla, vilket särskilt under 1990-talet, flertalet gånger visat sig vara befogad.
Ett exempel på dessa kontroverser har beskrivits i Bacon Smiths analys av bråket som benämns ”the feud” i sin etnografiska studie (Bacon Smith 1992). I sitt arbete lyfte hon fram ett av de klassiska fandombråken, vilken benämns som the feud (svenska: fejden). Fejden skedde under övergången mellan 1980-talet och 1990-talet och handlade om samkönade romanser skulle få existera inom fandomen för tv-serien Blake’s 7 (Blake’s 7, 1978-1981.) Upprinnelsen till fejden bestod av att några av tv-seriens skådespelare var personligen involverade i tv-seriens fandomkultur. Denna inblandning i fandomen innebar att
skådespelarna mötte fanskapade medier som innehöll samkönade relationer av tv-seriens karaktärer. Detta upprörde skådespelarna, vilka skickade ut meddelande om att de ville att all produktion av slash skulle upphöra. Resultatet av detta blev intensiv period av osämja inom
Blake's 7 fandom. Osämjan om slashens vara eller icke vara i Blake’s 7 fandomen blev
mycket hetsig. Den ledde även till att flertalet individer kastades ut ifrån olika
Denna rädsla för att avslöjanden om fandomkulturen skulle kunna leda till repressalier från en medietexts upphovsrättshavare har därmed en viss legitimitet. Det har efter detta
argumenterats att all fandomforskning kräver personlig tillåtelse från de berörda fansen. Ett annat krav har varit att fandomforskare skall eftersträva att porträttera fandomkulturen, och dess fans på ett positivt sätt (Coker 2011). Denna utgångspunkt, att fandomen i akademiska texter skall framställas i positiv dager, framhölls även av Jenkins i hans tongivande verk
Textual Poachers (Jenkins 1992). Där framhöll han att fandomforskningen behöver utgå ifrån
att fans forskar om fans, men använder akademiska principer för detta. Detta koncept benämner han acafans (Jenkins 1992:5-8).
Jag tillhör fandomkulturen och passar därmed in i denna definition av acafans. En problematik med acafansbegreppet är dock att det enligt min mening osynliggör
maktstrukturer. Om fans forskar om andra fans finns det en risk att vissa ämnen undviks för att inte uppröra vänner och bekanta inom fandomkulturen (jmf Jenkins 1992). Coker föreslår att forskaren personligen frågar fans om de får lov att använda deras produktion i sin
forskning (Coker 2011). Detta menar jag innebär en betydlig risk att forskaren börjar skönmåla fandomkulturen. Jenkins synsätt på fankulturen, vilken utgår ifrån en etnografisk tradition som innebär hänsyn för de beforskades perspektiv, har blivit dominerande inom fanforskningen (Bennet 2014:11-12). Jag menar att fandomforskningen redan har en tillräcklig mängd med forskning vilken lyfter fram fandomens positiva sidor.
I mitt arbete vill jag framhålla en av de negativa aspekterna av fandomkulturen som berör hur den heteronormativa matrisen, och tillhörande homofobi, formar fandebatter. I och med denna forskningsfrågeställning intar jag ett mer kritiskt perspektiv på fandomkulturen. Det har inom fandomforskningen påpekats att det behövs fler kritiska studier (Gonzalez 2016:2.4-2.6). Jag har spelat alla Dragon Age spel med entusiasm, och den queera representation spelet har, var en betydande orsak till varför jag uppskattade spelet till sådan grad. Detta innebär inte att jag fullständigt kommer avsäga mig min bakgrund inom fandomen. Precis som Donna Haraway påpekat så är den fullständiga objektivitet omöjlig. Forskaren bär alltid med sig sina egna upplevelser till sin forskning (Haraway 1988). Jag har en förförståelse, fördomar och erfarenheter när jag påbörjat denna studie. Dragon Age är en spelserie jag personligen har mycket erfarenhet av, både som spelare, och som deltagare i Dragon Age fandomen.
Haraway har diskuterat hur olika individers bakgrund bidrar till att de betraktar samma forskningsmaterial på olika sätt, beroende på vilka livserfarenheter forskaren bär med sig (Haraway 1988). Ahmed har på ett liknande sätt diskuterat hur en queer individ känner sig obekväm i heteronormativa situationer, att vara på tvären mot den av samhället föreskrivna känslotillståndet. Det föreskrivna känslotillståndet är i denna tankefigur följsamhet med den heteronormativa matrisens ideal. I Ahmeds argumentering kopplas den queera individens erfarenheter ihop med hur de reagerar på en situation. Oförmågan att uppleva en följsamhet med heteronormativiteten är det som reproducerar queerheten hos individen och i
samhällsstrukturen (Ahmed 2014:146-149).
Det är utifrån min individuella positionering, som en queer dataspelare, som vissa
argumenteringar om samkönade diskussioner skavde i mötet med forskningsfältet. En del av tumblrinläggens sätt att betrakta fiktiv representation av queerhet skapade hos mig en dysterhet, en känsla av utestängande och att vara oönskad. Jag förknippar dessa känslor med mekanismerna i det queera skavande som Ahmed beskriver (Ahmed 2014:146-149). I och med detta vaknade mitt intresse att analysera dessa fandiskussioner.
5 Tidigare forskning
De återkommande bråken inom fandomkulturen har diskuterats i ett antal vetenskapliga studier. Ett sätt att förstå osämjan inom fandomkulturen är att betrakta dem som yttringar av hur en fankulturell gruppidentitet upprätthålls och reproduceras. Ett sådant perspektiv
diskuteras av Victoria Gonzalez i artikeln ”Swan Queen, shipping, and boundary regulation in fandom” (2016). Gonzalez betonar att flera forskare hävdar att de intensiva debatterna inom fandom har en funktion att markera grupptillhörighet (Gonzalez 2016:2.1).
