2a: övertar
I denna kategori uppfattas läraren överlämna en fråga, som psykologen tycker sig ha speciell psykologisk kompetens för att kunna ge svar på eller söka svar på. Psykologen väljer att göra sig en egen bild av barnet till skillnad från 1 a, där psykologen gör sig en bild av barnet genom den bild hon får av läraren. Psykologen träffar barnet för att göra en egen be- dömning utifrån exempelvis ett utredande test. Detta får konsekvenser för psykologens förhållande till barnets föräldrar, vilket gör att psykologen även ser det som sin uppgift att få läraren att kontakta föräldrarna för att få
möjlighet att utföra det som hon ser som sitt uppdrag - skaffa kunskap om barnet. I dessa fall blir psykologen den som tycker sig känna barnet bäst och ser det som sin uppgift att antingen ge tillbaka kunskapen till fråge- ställaren, behålla den själv eller föra den vidare beroende på vilken bild psykologen tycker sig få av barnets svårigheter, dess orsaker samt skolans möjligheter att komma tillrätta med problemet.
Psykologen har inga egna föreställningar om barnet i bakhuvudet eller också läggs dessa åt sidan så länge. Detta skiljer sig från 1a där psykologen av olika anledningar känner till barnet eller drar slutsatser om barnet utifrån bl a sin kunskap om läraren och vilken typ av barn läraren brukar få svårigheter med.
Under denna kategori hamnar även de fall där en lärare överlämnar en fråga, som psykologen anser ligga utanför lärarens ansvarsområde. Det kan vara ambitiösa lärare som inte uppfattas kunna se var gränsen går för sitt eget eller skolans uppdrag. I nedanstående exempel ringer en lärare och vill prata om ett barn. Vid ett möte med psykologen berättar läraren att han är orolig för barnet bl a för hur det har det hemma och läraren tror att barnet har behov av att prata med någon (detta skulle även kunna tolkas som överlämning av en uppgift, men i det här fallet har jag valt att kategorisera det som en fråga utifrån psykologens val av hantering). Psykologen berättar att hon svarar:
Javisst kan jag prata med eleven och göra en bedömning om jag känner samma oro som du och så återkommer jag till dig. Och så gör jag så och han var jättenöjd. (ip 4)
Psykologen träffar barnet, andra lärare, vårdnadshavare och bedömer att barnet i och för sig behöver massor, men att det som görs i skolan är tillräckligt bra. Läraren sägs ”köpa” svaret och återtar uppgiften. Psykologen säger också att om inte varit på sin vakt är hon övertygad om att hon hade blivit behandlare i detta ärende men att hon hade en klar föreställning om att det var en uppgift hon inte skulle ta.
Det finns någon slags förhoppning att ge någon form av behandling till ungarna, dom skall inte vara så aggressiva eller dom skall inte stjäla inte vara si eller så, jag skall förändra dom. Men det skall jag inte göra, varken nu eller senare. (ip 4)
I ett annat ärende söker läraren upp skolpsykologen med anledning av att han har en grupp av elever som råkar i bråk med varandra och skapar dålig stämning. Eleverna söker bl a upp läraren på rasterna för att få hjälp att reda ut sina konflikter. Psykologen uppfattar det som att läraren var beredd att ta på sig detta men att han inte vet hur han ska göra och vill ha hjälp med det.
Läraren försökte mer och mer och frågar hur han skall göra för att det skall fungera. Om jag (psykologen) skulle varit lärare i den här klassen, vilket jag inte tror att jag skulle kunna, tror jag att klassen skulle behöva ha mer styrning, mer ledning och att läraren skulle hålla eleverna i lite kortare tömmar. Samtidigt inser jag att det var inget råd jag kunde ge till den här läraren, det var inte hans, det skulle bli omöjligt för honom att genomföra. (ip 18)
Precis som läraren, vet inte psykologen riktigt vad hon skall svara läraren utan väljer att gå in i gruppen tillsammans med läraren för att hitta svaret på frågan.
Jag tror att den här läraren kom med dålig självkänsla, det här är för svårt för mig och jag gav tillbaka, vi får jobba härifrån, vi kan jobba och hitta en lösning, jag vet inte hur lösningen skall se ut, men vi får jobba, jag tror att vi kan hitta en lösning. (ip18)
Psykologen tar över frågan för att hitta ett svar på lärarens fråga.
Psykologen ser uppgiften som sin
2b: övertar
I denna kategori uppfattas läraren vilja överlämna en uppgift som han inte anser ingå i hans uppdrag som lärare utan något som psykologen skall utföra. Läraren bollar över uppgiften genom att ge uttryck för att barnet eller dess föräldrar behöver någon att prata med. Psykologen antas vara överens med läraren om att uppgiften faller inom skolans ansvarsområde men utanför lärarens. Föräldrar betraktas även som delaktiga samarbets- partners i skolan.
