Det är absolut vanligast med en huvudperson av manligt kön i böckerna, hela 28 huvudpersoner var av manligt kön, jämfört med endast 13 kvinnliga. Här följer en presentation av böcker med manliga huvudpersoner och reflektioner över hur genus skildras.
Felix handlar om Felix, en typisk svensk kille som ska börja skolan. I boken
skildras fyra manliga (varav huvudpersonen är en) gestalter och tre kvinnliga. Karaktärerna uppträder oftast genusnormaliserat. Felix klasskompis Stina är visserligen tuff, modig och tar initiativ, men hon är mest flickaktig. Hon är klädd i lila och rosa, skriver kärleksbrev och vill vara ihop med Felix. Felix och Stina tvekar inte att agera genusöverskridande när de förväxlar sina likadana påsar i simhallen. Felix tar sig in i damernas omklädningsrum iklädd Stinas rosa baddräkt och hennes handduk över huvudet. Han hittar Stina i bastun iklädd hans badbyxor. Jag uppfattar att det är krav på normalitet som driver dem till att agera genusöverskridande; de vill inte gå ut i simhallen iklädda varandras badkläder. Det är Felix som genusnormaliserat och handlingskraftigt löser problemet. Stina sitter passivt i bastun och väntar. Det upplevs kanske inte lika negativt för henne att ha badbyxor på sig. Felix gömmer däremot huvudet under Stinas handduk på vägen dit. Flera forskare anser att flickor har större benägenhet att överskrida genusnormer än pojkar. Att få etiketten pojkflicka är snarast något positivt medan ett begrepp som ”flickpojke” inte existerar. En alltför feminiserad pojke betraktas vanligen som något negativt. Den
amerikanska konstvetaren Ellen Handler Spitz konstaterar också att samhället i större grad accepterar att flickor kan uppträda genusöverskridande.69
I böckerna Palles pappa tappar huvudet och Full fart framåt, Palle! är Palle huvudperson och bokens hjälte. Han framställs som en duktig och påhittig pojke som hjälper till och slutligen räddar pappa. Någon mamma finns inte med, boken skildrar faktiskt inga kvinnor. På en bild syns en kvinnlig kassörska, men hon säger ingenting. Båda böckerna har liknande uppbyggnad; Palles pappa försöker göra något roligt med sin son, klantar till allting och Palle ordnar till slut upp det. I ena boken hyr de en stuga för att ha det skönt och i den andra har pappan köpt inlines, så att de kan åka tillsammans. Palles pappa framställs som en bra förälder; lite klumpig, men kärleksfull, intresserad och stödjande.
Ovänner i samma lag är en typiskt traditionell pojkbok om ett lag 8-åriga killar
som spelar final i ishockey. Det är ett genusnormaliserat manligt innehåll om idrott, laganda, avundsjuka, tävling, konkurrens, prestation och vänskap. Det är enbart killar i laget, en manlig tränare, en pappa som skjutsar och en annan pappa som nämns i texten. Inga tjejer finns med i boken, varken i text eller på bild. Boken skildrar också manliga ideal och manliga förebilder i form av Peter Forsberg och Mats Sundin. Hammarbys två stjärnor, Robin och Max, fungerar som huvudpersoner. De står i centrum och liknas vid de ovan nämnda hockeystjärnorna.
Fläcken och Mustrubbel är humoristiska böcker, där huvudpersonen Hubert
gör ovanliga saker i vardagliga situationer. Båda böckerna börjar med att han skyndar sig till skolan för att inte komma för sent till den stränge läraren Nilsens lektion. På vägen händer olika saker som gör hans skoldag trasslig. Karaktärerna uppvisar genusnormativt beteende i båda böckerna. Hubert är busig, aktiv och påhittig. Flickorna/kvinnorna är ordentliga, präktiga, duktiga, håller ordning, skickar med smörgåsar, passar tider, skvallrar, hämtar lärare, fnissar, pratar om frisyrer och hämtar lydigt lärarens glasögon som Hubert kastat ut genom fönstret. Hubert förbarmar sig visserligen över djur på väg till skolan i båda böckerna, något som kan uppfattas som genusavvikande.