Gonzalez påpekar även att dessa debatter även fungerar som ett sätt att reproducera samhällets maktordningar. I artikeln fokuserar författaren på reproduceringen av homofobi och rasism inom fandom. Gonzales poängterar att internetdiskussioner ofta är scenen för förtyck av individuella fans och grupperingar, och inte det "safe space" som ofta lyfts fram i forskningen (Gonzalez 2016:2.5). I enlighet med detta perspektiv påpekar hon att fans av ett
femmeslashpar enligt hennes tolkning blivit angripa i ett så kallat ”shipping war” enligt homofobiska principer (Gonzalez 2016:5.4).
Ett viktig fandomhistoriskt skeende är ”strikethrough”. Detta begrepp skapades när den populära fandomsidan, LiveJournal, började radera stora delar av användarnas bloggar och communities under 2007 (Winterwood 2018:3-5). Ordet strikethrough syftar på det streck som drogs över de användare som raderades. Bakgrunden till att flera personer blev raderade på LiveJournal hade flera orsaker som ligger utanför denna studie. Det är dock viktiga att känna till att raderingen tolkades av delar av slashfandomen som en homofobisk grundad censur av deras fanfiction.
Strikethrough mötte ett stort motstånd inom vissa fanskretsar att ”Organization for
Transformative Works”, ofta förkortat OTW grundades av några av de fans som upprördes av LiveJournals massraderingskampanjer. OTW är idag ägaren bakom ett flertal viktiga
fandomprojekt. Den mest kända är ”Archive of Our Own”, förkortat AO3. Det är idag den mest använda fanfictionsidan för en majoritet av den engelskspråkiga fandomen.
Fandomforskaren Lily Winterwood (2018) har påpekat att det inom den nutida
fandomkulturen på Tumblr förekommer idéer om att strikethrough är en vattendelare inom fandomkulturen. Hon poängterar att det förekommer en nostalgi inom fandomkulturen på Tumblr som går ut på att fandombråken innan strikethrough inte var lika hård som idag, samt att den så kallade ”purity culture”, inte var lika utbredd då (Lily Winterwood 2018:1-3). Jag håller med om att det finns en tydlig nostalgi kring "den gamla fandomen", men den var knappast så gemytlig som "LiveJournal nostalgikerna" hävdar.
Händelseutvecklingen stödjer Gonzalez tes om att homofobi har varit en drivande faktor i flera shippingkonflikter (Gonzalez 2016:5.4). Detta är dock inte hur Bacon-Smith tolkar händelseförloppet. Hon hävdar i stället att den hade en bakgrund i en maktstrid om hur man skulle organisera fankulturen (Bacon-Smith 1992:36ff).
Oavsett orsaken bakom fandomstriden, blev den ytterst infekterad, men det fanns även tidigare exempel på fandombråk. Ett exempel utgörs av Blake’s 7 fandomen som var särskilt aktiv under den epok då fandomen ännu inte var internetbaserad (Bacon-Smith 1992:36ff). Även den periodens fandom hade samma bråkiga karaktär som dagens. Det underminerar Winterwoods tes om att fandiskussionerna blivit mer ”aggressiva” på grund avframväxten av internet och dess sociala medieplattformer (Winterwood 2018).
Lily Winterwood undersöker i artikeln ”Discourse is the new wank: A reflection on linguistic change in fandom” (2018) ett av de fenomen som brukar uppmärksammas som ett tecken på att samtidens fandomkultur skulle vara mer ”aggressiv” än dåtidens. Detta är att det tidigare fandomspecifika begreppen ”wank” i betydelsen bråk, alltmer börjat kallas för ”discourse”. Winterwood hävdar att denna språkliga förflyttning, från ett fandomspecifikt begrepp som enbart kan förstås inom en viss fandomkontext, till ett bredare begrepp hämtat från akademin tyder på en förändring av fandomkulturens relation till icke - fandom.
i enlighet med detta antagande, med sitt eget sociala kapital som insats. De har därför känslan att deras åsikter kan påverka deras riktiga liv. Om detta är sant eller inte får vara osagt. Winterwood anser att denna känsla finns. Det finns därmed ett incitament för fansen att börja akademisera och popularisera argumenten. Denna förändring innebar enligt Winterwood att fandomens wank bytte namn till discourse. Om utgångspunkten är att den egna
internethobbyn är väsentlig för samhällsutvecklingen är det lätt att förstå att diskussionen om fandom behöver föras med begrepp som låter seriösa och akademiska (Winterwood 2018:16-18).
Lucy Bennet har diskuterat att det inom fandomkulturen finns en tendens att vilja uppnå konsensus över vilken tolkning av en medietext som är ”objektivt korrekt”. Problemet är att en objektiv sann tolkning av en medietext är ett ouppnåeligt mål. I mötet mellan olika
tolkningar av samma medietext uppstår därför konflikter (Bennet 2014:12-14). Problematiken är alltså enligt Bennet att det inom det fandomkulturen finns ett ouppnåeligt ideal. Idealet att kunna åstadkomma en allmängiltig konsensus om en objektiv sann tolkning av en medietext. Eftersom detta är omöjligt uppstår konflikter bland fans.
Denna tidigare forskning behandlar dock inte specifikt bråk inom Dragon Age - fandomen. Min studie skrivs därmed i en diskussion med denna tidigare forskning om fandombeteende. Men bidrar med att diskutera fandombråk vilka sker mellan Dragon Age - fans.
