Alla älskar Sigge är en hästbok i traditionell flickboksstil. Huvudpersonen Elina och
hennes bästisar ska börja rida i ridklubben BUS, som drivs av ridläraren Ingela. Där finns Sigge, ”den absolut sötaste häst som Elina någonsin har sett”77 och Elina ska bli ”världens bästa ponnytjej”.78 Texten har en genomgående mjuk, gullig och sockersöt ton. Det är en genusnormaliserad historia med genus-normaliserade karaktärer. Tjejerna är hästtokiga och det finns inga killar i stallet. Killarna buar till och med när Elina berättar i skolan att hon ska börja rida. Tjejerna leker häst och de identifierar sig med hästarna. De kallar varandra för sin hästs namn och ser likheter med varandra och sina hästar. Tjejerna framställs som blyga, försiktiga och omvårdande. Även om Elina är huvud-person står hästarna i fokus. Hästarna beskrivs minst lika noggrant som tjejerna och framför allt Sigge. Det är också Sigge som står omnämnd i titeln. Elina är förälskad i Sigge, liksom alla de andra tjejerna. Det uppstår konkurrens om Sigge mellan Jossan (en av de större tjejerna) och Elina och till och med personalen på djursjukhuset blir förälskade i Sigge och vill ha honom kvar.
Karolins löfte består av Karolins dagboksanteckningar under en termin i
femman. Vardagliga händelser, tankar, drömmar, känslor, kläder, utseende, killar och relationer beskrivs ur ett tjejperspektiv. Karolin är huvudperson och trots att hon och bästisen Manda står i fokus, är bokens karaktärer relativt rättvist fördelade mellan killar och tjejer. Karaktärerna uppträder främst genusnormaliserat. Hillevi är tyst, låter helst andra bestämma och ”ber liksom om ursäkt för att hon över huvud taget finns”79. Jonatan skriker högst och får därför börja med brännmojängen i träslöjden. Det finns avvikelser; bästisen Manda är skränig, kaxig, ska alltid bestämma och kan inte ens koka ett ägg.
Karolin är identitetssökande och provar olika stilar. Hon uttrycker en längtan eller ett behov av att vara duktig, snäll och omtyckt som är typiskt kvinnligt kodat. Detta driver henne så starkt att hon tillsammans med sin bästis bildar klubben ”Good 4 U”, som ska rycka ut och vara snälla mot alla ensamma och ledsna, de där som ingen annan bryr sig om. Karolin gör saker som förväntas av henne. Hon är omgivningsstyrd och bryr sig mycket om vad alla andra ska tycka och om vad andra gör. Dessutom är hon konflikträdd, något som jag uppfattar som kvinnligt kodat. Det leder till att Karolin ibland gör sådant hon inte vill. Hon börjar till exempel av snällhet umgås allt mer med Hillevi, klassens tråkigaste tjej, och plötsligt tar både hon och omgivningen för givet att de blivit bästisar. Hillevi blir som ett plåster och det är inte
77 Hallberg, Lin, 2004, Alla älskar Sigge, s. 27.
78 Hallberg, 2004, s. 122.
lika roligt att vara snäll längre. Karolin har satt igång något som hon inte kan stoppa. När Karolin till slut ska lösa problemet, är Hillevi helt uppriven för att hennes föräldrar ska skiljas. Karolin, som inte står ut med att någon är ledsen, tycker naturligtvis synd om henne och fortsätter spelet.
Julia vill ha ett djur handlar om Julia som inte får ha ett djur och därför går ut
med dockvagnen varje dag och letar efter djur att stoppa i den. Julia agerar genusavvikande och tar för sig. Hon vet vad hon vill och gör allt hon kan för att det ska bli så. Julia vill lägga djuren i dockvagnen, dra på täcket och leka mamma. Det har fått mig att fundera över om hennes beteende bottnar i en längtan efter djur eller i att leka mamma/ta hand om bebis. Julia uttrycker en önskan om att vara behövd, att ha en uppgift och väljer en genusnormaliserad uppgift. Julia går dessutom klädd som en ballerina eller prinsessa. Något intressant inträffar när Julias dockvagn åter är tom, efter att en tant tagit tillbaka sin hund. Julia är förtvivlad och desperat, hon står plötsligt utan uppgift och har inte längre någon identitet. Julia löser problemet genom att trycka ner en liten pojke i dockvagnen. Julia vet hur det är att vara mamma och tar inte upp honom trots att han skriker: ”bebisar ska skrika”.80 När pojken slutar skrika och låter som ett ånglok igen, tröttnar hon och tar upp honom. Det kan uppfattas som att leken blir meningslös för henne när han inte längre påminner om en bebis.
