För att prototyperna ska kunna förstås som fluida objekt, måste vi förstå att prototyperna håller sig i en ständig process av förändring. Aktörerna, både mänskliga och icke-mänskliga, påverkar hur prototyperna omvandlas, men de kan förstås som fluida objekt för att effekten av vad aktörerna omvandlar prototyperna till gör att nya relationer skapas. Law förklarar att för att något ska ses som fluidobjekt måste det ses som föränderligt, att nätverket med aktörerna inte är stabilt nog för att vara fast. Därigenom finns inga fasta användningsområden eller former. Eftersom prototyperna är en metod för att undersöka olika aktiviteter i stadsrum är det avgörande att de tillåts vara fluida. Samtidigt är det viktigt att de har kontinuitet för att de ska kunna skapa relationer till andra aktörer.
När prototyperna antar en fysisk form är det lättare för aktörer att koppla an till dem. Om metoden att använda prototyper endast skulle vara ett koncept, blir de greppbara för vissa aktörer (planerare) och något abstrakt för andra aktörer (medborgare). Men i och med att prototyperna sätts som fysiska objekt i det offentliga rummet kan aktörerna, både mänskliga och icke-mänskliga, börja relatera till varandra och skapa relationer sinsemellan (se figur 28). På så sätt kommer prototyperna uppfattas på olika sätt av olika aktörer. Detta är också meningen med metoden att använda prototyper. Samtidigt är metoden ett koncept där proto- typer ständigt ska fånga upp och omvandla relationer. Därför måste relationerna byggas upp bit för bit och inte i ett svep. Law menar att prototyperna är fluida objekt så länge deras nätverk inte är stabilt nog för att framstå som något fast. Däremot kan en abrupt eller storskalig förändring innebära att de förlorar sin fluida
form (Law, 2002). Återigen är detta meningen med prototyperna. Istället för att utgå från ett planeringsdo- kument för den nya stadsdelen i Göteborg, så är metoden en långsiktig planeringsprocess där stadsdelen byggs upp genom relationer, bit för bit.
ARKITEKTERNA: PROTOTYPERNA ÄR EN METOD OCH ETT TEST
På Älvstadens hemsida står: “Prototypen bygger på en grundidé om hur ett arbete eller ett bygge skulle kunna se ut” (u.å, tredje stycket). De fortsätter med att beskriva hur prototyperna kan ses som en modell som utvecklas för att undersöka ifall den specifika idén som är kopplad till prototypen går att implementera i ett stadsområde. Älvstaden fortsätter med att beskriva hur arbetet med metoden, för att kunna användas, måste inkludera ett brett spektrum av kompetenser. Däribland kompetenser som kan hittas hos konstnärer, formgivare, organisationer med olika ingångsvinklar. De beskriver även hur planerare, arkitekter och in- vånare besitter kompetenser som är drivande i skapandet av prototyper. Den kunskap och erfarenhet som dessa aktörer besitter kan sedan översättas till detaljplaner och dokument. Därigenom har Älvstaden tagit tillvara på aktörernas sakkunskap för att påverka hur områden kan planeras och byggas. På så sätt förklarar Älvstaden att “Staden blir en hybrid av röster, tider och perspektiv” (Älvstaden, u.å, tredje stycket).
För att skapa prototyperna med nuvarande och framtida platsanvändare hölls processen så öppen som möjligt. Med hjälp av workshops med olika grader av deltagande kunde både prototyperna och parken som en helhet vidareutvecklas. Prototyperna användes i workshops som ett redskap för att undersöka och utöka dialogen kring hur en deltagandebaserad dialog kan påverka och göra tillägg i planeringsprocessen (Platsby- ggnad Älvstaden, 2016a).
Samtidigt påverkar metodens effektivitet av att parken klassas som en temporär testarena, snarare än som en permanent park. Eftersom parken klassas som en del av ett stadsbyggnadsprojekt, kan inte parken kom- municeras utifrån en egen hemsida eller en grafisk profil. Istället placerades Jubileumsparken som en flik på Älvstadens hemsida vilket i sin tur skapat förvirring bland besökare till parken. Detta då planeringen av Frihamnen och platsen framstår som beständig på hemsidan, när den i själva verket agerar som en tem- porär plats. Även om Jubileumsparken inte tilläts en digital plattform i form av en hemsida, kunde projektet kommuniceras via social medier. Tyvärr är det inte alla människor som använder sig av sociala medier vilket innebar att Segerlund och Nilsson gick miste om vissa grupper när de bjöd in till Jubileumsparken.
