Svensk forskning
I Sverige tycks skolpsykologens yrkesroll vara mer utforskad i det offentliga samtalet än genom vetenskapliga studier av skolpsykologisk praxis. Den har bl a varit föremål för en intern diskussion bland skolpsykologer, där många praktiskt verksamma försökt definiera hur skolpsykologrollen borde utformas. (Egidius, 1970; Wiking, 1973; Granström, 1981; Kåräng, 1980; Pålhagen, 1987; Goldinger, 1991; Hansson, 1993; Wiström, 1990). I en broschyr från Sveriges Skolpsykologers Förening – en yrkesförening inom Sveriges Psykolog- förbund beskrivs skolpsykologen som en resurs för elever, personal, för- äldrar och skola. Det finns däremot få vetenskapliga studier av psykologens roll som medarbetare i skolans organisation.
En av dessa är en kvalitativ undersökning som utifrån en etnografisk ansats, studerar hur personalen, inklusive skolpsykologen, på en grundskola hanterar elevers problem, (Lundén & Näsman, 1980). En av frågeställningarna, som anses vara av speciellt intresse i denna studie, är om
och hur de nya sk elevvårdsexperterna skiljer sig från lärarna i sin syn på elevvårdsproblem. Ser de olika på dess orsaker och sätt att lösa dem och vilka möjligheter har dessa experter att hävda sin mening i elevvårdsärenden gentemot lärare? Det visar sig att förhållandet mellan lärare och elevvårdare präglas av ömsesidig misstro, samtidigt som läro- planen bygger på idéer om samverkan, samordning, samhörighet, sam- förstånd mellan dessa olika personalkategorier. Många lärare uppfattas ha en skeptisk inställning till de s k elevvårdsexperterna och deras syn på bl a disciplinproblem. Skolpsykologen beskrivs å sin sida som kritisk mot lärare som inte anses tillräckligt elevvårdsinriktade. Själv ser skolpsykologen som sin främsta uppgift att påverka lärare och föräldrar genom att bl a avdramatisera testresultat och ta fasta på det positiva i dem, medan lärarna önskar att skolpsykologen skall utföra begåvningstester och närvara i klassrummet samt delta i lärarrum och på klasskonferenser där problem diskuteras.
I tidigare nämnda intervjuundersökning (Jansson, 1977) är syftet är att få en samlad beskrivning och konkretisering av de arbetsuppgifter grundskolans skolpsykologer med varierande elevunderlag utför - hur skolpsykologerna fördelar sin tid mellan terapeutiskt, pedagogiskt och organisationsutvecklande arbete samt hur de själva ser på sitt arbete och vad de vill syssla med. Enligt författaren har tidigare undersökningar främst handlat om skolledares och lärares förväntningar på skolpsykologen. Denna studie visar att skolpsykologer upplever samma stress som lärare och elever. De säger sig ha mest kontakt med lärare, därefter elever och skolledare. Den mesta tiden ägnas åt insatser kring enskilda elever i form av diagnostik och stödsamtal, individuellt och i grupp. Det var också detta som uppfattades vara mest uppskattat, medan organisationsutvecklande insatser skapade mer missnöje. Samtliga intervjuade psykologer säger sig önska en förändring av sitt arbete. Man vill arbeta mer med gruppsamtal, arbeta tillsammans med och genom andra samt utföra behandlingsarbete i klassen. ”Detta emedan man ser problem främst som störningar i mellan-mänskliga relationer och inte som fel på enskilda individer” (ibid, s 80). Granström (1981) ställer frågan om psykologen väljer att arbeta med det som uppskattas. ”Det är av resultaten att döma ganska tydligt, att det är de terapeutiska insatserna som ger de största personliga vinsterna för psykologerna” (ibid, s 86).
Dessa två studier är inte dagsaktuella och det saknas forskning om skolpsykologiskt arbete i en decentraliserad, primärkommunal och målstyrd
skola med nu gällande läroplan (Lpo och Lpf 94) som styrdokument och rektor som ansvarig för utformandet av elevvården inom sitt område. En skola där lärare enligt läroplanen ”skall” utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande och såväl stimulera som handleda samt ge särskilt stöd till elever som har svårigheter i sitt skolarbete.
Utländsk forskning
Skolpsykologer är inte bara en svensk företeelse. I USA och Storbritannien anställdes exempelvis skolpsykologer redan i början av 1900-talet och Cyril Burt lär vara den förste skolpsykologen i London. I de nordiska länderna var det först Danmark som kom att utbilda och anställa skolpsykologer, som vanligtvis var fortbildade folkskollärare. Skolpsykologrollen har varit föremål för diskussion även i dessa länder. Bl a har psykologens diagnostiserade och sorterande uppgifter, dvs den utredande rollen, omdebatterats. Amerikanska skolpsykologer och forskare har i en rad artiklar under 1990-talet påtalat den stagnation som finns inom amerikansk skolpsykologi och påtalat behovet av en förändring (Bradley & Dean, 2000). Förespråkare för indirekta arbetsinsatser konstaterar att psykologer till största delen är upptagna av individualbedömningar och skol- psykologerna beskrivs som dörrvakter till specialundervisning. Bradley- Johnson, Johnson & Jacob-Timm (1995) konstaterar att skolpsykologer till en genomsnittlig kostnad av 1.230 dollar anvisar enskilda elever till specialundervisning. Försök med andra sätt att arbeta liknande den svenska elevvårdsmodellen presenteras som intressanta projekt (Meyers, Valentino, Meyers, Boretti & Brent, 1996). Resultaten visar emellertid att lärare har svårigheter att använda dessa Preferral Intervention Teams till att analysera och problematisera skolans arbete.
