Efter att ha följt nätverket från Raumlabor till H+ har vi nu kommit fram i noden Jubileumsparken. Här kommer vi följa utvecklingen av arbetet med prototyperna och hur de tog plats och form i parken, men för att göra detta måste vi först beskriva hur Jubileumsparken utvecklades. Här kommer vi även se andra aktörer från andra noder, som vi inte har gått in i. Vi kommer att se att många fler aktörer än de som ingick i nätverket kring Raumlabor och H+ är en del av att skapa Jubileumsparken.
Som en följd av Segerlunds och Nilssons arbete med prototyper i projektet H+, kom de att bli kontaktade av Göteborgs stad via en styrgrupp bestående av representanter från Älvstranden Utveckling AB stads- byggnadsdirektören, stadsarkitekten, stadsträdgårdsmästaren och projektchefen från Älvstaden (personlig kommunikation Jessica Segerlund, 1 maj 2018). Göteborgs stad hade en vision för området Älvstaden - framförallt Frihamnen - ett område med 1000 bostäder och 1000 arbetsplatser som skulle stå färdigt till stadens 400-årsjubileum år 2021. Visionen för området löd: “Älvstaden ska vara öppen för världen. Den ska vara inkluderande, grön och dynamisk. Den ska utformas så att den helar staden, möter vattnet och stärker den regionala kärnan.” (Göteborgs Stad, 2012, s. 3) Under planeringsprocessen hade Göteborg stad som önskan att utveckla en del av området i Frihamnen redan under planeringsprocessen för att stärka platsens identitet. En stadspark som fick namnet Jubileumsparken var den första delen som Göteborg började ut- veckla (Älvstranden Utveckling AB & Göteborgs Stadsbyggnadskontor, 2015).
Segerlund anställdes av Älvstranden Utveckling AB och Nilsson på Göteborg Stadsbyggnadskontoret som ansvariga Processledare av Platsbyggnad i Jubileumsparken. För att förklara varför Segerlund och Nilsson blev förflyttade till Göteborg kan vi undersöka det via ANT där Law förklarar att människor interagerar inte bara med varandra, utan de interagerar med varandra genom olika aktörer. Göteborgs stad tog kontakt med Segerlund och Nilsson på grund av deras arbete i H+, en aktör, men inte H+ som stort utan deras metod i Folkets Hamn, en annan aktör. Men samtidigt finns det så många olika parter som spelar en viktig roll i deras förflyttning bort från H+ och mot Göteborg som vi inte ser, men vi kan spekulera om dessa. Var det den mediala uppmärksamheten, där flera aktörer var inblandade och drivande eller var det en mänsklig aktör som var inblandad i Folkets Hamn som hade en kontakt inom stadsbyggnadsprojektet i Frihamnen? Eller kan det ha varit kontraktet som skickades till Segerlund och Nilsson som gjorde att de valde att lämna nätverket i H+ och gå vidare till nätverket i Jubileumsparken? Det går att hitta olika aktörer i ett sådant nätverk men det är inte alltid vi vet vilka de är, det vi vet är att de finns där och de spelar en roll i nätverket. Med Älvstadens vision i åtanke och för att utvecklingen av området ska få en stabil framväxt utvecklade Segerlund och Nilsson en metod i planeringsprocessen, platsbyggnad. Den bygger på att arrangera olika värdeskapande aktiviteter på plats under planarbetet för att kunna involvera olika målgrupper i utvecklingen av området. Syftet är att skapa en platsidentitet innan byggnaderna kommer på plats. Det blev en testare- na för att utveckla en metodik och strategi där utvalda områden av Älvstaden kunde bli delprojekt under planeringsprocessen (Älvstranden Utveckling AB & Göteborgs Stadsbyggnadskontor, 2015). Göteborg hade som vision att Jubileumsparken skulle agera som en allmötesplats med aktiviteter året om. Visionen om Jubileumsparken hade formulerats i text och bild genom ett visionsdokument som hade tagits fram av Topotek1 och Landskapsgruppen (se figur 13). När Segerlund och Nilsson fick detta dokument efter att de börjat arbeta i Göteborg, menade de dock att det fanns brister i visionen, brister som hade med att man inte analyserat hur visionen påverkade sådant som segregation, integration, olika åldersgruppers användning av området, hur olika grupper kunde ta plats i parken samt hur man skulle hantera årstidsväxlingar.
Visionsdokumentet var redan en aktör i utformandet av Jubiluemsparken, men utifrån sin kritiska blick kunde Segerlund och Nilsson använda den för att argumentera för ett annat sätt att arbeta. De pekade ut bristerna i visionsdokumentet och menade att parken istället skulle byggas upp med hjälp av prototyper som skulle kunna testa olika gestaltningar och aktiviteter för att se vilka av dem som skulle kunna motverka de brister som de sett i visionsdokumentet.