Det går därmed inte enligt mig att enbart förklara argumentering bland Dragon Age - fans som enbart intern diskussion vilket sker mellan icke - heterosexuella individer, lösgjorda ifrån en den heteronormativa matrisen. Min studie strävar därför efter att kontextualisera osämjan kring Dorian Pavus och Iron Bull i relation till den heteronormativa matrisen.
Taylor Boulware har diskuterat hur popularitet av Halls encoding/decoding modell inom forskning om slashfandomen orsakar att vissa analytiska infallsvinklar blir svårtillämpat. Halls modell utgår enligt Boulware ifrån att den ursprungliga medietexten innehåller ett hegemoniskt budskap, och att reaktionen på detta kan vara en motläsning eller en medläsning. Med en sådan medieanalytisk vinkel så ställs uppkomsten av slashfans i en beroendeställning till budskapet i den ursprungliga medietexten. Orsakssambandet blir att en heteronormativ text skapar en queer motläsning. Alternativt att en text med homoerotiska undertoner lyfts fram om explicit homoerotisk bland slashfansen (Boulware 2017:12-13). Detta hävdar Boulware inte är ett tillfredställande sätt att betrakta slashfandomen. Istället menar hon att slashfandomen existerar oavhängigt originalverkets budskap (Boulware 2017:25-28). Det har gjorts ett flertal studier om dataspelserien Dragon Age. Cecilia Trenter hävdar att Dragon Age - serien uppmanar spelaren att koppla verklighetens förlopp, både nutida och historiska, till spelet narrativ. I och med detta uppmuntrar spelets utformning spelaren att begrunda moraliska dilemman och historiebruk. Trenter hävdar därmed att spelet uppmanar spelaren att tillämpa en poststrukturell läsning av medietexten Dragon Age (Trenter 2012:7-12, 16-19).
Hedda Gunneng beskriver att Dragon Age på ytan utspelar sig i ett fantasiuniversum utan koppling till verkliga historiska skeenden. Samtidigt görs det konstanta referenser till verkliga historiska skeenden och idéer, men i en fragmenterad form. Gunneng lyfter fram att flera av länderna i Dragon Age är medvetet felstavade versioner av olika medeltida europeiska maktcentrum. Ett av rikena heter Nevarra, vilket motsvaras av det verkliga spanska Navarra. Den tydligt franskinspirerade staten Orlais är döpt efter den franska staden Orléans. Titlar på böcker i spelet är tagna direkt ifrån verkliga medeltida verk, religionerna i Thedas använder många fraser som är igenkännbara ur den kristna liturgin, demonerna är döpta efter de sju katolska synderna osv. Tillsammans skapar detta enligt Gunneng känsla hos spelaren av igenkänning. Igenkänningen möjliggör för spelaren att associera Dragon Ages narrativ med verkligheten (Gunneng 2012). Jag håller med Gunneng om att spelet tillämpar en
6 Analys: Dragon Age: Inquisition som medietext
Dragon Age: Inquisition är en dataspelserie inom rollspelsgenren, vilket förkortas RPG.
Rollspelsgenren karakteriseras av ett fokus på historieberättande och möjligheten att interagera med handlingen, som om de datastyrda karaktärerna var existerande personer. Detta ger rollspelsgenren en närmast filmisk karaktär. Typiskt för datarollspelsgenren är också att spelen ofta har inslag av strider (Möller, Rudin & Wiklund 2018).
Dataspelserien Dragon Age följer dessa genrekonventioner. Spelseriens har ett markant fokus på historieberättande, både i dataspelsseriens marknadsföring och i spelupplevelsen. Denna marknadsföring kan exempelvis upplevas på den officiella hemsidan för Dragon Age:
Inquisitions (Ea.com 2018c).
Utmärkande för Dragon Age, och ett övergripande signum för spelserien, är att spelaren huvudsakligen får tillgång till dataspelets narrativ genom att interagera med de olika karaktärerna som befolkar spelet. Genom dialoger med olika karaktärer i spelen, konversationer som faktiskt sammantaget tar åtskilliga timmar i realtid, kan spelaren få tillgång till spelets handling (Trenter 2012:17-19). Samtidigt, och i enlighet med
rollspelsgenren, varvas de narrativa scenerna med timtals av spelmoment där man strider och dödar en stor mängd individer och magiska varelser. Detta, att filmiska scener varvas med urskillningslöst våld, kanske verkar paradoxalt, men är en av grundbultarna i rollspelsgenren (Möller, Rudin, & Wiklund 2018). Det är detta rykte, som en medieproducent av karaktär- och narrativdrivna dataspel, som anspelas på i marknadsföringsmaterialet som visas i figur 2.
Dragon Age är i många delar atypisk för sin genre. Spelproducenten Bioware är kända för att
deras spel innehåller berättartekniskt intressanta historier. Det är samtidigt möjligt för spelaren att involvera sig i romantiska relationer med karaktärerna. Ett återkommande och centralt tema i spelet är att det också förekommer romanser mellan icke-spelbara karaktärer. Romanserna som spelaren kan involvera sig själv i, är i Dragon Age: Inquisition jämt
fördelade mellan homosexuella, bisexuella och heterosexuella relationsval. Vidare
Figur 2. marknadsföringsmaterial för Dragon Age: Inquisition publicerad på © 2018 Electronic Arts Inc hemsida.
förekommer icke-heterosexuella som en integrerad del av handlingen ett antal gånger. Det är mycket ovanligt med representation av icke-heterosexualitet hos de bästsäljande spelen (Pelurson 2018). Detta är en av huvudorsakerna till att jag själv blev intresserad av denna spelserie. Förutom ett medvetet val att inkludera icke-heterosexualitet präglas Dragon Age av en någorlunda jämn fördelning mellan vita och rasifierade karaktärer.
