3. SKB:s verksamhet och handlingsplan
3.4. Flexibilitet vid ändrade förutsättningar
SKB:s redovisning
Allmänt
SKB redogör i kapitel 3 för programmets flexibilitet vid förändrade förutsättningar. Genomförandet av kärnavfallsprogrammet planeras utifrån de strategiska utgångspunkter som i dag bedöms vara de mest realistiska. Den aktuella tidshorisonten är cirka 70 år, varför SKB måste räkna med att det med tiden uppstår ändringar av
planeringsförutsättningarna och att det kan göras omvärderingar av de nuvarande utgångspunkterna för planeringen.
44
Förändrade drifttider för kärnkraftreaktorerna
SKB redovisar att förlängda drifttider innebär ökade mängder avfall och senarelagd rivning av reaktorer vilket medför krav på ökad slutförvarskapacitet och en
senareläggning av programmets avslutande. Omvänt skulle en tidigarelagd avveckling av reaktorerna medföra en tidigarelagd avveckling även av SKB:s anläggningar och en tidigarelagd förslutning av SFR och SFL. SKB påpekar att om SFR redan byggts ut till full omfattning skulle det innebära att anläggningen inte kommer att utnyttjas fullt ut.
Drifttagning av det utbyggda SFR
SKB redovisar också översiktligt konsekvenser av försening av idrifttagning av det utbyggda SFR. I huvudsak innebär det att rivningen av Barsebäcksverket och Ågesta blir försenad i motsvarande grad och/eller att det kan uppstå behov för mellanlagring också av driftavfall vid kärnkraftverken. Om nuvarande planering för avveckling av reaktorerna Ringhals 1 och Ringhals 2 kan motsvande behov uppstå vid Ringhals kärnkraftverk.
Drifttagning av Kärnbränsleförvaret och Clink
I ett särskilt avsnitt redovisas förutsättningar för flexibilitet för inlagring av bränsle i Clab. SKB planerar att inleda provdrift av kärnbränsleförvaret och Clink 2029.
Tillståndet för Clab omfattar 8000 ton bränsle. Enligt dagens prognoser och under dagens förhållanden i övrigt kommer Clab att vara fullt utnyttjat 2023. SKB planerar därför att ca 2018 ansöka om att utöka lagringskapaciteten i Clab genom att övergå till lagring av bränsle enbart i kompaktkassetter. Genom att kompaktera eller torrlagra styrstavar och eventuellt andra åtgärder bedömer SKB att kapaciteten i Clab kan utökas och
anläggningen kan förväntas vara fullt utnyttjad först 2039. Om det blir nödvändigt kan Clab byggas ut med ytterligare ett bergrum med förvaringsbassänger. SKB redovisar att torrlagring av använt bränsle används i flera andra länder. SKB bedömer att ytterligare mellanlagringskapacitet kan åstadkommas genom torrlagring av använt bränsle som ett alternativ att bygga ut Clab.
Nya kärnkraftsreaktorer
Vidare redovisas principiella konsekvenser för SKB:s nuvarande program och planering i en situation där dagens kärnkraftreaktorer i större eller mindre omfattning ersätts med nya. SKB:s redovisning omfattar på en övergripande nivå konsekvenser för såväl ett scenario med tredje generationens ersättningsreaktorer som ett scenario med fjärde generationens reaktorer, så kallade snabba reaktorer. SKB konstaterar att en utveckling som innebär att nya reaktorer byggs kommer att ta lång tid och att ett eventuellt tillstånd för att bygga en ny reaktor kommer att innehålla villkor om att en plan för
omhändertagandet av det använda bränslet och kärnavfallet kommer att behöva tas fram.
Remissinstansers synpunkter
Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) anser att det inte går att räkna med att det beviljas ett tillstånd för en utbyggnad av slutförvaret
45
för kortlivat låg- och medelaktivt radioaktivt avfall, SFR. Föreningarna vill därför att möjligheten att mellanlagra rivningsavfall från rivningen av Barsebäckreaktorerna i nuvarande SFR utreds så att den rivningen kan påbörjar snarast.
Föreningarna anser vidare att det inte går att räkna med att tillstånd erhålls för att slutför- vara använt kärnbränsle enligt KBS-metoden. Även om det kan finnas möjlighet att en alternativ slutförvarslösning kan komma ett godkännas inom en 20-årsperiod anser före- ningarna att det bör utredas hur det använda kärnbränslet bäst bör mellanlagras om det blir fråga om längre mellanlagringsperioden. Föreningarna anser att fördelarna med torr mellanlagring i bergrum då särskilt bör utredas.
Föreningarna anser även att omfattande resurser så snart som möjligt bör läggas på att utreda förutsättningarna för att använda djupa borrhål för slutförvaring av använt kärn- bränsle. Ett sådant arbete bör göras i internationellt samarbete. I första hand bör samar- bete inledas med det pågående pilotprojektet för slutförvaring i djupa borrhål som pågår i USA. Även ett EU-samarbete kopplat till teknikplattformen IGD-TP bör inledas.