Två kvinnliga upphovsmän har gjort Rädda Sefira!. Det är en rysare om Anton, som träffar och lär känna några spöken. Berättelsen skildrar genusnormaliserade ideal. Anton bor med sina föräldrar, som visserligen hjälps åt med många sysslor, men det finns tydliga signaler om vad som uppfattas som kvinnliga arbetsuppgifter. Antons pappa tar till exempel för givet att mamma har kommit hem, när han ser en bricka med en kanna vaniljte och kanelbullar. Anton framställs som både rädd och
modig; han är rädd för stora fiskar men klarar av spöken. Det är tur, för på vinden bor en hel spökfamilj och katten Astigar. Karaktärerna uppträder relativt genusnormaliserat, förutom spöktjejen Muneca. Hon är visserligen ett typiskt ”tjejspöke” som bor i garderoben och älskar kläder. Hon är liten, rosa och har stora ögon med långa vita ögonfransar. Trots sin spröda framtoning, är hon farligast av alla spökena. Det är riskabelt att reta upp henne, hon bryr sig bara om sig själv och hon lurar och sviker alla som inte gör som hon vill. Kvinnonamnet i titeln signalerar att en kvinna behöver räddas. Det är Sefira, Septuans storasyster, som har blivit inlåst i en kista på vinden för femtio år sedan. En förbannelse gör att bara ett människobarn kan rädda henne. Anton är den utvalde och utför hjältemodigt den uppgift som ålagts honom. Spökena blir överlyckliga och lovar att huset ska vara lugnt.
Otto - den lille piraten och Otto och dödskalleskeppet handlar om Otto, som
lever med de manliga piraterna på piratskeppet ”Vilda Hilda”. Otto trivs med piratlivet, men drömmer ibland om ett skönt duntäcke, en blodröd cykel och ett kylskåp fullt med chokladpudding och hallonkräm. I Otto - den lille piraten finns enbart manliga karaktärer. Handlingen kretsar kring hur Otto får lära sig allt en riktig pirat behöver kunna. Det utvecklas till en kraftmätning mellan Otto och självaste sjörövarkaptenen. De manliga piraterna beter sig traditionellt manligt; de skriker, slåss och spottar omkring sig. I Otto och dödskalleskeppet dyker piratflickan Mja upp som enda kvinnliga gestalt. Jag har noterat att översättningen av originaltiteln
Otto und das Piratenmädchen (Otto och piratflickan) har ändrats. I den kvinnliga
översättarens version, av den tyska manlige författarens titel, har piratflickan försvunnit och ersatts av dödskalleskeppet. Piratflickan Mja har inte valt det vilda piratlivet själv. Hon blev övergiven som baby och kapten Blåskägg hittade henne i en låda i hamnen. Han hade stora och genusnormaliserade planer för henne:
Hm, mja… jag kan ju ta med dig till mitt skepp och låta dig växa upp där. Och när du blir stor blir du säkert en utmärkt kokerska. Hm, mja… och så kan du sköta hushållet åt mig och bli min fästmö!70
Mja har andra planer och agerar genusavvikande. Hon befriar hjältemodigt Otto från den fruktade dödskalleligan och de rymmer tillsammans. I slutet av boken uppträder hon ändå genusnormaliserat när hon vill lämna havet och bosätta sig i ett trädhus. Hem och familjeliv lockar mer än äventyr. Hon vill att Otto ska följa med och fantiserar om hur de kan ha det tillsammans. Hon är lika noga med att uppfylla alla hans drömmar som sina egna. Otto nobbar bestört hennes förslag: ”Blodiga
bläckfiskar! Ett liv i ett trädhus är inget för en vild pirat!”.71 Detta uttalande får kaptenen och de andra piraterna att stolt jubla och berömma hans manliga piratidentitet.
Osynliga fiender (Hover Car Racer 1) är en traditionell pojkbok, skriven av en
australiensisk, manlig författare. Det är en påhittad framtidshistoria i science fictionstil om Jason Chaser som blir uttagen till Internationella Rallyskolan i Tasmanien. Det rör sig inte om något vanligt rally, utan den tuffa, fartfyllda och farliga sporten svävarbilrally.72 De som utövar sporten är ”femtio procent rallyförare, femtio procent stridspiloter och hundra procent superstjärnor”.73 Förarna utsätts för hård träning och testar G-krafter i en specialbyggd centrifug som påminner om flygsimulatorn på NASA.