Det ska tilläggas att Dragon Age inte enbart har en för spelmarknaden god representation av strukturellt missgynnande grupper i samhället, utan att spelets handling kretsar kring
allegorier för förtryck. Ämnen som återkommande diskuteras inom Dragon Age är imperialism, rasism, homofobi, transfobi, slaveri och klass (Dragon Age II 2011). Huvudförfattaren för Dragon Age: Inquisition, David Gaider, har flera gånger uppgett att inkludering av icke-heterosexuella och icke-vita karaktärer var ett avsiktligt val.
“There’s a tendency for every character’s ‘default’ to be straight, white, and male in our industry – and nobody questions that default”, explains series creator and writer David Gaider. “No character ever has to justify why they’re straight, white, and male. The moment you make them anything else, you suddenly need reasons why that’s okay…or do you? A certain amount of deliberateness is required to challenge the idea of a default, and while it feels a bit unnatural to do so, it’s absolutely necessary. It’s a way to create without unthinkingly doing things the same way simply because that’s how you’ve always done them.”
(Karmali. IGN. 2015.)
Uttalanden som detta, och flera andra av David Gaider, visar att Dragon Age: Inquisition avsiktligt marknadsfördes som ett spel som skulle tilltala individer som vanligtvis inte inkluderades i den västerländska RPG-spelmarknaden. Det skulle kunna tolkas som att spelproducenten medvetet försökte marknadsföra spelet till den del av spelmarknaden som inte består av vita heterosexuella män.
Biowares moderbolag Electronic Arts pressmeddelande till sina aktieägare så var Dragon
Age: Inquisition:
Dragon Age: Inquisition captivated fans and critics worldwide as it launched in November, and it quickly became the most successful launch in BioWare history. More than 113 million hours have already been spent exploring the depth and detail of the single-player experience in Dragon Age: Inquisition, and more players are joining each day.
(Electronic arts 2015. s.2)
Spelet var alltså utifrån moderbolaget EA Games perspektiv, en kommersiell
Det är viktigt att komma ihåg att Biowares representation av samkönade relationer är atypisk för den västerländska spelmarknaden. En spelserie med samkönade relationer är inte
ovidkommande. Detta är en av förklaring till att reaktionerna på de samkönade relationerna blivit så starka.
Förutom Iron Bull och Dorian Pavus finns det ett flertal homosexuella eller bisexuella karaktärer i spelet. Ett exempel är den viktiga karaktären den lesbiska stridskamraten Sera (som även är romansbar). Två av ens tre rådgivare är dessutom bisexuella kvinnor. I Orlais styrs riket av en drottning som har haft en hemlig affär med sin kvinnliga tjänare. Detta är ett axplock av de representationer som förekommer i spelet.
Det ska dock påpekas att i en jämförelse mellan andelen heterosexuella relationer och samkönade relationer i spelet, så finns det en slagsida mot de heterosexuella relationerna.
Ett samkönat kärlekspar
Dorian Pavus och Iron Bull är två centrala bikaraktärer i Dragon Age: Inquisition. De är ”companions”, alltså kamrater. Det innebär att de är spelarens stridskamrater. De fungerar även som kompisar till den spelarstyrda karaktären. Det finns dessutom en möjlighet för spelaren att starta en romantisk relation med en av dem.
Dorian Pavus och Iron Bull blir under spelets gång tillsammans, under förutsättning att spelaren inte startar en romantisk relation med någon av dem. Deras relation uppstår därmed utan (större) inblandning av spelaren själv.
Figur 3. Bioware har utmärkt sig i den västerländska RPG dataspel branschen genom att producera dataspel där kvinnor, icke-heterosexuella och icke-vita existerar som en självklar del av händelseförloppen. Bilden ovan är en illustration skapad av Biowares konceptkonstnärer. Den vilken visar ett urval av Dragon Age: Inquisition centralkaraktärer.
Bilden kan även användas för att illustrera Biowares strävan att förmedla en mångfald av olika typer av karaktärer artar sig i praktiken.
Bilden visar ifrån vänster: Cassandra Pentaghast, Dorian Pavus, Cullen, Spelarkaraktären, Solas, Josefin, Leliana, Varric.
Jag har valt att fokusera på debatterna kring detta par eftersom deras parbildningen sker automatiskt om spelaren inte aktivt motarbetar det. Denna relation är en av de mer
framträdande samkönade relationerna i Dragon Age: Inquisition. Det finns visserligen fler icke-heterosexuella relationer och karaktärer i spelet, men dessa relationer är ofta mindre explicita. Det bör nämnas att spelaren har möjlighet att starta andra samkönade romanser med homosexuella eller bisexuella karaktärer i spelet förutom Iron Bull och Dorian Pavus. Det finns nio stridskamrater, bland dem finns den lesbiska alven Sera, en explicit
icke-heterosexuell karaktär. Resten av stridskamraterna är antingen explicit icke-heterosexuella eller så är deras sexualitet okänd för spelaren. Sera, Iron Bull och Dorian Pavus sticker därmed ut bland stridskamraterna genom att vara explicit icke-heterosexuella.
Dorian Pavus
Dorian Pavus är en flamboyant man från överklassen från landet Tevinter. Tevinter är en dekadent fantasyversion av romarriket, där slaveri är statsuppbärande och korruption är utbredd. Under handlingens gång lär vi oss att Tevinter inte accepterar homosexuella relationer mellan män från överklassen. Detta särskiljer dem från alla de andra länderna och kulturerna i spelets universum. I alla de andra nationerna är homosexualitet enligt explicita utsagor likställt med heterosexualitet. Tevinter kontrasteras därmed mot resten av samhällena i narrativet.
