Forskning om ADHD Vad är ADHD

ADHD står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder. Uppmärksamhetsstörning med eller utan överaktivitet. I DSM-IV, den amerikanska diagnosmanualen, nämns tre olika undergrupper:

1. ADHD med i huvudsak överaktivitet/ impulsivitet 2. ADHD med i huvudsak uppmärksamhetssvårigheter 3. ADHD av kombinerad typ

De flesta vetenskapliga arbeten utgår från den kombinerade typen. Indelningen i under- grupper är förklaringen till snedstrecket, som ibland förekommer mellan AD och HD (AD/HD). Det står för om hyperaktiviteten finns eller inte (Beckman, 2004). ”De svå- righeter som karakteriserar ADHD är framför allt uppmärksamhetsstör- ning/koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet (a.a., s. 24). Problemen kan ha olika tyngdpunkt och svårighetsgrad samt variera under olika perioder. För att diagnosen ska ställas måste ett antal kriterier ur DSM-IV, vara uppfyllda. Nio karakte- ristiska symtom definieras under respektive kategori varav sex ska vara uppfyllda, ha debuterat före sju års ålder för att diagnosen ADHD ska kunna ställas. Dessutom måste symtomen finnas under lång tid och ge problem i flera miljöer och inverka på barnets sätt att fungera. Barnet ska avvika från vad som kan förväntas utifrån kön, ålder och utvecklingsnivå. Symtomen ska inte heller kunna förklaras av någon annan funktions- nedsättning (Beckman & Fernell, 2004). Personliga förutsättningar och omgivningsfak- torer är avgörande för förloppet och för vilka konsekvenser de grundläggande svårighe- terna får (www.attention-riks.se).

Hur vanligt är det med ADHD

ADHD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som förekommer hos ca 5 procent av alla skolbarn. Det är 2-4 gånger vanligare hos pojkar/män än hos flickor/kvinnor även om det troligen är så att flickor/kvinnor ofta är underdiagnostiserade. Problemen kvar- står hos flertalet även i vuxen ålder. Ny forskning visar att mer än hälften har kvar sym- tom i 20-25 årsåldern (www.attention.riks.se). Gillberg (2005) menar på att ADHD/DAMP är ett av de stora folkhälsoproblemen i vår tid och att det finns en bety- dande grad av komorbiditet. Detta gäller speciellt inlärningssvårigheter och psykiska störningar.

Konsekvenser

ADHD är ett funktionshinder med livslånga konsekvenser. Dessa barn har svårt med kamratrelationer, de hamnar lätt i bråk, stör skolkamrater när de jobbar, de bli lätt arga. Barn med ADHD har ofta en sen tal- och språkutveckling. De kan ha svårigheter med grammatiken, problem med sitt verbala korttidsminne samt auditiva perceptionssvårig- heter, d v s svårigheter att ta in och bearbeta hörselintryck. En konsekvens av detta kan bli att de får läs- och skrivsvårigheter. Många av dessa barn har också problem med stamning och munmotoriken kan vara drabbad (www.agrenska.org).

Niels Hansen (1997, s.121) refererar till Russel A. Barkley, en amerikansk neuropsyko- log, som på följande sätt förklarar de svårigheter som barn med uppmärksamhetsstör- ningar har.

1. Svårigheter att hålla kvar sin uppmärksamhet i tillräcklig grad 2. Överreaktion på stimuli

Det innebär en bristande förmåga att hindra impulsen till omedelbar handling där barnet inte har tid att reflektera över olika handlingsmöjligheter utan handlar impulsivt.

Uppmärksamhetsproblemen vid ADHD kan visa sig på många olika sätt. Barnet har svårt att uppfatta instruktioner, är allmänt slarvig, verkar inte höra vad andra säger,

berätta, är oorganiserad, verkar splittrad och disträ etc. Hos några tar uppmärksamhets- störningarna sig uttryck i att de inte kan avskärma sig och lätt störs av omgivningen. Hos andra kan det vara så att de söker stimulans från omgivningen då de lätt blir uttrå- kade. De flesta med ADHD har en bristande uthållighet och har svårt att genomföra en uppgift. Förmågan att sortera bort det oväsentliga och fokusera på det viktiga samt för- dela uppmärksamheten är ofta nedsatt (www.attention-riks.se).

Symtomen hos barn med ADHD domineras oftast i förskoleåldern av överaktivitet. De här barnen är ständigt aktiva och har även kort uthållighet och svårigheter att sitta still och lyssna. Ett annat symtom är snabba humörsvängningar och de är ofta omedvetna om faror. Men för en del barn blir det så att svårigheterna inte blir uppenbara förrän de börjar skolan då kraven ökar med att hålla reda på böcker, växla mellan olika grupper, söka egen information osv. De har svårt att ta med sig rätt material till och från skolan, det är svårt att strukturera läxarbetet. Det är även vanligt att de har en bristande känsla för tid (Beckman & Fernell, 2004).

