Det interaktionistiska rollbegreppet utgår från ett interpersonellt perspektiv, där rollen skapas i mötet mellan individer, kopplat till en viss situation. Även det psykologiska rolltagandet kan ses som ett interpersonellt fenomen, men till skillnad från en interaktionistisk rollsyn har det sin grund i de inre föreställningar som individen bär med sig om sig själv och andra. Med ett objektrelationsteoretiskt perspektiv skulle man kunna se objekt- relationen som en internaliserad rollrelation. Daniel Stern (1995) har utvecklat tankar om att barnet internaliserar föreställningar om sig själv och andra som han beskriver som ett ”att vara tillsammans med andra - schema”. Detta skulle kunna ses som inre representationer av inter- aktionistiska rollmöten, vilka aktiveras i möten som påminner individen om tidigare händelser eller samspel.
Det finns idéer om människan som summan av en inre uppsättning olika roller, vilka gestaltas i individens omvärld. De roller som andra individer tar, kan då ses som inre roller som iscensätts på en yttre arena. Moxnes (1995) har exempelvis myntat begreppet djuproller för att beskriva de informella roller som skapas i en organisation när de fantasier individen har om andra läggs ut i den yttre verklighet som organisationen utgör. Moxnes utgår från Kleins (1988) teori om projektiv identifikation som en process som äger rum såväl mellan människor som inom den enskilda människan. ”Den är ömsesidig i bemärkelsen att båda personerna i parförhållandet placerar sitt psykiska innehåll i den andra, och därmed blir den också en komplex process” (Moxnes, 1995,s 119). Moxnes menar att rollfördelningen är konsekvensen av en klyvning och beroende av såväl projektiv identifikation som introjektion för att bli en realitet. Enligt honom uppkommer en så kallad djuproll, när medlemmar i en organisation kollektivt och omedvetet enas om att placera sina projektioner på en person. Djuprollen är en tillskriven roll som de flesta inte kan värja sig mot och till skillnad från en enkel projektion, som inte leder till förändringar i en organisation, så förändras miljön genom en projektiv identifikation. Moxnes menar också att djuproller finns där människor samverkar i en målinriktad och meningsfull gemenskap, som individer i en organisation. De tjänar som skydd mot förvirring, ångest och vantrivsel i en organisation. Enligt honom är familjen urtypen för den tidiga organisationsform som projiceras ut. Han inbegriper dock inte endast de primära familjerollerna, mor, far, syster, bror i familjens organisation utan även sk sekundära arketypiska hjälparroller, som familjen är beroende av för sin överlevnad.
”Hjälpare är en eller flera personer som har slagit en ring kring familjen för att beskydda den eller hjälpa den på andra sätt” (Moxnes, 1995 s 139).
Ett systemrelaterat rolltagande
Utifrån den systemteori som bl a representeras av Tavistock-skolan och som även benämns den sociotekniska modellen (Boalt Boëthius & Jern, 1996) definieras rollen utifrån den uppgift som en individ eller grupp av individer tilldelats i syfte att genomföra organisationens huvuduppgift. Rice (1984) menar att organisationen är ett instrument med vilket ett företag tilldelar verksamheter till roller och roller till individer och grupper. Funktion blir det nyckelbegrepp som motsvarar position i det strukturella och situation i det interaktionistiska rollbegreppet. Rollen blir det som kopplar ihop individen med arbetsuppgiften (se figur 1). Enligt Rice måste den som åtar sig en roll, utföra speciella handlingar och exportera speciella produkter i en organisation.
Figur 1. Roll som den systemiska kopplingen mellan individen och dess uppgift i organisationen
I skolan blir exempelvis skolarbetet den gemensamma uppgiften för såväl lärare som elever och övrig personal med lärande och kunskapsutveckling som gemensamt mål. Det gemensamma uppdraget kopplar ihop medlem- marna och deras olika bidrag. Exempelvis skall läraren skapa förut- sättningar för eleven att ta sig an sin uppgift. Rolltagandet innebär ett samarbete, där olika individers rolltagande (uppgiftstagande) är beroende av varandra. Man kan jämföra det med ett lagarbete där det gemensamma målet styr medlemmarnas olika funktioner. I ett fotbollslag måste exempel- vis några spela i försvaret, andra i mittfältet eller i kedjan. För att lagspelet skall fungera måste alla hålla sina platser men lagspelet är även beroende av medlemmarnas förmåga att samarbeta, dvs passa bollen till varandra. Ett tydligt exempel på lagarbete där de olika individerna måste haka i varandra
i rätt tid och på rätt sätt för att inte allt skall falla platt till marken såväl bildligt som bokstavligt, är trapetskonstnärer i gemensam aktion.