Inom narrativet Dragon Age, är homosexualitet inte tabu, förutom just hos överklassen i Tevinter. Denna överklass möter spelaren huvudsakligen som fiender i spelet. Dorian Pavus är ett undantag bland karaktärerna från Tevinters överklass, då han porträtteras som sympatisk och en allierad till spelarkaraktären.
Följande text är en transkription karaktärsbeskrivningen av Dorian Pavus på Dragon Age:
Inquisitions officiella markandsföringshemsida:
“Being from a proud bloodline of the Tevinter Imperium has its advantages: Dorian Pavus was born with a flair for magic that made him the envy of his peers. He is charming and confident, his wit as sharp as any blade, and if some suggest his manner cocky, it could be attributed to being a powerful mage in a land where mages rule. Indeed, Dorian Pavus would be the pride of his family—if he didn't oppose everything his homeland has come to stand for. He wears the labels of "pariah" and "outcast" proudly, knowing that views of the Imperium are unlikely to change until and unless someone of his ability stands up to make a difference.”
Iron Bull
Iron Bull är en pansexuell karaktär som hör till den etnoreligiösa gruppen Qunari. Qunaririket är i krig med Tevinter.
Tamassran är Qunaririkets prästinnor. De uppfostrar barnen och bestämmer vilken livsuppgift dessa barn kommer skal få som vuxna. Detta urval baseras på vilka färdigheter qunaribarnen uppvisar. En del barn blir Ben-Hassarth som är en grupp av Qunaris som tilldelas uppgiften att samla in information av olika slag. Iron Bull tilldelades uppgiften att vara en
Ben-Hassarth, på grund av den höga intelligens och vetgirighet han uppvisade som barn. Så här beskrivs Iron Bull på Dragon Age: Inquisitions officiella markandsföringshemsida:
Qunari are known across Thedas as the brutal horned giants who descended from the north to nearly conquer the continent. These ruthless followers of a harsh philosophy enforce their will through the Ben-Hassrath: their spies and secret police. One brilliant agent did it all, hunting spies, rebels, and deserters until the day he finally broke. To preserve a valuable asset, his superiors sent him to Orlais to observe and report… and The Iron Bull was born. Today, Bull’s Chargers are famous mercenaries, fiercely loyal to the huge Qunari warrior who leads them into battles and taverns with equal enthusiasm. The Iron Bull still sends the Ben-Hassrath reports, but years of living outside Qunari rules have him wondering which identity is really him. Whoever he is, he’s more than happy to join the Inquisition and get paid to kill demons.
(Ea.com 2018b)
Två stridande riken i fjärran, bilden av Tevinter och Qunari
Jag har nämnt att Iron Bull och Dorian Pavus är från två olika riken. Skillnaderna och det som utmärker rikena behöver förklaras för att förstå hur fans relaterar till de båda karaktärerna. Detta är också nödvändigt för att förstå inramningen av romanserna i spelets narrativ. Under nästkommande rubriker beskrivs därför i korthet bakgrunden till de två fiktiva nationerna Tevinter och Qunari.
Figur 4. Dorian Pavus i Biowares officiella marknadsföring. Publicerad på: Dragon Age Inquistion © 2018 Electronic Arts Inc hemsida.
Qunari: ”Det främmande folket med sin underliga religion”
Qunari är som sagt den folkgrupp som Iron Bull tillhör. Narrativet om grupperingen Qunari utmärker sig på flera sätt i Dragon Age. De beskrivs som att de härstammar ifrån en okänd plats och att de en dag dök upp ”i det tropiska norr” (notera att Thedas har väderförhållanden motsvarande de på det södra halvklotet på jorden. Ju längre åt norr, ju varmare klimat). Ett annat utmärkande attribut hos Qunarifolket, är att de är den grupp vars visuella framtoning står allra längst bort från "verkliga" människor. Qunari har horn på huvudet. Deras hud och ögon beskrivs som ”metalliska” (Dragon Age II 2014). I realiteten innebär detta att de kan ha allt från bruna ögon och ljusbrun hud, till mer fantasibetonade nyanser som röda ögon och stålgrå hud.
Det bör även nämnas att Qunari är i ett ständigt krigstillstånd med Tevinter. Tevinter styrs av magiker, medan Qunari anser att magi är ytterst suspekt. Qunari är en av de mer
”industrialiserade” grupperingarna i spelet. De har exempelvis teknik som påminner om dynamit, och deras krigsskepp antyds ha kanoner.
Deras samhällsstruktur skiljer sig även väsentligt ifrån majoriteten av samhällena i Thedas. Majoriteten av samhällena i Thedas har en samhällsstruktur som påminner europeisk medeltida feodalism eller romersk slavekonomi (Gunneng 2012).
Tevinter: ”Slaveri, människooffer och den mänskliga dekadensen högborg”
Tevinters narrativ, kan som Gunneng (2012) påpekar, tolkas som en spegling av den
stereotypa idén om romarrikets nedgång och fall. De beskrivs som en slavbaserad ekonomi, som under en tid som utspelas före narrativet i spelet, hade erövrat hela den för dem kända
Figur 6. Konceptkonst för Qunaririket. Bilden visar individer ifrån Qunaririket uppställda kring deras arkitektur och vapen. Ursprungligen publicerad på: Dragon Age Inquistion © 2018 Electronic Arts Inc hemsida. Studio Bioware.
kartlagda världen. När de gjorde detta så spred de sin arkitektur, som består av gigantiska stenlagda vägförbindelser, över hela Thedas.