Prototyperna har en livslängd på tre till fem år vilket gör det lättare för planerarna att prata om dem som temporära objekt som arbetar utifrån en given process. Men för att skapa ett tydligt språk kring prototyperna krävs det även av planerarna att ha en tydlig närvaro i processen och parken för att lättare kunna diskutera med besökare vad prototyperna har för ändamål i parken (Platsbyggnad Älvstaden, 2016b). Segerlund förk- larar att prototyperna ska agera som ett utkast på en framtid som kan komma men som behöver testas för att utformas till det den avser. Segerlund tar badet som ett exempel. Prototypen möjliggör för planerare att få en förståelse för hur medborgare ser på badandet som en aktivitet, genom prototypen kan planerarna förstå att badandet kan upplevas på många olika sätt. Det är något som måste prövas först innan planerare vet exakt hur en sådan typ av prototyp ska formas, och hur den prototypen ska kunna skapa en plats där alla känner sig välkomna. För Segerlund och arbetslaget är det själva kärnan i vad prototyperna är, tester och försök i att undersöka hur medborgare kan inkluderas i stadsplaneringen genom urbana prototyper som ett kommunikationsverktyg (föreläsning av Jessica Segerlund, 23 april 2018).
ANVÄNDARNA: PROTOTYPERNA ÄR EN PLATS
Planerare och arkitekter kan diskutera prototyperna utifrån en tidsperiod då de uppfördes och under besök i parken, men Passalen, som sköter prototyperna på plats kan prata om dem utifrån en platsexpertis. Ia Kjellsdotter som är en del av Passalen och prototypprojektet Ja vi säger ja, mötte vi för en intervju i Jubi- leumsparken för att diskutera hur prototyperna agerar på platsen och undersöka hur hon pratar om dem. Kjellsdotter börjar berätta att planerare från Älvstranden Utveckling AB och Passalen jobbar i nära kontakt med varandra för att verka fram platsen. De diskuterar platsen utifrån deras olika perspektiv och de roller de
har. Arbetslaget består av arkitekter och formgivare som har en kompetens utifrån ett håll, Kjellsdotter som har en grund som fritidsledare har en kompetens utifrån ett annat. Kjellsdotter förklarar det som att “Jag kan inget om att bygga, men jag kan bygga folk” (personlig kommunikation, 12 april 2018). Hennes kompetens inom ett annat område blir på så sätt en översättning in i hur parken organiseras.
Under vår intervju med Kjellsdotter förklarar hon att varje ny prototyp som tar plats i parken får ett namn av arbetslaget. De ger prototypen en själ och ändrar sättet de själva och besökarna ser på den. Genom att prata om prototyperna som ett subjekt blir de mer än ett objekt, de blir levande. Kjellsdotter menar att det finns en kommunikativ utmaning i att arbetslaget vet att prototyperna och själva parken är temporära, medan besökarna ser dem och parken som något permanent. Hon förklarar att det kan göra det svårt att förklara för besökare vad prototyperna har för syfte i parken, men att det är en process de arbetar mycket med (personlig kommunikation Ia Kjellsdotter, 12 april 2018).
Under vår intervju frågar vi Kjellsdotter ifall prototyperna kan agera som olika aktörer i olika sociala situ- ationer, hur en prototyp kan sväva mellan olika nätverk och fungera utifrån olika funktioner. Kjellsdotter förklarar att Berget fyller olika funktioner under loppet av en dag “...ungdomar som kommer till parken på kvällarna använder berget som en social plats att umgås på och samtidigt [är] det en prototyp som används mycket av barn som en lekplats under dagen” (personlig kommunikation, 12 april 2018). Hon berättar också att Berget även fungerar som ett hem för människor som inte har en bostad. Kjellsdotter förklarar att Bergets olika funktioner ibland kan ses som problematiska då en grupps sätt att använda prototypen kan lämna efter sig rester som inte passar så bra in i hur nästa grupp vill använda prototypen. Exempelvis kan spår från cigaretter, ölburkar eller vassa föremål störa barnens användande av prototypen, medan barnens lek kan störa en person som sover i prototypen. Det blir en komplex fråga om vem som har rätt att använda prototypen när den hamnar i ett gränsland mellan olika gruppers anspråk. En annan prototyp som konstru- eras olika av olika aktörer är prototypen Playan. Under sommarkvällarna används prototypen utav många besökare och agerar som ett hem utanför hemmet. Kjellsdotter förklarar att många använder det som en sittyta och matbord lika mycket som ett rekreations- och aktivitetsområde.