Miljörörelsens kärnavfallssekretariat (Milkas) konstaterar att det förefaller som om den uppräkning SKB gjort (ca 12 600 ton bränsle motsvarande 6 300 kapslar) är orealistisk och alldeles för knappt tilltagen. Med utökningen av drifttiderna i Forsmark och Ringhals tillförs ytterligare 50 reaktorår till det hittills varande kärnkraftsprogrammet. Enligt SKB betyder 1 reaktorår 10-30 ton utbränt bränsle. 50 reaktorår skulle då betyda 500-1 500 ton ytterligare bränsle eller allra minst ett tillskott på 250 kapslar.
Milkas anser att en rimligare uppskattning är att de 50 reaktorår som nu tillkommit inne- bär en ökning av det totalt producerade använda kärnbränslet med ca 1 000-1 200 ton, d.v.s. att slutresultatet hamnar på ca 13 000 ton eller något därutöver. Detta ligger, så vitt Milkas förstår, inte inom ramen för den inlämnade ansökan för byggandet av slutförvaret för använt kärnbränsle vilken endast gäller ca 12 000 ton.
Uppsala universitet framhåller under rubriken ”Framtida snabba reaktorer av fjärde gene- rationen” att det är utmärkt att SKB uppmärksammar utvecklingen och forskningen inom området fjärde generationens kärnkraftsystem och vilken betydelse detta kan få för slut- förvaret. I den analys SKB redovisar framgår det dock inte explicit vilket framtida scena- rio man har beaktat. Universitetet antar att SKB här har valt ett scenario som bygger på användandet av bridreaktorer. Som beskrivs i Fud-program 2013 leder ett sådant scenario till att större delen av det använda bränslet måste slutförvaras.
Enligt universitetets uppfattning står det helt klart att ett slutförvar kommer att krävas oavsett vilken kärnkraftteknologi som implementeras i framtiden men det finns dock flera skäl att SKB i detta sammanhang anlägger en förutsättningslös attityd varav den kanske viktigaste syftar till att inte låsa upp framtida generationer till en teknisk lösning. Förutom
46
att välja en nollösning som innebär att avsluta kärnkraftsprogrammet, kan industrin i framtiden t.ex. välja att 1) fortsätta kärnkraftsprogrammet med burnerreaktorer istället för bridreaktorer. Detta möjliggör att det använda kärnbränslet på sikt kan förbrukas eller 2) kombinera användandet av reaktorer av generation III och III+ med burners och bridreak- torer syftande till att åstadkomma ett jämviktsläge i landets kärnbränsleförsörjning under en mycket lång tidsperiod.
Uppsala universitet anser därför att det krävs en mer allomfattande analys av olika tänk- bara framtida scenarier för att med säkerhet kunna avgöra hur stor del av det använda bränslet som måste slutförvaras.
Östhammars kommun konstaterar att det är framför allt reaktortankar från tryckvattenre- aktorerna, PWR-reaktortankar, i Ringhals som kommer att behöva mellanlagras i SFR. På sidan 64 skriver dock SKB att ”Ringhals AB har även en byggnad där uttjänta ånggenera- torer har förvarats. I denna byggnad är det planerat att reaktortankarna från tryckvattenre- aktorerna (PWR) ska mellanlagras i väntan på att SFL tas i drift.” Kommunen ställer frå- gan om detta innebär att mellanlagring av PWR-tankar inte kommer att behöva ske i SFR och om det är miljömässigt försvarbart att mellanlagra tankarna i SFR om de kan lagras i en befintlig byggnad i Ringhals till dess att SFL kan tas i drift.
Delar av avfallet kommer att hanteras och lagras i flera steg innan slutförvaring kan ske i SFL, till exempel reaktortankar från Ringhals och härdkomponenter från Barsebäck. Kommunen undrar hur detta stämmer överens med dels ALARA-principen, dels miljö- balkens hushållningsprincip. I samband med transporter uppstår både risk för ökad strål- ning till arbetare samt traditionella miljöproblem.
I Fud-program 2010 utgick SKB från en drifttid för reaktorerna i Oskarshamn på 60 år samt för reaktorerna i Forsmark och Ringhals på 50 år. Idag har drifttiden för Forsmark 1, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4 förlängts till 60 år. Kommunen ställer också frågan hur en ytterligare förlängning av drifttiden av reaktorerna skulle påverka mellanlagringstiden i SFR och byggnationen av SFL.
I samband med mellanlagring av avfall i SFR ställer Östhammars kommun frågan om vad som räknas som mellanlagring och under hur lång tid ett mellanlager kan anses vara ett mellanlager innan det kan anses som en slutförvaring.
Utöver alternativet mellanlagring av långlivat låg- och medelaktivt avfall i SFR framgår det, på sidan 54, att SKB genomfört en utredning för andra mellanlagringsalternativ av avfallet än i SFR. Kommunen efterlyser en tidpunkt när denna utredning kommer att pub- liceras.
47