Huvudpersonen Jason är 14 år (det tycks inte krävas något körkort för svävarrallybilar), blond, blåögd och bestämd. Jasons lillebror Buggen är 12 år och kartläsare. Han är tyst, på gränsen till autistisk och ett mattegeni. Jason tar hand om sin lillebror och tar till och med stryk i hans ställe. Boken domineras av karaktärer av manligt kön och de få tjejer som finns på skolan är oftast chefsmekaniker. Sally Mc Duff är en av dem och hon skildras genusavvikande; hon har hes röst, brett flin, är kaxig och yngst i en syskonskara på nio. Hennes åtta bröder var bilintresserade, vilket framställer hennes motorintresse som något skapat av miljön och inte naturligt kvinnligt. Boken skildrar könsdiskriminering, rallyskolorna har hittills inte släppt in tjejer och det finns därför inga kvinnliga proffsåkare. Nu har i alla fall Ariel Piper blivit antagen som Internationella Rallyskolans första tjej, efter att Australiens högsta domstol tvingat skolan att ta emot henne. Rallyvärlden har blivit rejält omskakad. Ariel blir ensam och utfryst på skolan och problematiserar sin situation:
Mänskligheten är konstig. Vi har haft en massa framsteg, med utveckling och teknologi, jämlikhet och rättvisa, men vissa fördomar är svåra att ta kål på. Folk tycker fortfarande att det är skillnad på män och kvinnor i sportvärlden.74
I Den magiska kepsen är Mostafa Mortazavi huvudperson. I boken framställs några kvinnor som intelligenta; klasskompisen Anastasia är supersmart och Gunilla är bibliotekarie. Gunilla är genusnormaliserat kvinnlig; snäll men säger inte så mycket. Barnen ifrågasätter och har teorier om varför hon är så tyst. Det kan bero på att man måste vara tyst på biblioteket, hon kanske får nog av ord i böckerna, eller så är hon
71
Dietl, 2004, s. 61.
72
Svävarteknologin är enligt boken en revolutionerande uppfinning som förändrade världen. Den fungerar genom att svävarmagneter stöter ifrån sig jordens uppåtgående magnetvågor.
73 Reilly, Matthew, 2005, Osynliga fiender (Hover Car Racer 1), s. 24.
helt enkelt minimalistisk. De män som har icke-svensk bakgrund har lågstatusyrken som städare och pizzabagare. De svenska männen innehar maktpositioner som utbildningsminister och statsminister. Statsministern anpassar sig på ett fördomsfullt sätt när han träffar Mostafa. Han gör en gangsterhälsning och pratar en slags hemsnickrad förortsslang:
Mostafa, my homeboy. Jag såg dig på teve, helt otroligt. Du kunde allt. Och nu ska du träffa Nisse. Det var jag som sa åt honom att ringa. Vilka har du med dig? /…/ Mostafas vänner är mina vänner /…/ keffar Nisse- ey, ring mig, jag tar honom i örat. Lycka till.75
Ett genusavvikande fenomen är att männen med icke-svensk etnisk bakgrund framställs som mer känslosamma. Mostafa visar att han har kontakt med sina känslor och börjar plötsligt gråta i skolan, trots att han egentligen är för stor. Försoningen mellan Mostafas pappa och pizzabagaren på BB är ett annat exempel. Pappan räcker fram handen, men pizzabagaren vägrar ta hans hand. Istället kastar han sig runt halsen på Mostafas pappa och de kramas hårt och länge. De gråter båda två.
I Kurragömma med kakaduor är professor Pottman en manlig, och avvikande nog, vuxen huvudperson tillsammans med tio kakaduor. Professor Pottman framställs som en hopplöst enkelspårig vanemänniska. Han är helt oförmögen att ändra sig, trots att hans älskade kakaduor försöker lära honom en läxa. Boken skildrar en kvinnlig karaktär, moster Margareta, som utför traditionellt kvinnliga hushållssysslor. Hon är en bifigur och texten förminskar hennes betydelse ytterligare: ”där var bara moster Margareta som kokade ägg till frukosten”.76 Bilden visar en jättetjock kvinna med dålig hållning, som står vid spisen. Margareta kontrasterar mot professorn och det är ingen tvekan om vem av de båda som framställs mer positivt och attraktivt. Moster Margareta är en grå gestalt med grått hår, grå klänning, grå strumpbyxor och skor, smutslila förkläde och en blåvit trasa i handen. Professorn är rak i ryggen och bär färgglada kläder, (även om han har grått hår och mustasch); rödfärgad kostym, lila slips, gula skor och ett par glasögon fästa i band runt halsen. Moster Margareta har förberett en frukostbricka till professorn, med en kopp, en äggkopp och ett fat. Det för tankarna till att hon är anställd av professorn, men samtidigt kallas hon för moster Margareta. Det tolkar jag som att hon bara uttrycker sin kvinnlighet och hjälper professorn med hemarbetet, enligt traditionell kvinnlig stil.
75 Lidbeck, Petter, 2005, Den magiska kepsen, s. 100 f.