Prototyperna sätts ut i det offentliga rummet i Jubileumsparken med en önskan om att alla ska kunna an- vända det utan kostnad och utan restriktioner. Men när ett objekt sätts i offentligheten tas det i anspråk utav olika grupper som kommer använda det efter sina önskemål och behov. Kjellsdotter förklarar att de måste vara beredda på att när prototyperna sätts i ett offentligt rum i staden kan de användas på sätt som Platsby- ggnad och Passalen inte har förutsett. Samtidigt innebär detta sätt att ta sig an platsen att många skapar en samhörighet med den och en vilja att ta hand om parken. Detta har gjort att vandaliseringar inte har varit ett återkommande problem. Att parken är helt kostnadsfri tror Kjellsdotter är den viktigaste tillgången, annars kan den ekonomiska situationen dela upp vilka som kan eller inte kan använda parken (personlig kommu- nikation Ia Kjellsdotter, 12 april 2018). Under vår intervju med Kjellsdotter blev det märkbart att hon pratar om prototyperna som aktörer i konstant rörelse, att de utvecklar nya funktioner och sociala situationer. Hon packar upp prototyperna och ser dem inte som punktualiserade nätverk utan erkänner de olika aktörerna i nätverket kring prototyperna.
Vi mötte Kjellsdotter på hennes kontor och även om hon inte var fysiskt på plats i parken diskuterade hon prototyperna som att vi var där. Besökare pratar om prototyperna som något permanent medan Kjellsdotter pratar om de som något temporärt men på samma vis som något konstant. Prototyperna är test på något som kan ske, men samtidigt är de beständiga i parken. Objekten kommer inte vara kvar i sina fysiska krop- par, men de kommer utvecklas och själva metoden av prototyperna som växt fram med Jubileumsparken är menade att stanna kvar (Älvstaden, u.å). På så sätt agerar de i ett eget rum mellan temporärt och permanent, prototyperna rör på sig och skiftar mellan dessa två fälten.
PROTOTYPERNA: EN BLANDNING AV BÅDE FAST OCH FLYTANDE
För att förklara hur relationerna mellan aktörerna inte bara gäller för de mänskliga aktörerna kan vi gå när- mare på hur prototyperna blir fluida genom ett test som pågår i parken angående badmöjligheten i Älven. Under vår intervju med Ia Kjellsdotter förklarade hon hur en prototyp som skulle fungera som ett kallbad tillkom i relation till Bastun. Prototypen, som fick namnet Lilla Salt, tillkom då Poolen inte går att använda under vinterhalvåret, vilket resulterade i att besökare uttryckte ett behov av ett kallbad i nära anslutning till bastun (personlig kommunikation Ia Kjellsdotter, 12 april 2018). I nuläget är vattnet förorenat vilket gör det omöjligt att bada fritt i vattnet. Därför fungerar prototypen som ett test för att undersöka ifall vattnet i Älven går att använda för bad i ett senare skede. För att pröva att bada i Älven utvinner prototypen vattnet direkt från havet och pumpar det genom en saltvattenskil. Anna Tidell, koordinator på Älvstranden Utveckling, kommenterade i Göteborgs Posten i samband med öppningsdagen av kallbadet “Man badar faktiskt i havet, men inne i stan. Det är en viktig skillnad att det faktiskt inte är det förorenade ytliga vattnet i älven. Med hjälp av den här saltvattenskilen lyckas vi plocka in havet till centrala stan” (Hagström, 2018).
Prototypen Lilla Salt (se figur 29) är i högsta grad ett fluidobjekt. Rent vatten ligger under det förorenade vattnet och när prototypen Lilla Salt används för att göra tester på Älvens vatten både skapas och omvand- las relationerna till Älven. Det rena vattnet i Älven som tidigare varit en utomstående icke-mänsklig aktör i nätverket, gömt under det förorenade vattnet, har nu pumpats upp till en ny prototyp i parken och skapat en relation till både prototypen och parken. Men det rena vattnet under ytan skulle inte kunna bli en del av nätverket om det inte vore för pumpen som kan sträcka sig tillräckligt långt ner i Älven för att pumpa upp vattnet, eller saltvattenskilen som placerades på land som i sin tur kan behålla vattnet i en tät form. Även träplankorna som användes av konstruktören som byggde upp formen som blev kallbadet, besökarna som använder prototypen, bygglovet, etc. är alla aktörer som möjliggör prototypen. Men det som även gör att prototypen är ett fluidobjekt är just att det aldrig är helt. Det är ett koncept som ska testas, det är ett kallbad som ska badas i, det är återvunnet material som formats, etc. Det är inte en fast sak, men det är inte heller en flytande metod. Det är något däremellan, och mycket mer.
