Efter att ha studerat tre noder där prototyparbetet har varit synligt, fortsätter vi nu att studera specifika prototyper i Jubileumsparken. I vår djupdykning av de urbana prototyperna ser vi på ett nätverk av olika aktörer, men vi går in djupare på prototyperna Bastun, Playan, Berget och Seglarskolan som alla är del av prototypprojektet Badkultur. Vi undersöker dessa prototyper för att vi genom de olika noderna har kunnat se hur metoder och erfarenheter har översatts i prototyperna i Jubileumsparken.
PROTOTYPERNA BYGGS UPP AV MÄNSKLIGA OCH ICKE-MÄNSKLIGA AKTÖRER
Beslutet att bygga prototypprojektet Badkultur kom från Segerlund och Nilssons arbete i H+, där de arbetat med att skapa möjligheter till bad mitt i staden genom Swimingpoolen. Denna idé översattes nu i Jubile- umsparken på beställning av Göterborg 2021. För Segerlund och Nilsson är prototypprojektet Badkultur ett sätt att få staden att möta vattnet, att skapa en plats att umgås på och en plats för möten mellan olika personer med olika bakgrunder. För att möta dessa behov kom idén om en prototyp i form av en bastu. Prototypen skulle bli ett test på hur människor vill röra sig och använda en bastu i det offentliga rummet. Raumlabor blev inkopplade då Segerlund länge velat bjuda in dem till projekt hon arbetat med tidigare. Segerlund förklarar att tiden, platsen och situationen var rätt vilket gjorde det möjligt för Platsbyggnad att bjuda in Raumlabor till att arbeta med prototypprojektet Badkultur, och i synnerhet bastun (personlig kom- munikation Jessica Segerlund, 5 maj 2018).
I förstudien till Bastun fanns Raumlabor på plats i veckor för att lära känna platsen och ta reda på dess mö- jligheter. Tanken bakom Bastun var att skapa ett rum i ett rum. Ett socialt rum för Göteborgs medborgare att umgås i och något som får människor att vilja komma till parken. Raumlabor tog kontakt med platsens användare, inte enbart de som kom till parken för de aktiviteter som redan fanns, utan även de som utför egna aktiviteter på platsen eller spontana besökare. Syftet med detta sätt att arbeta är att kunna översätta besökarnas platsskunskap i konstruktionen av prototypen. Under september 2014 hölls det ett Open call där medborgare bjöds in att delta i både planerade workshops, men även workshops som var inriktad på praktiskt arbete, lett av Raumlabor. Under workshopen bjöd Raumlabor in 24 personer från olika fält som var med i byggnationen av den allmänna bastun. Raumlabors tanke var att “det är viktigt att planera och bygga prototyper tillsammans med de människor som i framtiden kommer att använda och drifta parken” (Segerlund & Nilson, u.å, s. 8). Deltagarna i workshopen delades in i tre grupper som gavs olika uppgifter. En grupp fick i uppdrag att arbeta på entrépaviljongen genom att bygga väggar från gamla fönster som senare blev prototypen Bokbytarbås beläget nära bastun (se figur 14).
Fönsterna har tidigare varit del av nätverk i andra byggnader. Där har de agerat som ett “hål” i väggen som släpper in ljus, men som samtidigt håller ute vind, vatten och kyla. Nu får de en annan betydelse när de tillsammans bygger upp en struktur, en byggnad, av enbart “hål”. De stänger fortfarande ute mycket av vädret: vind, vatten och kyla. Samtidigt släpper de in ljus, och mycket mer ljus än tidigare. De blir ett nytt nätverk tillsammans, en transparent struktur som också skyddar böckerna mellan dem (se figur 15). Efter- som Bokbytarbåset är en så pass liten struktur, uppbyggd av de redan välfungerande nätverken fönster, var det lätt för människorna som deltog i projektet att själva bygga Bokbytarbåset. Detta möjliggjorde att denna översättning kunde utföras av en av workshopgrupperna.
Den andra gruppen arbetade tillsammans med en stenskulptör, Todosch, med att bygga trallen och prom- enadstråket genom det blåa området (se figur 16). Precis som prototypen Bokbytarbåset med dess fönster, har även träplankorna i Promenadstråket ingått i ett annat nätverk innan de översatts till ett promenadstråk. Genom att koppla an till andra aktörer i ett nytt nätverk kan Promenadstråket göra det möjligt att röra sig mellan de olika prototyperna i det blå området.