I en svunnen tid, besegrades Tevinter av de folkgrupper som de lagt under sig. Stammarna gick samman under ledningen av folkgruppen Alamarri och dennes överhuvud,
martyrgestalten Andraste. Stammarna besegrade Tevinter och grundlade samtidigt en ny gemensam statsbärande monoteistisk religion.
I den nutid vi möter i spelet är Tevinter undanträngt till både geografins och den
sociopolitiska periferin. Ytterligare associationer till romarriket förstärks av att titlarna i Tevinter består av låtsaslatin, och att deras forna språk ska ha utgjorts av samma låtsaslatin (Gunneng 2012). Jag kan hålla med om att Dragon Age medvetet kopplar samman Tevinter med romarriket. Jag anser dock att Gunnengs tolkning av att det endast finns ett europeiskt medeltida narrativ i Dragon Age är en förenkling. En förenkling vilket orsakar att vissa av Tevinters aspekter negligeras.
En sådan aspekt är att Tevinter sannolikt ”fyller” rollen som det Bysantiska riket, eller Östrom. Detta rike låg, som bekant, i nuvarande Turkiet och var sedermera huvudsäte för ottomanska riket. Detta är relevant, då Gunneng tolkning betonar att symbolspråket domineras av anspelningar på det kristna Europa. I realiteten är symbolspråket mer mångfacetterat. Ibland anspelar Tevinters symbolspråk på det romerska eller bysantinska riket. Riket kan även jämföras med det ottomanska imperiet och det forntida persiska riket. Det finns även drag som inte har några motsvarigheter till historiska förlagor.
En postrukturell relation till historia
Sammanblandning av verkliga riken och fiktiva företeelser är ett avsiktligt drag. Dragon Age:
Inquisition använder berättarknepet ”olika människor tolkar historien olika” återkommande
(Trenter 2012:7-12, 16-19).
benämnts poststrukturellt (Trenter 2012:16). Det går även i linje med Halls syn på mediepåverkan (Hall 1973).
Detta sätt att diskutera historiebruk kan exemplifieras med Tevinter. Tevinter har huvudsakligen fyllt rollen som en fiende till spelkaraktärerna. Tevinter beskrivs oftast i negativa ordalag. Även om Tevinter framställs negativt är Dorian Pavus en vän till spelaren i
Dragon Age: Inquisition. Det beror på att Dorian ämnar förändra Tevinters samhälle till ”ett
rike som man kan vara stolt över”.
Via Dorian får spelaren sedan förklarat olika positiva sidor hos Tevinters samhälle. Genom att ta del av Dorians beskrivningar får spelaren ta ställning till vilken berättelse de själva anser vara mest trovärdig. På ett liknande sätt får spelaren själv avgöra hur den känner inför de romantiska relationerna i spelet.
Ett banbrytande poträtt av samkönat begär?
Det har ofta argumentars att slashfanfiction är en queering av en heteronormativ medietext. Slash, och dess fans, har beskrivits som att de blottlägger en undertryckt queerhet i en medietext. Henry Jenkins argumenterade, med stöd i Eve Kosofsky Sedgwicks (1985) teori om homosocialitet, att Kirk/Spock slashfanfiction blottlade den homoerotiska spänning vilken enligt Sedgwick är en central driftkraft i den västerländska litteraturens manliga
vänskapsskildringar. En annan viktig influens av Jenkins tongivande analys av slash är Halls decoding/encoding modell (Jenkins 1992:202ff). Detta, att slash blottlägger en explicit heteronormativ texts implicita queerhet, har fortsatt vara en populär utgångspunkt för akademisk analys av slashfandomen (jmfr Akatsuka 2010).
Denna analytiska ingång, där slashfandomen betraktas som en motståndhandling mot en heteronormativ text, blir dock svårtillämpad på Dragon Age: Inquisition, som min studie behandlar. Detta beror på att Dragon Age: Inquisition explicita text har queera relationer. Dorian Pavus/Iron Bull är inte ett par som fandomen konstruerat. De queera relationerna existerar i spelets narrativ och är inget som spelarna behöver konstruera. Den är en explicit text.
fandomforskningen i att handla om fansen har läst budskapet i medietexter ”korrekt”, alltså i enlighet med en dominant samhällsideologi eller ej. Boulware anser att denna fokusering om fansen kan tolkas utföra motståndsläsning eller ej, skapar en enahanda diskussion om
slashfandomen (Boulware 2007:5-6).
Enligt Boulware är slashfandomen inte primärt ett kultutryck som kretsar kring tolkning om det skulle finnas exempelvis ett samkönat begär inom medietexter. Istället argumenterar hon att slashfandomen skapas eftersom publiken tillgodogör sig en medietext med vad hon kallar en ”queer uptake”. Detta begrepp skulle kunna översättas till queeruppfattning, alternativt ”en queer förståelse”. Boulware hävdar att slashfandomen ska betraktas som att individer, som själva är queera, reagerar på heteronormativt medieinnehåll genom att avisa dess budskap , och istället skapar sina egna queera versioner av denne medietext (Boulware 2017:12-13). Detta resonemang påminner om teorierna om en motståndläsning, eller queerläsning. Skillnaden är att Boulwares inte utgår ifrån att det finns något inneboende queert eller inte queert i medietexter inom slashfandomen. Tidigare forskare har enligt Boulware i för hög grad influerats av Halls encoding/decoding-perspektiv. I ett sådant perspektiv blir
slashfandomen existens avhängigt av att originaltexten innehåller ett budskap vilken reproducerar en förtryckande samhällsstruktur. Likväl innebär en sådan modell att fansen reagerar på en sådan text antingen genom att acceptera dess ideologi eller att motläsa. Boulware anser att fandomforskningen måste börja utgå ifrån att slashfandomen existens inte nödvändigtvis är i ett beroendeförhållande till originaltexten (Boulware 2017:25-28).
