Ämnet barn med grav språkstörning och tilläggsdiagnosen ADHD fascinerade oss och vi har hittat många nya infallsvinkar. Om vi hade haft mer tid hade det varit av intresse att intervjua föräldrar till barn med grav språkstörning med tilläggsdiagnosen ADHD samt barnen själva för att få en insikt om hur det är att vara språkstörd. Vidare anser vi det vara av vikt att undersöka hur ledningspersonal inom förskola/skola agerar samt vilken kunskap de har gällande de här frågorna. Eftersom vi lever i ett mångkulturellt samhälle är det av vikt att undersöka hur de barn som har svenska som andraspråk på- verkas av tilläggsdiagnoser. Vidare påtalade någon respondent att de här barnen ofta har inlärningssvårigheter, ofta i form av läs och skrivsvårigheter. Även detta är ett ämne för fortsatta studier. Avslutningsvis fann vi diskussionerna gällande vikten av att diagnosti- sera intressanta och skulle gärna ha fördjupat oss i den frågan.
REFERENSLISTA
Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Axengrip, J. (2002). En skrift om DAMP/ADHD. Om barn, ungdomar och vuxna. Umeå: Axengrips förlag.
Beckman, V. & Fernell, E. (2004). Utredning och diagnostik. I V. Beckman (Red.), ADHD/DAMP – en uppdatering (ss. 21-34). Lund: Studentlitteratur.
Beckman, V. (2004). Katrin, vuxen med ADHD. I V. Beckman (Red.), ADHD/DAMP – en uppdatering (ss. 13-20). Lund: Studentlitteratur.
Borgström, E. (2002). Språkstörning. Lots till samhällets stöd. Kristianstad: Kristian- stad Boktryckeri AB.
Bruce, B. (2003). ”Bokstavsbarnen” och bokstäverna. I L. Bjar & C. Liberg (Red.), Barn utvecklar sitt språk (ss. 253-274). Lund: Studentlitteratur.
Duvner, T. (1998). ADHD Impulsivitet överaktivitet koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB.
Eriksson, E. & Ingvar, M. (2004). Fördomarna kring ADHD, om en aktuell strid i Sveri- ge. I V. Beckman (Red.), ADHD/DAMP – en uppdatering (ss.123 – 134). Lund: Studentlitteratur.
Fischbein, S. & Österberg, O. (2003). Mötet med alla barn – ett specialpedagogiskt perspektiv. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Föhrer, U. & Ancker, B. (2000). Språkstörda barn från förskola till skola – en
Uppföljningsstudie FoU-rapport 2000:9. Stockholm: Socialtjänstförvaltningen, FoU-enheten,
Gillberg, C. (2005). Ett barn i varje klass om ADHD och DAMP. Stockholm: Cura AB. Hallberg, M. & Palm, J. (2003). Språksvårigheter vid AD/HD. Kan Svenska CCC preci-
sera pragmatiska svårigheter som konstaterats hos barn med AD/HD? (Vetenskap- ligt arbete.) Logopedutbildning, Lunds Universitet.
Hansen, N. (1999). Uppmärksamhetsstörningar. I A. Trillingsgaard, M. Dalby & J. Ös- tergaard (Red.), Barn som är annorlunda – Hjärnans betydelse för barnets utveck- ling (ss.116-132). Lund: Studentlitteratur.
Svensk Medicin, Nr 65. Ödeshög: AB Danagårds Grafiska.
Holmsten, S. (2002). Ett psykosocialt perspektiv på barn i behov av särskilt stöd. I Skol- verket Att arbeta med särskilt stöd (ss.52-84). Spånga: Spånga tryckeri AB.
Höien, T. & Lundberg, I. (1999). Dyslexi. Från teori till praktik. Stockholm: Natur och Kultur.
Imsen, G. (2000). Elevens värld. Lund: Studentlitteratur.