Figur 15: Bild på Bokbytarbåset färdigställd. Källa: Egen bild, 2018
Den tredje gruppen arbetade med att bygga duschrummen av återvunna tomma vinflaskor i prototypen Omklädningsrummen som ligger mellan bastun och badet (Segerlund & Nilsson, u.å) (se figur 17 och 18). Vinflaskorna som används som väggar i prototypen har tidigare ingått i ett annat nätverk. Där har de agerat som behållare för vin, men när de sätts i relation till andra aktörer, såsom betongen som håller flaskorna på plats, får de en annan betydelse. Vinflaskorna, med sin form, blev i relation till betongen och taket istället en struktur som kan inhysa de mänskliga aktörerna. Eftersom vinflaskorna är semi-transparenta tillåter de också att en glimt av ljus släpps in.
Figur 17: Bild från workshop med tomma vinflaskor till Omklädningsrummens väggar. Källa: Landahl, Å., 2014
Till Bastuns skal återanvände Raumlabor plåt från ett nedlagt industriområde i Bulycke vid Torslanda, Göte- borg, som tidigare använts som plank. Raumlabor valde ut och plockade ner plåten för att sedan frakta den till Jubileumsparken. Där de satte ihop delarna som sedan resulterade i Bastuns patinerade metall (se figur 19). Plåten som tidigare hade använts som barriär i ett nätverk där de höll ute vissa mänskliga aktörer från ett industriområde, har i Bastuns nätverk översatts för att hålla inne värme och skydda besökare från vädret utanför. Kärnan i Raumlabors tankesätt kring olika projekt de involverar sig i är just att återanvända, om- vandla eller omtolka material. Detta förklarade Francesco Apuzzo, ansvarig arkitekt för Bastun, i en intervju med Svensk Byggplåt: “Förutom aspekterna av ett mer hållbart sätt att hantera resurser och att det innebär lägre kostnader för inköp av nya material, är vi alltid fascinerade av historien som återanvända material kan berätta” (2017, sjätte stycket). Genom att inkludera olika deltagare i arbetet med Bastun fick Raumlabor värdefull information att förstå platsen och Göteborgs stad bättre. Workshopen i sig blev en aktör i dialogen om Frihamnens utveckling då grupperna fick interagera med aktiva inom platsbyggnad. Bastun placerades i vattnet i hamnen med en brygga kopplad till den och invigdes 19 januari 2014 (se figur 20 och 21).
Figur 19: Bild från workshop med Bastuns patinerade metall. Källa: Carvahlo, 2017
Under vår intervju med Ia Kjellsdotter, verksamhetsledare för Passalen, berättar hon att Bastun av Raumla- bor har varit en viktig aktör för att skapa intresse för parken, den fick stor uppmärksamhet och genererade ett stort antal besökare (personlig kommunikation, 12 april 2018). En viktig anledning till denna uppmärk- samhet var genom nomineringen till Kasper Salin-priset i 2015 som skapade en stor attraktionskraft (Sverig- es Arkitekter, u.å). Nomineringen till priset var en aktör som kopplades till projektet, samtidigt som den i sin tur drog till sig nya aktörer som ville arbeta med projektet efter att ha läst om Bastuns nominering. Men Kjellsdotter berättar att uppståndelsen kring Bastun också ledde till en debatt i arbetslaget där några ansåg att prototypen kunde stå obemannad och tillåta att besökare använde den hur de ville. För Kjellsdotter var det en fråga om huruvida besökare skulle våga ta sig an prototypen, eller om de som känner sig starka i att ta sig an en offentlig miljö skulle utesluta andra besökare kanske inte känner sig lika bekväma med att ta plats i det offentliga rummet. Kjellsdotter berättar att hon därför önskade ett bokningssystem för Bastun som skulle verka för att demokratisera användningen och förhindra att prototypen skulle kunna abonneras för event eller vissa utvalda besökare (personlig kommunikation, 12 april 2018).