En annan prototyp som agerar som ett fluidobjekt är Poolen (se figur 30) som utformades av Raumlabor. Under 2014 började Raumlabor undersöka hur det allmänna badet skulle fungera i parken och använde sig av de studierna som utförts av 2021, Mycket och MUF. Deras fokus låg på att identifiera hur kopplingen
mellan det offentliga rummet och vattnet skulle kunna se ut. Då hamnens vatten var förorenat var det inte möjligt att låta besökarna bada i det, istället utformade Raumlabor poolen i vattnet av återanvänt material som fanns i hamnen (Segerlund & Nilsson, u.å). Det gamla materialet som en icke-mänsklig aktör som ti- digare varit en del av Frihamnen, får en ny relation när de tillsammans med nya aktörer skapar Poolen och blir på så sätt ett fluidobjekt. Icke-mänskliga aktörer såsom pålar, som tidigare användes av fiskebåtar att förankra vid, kom att användas i utformningen av Poolen där de tidigare inte skulle ingå i nätverket med prototyperna. Men genom att de sattes i relation till de nya aktörerna, såsom pontoner med luft som får Poolen att flyta i vattnet och en brygga ut i vattnet, sattes de gamla och de nya aktörerna i relation med varandra och skapade prototypen.
Med Poolen som ett fluidobjekt, med olika aktörer som står i relation till varandra, kan prototypen ses dels som ett test och ett objekt att bada i. Men prototypen fyller inte alla behov som kan behövas i en allmän pool, vilket gör att den inte är hel i sig. Det är precis som kallbadet, en aktör med flera olika karaktärer. De är både fasta och flytande eller något däremellan. De är både en och samma sak och olika saker för olika aktörer.
Om testerna som görs i Lilla Salt kan bevisa att det är möjligt att rena för att sedan bada i Älvens vatten kom- mer flera relationer mellan aktörer och prototyper skapas och omvandlas. Frågan är i vilken utsträckning dessa omvandlingar av relationer kommer ske. Om Älven blir så pass badvänlig att besökarna kan bada direkt i den, innebär det då att Poolen och dess relationer förändras så pass mycket att den som prototyp förändras? Som Law beskriver förhåller sig prototypen “i en konstant process i vilken nya relationer kom- mer till” 9 (Law, 2002, s. 99). Detta innebär att det renade vattnet, som en omvandlad relation till Poolen,
gör det möjligt att viss badaktivitet kan övergå från Poolen till Älven, och Poolen måste utvecklas för att upprätthålla andra relationer. Däremot, om Poolen skulle förändras så pass mycket att den låt oss säga blir en badbrygga istället, så har prototypen omvandlats till något helt annat, en annan typ av prototyp (Law, 2002). På så sätt kan vi förstå hur prototyperna är fluida objekt och beror på relationerna och kontexten. För att vi inte ska börja anta vilka relationer som kommer omvandlas och skapas, måste vi inse att prototyp- erna är fluida objekt just av den anledning att vi inte vet vad framtidens relationer mellan dem och mellan
Figur 30: Bild på Poolen och gamla hamnmaterialet. Källa: Egen bild, 2018
9 John Law, citat i orginaltext: “This means that in a fluid, objects hold themselves constant in a process in which new relations come into being because they are reconfigurations of existing elements, or because they include new elements.”
dem och andra aktörer är. Däremot kan vi ta upp en aktör som Raumlabor föreslog när deras arbete med prototyperna var över och de lämnade Jubileumsparken.
Precis som Raumlabor använde sig av en rittavla som metod under Osthang projektet använde de sig av en liknande metod att illustrera hur utvecklingen kunde fortgå i Jubileumsparken. Dem kallade illustrationen av Jubileumsparken för en önskekarta och förklarar att denna karta är något som “identifierar, lokaliserar och presenterar olika önskemål och begär av olika individer, grupper och institutioner, och projicerar dessa in i den nya parken och området.” 10 (Raumlabor, u.å)
För att kunna samla in åsikter och idéer innan Jubileumsparken står klart i ett senare skede i planeringspro- cessen, föreslår Raumlabor hur kartan bör ses som ett redskap för att kunna illustrera dessa. Genom att stän- digt uppdatera kartan allteftersom projektet rör sig framåt, kan de inkludera de olika aktörerna och samtidigt visa hur idéer om Jubileumsparkens framtid kan förändras i metoden som förs i parken.
Eftersom Raumlabor menar att kartan ständigt bör uppdateras och utvecklas utifrån de relationer som skapas under planeringsprocessen, är kartan i sig ett fluidobjekt. Den bygger på att planerarnas kunskap om platsen och metoden hela tiden förnyas genom relationerna mellan aktörer och parken. Vad kartan visar är alltså föränderligt. Den kommer avse platsen som parken befinner sig i, men att parken kommer förändras. Den har alltså rörliga gränser. Den kommer alltid, och endast, vara en önskekarta som förklarar individ- ers föreställningar om parken. Det är karta som är tänkt att förklara hur visionen av parken är föränderlig och föreslår endast att förhålla sig till den förståelsen och inte använda kartan som en färdig illustration av Jubileumsparken.
10 Raumlabor (u.å), citat i orginaltext: “A third tool that Raumlabor proposes for the development of Jubilee Park 0.5 is a map that identifies, locates and pre sents the diverse wishes and desires of different individuals, groups and institutions and projects these into the new park and neighbourhood.”