Kadesjö, B. (1999). DAMP OCH AD/HD. Vår hjärna. “Lätta” skador - svåra konse- kvenser (ss 63-77). Svensk Medicin, Nr 65. Ödeshög: AB Danagårds Grafiska. Kadesjö, B. & Gillberg, C. (2001). The Comorbidity of ADHD in the General
Population of Swedish School-age Children. Journal Child Psychol. Psychiat. Vol.42, 487-492.
Kadesjö, B. (2001). Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB. Kadesjö, B. (2004). Epidemiologi och psykosociala faktorer. I V. Beckman (Red.), ADHD/DAMP- en uppdatering (ss. 89 – 99). Lund: Studentlitteratur.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Kärfve, E. (2001). Hjärnspöken. DAMP och hotet mot folkhälsan. Stockholm/Stehag: Symposion.
Lohemann, S. (2002). ”Språkstörd handlar om att jag behöver ett språk”. (Examensar- bete.) Institutionen för lärarutbildningen, Uppsala Universitet.
Lpfö98. (1998). Läroplan för förskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Lpo94. (1994). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritids- hemmet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Lundström-Holmberg, E. & af Trampe, P. (1987). Elementär fonetik. Lund: Studentlit- teratur.
Miniscalco, C. Nygren, G. Hagberg, B. Kadesjö, B. & Gillberg, C. (2005). (in press, ej publicerat).
Nettelbladt, U. & Samuelsson, C. (1998). Alfhild Tamm – tidig expert på språkstör- ningar hos barn. Läkartidningen volym 95 (51-52), 5918-5920.
Nettelbladt, U. (1997). De svårförståeliga barnen – aktuell forskning om specifik
språkstörning. I R. Söderbergh (Red.), Från joller till läsning och skrivning (ss.174-184). Malmö: Gleerup.
stabilitet, kön hälsa och psykosociala faktorer. Umeå: Umeå universitet. Nordgren, M. (2002). Diagnos – men vad händer sen? Stockholm: Riksförbundet
Attention.
Ors, M. & Nettelbladt, U. (1999). Språkstörningar hos barn. I A. Trillingsgaard, M. Dalby & J. Östergaard (Red.), Barn som är annorlunda – Hjärnans betydelse för barnets utveckling (ss. 87 – 101). Lund: Studentlitteratur.
Ors, M. (2003). Specific Language Impairment. Neurophysiological studies of children and parents. Lund: Ortanova AB.
Salamancadeklarationen. (1994). Unesco FN.
Samuelsson, I. & Sjöberg, Å. (2004). Språkstörning hos förskolebarn. Stockholm: Afa- siförbundet.
Skott, C. (2004). Berättelsens praktik och teori - narrativ forskning I ett hermeneutiskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2002). ADHD hos barn och vuxna. Stockholm: Modin-Tryck.
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Student- litteratur.
Svensson, A-K. (1998). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur.
Svensson, Y. & Tuominen-Eriksson, A-M. (2003). Barn med grav språkstörning. Rap- port 2003:3. Handikappförvaltningen FoU. Västra Götalandsregionen.
Trost, J. (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur. Utbildningsdepartementet, Propositionen 2000/01:14.
Von Wright, M. (2002). Det relationella perspektivets utmaning. I Skolverket. Att arbeta med särskilt stöd (ss. 9-20). Spånga tryckeri AB.
Afasiförbundet. (2005). Barn med språkstörning. Om Språkstörning. Hämtat 17 maj 2005, från http://www.sprakstorning.org/om3.shtml
Barnombudsmannen. (2005). Hämtat 5 december 2005, från http://www.bo.se/Adfinity.aspx?pageid=55
Hult, S. & Waad, T. (2005). Känslan av sammanhang går att påverka. Hämtat 10 de - cember 2005, från http://www.salutogenes.com/sidor/Ur-sinne.pdf
Nationalencyklopedin. (2005) Hämtat 29 november 2005, från http://www.ne.se Riksförbundet Attention (2005). Hämtat 8 november 2005, från http://www.attention- riks.se/index.php?funktionshinder
Socialstyrelsen (2005). Hämtat 16 november 2005, från
http:www.sos.se/fulltext/110/2002-110-16/sammanfattning.htm Specialpedagogiska institutet. (2005) Hämtat 19 augusti 2005, från
http://www.sit.se/net/Startsida+SIT/R%E5d+och+st%F6d/Tal+och+spr% E5k/Om+sp...