PLAYAN: ETT SÄTT ATT INKLUDERA FLER
Andra värdefulla aktörer som arbetade med Badkultur var konstnärs- och forskargruppen Mycket. Gruppen består av formgivarna, arkitekterna och konstnärerna Mariana Alves Silva, Katarina Bonnevier och Thérèse Kristiansson. På beställning av Segerlund och Nilsson gjorde Mycket delstudier för projektet i ett tidigt skede. I december 2013 inledde Mycket delstudier för projektet med en kartläggning av grupperna Fritids- gården Guts, G.I.A./GUTS, Idéprojektet Lundby, Stadsdelsförvaltningen, Utopia, Gatlyktan, Muslimska kvinnors idrottsförening (MKIF), Rekvisita Centrum, Dalheimers hus och Projektgrupp Älvstaden Lundby. Genom att bada med de grupperna som Mycket tog kontakt med kunde de dokumentera och hålla en dialog om badupplevelser, för att sedan kunna utforma prototypen utefter gruppernas upplevelser. Mycket skrev i sin rapport från 2014 att “Jubileumsplanens viktiga och modiga ambition att bygga för alla kommer utifrån förståelsen att en integrerad stad är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle” (MYCKET, 2014, s. 3). De har ett fokus i deras rapport som är baserat på en konstnärlig forskningspraktik med intersektionella perspektiv som anti-rasism och queer-feminism vilket de använde sig av för att bidra med perspektiv som annars inte får ta plats i stadsplanering (se figur 22). Deras budskap är tydliga på många ställen runt Playan.
Med hjälp av den kunskap som Mycket fick i kartläggningen skapade de tillsammans med platsbyggnad pro- totypen Playan under 2014. Playan består av en sandstrand som omringas av en trall med olika objekt såsom tunnor i olika färger och grillar (se figur 23). Mycket skapade arrangemang där grupperna som ingick i deras kartläggning har kunnat ta del av platsen som ett test på hur aktörer tillsammans kan skapa ett ägandeskap i det offentliga rummet. De lät grupperna vara med och bygga upp playan genom att hjälpa till att måla olika objekt, lämna avtryck i asfalten och allt avslutades med en middag (se figur 24). De icke-mänskliga aktörerna är en del av ett nätverk som kopplar an med andra aktörer, såsom besökare som tar med sig mat till platsen eller barn som gör sandslott i sanden. Playan och dels med Jubileumsparken som stort.
Figur 23: Bild på Playan färdigställd. Källa: Egen bild, 2018
Under 2015 byggdes Playan ut och involverade en del av sandstranden med skyddad insyn för att tillgodose besökare som har behov av ett separat rum. I arbetet med Playan har Mycket använt sig av andra grupper för att inkludera fler perspektiv in i prototypen. Till invigningen för Playan i 2014 anlitade Mycket 11-man- nabandet “Friends by accident” från ett kulturprojekt i Lundby för att uppträda samt dagligverksamheten Rekvisita som fick i uppdrag att sy tygpåsar till invigningen. Därigenom har Mycket arbetat med att inklud- era lokala aktörer från andra delar av Göteborg som ett sätt att ta tillvara andra kompetenser och sprida kunskap om Jubileumsparken till andra delar än centrala Göteborg.
Mycket skapade rapporten Badkultur/Jubileumsparken 0,5 från 2014 som en riktlinje för det fortsatta arbetet med Jubileumsparken, med ett fokus på inkludering som ett utgångsläge i arbetet med prototyper (MYCKET, 2014). Rapporten fungerar som en aktör för Jubileumsparken där de kan använda sig av den spetskompe- tensen Mycket besitter för det framtida arbetet med parken. Den icke-mänskliga aktören i form av rapporten kan på så sätt översätta Myckets kompetens in i arbetet med Jubileumsparken, och samtidigt påverka hur parken kan utvecklas i ett senare skede. Därigenom stannar en bit av Mycket i form av den icke-mänskliga aktören kvar i nätverket, även då Mycket som en aktör i sig lämnar. Genom att Mycket skapade Playan kunde de översätta sina idéer och koncept in i prototypen, och därigenom stabilisera sina egna metoder med hjälp av Playan. Deras idéer fick ett fäste i parken och möjliggjorde för fler aktörer att koppla an till både Myckets idéer genom prototypen, men även de andra prototyperna i Jubileumsparken.