Detta resonemang är relevant för min uppsats eftersom den behandlar en fandom som kretsar kring en medietext som har explicita samkönade relationer. Att tillhöra slashfandomen inom
Dragon Age handlar inte om att motläsa texten för att omvandla något heteronormativt till
queert, då samkönade relationer förekommer återkommande i dataspelserien. I synnerhet då det handlar om bråk kring det samkönade paret Iron Bull/Dorian, som ingår i spelhandlingen. Om de är queera eller inte, eller hur man skall ”queera” dem, blir därmed oväsentligt för den fandomdiskussion som omgärdar dem.
En viktig orsak till att Dorian är allierad till spelaren är att han vägrat att gifta sig med sin gemål, med hänvisning till sin homosexualitet. Detta orsakade en sådan skandal att han var tvungen att lämna Tevinter, eftersom homosexualitet anses skamligt där. Detta skiljer Tevinter från alla andra riken i Thedas och kan exemplifieras av en text som spelaren kan hitta under spelets gång.
The view on indulging lusts with a member of the same gender varies from land to land. In Orlais, it is considered a quirk of character and nothing more. In Ferelden, it is a matter of scandal if done indiscreetly but otherwise nothing noteworthy. In Tevinter, it is considered selfish and deviant behavior among nobles, but actively encouraged with favored slaves. Nowhere is it forbidden, and sex of any kind is only considered worthy of judgment when taken to awful excess or performed in the public eye.
(BioWare 2014)
Dorian Pavus agerande är för att använda Sara Ahmeds beskrivning av queerhet, att avstå ifrån den livslinje som heteronormativheten föreskriver. Ahmed beskriver den heterosexuella samhällsstrukturen som ett konstant reproducerande samhällsnarrativ, där den heterosexuella tvåsamheten premieras. Centralt för detta narrativ är att det betonas att den heterosexuella tvåsamheten leder till avkomma (Ahmed 2009:144-146). Denna typ av heteronormativhet, där själva uppbrottet mot samhällsordningen karakteriserats av en vägran att gifta sig och
producera avkomma, är hur queerhet uppstår, något som också präglar Dorian Pavus narrativ i spelet.
Dorian Pavus narrativ kan betraktas som en spegling av homofobin i det västerländska samhället. Han agerande och berättelse kan tolkas som att han representerar en person som bryta upp från västerländska heterosexuella ideal. I hans narrativ konfronterar spelaren
avslutningsvis hans far för att han försökt tvinga Dorian Pavus att gifta sig. Spelaren kan välja att antingen uppmuntra Dorian att diskutera sin homosexualitet med fadern, eller att ignorera faderns önskan att tala med sin son. Oavsett spelarens val, så blir slutresultatet att Dorian väljer att inte gifta sig och fortsätter leva homosexuellt.
detta måste han även avsäga sig den makt han ägde genom att låtsas att passa in i heternormativhetens mall (Ahmed 2009:144–146).
Indeed, Dorian Pavus would be the pride of his family—if he didn't oppose everything his homeland has come to stand for. He wears the labels of "pariah" and "outcast" proudly, knowing that views of the Imperium are unlikely to change until and unless someone of his ability stands up to make a difference.”
(Ea.com 2018a)
Iron Bulls narrativ är en kontrast emot detta. Qunaririket styrs av en pragmatisk religion, som förespråkar ett strikt tillämpande av religionen Quns läror. I Qunaririket är sexakten i sig uppmuntrad. Sex anses vara en del av kroppens funktioner som skall hanteras pragmatiskt. Religionen predikar dock att invånarna i Qunaririket inte får styras av sexualiteten eller känna kärlek. Detta eftersom läran anser att alla former av starka känsloyttringar är riskabla. Att styras av sitt känsloliv, istället för att styras av religions logik, anses därmed vara av ondo. En av effekterna av denna troslära är att Qun förbjuder all form av familjebildning.
Det är inget problem att ha en sexuell relation med Dorian. Det är dock inte möjligt att ha en kärleksfull relation med Dorian eftersom det inte är tillåtet i hans religion. Till följd därav är Dorian och Iron Bull spegelvända narrativ. Dorian kommer från en kultur där samkönad kärlek anses apart, medan att i skymundan ha samkönat sex anses acceptabelt.
Hos Qunari anses istället romantiska relationer aparta, medan samkönat sex i sig självt är acceptabelt. Iron Bulls karaktärsark, i kontrast till Dorians, handlar därmed inte om att bryta upp från ett samhälles rigida heteronormativa matris. Istället handlar Iron Bulls narrativ om att bryta upp ifrån Qunaririkets politiska ideologi. Precis som med Dorian, som spelaren kan uppmuntra eller avråda från att bryta med sin far, finns möjligheten att avråda Iron Bull från att bryta med Qunaririket eller uppmuntra honom att fortsätta. Om spelaren väljer att
det att de båda kan vara lyckliga tillsammans. Jag tolkar det som en metafor för queera individers interaktion med ett förtryckande samhällsystem, en symbolism med betydande sprängkraft.
Figur 8. Den sista scenen med Dorian och Iron Bull om de fortfarande är ett par i slutet av spelet. transkription av bildtexten i epilogen till Dragon Age: Inquisition - Trespasser
”many of the jobs brought by the chargers close to the imperiums border, where, from time to time, in a border – town villa ….. Bull and a certain Tevinter magister would spend a few hours togheter before life pulled them apart again”.