Jag vill ha ett djur handlar också om en tjej, ett namnlöst ”jag”, som vill ha ett
djur. Hon frågar också sin mamma om lov, men det är inte enbart mamma som bestämmer. Familjen och omgivningen har åsikter, synpunkter och önskemål om vilken typ av djur som kan vara lämpligt. Det blir många motstridiga budskap. Flickan agerar genusnormativt och lyssnar på dem alla och anpassar sig lydigt. Hon lyckas ändå uppfylla sin önskan. Med hjälp av tanten i djuraffären hittar hon till slut ett djur som ingen kan ha något emot: ett ägg.
I Magda och Loppsockan har två kvinnliga upphovsmän låtit en mörkhyad tjej vara huvudperson. Boken handlar om hur Magda hittar ett sätt att hantera sin ensamhet. Hon köper en smutsig socka, så kallad loppsocka, i en affär och den blir hennes lekkamrat. Det är egendomligt att affären säljer en smutsig gammal socka och en aning nedvärderande att den utomskandinaviska flickan väljer den att leka med. Genom Loppsockan kan hon umgås med sina föräldrar. Magda ser sig själv som hjälte och berättar sagan om Loppsockan; hur tråkigt han hade innan hon räddade honom. Jag uppfattar tydliga associationer till adoption. Magda, som själv är adopterad, tar genusnormaliserat hand om Loppsockan som en bebis. Hon pysslar
omsorgsfullt om honom och de leker. Loppsockan är en han och skrivs alltid med stor bokstav. Han är omnämnd i titeln och är nästan lika mycket huvudperson som Magda. Han framställs som levande och agerande; mammas byxor är till exempel i en påse men Loppsockan får åka i Magdas ryggsäck. Loppsockan ser fin och snäll ut, vinner alltid, tar för sig, bestämmer och ställer krav. Magda uttrycker en kvinnligt kodad problematik; det tycks vara lättare för henne att ordna för andra än att ställa egna krav. Egentligen handlar det om vad hon vill, men hon använder Loppsockan för att få det. Loppsockan har inga sådana problem och ställer genast krav; han badar till exempel bara om han får spaghetti till middag och om pappa sjunger ”Hej Baberiba”. Alla låter honom få som han vill. Magdas mamma bestämmer över inredningen, som är klart genusifierad genom färg. Nästan hela huset är rosa; rosa handfat och toastol, stor rosa matta, rosablommig tapet med gul bakgrund samt en rosa telefon.
Det var tur! Det var synd! är egentligen två böcker i en. Den ena börjar
framifrån och när man vänder på boken börjar den andra. Det handlar om vad som
inte hände, om hur annorlunda allt skulle kunna vara. Huvudpersonen Amanda gör
hela tiden val, som visar sig vara tur eller otur. I båda berättelserna är Amanda helt ovetande om vilken tur/otur hon haft, vilket är otur/tur. De andra karaktärerna fungerar mest som skuggfigurer och kuliss; barn, gamla, kvinnor, män, pojkar, flickor, fåglar, en katt, hundar, hästar och kungens hand som vinkar. Vad Amanda missade, och vad en tjej därmed förväntas uppskatta, var en fin ballong, att få klappa en gullig hund, vinka till kungen, hitta en tia, se de nya gungorna, provsmaka glass, träffa sin bästa vän och se ett fantastiskt fyrverkeri. Vad Amanda undvek, och därmed förväntas ogilla, var att få en blomkruka i huvudet, möta en aggressiv hund, bli påkörd av en galen cyklist, få målarfärg på sina nya kläder, trampa i äckligt hundbajs, bli stucken av en geting, träffa sin värsta ovän och att vara ute i mörkret.
I Emmas kalas fyller huvudpersonen Emma år. Hon bjuder sina vänner Tor, Arne och Olson, som alla tre är pojkar, på kalas. De utgår från sig själva och ger henne en aning genusavvikande presenter; såpbubblor, en vattenpistol och en levande groda. Grodan hoppar rakt upp i Emmas mammas knä, som agerar genusavvikande och tycker den är näpen. Emmas mamma och barnen har roligt tills Emmas pappa kommer hem och halkar på golvet. Han uppmanas resa sig upp och delta i kalaset. Föräldrarna konstaterar att de sällan haft så livat, att det vanligtvis är tyst och stilla hemma hos dem. Det behövs tydligen några livliga pojkar för att det ska hända något. Trots att Emma är huvudperson handlar boken minst lika mycket om de tre pojkarna. De letar present, busar och leker. Pojkarna är med på sju bilder, och tre av dem är inte Emma med på. Emma är med på sex bilder, varav fyra