Gillberg (2005) påtalar att ADHD bör ses som en störning i den normala utvecklingen och att symtomen växlar från en period till en annan. Barn med ADHD har oftast en mycket påtaglig uppmärksamhetsstörning. Ett av de mest markanta problemen är också svårigheter att reglera aktivitetsnivån så den passar in i sammanhanget. Överaktivitet är ganska vanligt. Mycket vanligt är växling mellan överaktivitet och underaktivi- tet/passivitet. Hos ca vart tionde barn förekommer underaktivitet, troligtvis oftare hos flickor med ADHD. Det är framförallt i denna undergrupp som risken finns att diagno- sen missas. Koncentrationssvårigheter är det begrepp som omgivningen använder för att beskriva barn med ADHD. Vissa personer med ADHD har svårigheter att hålla kvar information och störs lätt av ovidkommande stimuli. Flertalet är också lätta att distrahe- ra och de har en oförmåga att sitta still. De har ”myror i kroppen”. Minskat och oregel- bundet sömnbehov är karakteristiskt för barn med ADHD som längre fram övergår till ett ökat sömnbehov. Uppemot hälften av alla barn med ADHD har en bristande impuls- kontroll som yttrar sig på många olika sätt. Många barn har även en bristande tidsupp- fattning (Gillberg, 2005). De personer med ADHD som tillhör den impulsiva/överaktiva

benägna. Beteenden styrs utifrån kommande stimuli och impulser (www.attention- riks.se).

Orsaken till ADHD

Orsaken till ADHD är inte säkert känd enligt Socialstyrelsen (2002) men det finns ett vetenskapligt underlag för att ett flertal faktorer kan öka risken för uppkomst av ADHD. Enligt Socialstyrelsen är forskare och författare överens om att både arv och miljöfakto- rer påverkar problemen vid ADHD, att biologi och miljö är stark sammankopplade och att ”det finns mycket starka vetenskapliga belägg för att uppkomsten av ADHD i hög grad influeras av genetiska faktorer”(a.a., s.13). Flera gener som kan ha möjlig betydel- se för uppkomsten av ADHD har identifierats och betydelsen av genetiska faktorer framgår av ett antal adoptions- och tvillingstudier (a.a.).

Vidare påpekas ”att vissa ogynnsamma förhållanden kring graviditet och förlossning kan öka förekomsten av olika typer av beteendestörningar hos barnen, inkluderande ADHD” (Socialstyrelsen, 2002, s. 13). Det finns ett säkerställt samband mellan alko- holbruk hos modern under graviditet och beteendestörning med hyperaktivitet hos bar- net. Dock är det inte känt hur omfattande alkoholbruket skall var för att skada fostret. De menar också på att flera studier som påvisar att mödrar som röker under graviditeten oftare får barn med ADHD (a.a.).

Det har iakttagits avvikelser i prefrontala områden hos barn med ADHD i några studier, vilket stämmer med de neuropsykologiska fynd som gjorts vad det gäller avvikelser i exekutiva funktioner, motorikkontroll och automatisering som kan ses vid ADHD (a.a.).

Psykosociala faktorer tycks inte, utan att hjärnfunktionsstörningar föreligger, kunna orsaka den grundläggande problematiken vid ADHD. Däremot har de en avgörande betydelse för utvecklingen av sekundära problem, (Kadesjö, 1999). Det är väl belagt att psykosocial belastning kan orsaka psykisk ohälsa och beteendestörningar och negativa familjefaktorer är vanligare hos familjer som det finns barn med ADHD i än det är andra familjer. Men att det inte finns några vetenskapliga belägg för att familjesociala

flera forskare konstaterat. Däremot kan dessa faktorer öka ADHD:s svårighetsgrad, ris- ken ökar att problemen blir mer bestående och förenade med komorbida tillstånd (Soci- alstyrelsen, 2002).

Eriksson och Ingvar (2004) påpekar att vissa debattörer går emot det faktum att symto- men vid ADHD har biologiska orsaker. I centrum för debatten står främst Kärfve som påstår att ADHD är en nyfunnen utvecklingsstörning och hon menar att symtomens all- daglighet mer ”pekar på störningar i det sociala rummet än i hjärnan” (Kärvfe, 2001, s.24).

Behandling av ADHD

Enligt Pelham (2002) är det konsekvenserna som symptomen leder till, och vilka be- gränsningar och hinder i livet de för med sig som är det viktigaste när man ska ta ställ- ning till behandling av barn med ADHD. Han anser att ”medicinering är bra och an- vändbart vid ADHD” men säger också att behandlingen innebär så mycket mer än me- dicinering (Nordgren, 2002, s. 6).

Kadesjö (2004) menar att barns beteende förändras till det bättre där barnet fått behand- ling med centralstimulerande medel. Det finns studier som visar att det negativa sam- spelet mellan föräldrar – barn, lärare – barn minskar drastiskt där barnet får behandling med centralstimulerande medel eftersom barnets beteende förändras till det bättre.

Enligt Pelham finns det ett antal nyckelprinciper vid behandling av ADHD (Nordgren, 2002, s.7).

• Behandlingen ska vara evidensbaserad, det vill säga effekterna ska vara veten- skapligt utvärderade och visade.

• Fokus ska ligga på funktionsnedsättningarna och på anpassningsstrategi- er/färdighetsträning, inte på symptom.

• Behandlingen ska vara interdisciplinär: olika inblandade ska samarbeta, som skola, familj, läkare och psykolog.

• Det är viktigt att föräldrar och barn involveras aktivt.

• Synsättet ska vara långsiktigt – behandlingen upphör inte, men varierar med barnets utveckling och situation, målet är att maximera barnets fungerande.

Det finns idag tre sorters behandlingar som har en vetenskaplig grund (a.a., s. 7):

• Beteendemodifikation, i skolan och/eller i familjen.

• Centralstimulerande medicin.

• Kombination av beteendemodifikation och medicin.

4.6 Forskning om sambandet grav språkstörning och tilläggsdiagnosen ADHD.