Det är inte alltid de olika medlemmarnas aktiviteter i en organisation ses som hopkopplade till ett gemensamt mål. När Linus säger att han lärt Snobben vissla och det visar sig att Snobben inte kan vissla blir svaret att ”jag har aldrig sagt att han har lärt sig vissla, bara att jag lärt honom det.” I en organisation skapas samhörighet mellan olika roller beroende på hur de enskilda individernas uppgifter kopplas ihop med organisationens primära uppdrag som en gemensam uppgift (se figur 2).
Figur 2. Olika roller och dess relation till organisationens primära uppgift
Tavistock-skolans systemteoretiska modell utgår från att organisationen inte enbart handlar utifrån ett rationellt perspektiv. I alla organisationer pågår jämsides med den offentliga verksamheten även ett samspel som är inriktat på att tillgodose andra mer irrationella behov i organisationen. När en organisation, skapad för ett visst ändamål, sätts i arbete, påbörjas även denna verksamhet med syfte att skapa förutsättningar för såväl organisa- tionens som de anställdas överlevnad och välbefinnande. Medlemmarnas uppgifter definieras därför inte endast i termer av klart uttalade funktioner, utan även utifrån andra och mer omedvetna motiv. I alla organisationer pågår detta såpoperaliknande inre liv parallellt med en mer utåtriktad verksamhet (Guvå, 1999a). Systemrollen innefattar därför såväl ett
Organisationens uppgift Uppgift Uppgift Uppgift Individ Individ Individ
rationellt som ett irrationellt rolltagande, styrt av individens föreställningar om sin uppgift eller funktion i organisationen.
Rollbegreppet som teoretisk konstruktion
Sammanfattningsvis kan sägas att rolltagandet får olika innebörd beroende av i vilket perspektiv det betraktas. Rollbegreppet kan därmed ses som en teoretisk konstruktion, med vilket det går att beskriva skilda aspekter av individers rolltagande. Detta kan som visats ovan relateras till ett visst sammanhang och en viss situation men också utifrån uttalade förväntningar eller inre medvetna eller omedvetna föreställningar om sig själv och andra. Roll blir ett överbryggande begrepp, som skapas mellan olika slags system i en organisation, dvs mellan individ - struktur, individ - individ, individ – grupp. Genom individens rolltagande möjliggörs det för systemen nöd- vändiga utbytet med omvärlden, dvs samspel och kommunikation med andra system, utan vilket det egna systemet inte skulle överleva, (se nedanstående tabell).
Tabell 1.
Rollbegreppet som teoretisk konstruktion utifrån olika ”skolor” ROLLBEGREPP NYCKELORD FOKUS
Strukturell roll Position Individ och social struktur (befattning)
Interaktionistisk roll Situation Individer i en social situation Psykologisk roll (objekt)relation Individers inre och yttre världar Systemroll Funktion Individ(er) och dess uppgift(er) i
en målstyrd organisation
Den strukturella rollen utgör ett traditionellt organisationspsykologiskt begrepp till skillnad från den interaktionistiska rollen som kan ses som ett interpersonellt och situationsbundet socialpsykologiskt begrepp medan den individualpsykologiska rollen blir ett objektrelationsrelaterat begrepp. Dessa olika rollbegrepp utesluter inte varandra utan tar fasta på olika
dimensioner av hur individen förhåller sig till sin omvärld. Om den strukturella rollen utgör individens länk till strukturen kopplad till position, så blir den interaktionistiska rollen en länk till den situation i vilket han/hon samspelar med andra individer, medan den psykologiska rollen blir en länk mellan individers inre och yttre världar i en organisation. Systemrollen blir i sin tur en länk mellan de olika individernas funktioner i relation till varandra utifrån organisationens gemensamma mål.
Rolltagandet får därmed olika innebörd med olika rollteoretiska perspektiv. En strukturell roll är något man tar, får eller tilldelas, den interaktionistiska rollen något som skapas i situationen, medan den psykologiska rollen uppkommer genom psykologiska processer som projektion och introjektion.
I föreliggande studie kommer rolltagandet att ges en innebörd och analyseras utifrån ett integrerat rollbegrepp som inkluderar ovan beskrivna rolltaganden. Rolltagandet ses som en social process, beroende av såväl systemrelaterade strukturella faktorer som interaktionistiska samspel samt psykologiska processer.