BERGET: LEKFULLHET MED SMÅ OCH STORA AKTÖRER
Prototypen Berget hade sin början i ett dokument inom Älvstaden där det fanns en idé om att bygga en fontän i parken för att knyta an till Göta älv, Segerlund och Nilsson såg att en sådan aktör hade potential att dels kunna agera med älven men samtidigt fylla fler funktioner i parken (föreläsning av Jessica Segerlund, 23 april 2018). Utifrån en förstudie gjord av park- och naturförvaltningen bjöds konstkollektivet Akay och E.B Itso, som tidigare arbetat med prototyperna i H+, in i Jubileumsparken. Akay och E.B Itso samarbetade med studenter från linjen Teknisk Fysik på Chalmers tekniska högskola och elever från Rambergsskolan för att skapa konstverket, tillika lekplatsen, Berget. Prototypen hade sin början i en workshop där barnen bjöds in till att konstruera egna förslag på hur prototypen kunde ta form. Resultaten från detta utvecklades till Berget (se figur 25).
Akay och E.B Itso hade en workshop med barn för att tillsammans undersöka hur vatten rör sig i förhål- lande till dess form den sätts i (se figur 26).
Akay och E.B Itso översatte de mänskliga aktörers lekfullhet och de icke-mänskliga aktörers form till en form som kunde användas i det fortsatta arbetet med prototypen. Genom att de olika aktörerna kunde kopplas samman genom workshopen som hölls om Berget, spreds ordet vidare till andra aktörer som på så sätt kunde bli en del av nätverket. Prototypen Berget blev på så sätt ett vattenexperiment där barn och vuxna kan undersöka hur vatten rör sig i relation till en byggd konstruktion i form av en vägg med en pump och spakar som möjliggör en interaktion med prototypen. Men det blev även en lekplats och skön plats att sitta vid. Bergets utformning spelar på Frihamnens historiska kontext som ett sätt att knyta an till platsens tidigare funktion. “En av tankarna bakom är att det saknas i princip natur i Frihamnen, allt är skapat av män- niskan. Nu sätter man dit ett berg, som ett slags egen natur, skapad av återvunna hamnmaterial” (Fahlgren, 2015, femte stycket). Prototypen hade sin invigning den 16 juni och placerades i nära relation till prototypen Playan (Fahlgren, 2015).
SEGLARSKOLAN: EN METOD FÖR INTEGRATION
En stark grundpelare som Jubileumsparken arbetar för är att det offentliga rummet ska kunna användas av vem som helst, och att idéer och tankar från besökare eller andra grupper ska kunna implementeras i parken. Med det i åtanke skapade Segerlund ett prototypprojekt för att kunna ta in sådana idéer och projekt som inte passade i strukturen i det tidiga skedet av Jubileumsparken. Projektet fick namnet “Ja vi säger ja” och Kjellsdotter blev en tidig aktör i projektet. Kjellsdotter och den organisation hon är en del av, Passalen, jobbar för att tillgängliggöra aktiviteter och verksamheter för barn och ungdomar med funktionsvariationer. Passalen är en idéburen organisation och har tidigare inte varit delaktiga inom stadsplanering, utan arbetar främst i mindre projekt (Passalen, u.å).
Kjellsdotter och Segerlund möttes i ett tidigt skede av arbetet med Jubileumsparken där Kjellsdotter kom med förslaget att använda segling som en metod för integration och framförallt segling för barn med funk- tionssvårigheter. Kjellsdotter som tidigare hade jobbat med segling på liknande sätt i ett område av Göte- borg där invånarna främst var höginkomsttagare, menade att segling borde vara en möjlighet för alla och eftersom Göteborg till större delen är fyllt med vatten fanns det alla anledningar att utnyttja vattnet för seg-
ling mitt i staden. Därmed växte prototypen Seglarskola fram som ett tillägg i projektet Badkultur med syfte att jobba med integration i staden genom en aktivitet som tidigare har setts som segregerande (se figur 27). Med Kjellsdotters driv i frågan och Segerlunds projekt kunde de hitta en möjlighet att sammanfläta segling med Jubileumsparkens övriga prototyper.