Figur 13: Visualisering av Jubileumsparken. Källa: Topotek1 och Landskapsgruppen, 2016
Genom Segerlund och Nilsson förändrades alltså visionsdokumentets roll: från en bild av vad parken skulle vara, till ett underlag för att arbeta annorlunda med hjälp av prototyper. De ville bygga processen i små steg för att kunna påverka något stort. För att kunna göra detta började de med att utgå från det som fanns på platsen, vilka värden som området hade och vilka stråk som var viktiga. Det var i detta stadiet som arbetet med infrastrukturen i Jubileumsparken startade. Segerlund och Nilsson började studera kartor och ritning- smaterial för att visualisera fram hur människor skulle komma att röra sig i Frihamnen. Götaälvbron identi- fierades som en stor barriär, dels för att den medför tung trafik och dels för att det inte fanns kollektivtrafik som anslöt till Jubileumsparken, istället gick kollektivtrafiken runt Frihamnen. Segerlund och Nilsson tog kontakt med Västtrafik för att se om de kunde låta kollektivtrafik gå hela vägen in till parken för att lättare knyta samman denna med resten av staden (föreläsning av Jessica Segerlund, 23 april 2018). Kartorna och ritningsmaterialet som aktörer blev ett underlag som hjälpte Segerlund och Nilsson att utforska hur andra aktörer skulle kunna ta sig till området och vilka aktörer som måste kopplas till nätverket för att få andra människors rörelse i parken att fungera. Utan dessa aktörer skulle inte informationen om Götaälvbron eller att det behövdes kollektivtrafik in i parken kunna översättas in i arbetet med infrastrukturen, vilket i sin tur hade hindrat medborgarna att koppla an till nätverket i Jubileumsparken.
Segerlund och Nilssons arbete med att platsbygga Jubileumsparken med temporär arkitektur hade sin ut- gångspunkt i en förstudie som de gjorde under 2013-2014 för att undersöka medborgares åsikter och livs- situationer. Metoden som Segerlund och Nilsson använder är speciellt utformad för att vara anpassad till platsen, en del av området Frihamnen, men tanken bakom den kan vi se i andra projekt. De observerade olika projekt såsom Emcherpark, Tyskland och Folkets hamn i Helsingborg. På samma sätt undersökte de platser som utvecklats genom liknande metoder, såsom The High Line i New York, Tempelhof Park i Berlin, Koge i Danmark och Bjorvika i Oslo (Platsbyggnad Älvstaden, 2016a). Latour skriver “En vetenskap döljer alltid en annan.” 8 (1999, s. 32) Vi kan se att platserna som Segerlund och Nilsson besökte kunde agera som
vägvisare för hur de kunde bygga platsidentitet i Jubileumsparken och gav även en inblick i hur de kunde gå till väga. Därigenom blev projekten de observerade icke-mänskliga aktörer som Segerlund och Nilsson styrdes av på samma sätt som de styrs av den information de får ut av medborgarna som deltar i dialogen via prototyperna. Aktörerna kopplade an till nätverket i Jubileumsparken och kunde översättas i projektet. Som en del av förstudien av parken skapade Segerlund och Nilsson workshops och Open calls för att star- ta en dialog som ett komplement till den dialog som förs i detaljplaneprocessen för att samla in önskemål
och åsikter från Göteborgs medborgare. Dessa dialoger kom att bli grunden till de fem prototypprojekten som presenterades: Urban Basics, Odlingskultur, Badkultur, Lekplats framtiden och Ja vi säger ja. Genom att använda sig av aktörer som workshops och Open calls översattes andra aktörers idéer in i prototyppro- jekten. Efter förstudien gick Segerlund och Nilsson in i genomförandefasen av parken under 2014 och lät olika aktörer arbeta med att undersöka hur prototyperna fungerar och hur de tas emot av besökare. Detta undersöktes genom olika delprojekt som Segerlund och Nilsson startade med andra aktörer (Platsbyggnad Älvstaden, 2016a).
De olika prototyperna ska kunna verka som ett underlag för planeringsprocessen av Jubileumsparken men samtidigt ha en roll som en arena för deltagande och ge ett medialt intresse för arbetet med parken. Dessa prototyper blir en plattform för den dialog som förväntas pågå mellan medborgare och planerare under planeringsprocessen. De är också ett test på hur parken skulle kunna se ut i framtiden. Vid varje uppförande av prototyperna prövar Göteborgs stad olika sätt att öppna upp processen genom att skapa olika former av deltagande.
Under 2016 skapades även Jubileumsparkens parkråd som arbetade för att diskutera den kommande ge- staltningen av parken samt att diskutera hur människor kommer röra sig i Jubileumsparken från 2018 och framåt. I parkrådet ville man bidra till att slutprodukten av Jubileumsparken skulle bli:
»“En allmötesplats bestående av mångfald”
»“En allmötesplats där mångfald kan organisera sig”
»“En allmötesplats i ständig utveckling som utmanar och kompletterar stadens tidigare utbud” (Platsbyggnad Älvstaden, 2016b, s. 8)
För att stötta Jubileumsparkens utveckling vidare gick man ut med en internationell inbjudan att ge förslag på en strategi, gestaltning och projektering av parkens delar som är planerade att starta 2021. Tre team blev valda för detta arbete: Topotek1 och Landskapsgruppen; Spridd, Lovely Landscape och Studio Elin Strand samt Mareld och Atelier Le Balto. Från de tre teamens förslag på Jubileumsparkens utveckling togs en samlad rekommendation fram i november 2016 som presenterades av Göteborgs Stad, med en redaktion bestående av Frihamnens projektchef, stadsträdgårdsmästare, ansvarig projektledare för DP1, projekt-och processledare för Stadsbyggnadskontoret, Älvstranden Utveckling AB och Park- och naturförvaltningen (Platsbyggnad Älvstaden, 2016b). Under 2018-2019 planeras de första permanenta bostäderna vara in- flyttningsklara (Platsbyggnad Älvstaden, 2016a).