7 Analys: förhandlingar om vad paret Iron Bull/Dorian Pavus
representerar
Iron Bull och Dorian Pavus ingår i en romantisk relation i spelets handling. Inom Dragon
Age-fandomen har paret lett till upprepade kontroverser. I den följande analysen diskuteras
hur dessa meningsskiljaktigheter kan förstås. I fallet med paret Dorian Pavus/Iron Bull finns det flera skilda tolkningar av paret, vilka går att urskilja i mitt material.
En tvistefråga är om deras relation är en representation av homosexualitet som är skadlig för spelaren/mediebrukaren. Den föreställda mediebrukare porträtteras som en ung, queer person som kan ta skada av att läsa om samkönade romantiska relationer som anses vara ”fel”. Det anses att den unga queera personens personliga utveckling kan påverkas negativt i sin
utveckling till en vuxen, queer individ. I denna form av argumentation utger sig debattörerna för att värna unga queera personers välbefinnande. Denna argumentation kommer att
diskuteras djupare i kapitel 7.2.
I kapitel 7.2 diskuteras även hur debatten om paret upplevs från den sida som stödjer
pairingen, och vad pairingen representerar för dem. Vidare diskuteras vilka värden konceptet ”god representation av homosexualitet” laddas med inom debatterna och vilka övergripande maktstrukturer detta kan kopplas till.
Förutsättningar för fansens tolkning av Dragon Age: Inquisition.
Det är relevant att veta att interaktionen mellan karaktärer (som inte involverar den spelarkontrollerade huvudkaraktären) huvudsakligen sker via dialoger som pågår medan spelaren har en annan huvudsyssla. Spelarnas kompanjoner för återkommande
En väsentlig skillnad mot radioteater är dock att den pågår i bakgrunden, medan publiken, dataspelaren, samtidigt utför en huvudaktivitet inom spelets ramar. Det ingår därmed i själva speldesignen att spelarens uppmärksamhet förmodligen kommer att vara splittrad medan dialogerna pågår.
Det finns ytterligare en komplicerande faktor i själva mediekonsumtionen av karaktärers konversationer. För att få tillgång till den ”kompletta” konversationen måste man se till att sammanföra de två karaktärerna medan man spelar. Det sistnämnda är viktigt, för om karaktärerna inte bygger upp en relation kan spelaren inte fråga ut dem om deras relation. Informationen är betydelsefull och "låses inte upp" förrän de två karaktärerna blir ett par. Om spelaren alltså inte lyckas skapa ett par av de två karaktärerna, är risken stor att spelaren enbart får tillgång till kortare fragment av information om de två karaktärerna.
För att förstå svårighetsgraden kan jag nämna att jag har spelat Dragon Age: Inquisition i 1 500 timmar. Endast en gång har jag lyckats låsa upp allt material kopplat till Iron Bulls och Dorians relation. Detta trots att jag återkommande gjort allt för att de ska bli ett par. Utformningen av medietexten innebär att mottagarens tolkningar av budskapet kan variera kraftigt. I och med att det är så vanskligt att få tillgång till medieinnehållet blir det viktigt för spelarna att interagera med andra fans. Denna kontakt mellan fans behövs för att kunna sätta samman de olika fragment av relationen som olika spelare har lyckats låsa upp under sina spelsessioner. Det innebär också att det finns en inbyggd risk för att konflikter stärks av att diskussionerna handlar om ett samkönat par.
I och med att medieinnehållet ”Dorian Pavus/Iron Bull” har denna komplicerade utformning är det mycket svårt att uppnå konsensus kring vad de olika budskapen representerar. Det är därför lätt för fansen att hamna i hätska diskussioner. Diskussionerna intensifieras i och med att medieuttrycket berör ett konfliktfyllt ämne, så som maktordning, homosexualitet och homofobi.
2018). Jag tolkar det som att Pelurson argumenterar för att paret Dorian Pavus/Iron Bull i huvudsak är en skapelse av fansen, mer än att den är en skapelse av originaltexten i
dataspelet. Pelursons bild av hur av Dorian Pavus/Iron Bull förstås av spelaren är delvis riktig. men jag anser att bilden är mer komplicerad än så, vilket jag vill utveckla närmare nedan.
En ”oärlig” skildring av paret Dorian Pavus/Iron Bull
För att exemplifiera argumentering kring shippet så visas nedan den oredigerade
transkriptionen av de dialogstycken där Dorian och Iron Bull blir tillsammans. I spelet sker dessa dialogstycken med 15 minuters mellanrum. I praktiken innebär detta att inläggen kan vara separerade av flera timmars spelande.
De tre nedanstående dialogerna sker efter att Iron Bull och Dorian redan har byggt upp en vänskaplig relation i tidigare dialoger.
Dialog 1
Iron Bull: Quite the stink-eye you've got going, Dorian.
Dorian: You stand there, flexing your muscles, huffing like some beast of burden with no thought
save conquest.
Iron Bull: That's right. These big muscled hands could tear those robes off while you struggled,
helpless in my grip.
Iron Bull: I'd pin you down, and as you gripped my horns; I. Would. Conquer. You. Dorian: Uh. What?
Iron Bull: Oh. Is that not where we're going? Dorian: No. It was very much not.
Dialog 2
Iron Bull: I'm just saying, Dorian. You have this picture of the Qunari in your mind.
Iron Bull: Like you see us as this forbidden, terrible thing, and you're inclined to do the
forbidden...
Dorian: I have no idea what you're talking about.
Iron Bull: All I'm saying is, you ever want to explore that, my door's always open. Dorian: You are impossible. This is... (Growls.)
Iron Bull: Good. I like that energy. Stoke those fires, big guy.
Dialog 3
Iron Bull: So, Dorian, about last night...
Dorian: (Sighs.) Discretion isn't your thing, is it?
Iron Bull: Three times! Also, do you want your silky underthings back, or did you leave those