Westermark, A. & Otterstadh, L. (2003). Grav språkstörning, Nyhetsbrev 213. Hämtat 21 oktober 2005, från http://www.agrenska.org
Bilaga 1 Några milstolpar i den normala tal- och språkutvecklingen enligt Samuelsson och Sjö- berg (2004).
0-1 år
Vid 4-5 veckors ålder ljudar barnet med vokalljud.
3-4 månader använder barnet sitt joller i en dialog tillsammans med en vuxen. 7-8 månader börjar barnet med stavelsejoller t. ex. baba.
I 1- årsåldern kommer de första orden.
1-2 år
Barnet börjar koppla ihop ord och sak, begreppsutvecklingen börjar. Ordförrådet ökar och barnet tycker om att härma det han hör. När barnet är i 1 ½ års åldern börjar orden likna den vuxnes. Barnet pratar åtminstone i 1- ordssatser.
Barnet övergeneraliserar t.ex pappa kan användas till pappa eller någon annan mansfi- gur.
2-3 år
Under de här åren använder sig barnet av fler ljud. Konsonantförbindelser är fortfarande svåra.
Nu börjar barnet tala i 2 ordssatser och meningarna blir längre under denna period. Barnet börjar använda ändelser på ord som t.ex katt-er.
Barnet börjar också använda ”inte” och ”ska” men orden kommer kanske inte på rätt plats.
I slutet av denna period börjar barnet att använda ”jag” om sig själv, han säger också ”mig”, ”min” och ”din”.
Nu börjar föräldrarna förstå det mesta som barnet säger.
3-4 år
Barnet börjar nu förstå att det finns språkliga regler.
I slutet av perioden kommer ordet ”inte” på rätt plats i meningen. Barnet börjar också använda småord och prepositioner såsom på, i, under, bakom, framför, till och från. Frågeorden vem, vad, när och hur kan barnet också använda.
4-5 år
Även i denna ålder har barnet svårt att uttala s, sche, tje, och r, kombinationer med s och r är fortfarande svårt att få till.
Barnets meningar börjar bli mer vuxenlika och begreppsutvecklingen fortsätter.
I denna ålder börjar barnet klara av att kategorisera han vet att mössa och tröja tillhör kategorin kläder.
5-6 år
Nu har barnets uttal blivit mycket bättre, men r- ljudet kan fortfarande vara svårt. Barnet har med småord och de finns på rätt plats i meningarna som blir längre och mer korrekta. Han tar in fler abstrakta ord som uttrycker känslor och behov.
Det är i denna ålder barnet blir språkligt medveten vilket innebär att han kan rimma, han vet att vissa ord börjar på samma ord.
Intresset för bokstäver kommer, han känner igen och kan skriva en del bokstäver. Kan- ske barnet kan skriva sitt namn.
Barnet börjar använda språket för planering och problemlösning, han börjar också klara av att anpassa sitt språk efter situationen. Språket används olika om barnet pratar med en vuxen, en kompis eller ett mindre barn.
Bilaga 2
Intervjuguide
1. Hur definierar du begreppet grav språkstörning?
2. Hur vanligt är det att barn med grav språkstörning har tilläggsdiagnosen ADHD?
3. Vad är det som gör att man misstänker tilläggsdiagnosen ADHD?
4. På vilket sätt har du inom ditt verksamhetsområde kommit i kontakt med barn med grav språkstörning och tilläggsdiagnosen ADHD?
5. Vilka konsekvenser får detta funktionshinder för barnen i förskolan/skolan?
6. Vad är viktigt att tänka på när du i ditt arbete möter dessa barn?