Två amerikanska forskare, Jane Conoley och Terry Gutkin har i olika artiklar (Conoley & Gutkin, 1986a; 1986b; Gutkin & Conoley, 1995) påpekat att skolpsykologer inte lider brist på, för skolan, relevanta kunskaper utan att de är ”devoted almost exclusively to answering the wrong sets of questions” (1995, s 210). De menar att det är skol- psykologernas arbete med och tillsammans med de vuxna, snarare än utökat psykologiskt stöd till eleverna, som är nyckeln till att lösa skolans och skolpsykologernas dilemma, vilket också administrativt ansvariga i skolan ser som en önskvärd utveckling (Thomas, Levinson, Orf & Pinciotti, 1992). Även det amerikanska utbildningsdepartementet har efterfrågat en
förändring av skolpsykologernas arbete och förordar att psykologerna arbetar i team ”in broadly supportive ways in the schools, rather than restrict their functions to labeled and specially placed students” (ibid, s 24). Samma tema återkommer hos ett flertal forskare och psykologer (Cobb, 1990; 1992; Tapasak & Keller, 1995).
De förhållanden som råder i USA överensstämmer i hög grad med skolpsykologernas villkor i Storbritannien. Dessa Educational Psycho- logists är knutna till Local Educational Areas (LEAs) som har särskilda resurser att fördela till skolor för elever med speciella behov. Skolpsykologernas huvudsakliga uppgift är att med olika test avgöra vilka elever som är berättigade till dessa extra resurser. Det engelska skolsystemet har ett inspektionssystem som innebär att varje skola inspekteras vart sjätte år genom att ett tiotal inspektörer, utsedda av Office for Standards in Education (OFSTED), granskar skolan under en arbetsvecka. Det har visat sig att dessa inspektioner påverkar skolornas inriktning mot akademiska kunskaper (Outson, Ealy & Fiedler, 1996; Wilcox & Gray, 1996; Brimblecombe, Shaw & Ormston, 1996). Detta leder i sin tur till att skolorna ökar elevdifferentieringen och skapar nya elevgrupperingar (streaming) med en ökad efterfrågan av ”sortering” som följd.
Precis som i Sverige tycks även skolpsykologens roll i andra länder vara mer debatterad än beforskad och skolpsykologins uppgifter samman- kopplade med samhällets syn på skolans mål. Med en reformerad skola följer en reviderad skolpsykologroll. Även om enigheten tycks vara stor när det gäller synen på skolpsykologens utredande roll som oförenlig med de utbildningsreformer som genomförs, finns många olika idéer om hur denna framtida roll skall utformas. Bland annat betonas betydelsen av psykologisk kunskap när det gäller skolans möjligheter att utvecklas till den resurs den är tänkt att utgöra (Philips, Boysen & Schuster, 1997). I olika artiklar betonas de framtida utmaningar skolpsykologin står inför som före- byggande verksamhet. Med olika program presenteras olika modeller för skolpsykologins bidrag i ett förebyggande mentalhälsoarbete (Nastasi, Varjas, Bernstein, Pluyment, 1998). Mars, Jacobsen, Kanen (1997) visar hur ny lagstiftning inom utbildningsväsendet har påverkat skolpsykologens uppgifter i följande tre EU-länder England, Danmark och Nederländerna. I England har exempelvis inflytandet av den nya marknadsfilosofin bidragit till en omdefiniering av skolpsykologin och i Danmark har den traditionella skolpsykologrollen ändrats genom införandet av en ny läroplan, som syftar
till att underlätta utvecklingen mot en integrerad utbildning. I Nederländerna har frågan gällt det höga antalet barn som placerats i specialskolor och skolpsykologens arbete förändrats från utförande av individuella elevutredningar till ett samarbete med lärarna.
I en studie av Kimball (1999) visas hur skolpsykologers och skolledares förväntningar ser ut när det gäller såväl aktuell som önskad psykologroll. Studien utgick från den indelning som National Association of Schoolpsychologists gjort; utredning, konsultation, direkt service, verk- samhetsutveckling, utvärdering och forskning. Av resultaten framgår att skolpsykologer och skolledare gjorde identiska rangordningar när det gällde betydelsen av de olika rollerna ifråga om såväl faktisk som önskad roll och på första plats sattes den utredande rollen, följd av konsultation, direkt service, verksamhetsutveckling, utvärdering och forskning. Men medan skolledare skattade den faktiska graden av inblandning i samtliga roller som lägre än önskad uppskattade psykologerna den faktiska inblandningen i utredningar som högre än önskvärt.
Att utforska psykologrollen utifrån ett antal funktioner anses i en annan typ av studie (Gomaa, 1998) inte ge svar på frågan om skolpsykologens roll. I denna studie ifrågasätts även den vanliga bilden av skolpsykologen som en utredande grindvakt. För att förstå skolpsykologer och utifrån vilka processer deras roll och professionella identitet utformas, djupintervjuas sex skolpsykologer utifrån en narrativ life story ansats. Studien visar att psykologens yrkesroll och professionella identitet konstrueras av psykologen själv. ”What I found to be most striking was the active role that these school psychologists played in composing their own professional roles in spite of pre-existing definitions (ibid s 144). Hur rollen tolkas och utformas tycks vara präglad av psykologens personliga livshistoria. ”Who are schoolpsychologists? The answer to this question defies precise definitions and cannot be found in abstract lists of functions. Rather it is to be found in the stories of many school psychologists weaving ever changing, patterns, yet always meaningful patterns of their own professional roles and identities” (ibid, s 184).
Förhoppningsvis kan även föreliggande studie ge en bild av skol- psykologiskt rolltagande och därmed även bidra till att kartlägga ett såväl nationellt som internationell eftersatt forskningsområde.