Genom Passalens roll i projektet “Ja vi säger ja” har fler prototyper fått ta plats i parken, men Seglarskolan är den prototyp som har fått mest uppmärksamhet. Genom nyhetstidningen Göteborgs Posten, som var på plats under öppningsdagen, publicerade ett foto av prototypen på löpsedeln blev den mediala uppmärksamheten stor och Kjellsdotter berättar att efter tidningen kom ut blev alla platser uppbokade dagarna efter (personlig kommunikation, 12 april 2018). Kjellsdotter översatte sin kunskap inom idéburet arbete in i Jubileumsparken vilket ledde till att hon kunde, genom mindre prototyper, kunde koppla in helt nya aktörer till nätverket.
PASSALEN: EN NORMKRITISK SKÖTSEL AV PROTOTYPER
Passalen sköter det administrativa arbetet med Jubileumsparken. De ser till att pumpen till Poolen fungerar som den ska, att Bastuns bokningssystem är organiserat, att segelbåtarna till Seglarskolan är i bra skick. Men sättet de driftar parken ska även kunna möta Älvstadens vision om att parken ska agera som en all- mötesplats. Därigenom tänker Passalen noga på vilka de anställer till parkens verksamheter. Det kräver att parken organiseras utefter idéen om en allmötesplats. Att de som besöker parken som är från olika delar av Göteborg kommer, oavsett vilken position i samhället de besitter, vilken kultur en kommer ifrån eller vilk- en könstillhörighet en har. “För att mångfald ska organisera sig, måste vi organisera mångfald” (personlig kommunikation Ia Kjellsdotter, 12 april 2018) berättar Kjellsdotter när hon förklarar hur Passalen anställer personer med olika bakgrunder för att i sin tur väcka frågor hos besökaren som denna kanske inte mött tidigare, vilket ger en annan inblick i hur aktiviteter som dessa kan fungera. De utbildar sina anställda i ett normkritiskt tänkande och metoden som prototyperna är en del av, därigenom aktiveras platsbyggnad som metod genom andra aktörer än enbart planerarna. Kjellsdotter förklarar att det oftast inte rekryteras en mångfald, det rekryteras en enfald. Uppdragsgivare tänker att enfalden kan representera en plats, men i själva verket skapar det ett utanförskap hos många andra då de inte kan identifiera sig själva i den representationen. Att rekrytera en mångfald ger en bättre representation av de personer som bor i staden och det är i sig ett viktigt möte förklarar Kjellsdotter (personlig kommunikation, 12 april 2018).
Under vår intervju med Kjellsdotter frågar vi hur den informationen som Passalen får från besökarna fortsätter vidare till planerarna och kan göra en skillnad. Kjellsdotter förklarar att de har nära samarbete med platsbyggnad i form av workshops som de anordnar varannan vecka där de diskuterar åsikter och idéer som besökare tryckt på. Passalen och platsbyggnad diskuterar normkritik som de applicerar på prototyperna i parken. Prototypen Omklädningsrum är ett exempel på hur arbetslaget aktivt har tagit diskussioner som de fört mellan varandra för att sedan organisera en prototyp efter detta. I prototypen Omklädningsrum har de tacklat frågan om genus genom att sätta upp två skyltar på vardera omklädningsrum vilket ger besökare möjligheten att röra sig inom spektrumet av han/hen eller hon/hen. Kjellsdotter berättar att omklädnings- rummen har skapat uppståndelse eftersom det för många människor i det normativa samhället upplevs lättare att organisera sig själva utefter han eller hon, men i samhället finns det många fler självbilder och därför måste den normativa föreställningen utmanas. Genom att inkludera fler könstillhörigheter än bara han/hon i prototypen förklarar Kjellsdotter att de kan påverka de föreställningar vissa besökare har om hur omklädningsrum bör vara uppdelade. På så sätt kan alla känna sig välkomna oavsett vilken könstillhörighet en har. “Vi tror inte att vi har ett universellt svar” (personlig kommunikation, 12 april 2018) säger Kjellsdot- ter när hon förklarar att hon tror att det är viktigt att vara ödmjuk i processer som dessa och inte anspela på att Jubileumsparken har svaret i dessa frågor. Däremot tror Kjellsdotter att det är i processen och uppstån- delsen kring hur prototyperna organiseras som arbetslaget orkar ta dialogen om hur en offentlig miljö kan utformas. Kjellsdotter förklarar att sättet de har organiserat parken på kan medföra reaktioner men att det