Som medarbetare anser psykologen det vara hennes ansvar att se till att uppgiften inte faller mellan stolarna, vilket innebär att vid behov utföra vissa uppgifter inom skolans värld. Psykologen har ett eget ansvarsområde
och samarbetar med lärarna som medarbetare. Detta till skillnad från kategori 1a, där lärarna blir föremål för psykologens insatser. Psykologen ser det dessutom som sin uppgift att fylla det glapp som uppstår mellan olika medarbetare, inklusive sig själv samt definiera inom vems kompetensområde och/eller ansvarsområde uppgiften hör hemma. Gräns- dragningar styrs av föreställningar om vad som är bäst för barnet. Bl a definieras gränsen mellan lärarens och psykologens uppgiftsområde utifrån kompetens. Vem som gör vad - bedöms utifrån psykologen föreställning om lärarens förmåga att samarbeta (medarbeta), hantera barnets svårigheter, klara av föräldrakontakter etc. Psykologen tar över vissa uppgifter som hon anser sig klara bättre än läraren.
Psykologen ser det därvid som sin uppgift att ge stöd åt elever, samtala med föräldrar, stötta lärare samt ha kontakt med skolledning eller andra samarbetspartners. Psykologen ser sig som ansvarig för att problemet löser sig och tar ibland över ansvaret för helheten eller gör sig till en kugge i maskineriet. Samtidigt ser hon det som sin uppgift att få delarna att gå ihop till en helhet genom att vara den som överbryggar, blir en länk eller skapar balans. Att medverka till möten ses som en uppgift i syfte att överbrygga glapp mellan olika delar i systemet och få till stånd samverkan mellan olika system som exempelvis förskola-skola, hem och skola.
I nedanstående exempel ber läraren psykologen gå in och träffa eleverna i en klass. Det är ständiga konflikter. Framförallt är det en flicka som ställer till mycket bekymmer och läraren säger sig få mycket bekymmer att reda ut allt som händer. Psykologen träffar eleverna, men ber samtidigt läraren vara observant på vad som händer i klassen. Psykologen upptäcker ganska snart en elev som styr hela gruppen och ser det som att hon skulle upptäcka det läraren redan visste. Psykologen föreslår därefter en träff med elevens föräldrar.
Läraren ville inte ta kontakt med den här föräldern, det kom fram när jag berättade om eleven, då var läraren inte ett dugg förvånad, då säger han att han tycker att den här eleven är jättejobbig och har en jättejobbig förälder, så här blev jag använd helt klart, för att underlätta för läraren som inte vågade ta kontakt med föräldern. Nu kunde han säga att vi har haft gruppsamtal och skolpsykologen tycker att du och jag skall träffas Han la över ansvaret på mig, det han egentligen redan
visste. Kände redan vid första tillfället att det här måste läraren redan ha sett. (ip 1)
I nedanstående exempel vill läraren att psykologen skall ta kontakt med föräldern till ett bråkigt barn. Det är mycket konflikter på rasterna.
Läraren har pratat med föräldern om att han skall prata med psykologen. Ofta det att läraren vill att man själv skall ringa upp föräldern, men det gör aldrig jag. Det här återkommer ständigt, att lärare vill att man skall ringa upp och dom överlämnar. Jag försöker locka dom och hålla dom kvar och det tycker jag har gått bra. Läraren får en tid av mig och så syr vi ihop det så att det där mötet kan bli av.(ip 9)
Psykologen som är van vid att arbeta konsultativt i förskolan ser det inte som att läraren bjuder upp till någon diskussion om hur han skall lösa problemet utan gör en beställning.
Då såg jag att här var det inte någon idé att prata vidare med läraren (eftersom psykologen inte heller kände läraren). Syftet med det hela är att det skall kännas som en grupp som pratar om ett gemensamt problem, det är min huvudintention, där även föräldern är med i det hela. För det måste sluta med vad vi skall göra. (ip 9)
I detta fallet erbjuder psykologen sig att ha samtal med eleven. När föräldrarna gav sin bild, då framgick det att de hade ganska mycket konflikter och kämpigt hemma och det var saker som hade hänt. Man hade svårt att reda ut konflikterna på rasterna och därför ville jag prata med barnet. Om det varit mer fokus på klassrumssituationen, om läraren hade beskrivit att han hade problem i klassen, ja, då hade jag gjort ett annat val, då hade jag nog velat träffa läraren enskilt. (ip 9)
Psykologen beskriver vidare hur hon parallellt med enskilda samtal med eleven, träffar lärare och föräldrar och kopplar ihop. Hon väljer även att tala med föräldrarna enskilt och i dessa samtal försöker hon slussa dem vidare och söka hjälp för egen del. Till saken hör att det är ett stadiebyte på gång när läraren lägger över och psykologen säger att:
Jag hade nog gjort annorlunda om det hade varit en lärare som skulle ha fortsatt. (ip 9)
I detta fall ser psykologen det inte som möjligt att returnera uppgiften, eftersom det kommer en ny lärare som tar över barnet. Hon väljer därför att ta över uppgiften att hjälpa barnet och hålla kontakt med familjen